När jag vaknade imorse fann jag att de ursnygga stövlarna jag haft på mig hela natten bara var en dröm. Sen mindes jag de vindiga kakelsömmarna på Kaserngatan som tyvärr var helt verkliga och fick inte ro i själen förrän jag gick dit och tittade på dem igen. Älskar att lösa problem, men det här vet jag inte riktigt hur jag ska tackla. Upptäckte dessutom en kommunikationsmiss mellan mig och entreprenören och den går med säkerhet inte att åtgärda. Ingen katastrof, men inte så som jag föreställt mig det. Satte mig på fönsterbrädet och grät en skvätt. Torkade av mig tårarna och dammet, gick hem och skrev ett sakligt brev, drog på mig trikåerna och promenerade till gymet för att utplåna alla trubbel.
Medan jag sprang på löpbandet kom november as we know it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar