Den som gapar efter mycket

Kanske var det lite mycket att tro att jag skulle hinna gå en illustrationskurs, en fotokurs, en spanskakurs och en golfkurs och dessutom börja skriva mera denna vår. Resultatet är att allt blivit lite på hälft. 

Men de facto har jag snällt gått på mina golflektioner de senaste fyra onsdagskvällarna och på söndag ytterligare en tretimmars repetitionskurs, dit jag hör och häpna lyckades släpa med mej även tjugoettåringen (morsdagen till ära). Jag hade anmält oss till en tretimmars grupplektion, men det visade sig att det blev en intensivkurs för endast oss två. Alla andra var väl och möta Käärijä på flygfältet.

Där gick det ju som jag anat, att Loreen fick hål på Käärijä-bubblan.

Tjuogoettåringen har alltså fått sitt greencard för åtta år sedan då han var i en ålder där han mest konstaterade "jag kan inte" och kastade klubban. Nu övade inför kursen genom att gå på rangen på lördag och trots att en främmande herreman kom fram och gav goda råd så höll tjugoettåringen god min och vi spelade ytterligare en nia på Rönnäs Puisto där jag fick ynka nio poäng (HCP33) efter ett antal hemska iloflaidare och tjugoettåringen elva (HCP54).

Nu lever jag i hoppet att vi blir golf-buddies, men tiden utvisar. 

Min fotokurs blev på hälft, men den kan jag slutföra online bara jag hittar motivationen. Illustrationskursen har fungerat mest som en inspirationskurs för att "hålla ångan uppe" och som sådan fyllt sitt syfte. (Den var i övrigt ganska meningslös, men så var den också gratis. Och rikssvensk, så mest satt vi i olika onlinemöten och pratade strunt och gillade läget.) 

Tjugoåtta spanskatimmar har jag bakom mej med min online-lärare, och tre kvar innan jag tar sommarlov. Borde kanske inte pausa nu när jag äntligen vågar öppna munnen (även om det inte alltid kommer ut något), men tänkte sänka ribban på mitt fritida minutprogram lite. 

Läsandet, då? Där har jag som vanligt den anspråkslösa målsättningen att läsa femtio böcker under året. Jag är nu uppe i hela fem, och också det har varit en pärs. Det blir bråttom mot slutet av året.  Mina kvällar har tyvärr gått mera till olika serier, om dock i utbildande syfte. Den senaste är Sky Rojo som min spanskalärare rekommenderade. Den handlar om en olaglig bordell på Teneriffa där saker och ting går snett och tre av hororna hamnar på flykt. De är alla ytterst obalanserade och serien är mest våld och knark, vilket har resulterat i hemska mardrömmar med blodiga huvuden på pinnar och annat obehagligt.

Skrivandet går sådär, som ni märker, men allt har sin tid. 

Glasögonförbannelsen

I mina utkast hittade jag en draft till en bloggpost med rubriken "Glasögonförbannelsen". 

Det tog mig en stund att minnas vad som låg bakom den skrivelsen, men nu kom jag på det! I juletider prenumererade jag på en hotellkedjas julkalender och nappade på en offert och gav mej själv en hotellnatt i julklapp. I början av april blev jag påmind om att natten skulle användas innan maj, så det blev bråttom att boka. Spenderade alltså i mitten av april en udda semesternatt på Klaus K med bubbelbad och middag på Toscanini.

(Hotellet var tyvärr inget att hänga i julgranen, varken konkret eller bildligt talat. Mycket nedgånget och ganska tråkigt med stenhårda sängar, men visst är det ju ändå alltid lite som att vara utomlands och de hade världens godaste morgongröt.)

Dagen efter var jag på väg med ett par för länge sedan inhandlade glasögon till en större kedja för att korrigera linserna, eftersom jag inte såg något med högra ögat. På vägen till optikern insåg jag att glasögonen blivit kvar på hotellrummet, så fick lomma tillbaka efter dem. Lyckligtvis hittades de någonstans i ett bylte av överkast där jag glömt dem, och lyckades beställa nya. Slutresultatet vet jag ännu inte, för väntar fortfarande på de korrigerade linserna. 

Under tiden har jag även hittat mina borttappade datorglasögon - de var inte i kylskåpet där min Far av förekommen anledning tyckte att jag skulle leta, utan i en blommig kass på stugan - och fått mina nybeställda. Bara för att inse att de nya inte fungerar som de skulle. Det var meningen att jag med dem skulle se både datorn och mina kunder i butiken, som med mina gamla, men slutresultatet var att jag inte ser något som är längre än en meter bort, så det blev att beställa nya linser där också. 

I väntan på nästa glasögonfadäs illustrerar jag denna skrivelse med en gammal teckning. 

Snabba ryck

Bopo-move nummer 1: Jag har lyckats tappa mina datorglasögon (eller vad nu päätelasit heter på svenska). Detta har skett någon gång efter skärtorsdag, då jag senast hade dem på mig så vitt jag minns. När jag öppnade fodralet på landet  låg där dock ett par andra glasögon, så ingen aning om vad som hänt. Har nu försökt jobba med mina progressiva, men det är fasansfullt att försöka titta på skärmen genom nedre kanten av glasögonen en hel dag - föreställ er värsta nackspärren och huvudvärken så förstår ni.

Bopo-move nummer 2: Eftersom min tidtabell denna vecka är lite av ett pussel och jag har butiksjobb alla dagar och leveranstiden på glasögon är sådär två veckor, så sprang jag imorse till närmaste optiker runt hörnet som öppnade klockan tio. Någonstans halvvägs börajde det lukta så mycket vinäger att jag insåg att min lunchsallad läckt ut i min tygkasse. Övervägde mina alternativ och valde att ändå gå till optikern. Lämnade kassen i deras tambur och sa att den var dränkt i vinäger. Tvättade händerna med desinfektionsmedel och valde på nolltid ut två par bågar eftersom de hade kampanjen två par till priset av ett. Hann precis till elva för att öppna min egen butik. Sköljde av allt som varit i kassen tillsammans med salladen (en mockaskoborste och en skokräm jag köpte hos skomakaren på vägen till optikern, min mellanmålskvarg och en flaska bubbelvatten) och tryckte in tygkassen i två plastpåsar där den nu ligger och skäms.

Leveranstiden för glasögonen är två och en halv vecka, PANIK! Men kanske mina skråmiga tappade glasögon dyker upp här emellan; jag hade planerat att förnya dem såviså, men kanske inte med en sådan här racertidtabell. Snabba ryck, som min far skulle säga.

Bilden har inget med texten att göra, det är vyn från verandan framför min gårdsbastu en påskkväll. 

TV-middagen och överraskningen i kylskåpet

Mitt "försvunna" ägg hittade jag aldrig, så utgår från att jag ätit upp det trots allt. Tankspriddheten uppenbarar sig även på andra sätt. Idag hittade jag i kylskåpet de nyckelknippor jag köpte häromdagen för att hålla ordning på nycklarna till olika hyreslägenheter, men som försvann spårlöst medan jag packade upp mina inköp.

Mycket annat fanns det inte i kylskåpet, men i bakgrunden skymtar stommen för min middag, fajitas-kycklingbitar. (Och en av kallsan skrämd eller sällan-defrostad kylskåpsvägg.)

Middagen inmundigade jag framför TVn för att hänga med i nyhetssvängarna. 

Tyvärr blev jag avbruten av WOLT-chauffören som hämtade min matleverans, trots att jag just svurit på att jag skulle sluta med att beställa hem mina matvaror och i stället göra välplanerade en-gång-i-veckan-stötar till någon lågprisaffär i utkanten av stan efter att jag sett mina matutgifter för den gångna månaden. Nå, den goda avsikten sket sig, kan man konstatera.

Men jag woltade åtminstone inte hem färdigmat! (Bloggaren klappar sig själv på huvudet.)

Det försvunna ägget

Imorse kokade jag två ägg till mitt morgonmål, och så slängde jag i mig det ena medan jag läste mina jobbmejl. Sedan steg jag upp för att ta det andra ägget ur kastrullen, men då var det borta. Det är ju möjligt att jag ätit båda utan att tänka på saken, men jag hittade bara skalet av det ena.

Den illvilliga förkylningen börjar äntligen vara förbi. Nå forfarande låter jag som om jag pratar ur en källare och då och då drabbas jag av torrhosteskov och är helt och håller rätt så kraftlös, men voiton puolella! Då är det femton dagar sedan jag blev sjuk och tjugo sedan de första känningarna. Vansinne! Kanske kan jag gå till gymet igen i april?

Rosorna köpte jag åt mig själv lämpligt till vändagen.

Choosing my battles.

"Det är sjukt hur snabbt tiden går", skrev tjugotreåringen när vi chattade idag. Tycks vara ett allmänvärldsligt fenomen. 

Hemma från jobbet åt jag middag och drack en kopp kaffe. Tittade på sista kvarten av sista avsnittet av en serie som blev på hälft igår kväll - The Liar på HBO Max - varefter jag knäppte på min dator för att ta mig en titt på IKEAs klädförvaringssystem med tanke på om mitt Rummet Detta skulle bli en walk-in-closet i stället. Medan jag höll på mindes jag illustrationskursens uppgift som lagts upp imorse, och tänkte att jag påbörjar den. 

Veckans uppgift var en redaktionell illustration till en artikel med rubriken "Neandertalaren lever vidare i oss". Innan jag ens läst klart artikeln började jag skissa och två timmar senare var bilden klar. Inte så genomtänkt och inget tekniskt eller konstnärligt mästerverk, men do it and it's done.

När jag var klar med detta visade det sig att klockan var 22.30 och jag hade missat tians nyheter. Igen. (Mer en regel än ett undantag är jag rädd.)

Att "göra ingenting".

Den här förkylningen är en seglivad jevfel. Har nog tillfrisknat såtipass att jag jobbade hela slutet av förra veckan och körde ut till landet på lördagen. Det var vackert, soligt och vintrigt väder och The Wizard of Oz skötte sig utmärkt.

Hade planerat att göra ingenting (= studera spanska, rita, läsa, bada bastu och planera renovering) men blev ex-tempore inbjuden till Mor på blinier och några glas vin. 

Det var mycket angenämt men i kombination med att jag städat och möblerat om i tre timmar efter att jag anlänt så kände jag mig på söndagen som om jag sprungit en maraton dagen innan. Låg med andra ord ganska lågt, tittade på diverse serier och ritade klart veckans uppgift för illustrationskursen samt tillredde en potatisgryta med oliver, feta, höna och tomat och avrundade dagen med bastubad.

Inatt sov jag nio timmar (!) och startade mot stan tidig förmiddag för att hinna till illustrationskursens gruppmöte klockan två (online, alltså.) På vägen stannade jag i två större järnaffärer för att välja kakel och badrumsmöbler; det börjar bli lite bråttom då renoveringen börjar imorgon. Efter illustrationskursen var det spanskaläxor och spanskatimme. Fy fasen så det var knaggligt efter två veckors paus! 

Imorgon står det främst renoveringsplanering på agendan och resten av veckan är jag i butiken, så nog skulle jag gärna snart få tillbaka min vanliga energi och sluta låta som om jag pratade ur en burk. 

Hälsningar från sjukstugan

Efter sådär fyra fem nätters galen torrhosta och med tanke på att alla mina tre kolleger insjuknat i fasansfulla förkylningar unde den gånga veckan, så borde jag ju inte ha blivit överraskad när näsan började rinna igår. Men jag hade ju inte ens träffat dem på evigheter! Trodde ju dessutom att jag redan var på bättringsvägen och skulle klara mig med endast lite kråkel i halsen, nå det gjorde jag inte.

Använde i natt fyrtio näsdukar och måste sova (nåja, "sova"), med en i handen, för att undvika obehagliga överraskningar. Utöver den fasliga snuvan så värkte hela ansiktet, huvudet, ögonen och käkarna. Äter burana som godis.

Lite olägligt då jag har en miljon projekt på gång och var så full av inspiration på alla fronter och fick nya gymkläder på posten igår, så typiskt! Men kan inte hjälpas. Borde ha haft träff med en låsfirma i Vallgård idag, men flyttade det i sista sekund igår när jag insåg vartåt det här barkade. Ny hyresgäst í en av familjeföretagets lägenheter fick avhämta nyckeln vid min ytterdörr imorse, med tre meters avstånd.

Har i alla fall tid att läsa alla mina inredningstidningar, för en gångs skull.

Och solen skiner såklart....

The Wizard of Oz

När jag beställt min bil, som alltså fanns på lager och var halvvägs in i registret, undrade jag vad jag skulle få för registernummer. Ville ju gärna kolla att det inte var något helt fruktansvärt, som FIS eller MUS. Det visade sig att den hette OZT och den första tanken som dök upp i mitt huvud var The Wizard of Oz, så nu heter hen så. Litet av en wizard behöver hen väl vara, för att komma upp för backen på landet.

Själva filmen har jag inget annat minne av än att jag eventuellt sett versionen från 1978 för att Michael Jackson (som jag fanittade så till den grad att jag knallade runt med näthandskar och glitterscarfar halva åttiotalet) var med i den som Scarecrow. Men när jag nu läste en synopsis av intrigen, visar det sig att the Wizard of Oz var den enda som kunde visa filmens huvudperson Dorothy vägen hem.

Vad bättre namn kunde man ha på sin bil? <3 Jag hämtade hem hen på fredagen och passade i samma veva på att luncha sushi med en väninna i Sello.

Igår eftermiddag tog The Wizard of Oz mig till Mattby för träff med annan väninna vid Löylykonttin, där vi utbytte senaste nytt, badade bastu och hoppade i plurret tre gånger. Mycket angenämt, och under det att började det lagom snöa, så att jag fick pröva att köra hem i snöglopp med fyrhjulsdrift och köra om små Polon och annat där nere. I min Audi halvlåg jag ju praktiskt taget längs med landsvägen, så känns nu som att jag sitter väldigt högt uppe. Att ta sig in genom portgången är förvånansvärt utmanande - T-Rocen är enligt alla sites knappa 4 cm bredare än Audin, så det borde ju vara en bit av en kaka. Lyckligtvis har den ju kameror och radar och så vänjer man väl sig.

Idag lyckades jag äntligen ta mig till mitt nya gym, på andra sidan Kaserntorget. Utmärkte mig naturligtvis genast genom att inte ha ett lås till skåpet, så fick köpa ett i lobbyn. Därefter ställde jag mig på den enda lediga löpmattan av ca 20 och började springa, tills en instruktör kom  fram och bad mig avlägsna mig eftersom det var en ledd löptimme på gång. (Jag hade missat skylten.) Satt mig argt på en cykel och blev efter 12 minuters infernalsikt pedande så svettig att jag måste torka av mig med papper, varefter jag gick till lobbyn - igen - och köpte en liten handduk att torka mig med. Dessutom vara alla andra typ tjugoåringar med getingmidjor, svarta trikåer och airpods, där jag hade gredelin topp, klimakteriemage, spräckliga trikåer och enorma hörlurar. 

Annars gick allt bra och lyckligtvis skiter man blankt i sådana bagateller så här efter femtio. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, men med tanke på jobb, illustrationskurs, remppa och skriverier och vänner som man ska hinna träffa och serier man ska hinna se och böcker man borde hinna läsa, så kan det bli en utmaning. 

"Hela världen luktar skit", sa han som hade skit i mustaschen.

Igår kväll tillredde jag pasta bolognese för flera dagar framåt. Annars allt bra, men trots att fläkten var på för fulla muggar ( - även om jag AVSKYR ljudet och helst skulle strunta i den - ) och jag hade dörren stängd till tamburen och sovrummet så luktade alla mina kläder och hela mitt hem matos så till den grad att jag vaknade av det på natten. När jag kom hem från jobbet ikväll var det som att kliva in i ett italienskt restaurangkök under rush hour.

Tar gärna emot tips. (WOLT känner jag redan till.)

På tal om att vakna på natten, så hade jag på morgonen en så spännade dröm när väckarklockan ringde att jag ställde den en halv timme framåt för att få se hur det gick. Tills min stora förargelse har jag nu inget som helst minne av drömmens innehåll, eller om den fortsatte när jag somnat om.

Använde arbetsdagen främst till att försöka komma underfund med nya verktyg för web och sociala medier, bland annat Bitly och Google Analytics. En djungel, och jag är lite för gammal för att svinga mig i lianer. Men skam den som ger sig.

Väl hemma lyssnade jag på ett webinar med Hanna Brotherus om hennes skrivande. Det var så där lagom inspirerande, men jag var kanske inte i rätt sinnesstämning. Slängde mig sedan på yogamattan - dag 20 av 30 stod i turen. Det var en mycket kort och avkopplande Restore-session, till skillnad från många andra. Det känns nästan som att det hänt något positivt med huvud och kropp under de här tjugo dagarna, men kanske jag inbillar mig. Tjugo minuter yoga per dag kan väl knappast räcka för att hålla en i form? Men skadar gör det ju knappast heller och till min  stora förvåning har jag ofta börjat dagen med yogasessionen redan innan morgonmålet. Vem skulle ha trott det? De dagarna har blivit de allra bästa, känns det som.

Hämtade förresten mina ungerska tavlor från inramningen. Jag måtte snart vara stamkund hos Life Art på Fredriksgatan. När jag förde de här senaste fick till min stora fasa ett mummukuume-skov av värsta sorten precis när jag klev in genom dörren och måste klä av mig alla ytterkläder och stå och torka mig i fejan med en näsduk samtidigt som jag vände försäljaren ryggen och låtsades titta på hans tavlor för att tillståndet skulle undgå honom. I samma ögonblick som jag fick en känsla av att exakt samma sak hände senast jag var där, så utbrast han: 

"Taisit käydä tässä jokin aikaa sitten?"

Min tavla fick sin plats i arbetsrummet. Beklagar den dåliga bildkvalitén, men det var lite mörkt när jag knäppte den och jag orkar inte fixa till den.

Pojkarnas tavlor ser ut så här:

Den vänstra "Digital Comedy of the Universe" är åt tjugoettåringen - tyckte den var precis han - och den högra är åt tjugotreåringen, som var i Budapest för några år sedan.

Nu ska jag gå och sätta min huppare från igår i tvättmaskinen, för får kväljningar av att sitta här med den på mig.

När tiden gick snabbare än vanligt.

Tappade lite greppet om skrivandet häremellan, då veckan gick med en omåttlig fart. (Minns min exmakes utsago när han återigen blev försenad från någon mer eller mindre viktig tillställning, och påstod att "tiden plötsligt gick mycket snabbare än vanligt". Det gjorde den naturligvis inte, men jag inser hur det kan kännas så.) 

Minns inte riktigt vart min tid har gått, men åtminstone har jag yogat varje morgon innan jobbet för att jag inte varit säker på att hinna efter jobbet. En kväll var jag och två väninnor och åt blinier och drack vittvin på Saslik där jag nog inte varit på över tjugo år - still going strong. En hel del butiksjobb har det också blivit och en dag roadade svägerskan och jag möbler mellan olika lager, butiker och kunder. På lördagen blev det att byta om till åttiotalsmode och närvara vid 51-årsfest på NJK på Björkholmen. Supergod mat, gäster på gott humör och vildsint dansande till bandet som naturligtvis spelade åttiotalsmusik. Hemma vid halvtresnåret beställde jag burgare som nattmat med WOLT, tänk så praktiskt att beställa hem sin snägäre!

Igår en sväng på resemässan med Bror och Svägerska. Det var ganska meningslöst, för ingen vill sälja oss någonting verkade det som och annars också en högst oinspirerande tillställning. Efter detta tog jag mig till Kinopalatsi i Kajsaniemi där jag såg filmen "Bränn alla mina brev" om Alex Schulmans släkthistoria. Det var en fin film i vackra miljöer och personporträtten mitt i prick.

Och vart i all världen gick den här dagen? Har sorterat Mors post på Drumsö, köpt fyra kassar mat när jag för en gångs skull var i rörelse med bil, inhandlat en ny ritpenna på Verkkokauppa för att eventuellt börja illustrera digitalt igen efter en lång paus, avhämtat ett paket på posten, vikt byke, tvättat mera byke, försökt föra en lampa på reparation men butiken var stängd och pratat om spanska matseder och Shakira med min mexikanska spanskalärare. Nu är jag vrålhugrig och ska tillreda middag.

Regn & rusk

Tredje dagen på landet. Det har blåsregnsnöslaskat från morgon till kväll, och bortsett från bastueldandet och besök på utetuppen har jag inte satt min fot utomhus. Idag var det ljust en stund på dagen tycker jag mig minnas, men det gick om ganska snabbt; jag satt i möte. Igår regnade det in så mycket genom taket på utetuppen att man borde ha haft paraply när man satt där.

Annars är här hur mysigt som helst.

Lite nervös var jag över att ta mig hit utan fyrhjulsdrift eftersom Ringvägen var huvudsakligen glanskis ännu på lördag, men i min backe hade det lyckligtvis smultit så mycket att man fick fäste i sanden. Nu lär resten av isen ha smultit. Det klarnar när jag kör iväg på styrelsemöte senare ikväll.

Senaste gäster här var tjugotreåringen och sex eller sju av hans vänner precis innan jul. De hade lämnat väldigt snyggt efter sig; det behövdes bara lite dynskak så var allt sig likt. Och en tom chipspåse hittade jag under soffan. 

Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet.

Nu kan det hända att jag har varit litet av en tidsoptimist. 

Men jag hittade någonstans mina egna anteckningar om att Det Nya Livet utöver det nya jobbet skulle innebära mera resor, mera ritande och mera skrivande. Av dessa tre har endast resandet förverkligats under det gångna året - där kan jag verkligen inte klaga. Under 2022 besökte jag Teneriffa, Tallinn, Örebro, Santorini, Nådendal, Tavastehus, Mariehamn, New York, Paris och Budapest. Nästan så jag klimatskäms när jag ser listan!  

Hursomhelst, fick för mig att detta är året då jag tar itu även med den kreativa sidan. Utöver skrivklubben tycks jag också ha anmält mig till en illustrationskurs på distans. Den är svensk, alltså Sverige-svensk, och jag hade första sammankomsten idag. Vi kommer att bli indelade i grupper och träffas online i gensomsnitt en gång i veckan under vårterminen och jobba på något projekt som vi själva definierar. (Ännu något oklart vad mitt eget kommer att vara - har nog en gryende idé.) 

Till saken hur ju att jag också har en timme spanska i veckan. Och ett jobb, där jag hela tiden bara ber om mera jobb. Och en hyreslägenhet att renovera. Och en stuga som ska tas om hand. Och så ska jag ju läsa femtio böcker!

Har eventuellt överskattat mina superkrafter.

Hade förresten min första spanskalektion efter tre veckor paus för en stund sen. Är helt kallsvettig fortfarande, men man vänjer sig väl. Min spanskalärarinna är i trettioårsåldern och hemma från Andalusien, men bor på mexicanska västkusten. För en vecka sedan hade hon vurpat med sin skateboard och brutit armen, men var inte särskilt dyster trots det. Om ett par veckor ska hon flytta till Colombia på några månader, och jobba därifrån istället, så mina lektioner fortsätter, om jag bara hinner och orkar. Men trots kallsvetten är jag efter varje timme så energiserad och nöjd att jag överlevde, så det är definitivt värt det.

Hann idag även med ett bankbesök och ett apoteksbesök varefter jag slirade ut till Volkswagen i Esbo för att dumpa mina sommardäck, som jag avhämtade för länge sen i tron att jag skulle få min "nopean toimituksen 4WD T-Roc" vid årsskiftet och ge min Audi i utbyte. Senare visade det sig att T-Rocen ingalunda var i Jyväskylä, som jag lät mig berättas, utan på ett lastfartyg från Portugal. Jag får den tydligen i mitten av februari, så innan dess är det bara att slira omkring med framhjulsdrift.

Död åt skrivkrampen!

Under min maniska period, som jag hamnade i efter min resa och som fortgår, anmälde jag mig bland annat till en online skrivklubb. Lyckligtvis är det snarast en inspirationskurs med webinar en gång i månaden och små inspirerande tips och övningar där emellan. Tanken är alltså inte att plötsligt skriva en bok utan hålla igång skrivandet på ett eller annat sätt. I mitt fall betyder det bloggen. 

Slutar troligen tvärt när jag hamnar i nästa svacka, men bara att njuta så länge det varar.

Dagens lärdom var att det aldrig är rätt tillfälle att skriva, men paradoxalt nog aldrig heller fel. Det är bara att ta i pennan och börja skriva. Hence, femminutersregeln.

För övrigt hann mitt maniska jag idag beställa installation av innerdörrar till två av familjeföretagets hyresbostäder och en renoveringssyn till min egen. Därefter tog jag mig genom snöyran till en läkare för medelålders damer som skrev ut diverse recept då inte gröna bönor och salviapreparat riktigt tycks räcka för att hålla klimakteriet i schack. Pulsade tillbaka hem för ett tretimmars Teams-möte med mina kära kollegor.

(I det här skedet googlar jag kollegor eller kolleger, rädd för att min Far annars ringer och upplyser mig. 

"Båda formerna är korrekta. Tidigare ansågs formen kolleger vara den rätta, men i dag kan det heta på båda sätten. I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL 14, står kollegor som första form: pl. kollegor el. kolleger.")

På dagens agenda fanns också att föra planscherna jag köpte i Budapest för inramning - en åt mig själv och en åt vardera sonen. Därav blev intet, för timmarna tog slut. 

Den här blir åt mig, "Dinner in Budapest"

https://citygraph.net/

Femminutersregeln

Jag har brukat använda femminutersregeln på mina gymbesök (som inte har infallit på flera månader, men det är en annan historia). Regeln går dock att applicera på vad som helst - städa, skriva, rita, springa, promenera..... Vad du än vet att du borde göra men inte känner dej hugad att ta itu med, börja med fem minuter. Om du inte blir inspirerad så räcker det, hemåt såviså, och råkar du få inspiration så är det ju bara ännu mer hemåt.

Idag använde jag regeln på städning. Efter de gångna dagarnas städdille var jag inte särskilt inspirerad imorse, men efter morgonyogan och morgonkaffet ( - närmare bestämt mina tre morgonkaffen - ) beslöt jag att städa en låda. 

Det slutade med att jag städade alla lådor i tamburbyrån och fem skåp till i köket och recepthyllan och så fortsatte jag i arbetsrummet med resterande papper. Avbröt bara för att äta omelett med julärter till lunch. (Man tager vad man haver). Följande paus inföll när soppåsarna tog slut och jag knallade iväg till K-butiken genom snöfallet för påfyllning.

Att föra ut stora, fulla svarta soppåsar (jätesäkkin) känns inte riktigt bra här i Ulrikasborg nuförtiden, men var ju tvungen.

Nästa i tur står Rummet Detta (benämningen härstammar från mina farföräldrars hus), det vill säga den före detta alkoven som därefter blev yngre sonens sovrum och därefter mitt arbetsrum, men nu ett rum för genomresande kappsäckar, överlopps kläder på väg till insamlingen, gammal elektronik, böcker som inte ryms i hyllorna med mera med mera. Den sorgliga sanningen är ju att människan samlar på sig precis så mycket prylar som hen har utrymme för. 

Det bär mej emot att publicera så här fasansfullt oestetiska bilder, men får kompensera en annan dag. 

Feng Shui

 Energiskovet fortsätter.

Tagit tag i så gott som alla jobbsaker som jag inte ens orkade tänka på i december.

Har städat mina badrumsskåp och -lådor, köksskåp och "diverse"-korgar. 

Tvättat byke och ordnat in i lådor och skåp (det VÄRSTA jag vet).

Gått igenom högvis med papper från hela det gångna året. 

Yogade mellan varven, naturligtvis, och så var jag förstås i butiken till klockan tre och efter det knallade jag iväg på en lyxmassage på Kämp Spa.

Efter allt detta blev det stopp och jag landade i min fåtölj och tittade på två avsnitt av Ensitreffit Alttarilla 2.0. Med gott samvete. 

Den dalande trenden

Har fått grälor från olika håll för att jag inte skiver någonting nuförtiden, och också för att jag inte läser andras bloggar för att hålla mig up to date. 

Skärpning, igen, alltså. Men den här bloggen är ju till för mig i första hand och inte andra, så till konceptet hör väl att skriva om det känns rätt.

Skummade min Fars blogg  för första gången på länge och fastnade naturligvis inte vid hans politiska utsvävningar utan vid inlägget om boktsunamin, där han tycks syfta på undertecknad som de senaste åren haft som målsättning att läsa 50 böcker per år. Han hävdar att detta inte är möjligt för en vanlig männsika att uppnå. Jag har inte lyckats, men ör helt säker på att det skulle gå. Kanske inte med de filosofiska tegelstenar min Far läser, men undertecknads chick och annan lätt lit -lista kunde vara betydligt längre än den varit. Var tvungen att kika in i min Goodreads-app för att ser hur jag ligger till. Ganska risigt.....

2020 43 böcker

2021 37 böcker

2022 22 böcker

Appen är mycket uppmuntrande: "Well done!", säger den, "Read 4,5 books per week for the rest of the year to complete your challenge". 

Bokhandel i Greenwhich Village, NY

Needless to say, kommer jag inte att nå mitt mål i år heller. Och för den som undrar - ni är säkert hundratals... - vad jag läser, så ser den senaste readen ut så här:

Kenelle naakat laulavat - Johanna Elomaa

Vera - Anna Swärd

Hamilton beach - Linda Olsson

Olet tässä - Nick Hornby

Bli snäll igen - Geir Gulliksen

På nattduksbordet ligger Lumo av Riikka Pulkkinen, det går trögt fram, och Paula av Isabel Allende (på spanska), det går ännu trögre, tror jag har läst tjugofem sidor och förstått ungefär så mycket att Isabels pappa var en slyngel av rang.

Om jag skulle ha läst alla de timmar jag tittat på serier under hösten, så skulle jag säkert vara uppe i närmare 50 böcker. Jag sträcktittade Vivir sin Permiso på Netflix under några veckors tid - på spanska, med spansk textning, så räknas väl nästan som del av min spanskakurs? - vilket betyder närmare trettio timmar. För tillfället ser jag ett avsnitt pr kväll av The Split på Arenan.

Choices, choices.

I'm back!

Ha! Vem skulle ha trott det? Men nu är det höst och dags att ta tag i rutiner och kreativitet igen.

Gäller att sätta ribban lågt dock. Varje gång jag tittat in här har jag tänkt att nästa bloggpost måste vara en rapport från resten av sommaren, men blivit helt kallsvettig av blotta tanken för kommer ju knappt ihåg vad jag gjort, så det får vara. Kanske lite bilder från Santorini en annan dag, eller varför inte några varje dag, för jag har typ tusen. (Som jag lyckligtvis hittade på min Onedrive efter att på någon vänster lyckats deleta fyratusen bilder från min telefon.)

Vingård på Santorini.

Vinprovning på Santorini.

Så, ribban lågt - rapport från weekenden, så länge jag minns vad som hänt. Efter att ha annonserat ut min etta på Drumsö och fått en massa förfrågningar ordnade jag visning för fyra personer förra lördagen. Under metroresan dit avbokade tre av dessa. Suck! Den fjärde var en ung kvinna från norr som kört med sin väninna halva natten. Needless to say skrev vi kontrakt två dagar senare. Lördag kväll firade jag väninnas femtioårsdag först i Aplhyddan med snacks och bål och Tahiti-tema och lekar sådär lagom passliga för en introvert och sen i tunneln för pumatanter. 

Introvert pumatant.

På söndag skippade jag släktens golftävling - tur det, eftersom Bror-vinnaren hade 45 poäng, tror inte jag haft en chans - och körde i stället till landet för att spela golf med ny golfväninna på måndag i stället i lite mindre krävande förhållanden. Vädret kastade om så vi flyttade spelet till tisdag i stället, varpå måndagen blev mer av en slow-dag. På tisdag var det växlande sol och uppehåll men ganska blåsigt. Väninnan A hittade jag i en singelgrupp ( - med singel syftar jag på förhållandestatus, inte hcp - ) där jag efterlyste kvinnliga medspelare. Två intressenter anmälde sig, vilken lycka! A och jag spelade första gången i Tuusula för en dryg vecka sedan och nu då på Rönnäs. Den första rundan gick sådär, eftersom vi måste lära känna varandra och berätta våra livshistorier under det att, så fokusen på golfen var minimal. I tisdags gick det lite bättre (30p). Hur som helst, roligt med ny bekantskap med förvånansvärt mycket annat gemensamt också, utöver golfen.

Sammetslik solnedång i Fira, Santorini.

För övrigt har jag inlett höstsäsongen med att börja gå på gymet igen. Okej, hunnit dit två gånger 🙈 och känns snudd på omöjligt att få sessionerna att rymmas i kalendern, men senast nästa vecka tar jag mig i nackskarven. Ikväll blir det gårdsfest som jag känner mig tvungen att delta i. Torsdag morgnar har jag bokat in privata spanskalektioner online -  nå det är nästan som att gå på gymmet för är alltid helt gensomsvettig efter dem för det är så jobbigt. Förstår ju det mesta av vad profesoran säger - en ung dam från Andalusien - men att själv försöka producera meningar under timmens gång, puuust! Roligt i alla fall att ha hjärnan att jobba med någonting nytt. 

I byn Megalochori, Santorini.

Igår kväll efter jobbet var det manikyr och sedan sushi och catchup med tjugoåringen, vars studier på Arcada börjar idag och han får äntligen studera on-site, flera gånger i veckan, efter två år av distansstudier.

Oia, Santorini.

Två rader

Herregud, höll på att glömma. Jag och mina jevfla utmaningar. 

Har lust att göra som tjugoåringen då jag för ett antal år sedan bad honom skriva två rader i gästboken på landet inan han gav sig iväg. Han skrev, givetvis, "två rader".

Är nu vrålhungrig efter att jag besökt mitt nya gym; en miniliten sal praktiskt taget i nedre våningen av mitt hus. Närmare bestämt i grannhuset, men det tar mig en minut att gå dit. Det gjorde mycket gott, men blev litet sent eftersom jag jobbade till sex och sedan var tvungen att äta ett mellanmål för att alls orka gå - eftersom jag bara ätit morgonmål, mellanmål, lunch och mellanmål tidigare under dagen - och sedan måste jag naturligtvis vänta på att mellanmålet lade sig och var inte på gymet förrän närmare åtta. Måste alltså nu slänga i mig ytterligare ett mål som kanske inte kan kallas middag men ej heller kvällsmål, för det brukar jag äta vid elvasnåret. 

Nuförtiden är det inte bara min Mor och min yngre son som undrar om jag har binnikemask när jag äter åtta gånger om dagen. (Midjemåttet bevisar dock att det inte är fallet.)

Veckorapport

Med matlådan gick det ju så, att den aldrig kom på måndagen. I stället fick jag den på tisdag kväll och en kompensation på 20 pengar. Bortsett från den skrala starten mycket nöjd. Har tillrett kallrökt-lax-citronpasta och tikka masala som jag åt på i ett par dagar. På fredag kom tjugoåringen och hjälpte mig att tillreda och äta den sista rätten, en milt eldig korvgryta.

Blev så pass inspirerad av dessa nya recept att jag laddade ner ett av deras vegerecept igår innan jag körde till landet, köpte ingredienserna på vägen och tillredde på kvällen efter bastun en apelsin-spenat-fetapasta som också blev lyckad. Hann igår också med en skidsväng på isen och en till imorse i sällskap av ett par havsörnar. Nu börjar det förutspådda snöblandade regnvädret dra ihop sig.

Under veckan har jag också hunnit få mitt tredje koronavaccin, medan tjugotvå-åringen i Örebro däremot fått själva koronan. Han tycks ddck redan ha tillfrisknat, då han igår skickade en video från ett av sina Zoom-tutormöten. Skönt att se honom lajv, fastän han hela tiden bedyrat att han mår bra bortsett från ett par dagars stegring, snuva, halsont oh trötthet.

Nu inväntar jag en kompis som kommer på lunch, kaffe och eftermiddagsbastu.