fredag 29 april 2016

väderstrecken

Igår reste mina söner norrut och jag begav mig västerut till ett dukat bord och föråt mig. Imorse körde jag i strålande sol och med radion på full volym till ringbyte. Senare frissa där jag blev bjuden på skumppa och kaffe och i ett tillstånd av tillfällig sinnesförvirring berättade mitt livs histora åt den vikarierande frisören. Sushilunch, kaffe och senaste skvallret med Storasyster varpå soldyrkan i ett hörn av Carousels terrass; var tvungen att ta jackan av mig. Planlöst traskande omkring på stan som myllrade av människor som krupit fram ur sina hålor. På kvällen så full av energi att sprang ett varv runt Brunnsparken innan bastun; luften var klar och lätt att andas. 

Bortsett från en stulen cykel som försvann från innergården där tjuvarna lämnade det kapade låset som ett trösterikt bevis på att jag inte i mitt tämligen ofokuserade sinnelag lämnat cykeln vid något träd i en annan stadsdel är livet ganska bra.

onsdag 27 april 2016

definitionen på en finlandssvensk

Har fullständigt tappat förmågan och inspirationen att skriva. Men minns från mina skrivkurser att det är bara att göra det i alla fall, någonting blir det alltid. Ett glas vin och en lätt uppåtfylla skulle ju hjälpa avsevärt, men det kan man inte ta till varje dag. 

Försökte tillföra energi till min sega dag genom att promenera runt Brunnsparken genast efter morgonmålet och avsluta kvällen på gymet. Däremellan utförde jag de simplaste punkterna på min to-do-lista och prokrastinerade framgångsrikt med allt det viktiga. 

Sextonåringen å sin sida har drabbats av energiboost och cyklade idag halva staden runt - Fiskhamnen-Kottby-Brändö - för att spela lacrosse och fotboll. Han dök just in genom dörren och kastade sig platt på golvet med ett stön, något om hans lårmuskler eller avsaknaden av dem. Fjortonåringen lurade jag ut på en liten promenad under vilken han berättade om sin nya businessidé. Han köper i SIWAn ett kexpaket med tolv kex för tre euro och säljer kexen åt sina klasskamrater för två euro styck.

"De är finlandssvenskar sidu", sa han med en axelryckning. "De får tvåhundrafemtio euro i månadspeng."

tisdag 26 april 2016

To-do vs Actually-Did.

Mina dagar flyter iväg utan struktur. Städade mitt sovrum från ett tjugotal plagg som samlat sig i ett hörn medan jag var ute och levde. Skrev en arbetsansökan. Åt sallad med tomat, avokado och mozzarella. Förde fjortonåringen till tandläkaren och såg honom bli borrad utan bedövning och utan att röra en fena. Använde eftermiddagen till att avsluta ett kapitel i mitt liv som någon gång blev på hälft. Läste gamla blogginlägg. Drömde om nya resor. Gjorde personlighetstest och insåg att jag är samma gamla. Känner mig som en bättre version i alla fall. Den känslan är kanske viktigare än bokstavskombinationen.

Min to-do-lista? Jo, där ligger den. 

måndag 25 april 2016

de olika världarna

Still alive and kicking.

En del oväntade saker dök upp i livet och stal min uppmärksamhet från bloggen.

Helgen innehöll bland annat kreativt tecknande med Alvar Gullichsen, ett varv på Grafias utställning Vuoden Huiput, besök på designbyrån Werklig,  en tre och en halv timme lång gastronomisk resa på restaurang Olo, finsk gin på Marskis bar, en hel del vin (föga överraskande), promenader i blåst och regn samt kaffe i Espresso House's soffa (i brist på egen).

 



Nu har jag fört bort tomflaskorna och övrigt bevismaterial från mitt dekadenta liv. Fyllt kylskåpet med mat åt sönerna. Ätit lunch bestående av stekt sparris och hönsfiléer. Rätar på ryggen och tar itu med min to-do-lista.

torsdag 21 april 2016

Do it and it's done

Plockade med mig ovanstående slogan från förra arbetsplatsen och förvånar mig gång på gång över hur bra den funkar. Steg upp idag utan minsta lilla inspiration att ta tag i mina kursuppgift som jag av någon outgrundlig anledning (läs: livet kom emellan) lämnat till sista stund. 

Slog mig ner vid datorn fullständigt oinspirerad och märker nu, fem timmar och några riskakor och kaffekoppar senare att allt är klart och jag tappade uppfattningen om tid och rum under det att.

Do it and it's done.

onsdag 20 april 2016

Lilla söndag

Tog eventuellt Antti Reinis söndagsfilosofi onödigt bokstavligt. Han menade kanske inte att man på tisdag kväll skall slänga i sig mängder av skumppa och bege sig ut på stan sent onsdag eftermiddag med håret på ända och göra huvudlösa impulsköp och undra varför alla andra ser så seriösa och målmedvetna ut med sina portföljer och möten och sen glömma löftet om det nya, hälsosamma livet och beställa sushi med vittvin.

Imorgon. Imorgon skärper jag mig. 

måndag 18 april 2016

Mikä helvetin draw?

Golfträningar i bitande kall motvind. Frågade mig varför i all världen jag någonsin började spela.

"Helvetti, olisi pitänyt aloittaa kakskyt vuotta sitten", svor svägerskan bakom mig.
"Helvetti, minähän ALOITIN about kakskyt vuotta sitten", svor jag.
"Mitä sun piti ajatella?" pressade tränaren mig.
"Kuule, en voi kertoa sinulle mitä ajattelen", sa jag, "sillä se ei liity tähän mitenkään."
"Onneksi naiset pystyvät miettimään monta asiaa samanaikaisesti. Kierto! Kiertoa sun piti ajatella." 

Efteråt kändes det bra i alla fall, all frisk luft och känslan av att ha rört på sig och kämpat. 

Eihän tämä ole niin vakavaa.

lördag 16 april 2016

Livet kring brunnsparken

Människor, hundar, bilar, cyklar, katter ploppade upp som svampar efter regnet idag. VAR har alla varit de senaste sex månaderna?









Saturday startup

Lördag morgon businessidé - turn electricity into wine.


fredag 15 april 2016

den eviga söndagen

Låg i bastun och läste Anna, eller var det kanske Me Naiset. Har alltid tyckt om Antti Reini - han är ju basically en charmig renttu, men en vettig sådan. Nu sa han såhär:

Hemmottelen itseäni pyrkimällä elämään niin kuin joka päivä  olisi sunnuntai. En kanna ylimääräistä painolastia. Jos on ruuhka, olkoon ruuhka. Jos avaimet jäävät himaan, ne jäävät himaan. Pyrin ottamaan rennosti. Jo tunnissa tapahtuu niin paljon asioita, joihin en voi vaikuttaa, että niiden kannatta antaa vaan olla. Minun ei tarvitse muuttaa joka asiaa mieleisekseni.

Antti Reini är min nya idol. Jag vill också leva evig söndag. Vilket jag ju i och för sig gör. Häromdagen stod jag vid dörren och insåg att jag glömt nycklarna hemma. Ryckte på axlarna och promenerade iväg lite planlöst. 

Hittade nycklarna i en oväntad ficka och gick besviken hem igen. 

flowin'

Definition av flow: Att slå sig ner och illustrera klockan nio på morgonen. Avbryta endast för att emotta ett telefonsamtal och därefter överkoka sparris och ägg medan fortsätta arbeta. Slänga i sig denna lätta lunch smått avkallnad vid skrivbordet för att sedan fortsätta oavbrutet tills inse att klockan är 16.23, alla barn har anlänt hem och jag har inte druckit kaffe efter lunch eller uppsökt en toalett sedan förmiddagen.

Frågar man Urban Dictionary är definitionen lite annan: Long, curly or wavey hair. Mostly a hockey term. Hair that would flow out the back of someone's helmet and curl up around the back of the helmet. Someone can have a flow or be flowin 

Lite kaffe, kanske? 

torsdag 14 april 2016

newsflash

The Bad News 
Hade glömt att mitt knä inte tycker om att jogga på asfalt och att jag blir gatudamm- och pollenallergisk på vårkanten. Vaknade inatt av en sandpapperstorr hals och andra nojor och somnade i eftermiddag på min säng utmattad av allergi och sömnbrist. (So much for working thru my to-do-list.)

The Good News
Solen sken och värmde på en kaffeterrass i stan och mot torrhosta äter jag Codesan som smakar Draculapiller och jag tänker strunta i vad mitt knä tycker om asfalt. (Do not quote me on this.)

Aamun valo

Herään aamuisin vakaalla aikomuksella alkaa heti aamupalan jälkeen kuvittaa tai hakea töitä tai tehdä kurssitehtäviä tai mitä ikinä to-do-listallani onkaan. Mutta sitten keittiössä tulee vastaan tämä uusi valoilmiö  ja minun tekee vain mieli pyyhkiä pölyt, pestä ikkunat uudestaan ja ottaa valokuvia.

Työttömän luksusongelmia.

onsdag 13 april 2016

"Yes, eat the poison!"

"Hur gick finskaprovet?" frågar jag fjortonåringen.
"Sådär." 
"Kom det några ord?"
"Jo."
"Kunde du dem?"
"Nej."
"Fanns där några objektsövningar?"
Fjortonåringen rycker på axlarna.
"Inte vet han", säjer sextonåringen. "Provet var ju på finska."

Jag bläddrar igenom objektsövningarna som ligger på köksbordet sedan igår. Där finns en bild med en farbror som matar sina akvariefiskar. 

Bildtexen lyder Heikki ruokkii kalat.

Fjortonåringen har lagt till en pratbubbla: "Yes! Eat the poison!"

att ta sig i kragen

Efter två dagar av totalt ineffektivt om än angenämt flummande omkring på stan sov jag gott inatt och vaknade till fantastiskt solsken i mitt kök. Ville ta en bild av färgen på min fjortonårings röda hår i morgonsolen, men så fort han hör klickljudet från slutaren lyfter han långfingret och morrar ilsket.


Efter morgonmålet gjorde jag hux flux undan ett par punkter på min to-do-lista varefter jag drog på mig trikåerna och sprang årets första varv runt Brunnsparken. Var kvävfärdig, ångerfull och väsande vid Siljaterminalen men det lättade och var slutligen värt varenda steg.

Nu, ett mellanmål, en diskmaskin, en byksats och en lunch senare ska jag ta itu med resten av listan.

tisdag 12 april 2016

Vår i luften

Ingenting går som planerat, dagarna rinner iväg, solen skiner, jag dricker litervis med kaffe på olika ställen, äter lunch på andra, har för mycket kläder eller för lite kläder. Inte ett jobb får jag sökt, inte en kursuppgift gjord. Min dator var med på stan idag; när jag kom hem skrek den som en stucken gris - bokstavligen. Övergiven och orörd kanske, jag vet ju hur det känns. Jag slet mig i håret och bad min fjortonåriga IT-guru om hjälp,  han visste inte råd, hade aldrig hört något motsvarande. Jag ryckte till sist ut batteriet och fick tyst på den och igång den igen. For now, at least. På vägen till butiken och tillbaka övade fjortonåringen och jag finska objekt och adverb. Kan man göra det skrattande och i samförstånd har det väl ingen betydelse hur provet går.

Ikväll tänkte jag på hur mycket nytt och hur många nya människor som kommit in i mitt liv under året som gått. På hur tomrummen fylls.
 
 

måndag 11 april 2016

worlds wide apart

Och så blev jag hux flux en mor igen. 

Med en son som igår upptäckte deadline för ett bokreferat ikväll klockan tjugotvå. Hade han läst boken? Nånej. Men han läste det mesta och storebror coachade honom vidare medan jag rullade köttbullar och trugade överbliven skagenröra på båda två; mött av spyreflexer från den äldre som "har så välutvecklade smaklökar" att han inte kan äta så varierad kost.

Använde slutet av kvällen med att översätta Enrique Iglesias Bailando tillsammans med sextonåringen; han måtte ha saknat mig lite för han lät mig dansa under det att och vi skrattade en hel del medan vi höll på. 

Livet känns fullt av bra saker.
 

söndag 10 april 2016

The Day After

Gästerna kom och matades med skagenröra, burgundisk gryta, pannacotta och mängder av vin. Bilderna från middagen är så gryniga i mörkret och objekten så suddiga och dansbilderna från småtimmarna så fasansfulla att nöjer mig med att publicera bara en bild från början av kvällen.  Men det kan jag berätta att middagsbilderna är fulla av stora gapskratt; det var en trevlig kväll.






Och idag? Idag idkades inga extremsporter utomhus i soligt väder.

fredag 8 april 2016

Jamie, jamais


Herregud, Jamie Oliver var i mitt kök idag!





Vid närmare eftertanke, kanske det inte var han after all.....


torsdag 7 april 2016

Bitarna i kakan



Ljuset är välkommet. Kameran börjar komma fram.I månader har jag sett verkligheten främst i illustrationer. Så fungerar jag; har ett filter. Ibland knäpper mitt huvud fotografier var jag går, ibland snappar det upp dialoger, stämningar som jag måste skriva ner. Det senaste halvåret har jag illusterat i huvudet. Nu längtar jag efter att fotografera.

Ikväll: Föräldraskapets utmaningar.... Allt annat känns kakbitslätt i jämförelse.
 

onsdag 6 april 2016

Troll och låtsasvänner

Min Lillebror hade två låtsasvänner som liten. Man kan ju förstå att han behövde dem, med tanke på att han var sist i skaran och ganska mycket yngre än Storasyster och jag. I och för sig hade jag ibland mera gemensamt med honom än med Storasyster som helt enkelt inte kunde leka. Tog man fram dockor så satt hon bara och kammade deras hår och bytte kläder på dem, men de gjorde ingenting. Då var det mera givande att klättra i träd med Lillebror eller bygga lego.

Hursomhelst, jag kom att tänka på låtsasvänner häromdagen, och det var det jag skulle skriva om. Lillebrors bästa låtsasvän hette Klikkå och den mer avlägsne vännen var Supakakka. Klikkå gjorde förstås alla fanstyg och ibland satt han med vid middagsbordet. Vad som hände med honom eller när han försvann, det har jag glömt, medan Supakakka lär ha åkt till månen och dött. 

Kanske det var i det skedet Klikkå försvann som Lillebror började med den irriterande vanan att visk-upprepa allt han hade sagt. "Tack för maten", sa han påföljt av ett mycket tyst: "Tack för maten."  Jag tror han har slutat med det nu. 

Själv hade jag inga riktiga låtsasvänner, i alla fall ingen som någon visste om. (Påminner farligt mycket om mitt vuxenliv, där det funnits en och annan hemlig vän som varit låtsas såtillvida att jag tillskrivit hen egenskaper som hen kanske aldrig på riktigt besatt, men det var inte det vi nu skulle tala om.) Men på vår lilla toalett i barndomshemmet fanns det några skråmor och hack i golvlisten som bildade formen av två ögonpar med mun; en liten och en stor. Knappast någon annan som lade märke till detta, de var delvis gömda bakom en pall som jag alltid flyttade lite på, men för mig var de självklara. Dem brukade jag prata med - eller snarare lyssna på - när jag satt där. Jag kallade dem Stora Trollet och Lilla Trollet. Har ett minne av att det oftast gick ut på att Stora Trollet grälade på det Lilla Trollet som varit mycket styggt och skämdes oerhört. År ut och år in fördes diskussioner mellan de här två trollen.

Hej psykologerna, var så vänliga och analysera.

Det andra jag minns ur min fantasivärld var mina funderingar under den två kilometer långa promenaden hem från bussen. Jag hade en lek jag upprepade gång på gång och den gick ut på att jag mötte en trollkarl som lovade mig ett piller med vilken som helst egenskap jag önskade mig. Varje gång önskade jag mig att jag skulle kunna sjunga. I leken fick jag pillret , sjöng som en gudinna och blev världsberömd till allas stora förvåning. 

I verkligheten promenerade jag återstoden av vägen sjungandes för mig själv; det måtte ha låtit fruktansvärt, men oftast mötte jag ju inte en själ.

Och så minns jag att jag några år senare - detta är sådant man aldrig borde berätta men gör det i alla fall - hade för vana att plocka upp gamla tobaksfimpar på hemvägen och suga på dem. Inget under att jag blev nikotinist senare i livet. På tal om låtsasvänner.

tisdag 5 april 2016

Utbytingen

"När en av mina kompisar fick åtta i sitt matteprov fick han i belöning en dator värd typ tusenfyrahundra och en monitor för typ åttahundra", berättade fjortonåringen i matbutiken.
"Va?" sa jag. "På riktigt?"
"I was born into the wrong family."

Kanske min barnmorska tog lustgas.

Klockan tio-hungern

När man på jobbet blev hungrig klockan tio på förmiddagen snäste man eventuellt åt sin kollega och drack ilsket några glas vatten. När man blev hungrig på eftermiddagen svor man åt Excel och klampade efter ännu mera kaffe som gjorde en skakig och arg och okoncentrerad. Men hemma? Äter jag gröt klockan åtta, en avokado klockan tio, en lunch klockan tolv, ett mellanmål klockan tre, en middag klockan sex och ett kvällsmål klockan tio. 

Och så undrar jag vart mina pengar tar vägen? Men jag är mindre argsint, det är jag.



 
 

måndag 4 april 2016

loose cannon

Ingen förkylning. Var väl bara pollen och gatudamm (läs whiskybasso). Fjortonåringen kom i alla fall och hämtade en gnutta rutin och liv och fräknar och soligt humör och svåra frågor till mitt lilla leverne. Välkommet. 

Har för övrigt ingen som helst struktur på min så kallade vardag. Har dammsugit och betalat räkningar och deklarerat. Stängt av batterierna och öppnat fönster för att det var så varmt. Senare skruvat batterierna till max för att det var så kallt, tills insåg att fönstren fortfarande öppna. Öppnat några jobbannonser som jag ännu igår trodde jag ville söka. Draggat dem i den virtuella soptunnan. (What was I thinking?). Promenerat till stan efter kaffekapslar och fört sko med bruten klack till skomakaren. (Do not ask.) Suttit på husbolagets möte, hummat och nickat, för trots allt vuxen, mogen, beslutsfattande individ. Antecknat koncentrerat (= ritat blommor) på föredragningslistan.

söndag 3 april 2016

Shaken, not stirred

Idag har jag mest landat och njutit av tystnad och ensamhet. Promenerade iväg och såg Carol på bio. Fin tidsskildring och vackra människor men inget djup.

Ännu några sista resebilder och minnen innan jag kliver in i vardagen med illustrationer, jobbsök, kursuppgifter, barnuppfostran, städning, byke och styrelsemöten.



 

Känslan av att ha varit saknad

Samtalade med fjortonåringen som troligen kommer hit i veckan. 

"Talar du väldigt lågt eller nåt", undrade han.
"Min röst är lite dålig", sa jag. "Kanske bara lite ansträngd efter min golfresa, eller också håller jag på att bli förkyld."
"Om du blir sjuk så kommer jag gärna", sa han. "Så kanske det smittar och jag får stanna hemma från skolan."

"Avaus, chippi ja putti"

Lite långt från orden fortfarande, men lägger upp några (mobil)bilder, egna och andras. 

Lighthouse Golf & Spa Resort:




Thracian Cliffs:




När man använder driver för första gången på femton år...FORE! Hamnade bredvid killarna nere till vänster.


Black Sea Rama:



 
Summering av golfen: bör jobba på min drive, min swing, mitt närspel och min putt :). 

Men samtidigt, resans motto: 
"Ei tämä ole niin vakavaa. Otetaanko vähän viiniä?"


Black Sea Rama
 

lördag 2 april 2016

Borta bra

Tillbaka hemma efter fyra dagar synnerligen varierande golf på tre olika banor, långa vindrypande luncher och middagar, socialiserande milslångt utanför mitt bekvämlighetsområde,  fullständig bortkoppling och verklighetsflykt. Kurerar mig med chips, bastu och sushi. Återkommer när min skrivhjärna är påkopplad igen.


Buskgolf - Thracian Cliffs