onsdag 29 januari 2020

Passiv-AgrEstrid och andra berättelser.

Jag älskar att få post.

Igår fick jag en liten låda där det stod "Hej, jag är Estrid, du har väntat på mej!" Estrid är en rakhyvel som jag beställde som ett reklamens offer på nätet. Nu prenumererar jag på rakblad. Allt detta för att jag på Madeiraresan i höstas hade glömt att ta med mig en rakhyvel. Skrev ett chatt på vår WA-grupp och frågade: "Någon som har engångsrakhyvlar, glömde mina hemma?" Syster svarade blixtsnabbt: "INGEN använder engångsrakhyvlar."

Lite ignorant, kan man tycka, för jag hade ju just berättat att jag gör det.

Hursomhelst, kände en viss klimatångest och ett socialt tryck efter detta och nu dök Estrid upp i mitt flöde och vi blev redan goda vänner.

***

Inatt drömde jag att jag satt och åt middag i en gränd i ett främmande land. Hamnade i gräl med mannen jag åt med så han steg upp, kastade sin serviett och sa att sånt här orkar han inte med, och så gick han. Jag tog upp min telefon för att ringa nästa, men ångrade mig och åt vidare i min ensamhet. Plötsligt satte sig en kvinna med ett litet barn vid mitt bord. De såg helt enkelt inte mig. Jag spillde ut min smoothie på bordet i uppbragtheten.

***

En man uttryckte sitt intresse via en dejtingapplikation genom att skicka mig ett virtuellt leende. Jag ögnade igenom hans profil och fann bland annat följande (och inte mycket mer): 

Haen parisuhteesta: Suhteen.
Minut saa nauramaan: Huumori.
Näistä asioista pidän: Urheilu.

Jag besvarade inte hans leende.

Följande dag fick jag ett meddelande av honom: "Ilmoja pitelee".



***

Fragment ur min vardag med artonåringen.

"Godmorgon."
"......"

*

"Har du FISIT?"
"Nej,va! Hurså?"
"Vad är det som luktar?"
"Jag åt just ett kokt ägg."

*

"Ketchupen, kanske?" ber jag när jag dukat och han hasar mot matbordet.
"WTF, passive-aggressive!"


*

"Godnatt!"
"......"

*

Men: han frågade också vad jag lyssnat på senast på Spotify och så lade han Texas till sin lista. We're good 💗

måndag 20 januari 2020

Personlighetsstörningar, kultur och kokain.

Vaknade imorse halv fem, vrålhungrig. Åt ett litet nattmål och läste en stund i Märtas brevmemoarer; det är något väldigt fängslande med hennes burdusa sätt att skriva. Somnade om en stund vid sextiden och drömde att jag åt kokain på en nattklubb och blev så virrig att jag måste hålla i bordskanten för att inte trilla omkull. 

Väl vaken igen spillde jag ut en kopp kaffe på tamburmattan medan jag fixade mig och var helt virrig hela förmiddagen på jobbet, så vem vet vart jag knallat i sömnen på morgonkvisten och gjort vad.

Försökte låna några böcker av Märta Tikkanen på Berghälls vackra bibliotek där jag hamnade igår under min söndagspromenad. Utlåningen lyckades inte i automaten med mitt kort från tvåtusentio och någon levande bibliotekarie fanns inte att finna. Men jag försökte åtminstone låna. 



Mycket kulturell weekend också i övrigt. Köade till Ateneum i fyrtio minuter med Kusin för att sedan beskåda Schjerfbecks målningar lite okoncentrerat från andra raden på sisådär tjugo minuter för att vi inte orkade hasa fram med kön som ringlade sig längs tavelväggen i snigelfart. Lade betydligt mera tid på lunchen och vinet på Penelope efteråt. Hann hem för lite yoga och pyssel innan jag träffade Bror och Svägerska på bar Runar klockan sju, påföljt av middag på Lönkka och ett par caipiriñas på Marski. (Tänk att de orkade träffa mej fast vi just spenderat två veckor i fjärran land!) Bror - som tydligen också är introvert  - undrade om jag behövt egen tid efter resan. Om! Har inte träffat någon förutom på jobbet då, förrän i lördags. Även Bror hade tydligen mest smugit omkring i skogskanten med en hund utan att säga ett knyst i någon vecka efter hemkomsten. 

Svägerskan - extrovert såklart -  förstod ingenting utan ville väl närmast sända oss till någon helare för personlighetskorrigering.

Söndag kväll filmen Helene på Maxim, för att avrunda Schjerfbeckhelgen. Filmen har inte fått så bra kritik och visst var tempot långsamt och kärlekshistorian sval eller kanske bara ensidig, men fotot var så vackert och skildringen av vad som idag skulle klassas som en högsensitiv konstnär fann jag ypperlig.

Jag ringde artonåringen när jag åkte från jobbet idag för att fråga om han ville ha skjuts till sin Far och för att fråga hur hans körlektion hade gått.

"Jag är mitt i ett spel!"
"Ja men hur gick bilskolan idag?"
"Inte vet jag, inte så bra väl, sådär."
"Okej, och vad händer nu till nästa?"
"Jag lägger på", sa han.

Männen i mitt liv, alltså!

Väl hemma fick jag ur honon att han ska på minst en körlektion till innan inssin. När han packade iväg sig till sin Far frågade jag om han kunde ge mig en kram innan han gick. Absolut inte.  Jag hotade med att skaffa en hårlös katt då i stället. Win-win tyckte han om det.

måndag 13 januari 2020

Saker som händer i januari

Har en vag känla av att vissa saker upprepar sig år efter år i januari.

Dels vill jag läsa en massa och knallade därför till Akademen i lördags och köpte tre böcker. Jo skäms! Man kunde ju reservera dem på biblioteket har jag låtit mig berättas, men kaikkimullenytheti, så det var inte ett alternativ.

Första boken på g är Märta Tikkanens memoarer i brevformat. Kan definitivt relatera, både till brevskrivandet, skrivtvånget och trubblet med familj och karlar. 


För det andra börjar jag plötsligt tillreda vintermåltider. Jag, som fullkomligt avskyr matlagning, tillredde under weekenden en vansinnigt god maletköttsoppa på hjort och en stek av samma djur ( - eller nåja, samma art, knappast samma djur - ) och serverade den med svampstuvning och ungnstomater. 

För det tredje gör jag upp med mitt liv, besluter vad jag ska ändra på men genomför det aldrig. Därmed har jag till exempel inte sagt upp mig från jobbet och hyrt en butikslokal på Lilla Robertsgatan och grundat en pappers-, bok- eller annan handel där jag kan sitta i bakrummet och rita och skriva dagen lång tills det  eventuellt klingar på dörrklockan fastän jag stod med näsan tryckt mot rutan både igår och idag och drömde. Men någon dag, någon dag. 

För det fjärde vill jag bara skapa; bilder, text, fotografier, stilleben, you name it. Dagens bild blev föga januari då jag hoppade på en Instagram-utmaning där första uppgiften gick ut på att rita en blomsteräng. 


Ja och så lovar jag mig varje år att följa med vad som händer ute i vida världen. Varje år får jag ändå kommentarer som etkö seuraa uutisia ollenkaan och sitten olet kyllä ollut aika lailla pimennossa, jos et sitä tiedä. Alltid skäms jag lika mycket, alltid förblir jag lika ointresserad. 

Men nu ska jag se på nyheterna. För vem vet - kanske det här är året då jag plötsligt började hänga med?

torsdag 9 januari 2020

Spanskan och de sju åren

Hemma från Mexico måndag morgon vid niotiden. Sov som vanligt inte en blund på flyget utan såg i stället tre filmer; Stockholm (absurd men bra), The Sun is also a Star (vill åka till New York) samt Bohemian Rhapsody (för andra gången, nästan ännu bättre. Musiken!)

Väl hemma fick jag syn på madrassen som tjugoåringen sovit på natten innan resan. Chattade: "Saknar dej!" och fick som svar en bild av hans PlayStation-tv-skärm och tummen upp ("Saknar INTE dej", fri översättning.)

Fick hemkomstangst och spenderade en del av måndagen med att googla resor till  spanska öar i Medelhavet; Menorca och Ibiza. Bokade inget. Ännu. Vilket Facebook påminner mig om alla dagar.

Minns inte när jag senast existerat utan en bokad resa. Få se hur länge det varar. Med tanke på det gångna året borde väl reskvoten vara full. (Enligt Instagram har jag i år besökt Warsava, Dubrovnik, Palma, Paris, Madeira och Mexico.) (Lillajulskryssningen till Tallinn kan inte räknas.) Men det är den nog aldrig. 

Första dagen på jobbet var det bara roligt att ta itu med allt, träffa folk och inse att jag forfarande kom ihåg mitt lösenord och kunde använda Excel. Kändes tveksamt på morgonen; i synnerhet så jag av misstag klättrade upp en våning för mycket och för en stund undrade om firman gått omkull medan jag var borta. (SÅ oersättelig var jag dock inte.) Andra dagen blev jag lite matt när jag insåg allt jag borde göra och få gjort. Idag, tredje dagen, var jag ganska trött och arg. Fullmånen kanske eller veckor av sol och vin eller jetlagen som gör sig påmind, fast jag nog inte känt av den nämnvärt. Efter jobbet halvsprang jag till vårens första spanskatimme som visade sig infalla först nästa vecka. Lommade snopen ut igen och ringde till Mor och sa att hon kunde komma lite tidigare än tänkt. Det gjorde hon, men medan hon stod utanför och ringde på den söndriga summern och till min telefon som var på ljudlöst söndrade jag en liten handspegel och förstörde därmed det första sju åren av det färska årtiondet. Kom plötsligt ihåg summern och Mor men då hördes hon redan i trappan dit hon blivit insläppt av någon vänlig själ. Vi gick igenom lite gemensamt pappersarbete och utbytte senaste nytt över en kopp kaffe.

Efter allt detta en yogasession på vardagsrumsgolvet, halleluja. Tänk om jag som barn och ung hade lärt mig att all argelse och frustration sätter sig i kroppen och att jag måste röra på mig för att hållas i balans. Kanske jag då hade kastat mindre stenar mot mina föräldrar och haft mindre ångest i de tidiga tjugo; vem vet. Men bra att hitta verktygen ens i något skede av livet.

Vi rörde ju på oss i Mexico; det blev tre golfrundor, en tenniskväll, bodysurfing, snorkling, SUP-paddling, simhopp och många promenader längs vattenbrynet men eftersom vi oftast hävde i oss vin antingen före, efter eller under det att, så var effekten ganska plus minus noll.

Inga nyårslöften, men vad jag skulle vilja detta år: läsa mera, skriva mera, rita mera ( - trycka upp lite kort och en kalender för fösäljning kanske? -), fotografera mera, resa mycket, röra på mig mera än dricka, dejta lite män för en gångs skull  ( - man blir lat när man har fungerande arrangemang och trivs bäst ensam, men kommer ibland på mig själv med att vara nyfiken på andra alternativ - ) samt äta mycket färggrann mat.

Will be a busy year.