måndag 15 maj 2023

Den som gapar efter mycket

Kanske var det lite mycket att tro att jag skulle hinna gå en illustrationskurs, en fotokurs, en spanskakurs och en golfkurs och dessutom börja skriva mera denna vår. Resultatet är att allt blivit lite på hälft. 

Men de facto har jag snällt gått på mina golflektioner de senaste fyra onsdagskvällarna och på söndag ytterligare en tretimmars repetitionskurs, dit jag hör och häpna lyckades släpa med mej även tjugoettåringen (morsdagen till ära). Jag hade anmält oss till en tretimmars grupplektion, men det visade sig att det blev en intensivkurs för endast oss två. Alla andra var väl och möta Käärijä på flygfältet.

Där gick det ju som jag anat, att Loreen fick hål på Käärijä-bubblan.



Tjuogoettåringen har alltså fått sitt greencard för åtta år sedan då han var i en ålder där han mest konstaterade "jag kan inte" och kastade klubban. Nu övade inför kursen genom att gå på rangen på lördag och trots att en främmande herreman kom fram och gav goda råd så höll tjugoettåringen god min och vi spelade ytterligare en nia på Rönnäs Puisto där jag fick ynka nio poäng (HCP33) efter ett antal hemska iloflaidare och tjugoettåringen elva (HCP54).

Nu lever jag i hoppet att vi blir golf-buddies, men tiden utvisar. 

Min fotokurs blev på hälft, men den kan jag slutföra online bara jag hittar motivationen. Illustrationskursen har fungerat mest som en inspirationskurs för att "hålla ångan uppe" och som sådan fyllt sitt syfte. (Den var i övrigt ganska meningslös, men så var den också gratis. Och rikssvensk, så mest satt vi i olika onlinemöten och pratade strunt och gillade läget.) 

Tjugoåtta spanskatimmar har jag bakom mej med min online-lärare, och tre kvar innan jag tar sommarlov. Borde kanske inte pausa nu när jag äntligen vågar öppna munnen (även om det inte alltid kommer ut något), men tänkte sänka ribban på mitt fritida minutprogram lite. 

Läsandet, då? Där har jag som vanligt den anspråkslösa målsättningen att läsa femtio böcker under året. Jag är nu uppe i hela fem, och också det har varit en pärs. Det blir bråttom mot slutet av året.  Mina kvällar har tyvärr gått mera till olika serier, om dock i utbildande syfte. Den senaste är Sky Rojo som min spanskalärare rekommenderade. Den handlar om en olaglig bordell på Teneriffa där saker och ting går snett och tre av hororna hamnar på flykt. De är alla ytterst obalanserade och serien är mest våld och knark, vilket har resulterat i hemska mardrömmar med blodiga huvuden på pinnar och annat obehagligt.

Skrivandet går sådär, som ni märker, men allt har sin tid. 

torsdag 4 maj 2023

Glasögonförbannelsen

I mina utkast hittade jag en draft till en bloggpost med rubriken "Glasögonförbannelsen". 

Det tog mig en stund att minnas vad som låg bakom den skrivelsen, men nu kom jag på det! I juletider prenumererade jag på en hotellkedjas julkalender och nappade på en offert och gav mej själv en hotellnatt i julklapp. I början av april blev jag påmind om att natten skulle användas innan maj, så det blev bråttom att boka. Spenderade alltså i mitten av april en udda semesternatt på Klaus K med bubbelbad och middag på Toscanini.

(Hotellet var tyvärr inget att hänga i julgranen, varken konkret eller bildligt talat. Mycket nedgånget och ganska tråkigt med stenhårda sängar, men visst är det ju ändå alltid lite som att vara utomlands och de hade världens godaste morgongröt.)

Dagen efter var jag på väg med ett par för länge sedan inhandlade glasögon till en större kedja för att korrigera linserna, eftersom jag inte såg något med högra ögat. På vägen till optikern insåg jag att glasögonen blivit kvar på hotellrummet, så fick lomma tillbaka efter dem. Lyckligtvis hittades de någonstans i ett bylte av överkast där jag glömt dem, och lyckades beställa nya. Slutresultatet vet jag ännu inte, för väntar fortfarande på de korrigerade linserna. 

Under tiden har jag även hittat mina borttappade datorglasögon - de var inte i kylskåpet där min Far av förekommen anledning tyckte att jag skulle leta, utan i en blommig kass på stugan - och fått mina nybeställda. Bara för att inse att de nya inte fungerar som de skulle. Det var meningen att jag med dem skulle se både datorn och mina kunder i butiken, som med mina gamla, men slutresultatet var att jag inte ser något som är längre än en meter bort, så det blev att beställa nya linser där också. 

I väntan på nästa glasögonfadäs illustrerar jag denna skrivelse med en gammal teckning.