Slalomhunden

Inatt drömde jag att jag var och skidade slalom med en gammal flirt. Precis när vi skulle kliva i liften insåg jag att jag saknade stavar. Köade till en massa olika diskar för att låna eller köpa ett par, men alla kundbetjänter stod bara oh pratade i telefon. När jag väl kom fram till en ledig disk hittade jag ett par stavar för hundratjugo euro, som jag köpte. Vid samma disk var en överviktig golden retriever till salu. Jag passade på att köpa honom också, och ett koppel som var alldeles för kort, med tanke på att han skulle springa bredvid mig i liften. Försäljaren berättade först efter mitt köpbeslut att hunden var nittiofem år gammal och led av en personlighetsstörning.

"Så det kan bli lite jobbigt då?"

"Det kan det."

Min flirt hade försvunnit under tiden, och eftersom kopplet var för kort placerade jag hunden bredvid mig i liften, vars konstruktion var så invecklad att jag inte går in på den här. När vi åkte upp passerade vi ett nedbrunnet område där det ännu rök om trädstumparna och lågorna slickade fortfarande marken. Hunden bad att få låna min systemkamera, men jag litade inte riktigt på att han kunde använda den. Medan jag fumlade med kameran för att ställa in automatinställningarna hann vi passera branden, så det blev inget fotografi.

Medan resan fortsatte funderade jag på vad hundar egentligen äter och att jag kanske skulle bli allergisk. 

Nystart - igen

Inte helt oväntat visade det sig att mannen i mitt liv inte var mannen i mitt liv, utan en man i mitt liv - (eller kanske snarare en liten pojke trots sin respektabla ålder, men det hör inte hit) - som under årens lopp kommit och gått och lovat och bedyrat. Min vana trogen försökte och hoppades jag in i det sista, men förgäves. Nycklar och småprylar återlämnade, grälen slutgrälade, punkt slut.

Vänder nytt blad. 

Googlar hårlösa katter och nya resedestinationer. 

(Illustration ur arkivet).

A cappella, blues och zoo.

Det gick ju sådär med utmaningen, men här är jag nu igen. 

I lördags var jag med Bror och Svägerska och en hop av deras vänner på långkväll. Innan det träffade jag två väninnor på skumppa på Bulevarden vid tresnåret, varefter jag på grund av det plötsliga regnet och avsaknaden av paraply tog två spårvagnar och en halv språngmarsch till Finnjävel på Musikhusets Etkot. Mycket god trerätters meny och några glas vin, innan vi förflyttade oss till Musikhuset för att närvara när A cappellagruppen Rajaton i samspråk med Vantaan Viihdeorkesteri gjorde en tribut till Queen. Wow, alltså! Så stämningsfullt och medryckande och vackert. 

Därifrån tog vi oss över gatan till Storyville där vi var hungriga igen och åt nattmål, innan vi började diskutera olika mer eller mindre lyckade kärleksrelationer, varvat med vildsint dansande till Unna & Helge Tallqvist Bluesband. 

Söndag eftermiddag skickade jag whatsapp till min yngre son som överraskade mig med att gratulera mig på Morsdagen ( - "du har ju guilt-trippat mig så många gånger när jag inte gratulerat dig på din födelsedag" - ) och med att hänga med mig till Högolmen. Om man bortser från hagelskuren och den kalla blåsten och att en fyraåring upplyste oss om att vi gick motströms i Amazonas-huset, så var det en mycket trevlig utfärd. Vi retade tjugotvå-åringen (som älskar djurparker) med bilder av tigrar, björnar och apor. Då önskade även han mig en glad morsdag, så kvoten fylldes, antagligen för första gången någonsin.