onsdag 31 augusti 2016

Det här är ett inlägg om rumpor och frustration

Skolan har börjat. Jag närvarade vid kvällens föräldramöte. Blev bestämt uppmanade att hjälpa våra (ofokuserade) nior med skolgången för att de skall komma upp från klassen. Sitter därför skuldbelagd här och hjälper min fjortonåring med finskaläxan.

"Men det här kan du ju",ger jag. "Hur böjer du loppu?"
"Peppu", skriver han.

Morgonljuset

Så solig och vacker morgon att sextonåringen som steg upp först av alla hade dragit ner gardinerna för att dämpa ljuset. På bilden fjortonåringen och hans morgonkakao.





När jag drog upp rullgardinerna insåg jag att det är dags att tvätta fönstren igen. Fast en rätt så glad hälsning är det ju och ger sken av att jag bor med en grupp dagisbarn.

tisdag 30 augusti 2016

Sömntutorna

Vaknade med ett ryck klockan 7.23 av att sextonåringen skramlade i köket. Undrade yrvaket varför min klocka inte ringt 7.15 som den borde. "Alarmet snoozat 7.15" stod det på mobildisplayen. Inget minne av detta. Med håret på ända och randig av dyntryck snubblade jag upp bara för att finna att fjortonåringen (vars klocka borde ringa sju) fortfarande sov djupt i kolmörker. Väckte honom lite omilt och frågade sextonårigen om den yngre faktiskt klarat av att vakna själv hos sin far. Jo, ja, med lite hjälp kanske, rapporterade sextonåringen. Och tillade: "I ärlighetens namn så vaknade jag själv också för några minuter sedan."

Kramade honom någonstans på hög höjd innan han skyndade iväg till spårvagnen i duggregnet. 

måndag 29 augusti 2016

Kassen

Sextonåringen promenerar omkring med sina gympakläder i en ALKO-kasse. Detta berättar kanske mer om hans mor än om honom själv.

Höstmyset

"Oj vad vårt hem är mysigt!" utbrister jag medan jag dukar fram middagen åt sönerna på köksön.
"Skulle vara ännu mysigare om man hade en DX Racer Gaming Chair", kontrar fjortonåringen.

Det förstås.

söndag 28 augusti 2016

Every summer has its own story

Någon här? Hej på er. Beklagar radiotystnaden. Jag tycks ha hållit ytterligare en vecka semester. 

Nu får det vara slut på alla sådana fasoner. Basta.

Avslutade veckan på landet; själen behövde det. Kunde omöjligt ha hållit mig borta längre. Stugan välkomnade med sitt lugn. Långa bastubad, middagar i stearinljusets sken framför öppna spisen, cykelturer och promenader med kameran i hand. Svamparna som jag hoppats på lyste med sin frånvaro och jag kom hem med endast två i korgen. 

 
Däremot vimlade det av älgflugor, trollsländor och allehanda flygfän och småkryp. 




 
På lördagen blåste det så hårt att vi drog en lättnadens suck när vi satte oss i bilens barmhärtiga tystnad för att köra av och an till matbutiken. Stormen fick mig att tänka på Lillebror som alltid som liten satte sig i optimistjollen när det blåste upp och rodde mot vågorna, i timmar. 




Kvällen blev vacker trots allt med sina augustifärger och idag stod luften nästan stilla i sommarvärmen. 


Dags att hitta kreativiteten, rutinerna, vardagen och orden igen. 

söndag 21 augusti 2016

Relax. Nothing is under control.

Med risk för att jinxa allt så tittar jag in för att säga att det känns som om jag hamnat mitt i ett läge av oväntad flow. Sällan har väl livet varit så fullt av bra saker och pusselbitar som tycks falla på plats en efter en. 

torsdag 18 augusti 2016

for the love of books

Fjortonåringen fick sin Kometen Kommer igår; jag köpte den på Akademen för usel på att använda bibliotek. Dessutom älskar jag bilden på pärmen så den här boken kan väl få finnas i hyllan (som vi inte har, men ändå).



På någon vänster har hela sommaren gått utan att jag läst ut en enda bok. När jag nu klev in på Akademen var det som himmelriket. Gick omkring och bläddrade och petade och höll i bok efter bok och kunde knappast slita mig. I samband med flytten gjorde jag mig av med lådvis av böcker och svor på att sluta med att ständigt köpa nya - det är varken ekonomiskt eller annars heller vettigt, då jag inte har utrymme för dem. Men nu hittade jag Minna Rytisalos Lempi som jag redan en gång tidigare i sommar stått och pajat på och med stor möda klarat av att lämna bakom mig. Nu gick det inte. Öppnade den och läste prologen. Håren reste sig på armarna och jag var förlorad.



"....rappusilla seisova on jähmettynyt aloilleen, koko maailma on, linnut hiljaiset, pihakuusi kuuntelee, mikään ei kasva eikä aalto lyö rantaan juuri sillä hetkellä kun kaikkeus odottaa nytkähtävänsä uuteen asentoon, ja sitten se nytkähtää, ja se on kaiken loppu, ja se on kaiken alku."

onsdag 17 augusti 2016

Vad jag också hade glömt ur vardagen

Igår fick mina söner spaghetti med bolognesesås till middag. Idag integrerade jag dessa två och värmde upp i en panna. 

(Spaghettin och bolognesesåsen, inte sönerna.) 

"Du har förstört den!" utbrast sextonåringen - som enligt egen utsago har så välutveckalde smaklökar att inte all min mat duger åt honom - och gjorde kväljningsreflexer vid middagsbordet.
"På riktigt!" sa jag. "Det är samma sak som igår. Ät med parmesan och ketchup, du fixar det nog."
"Inte alls samma sak, de ska ju serveras separat."
"Hallå. På restaurang får du också spaghetti och bolognese serverat tillsammans."
"Det här är inte spaghetti bolognese. Det är spaghetti och köttsås."
"Da-a, samma sak ju", försvarade fjortonåringen mig.
"Vad vill du ha till middag imorgon? Nu vill jag höra."
"Vad som helst", sa sextonåringen. "Bara det är skilt."
"Nej, svara nu. Nämn en rätt som du vill ha imorgon."
"Varför det?"
"För att DU lagar maten imorgon", sa jag. "Jag ska på en konsert." 
"Jag kan värma nuggettar."
"Nej, en RIKTIG måltid. Man kan inte leva på färdig mat."
"Visst kan man."
"Klart man kan, men man mår inte bra av det. De innehåller så lite näring och så mycket annat skit att man mår verkligen dåligt om man äter bara färdigmat. Hjärnan slutar fungera ordentligt."

Sextonåringen slängde en blick på mig och ruskade på huvudet.
"Du tycks ha ätit rätt mycket färdigmat i dina dar."

Hej, Mumin

Hade eventuellt glömt denna biten av vardagen:

Klockan är 8.54. Fjortonåringen börjar 9.15. Han kommer utsläntrande ur sitt rum med håret på ända.

"Var har vi den där Muminboken?"
"Vilken Muminbok?"
"Nå nån Muminbok, typ Kometen Kommer."

"Inte har vi några böcker här, kanske på landet."
"Man ska ha en bok av en finlandssvensk författare med sej idag."
"Jaha - den som du borde ha läst på sommaren?"

"...."
"Jag sa ju åt dej på landet att du skulle leta fram en och börja läsa."
"...."
"Och igår kväll frågade jag om du hade någon läxa. Du sa nej?"
"Det här är ju inte en läxa. Det här är ju bara att ta med en bok."

måndag 15 augusti 2016

Om ost och höst

Märkte rastlösheten komma krypande igår eftermiddag. Newsflash: Är inte gjord för långvarig, stillasittande semester utan målsättningar eller rutiner; inte alls.

Klev in på gymet och skakade av mig frustrationen. Var en ny, snällare, gladare och bättre människa efteråt. 

Med den annalkande hösten kommer dessutom den sedvanliga energin, lusten att ta tag i saker, att få saker att hända, att åstadkomma, att gå vidare, se framåt. Med höstkänslan kommer också en bubblande förväntan och en plötslig tro på att allt ordnar sig.

Tog tag i olika pusselbitar idag och fyllde kylskåpet för tonåringarna av vilka den yngre klev in tidig eftermiddag; trött, pratsam och nöjd. Vi promenerade ett varv på stan och drack kaffe och kakao. Efteråt drog jag på mig trikåerna och sprang runt södra Helsingfors för första gången på evigheter; euforisk och med håret på ända och Spotify som bestämde rytmen. Nöjd med mig själv serverade jag sedan fjortonåringen middag bara för att märka att parmesanen var slut; cannot have that, can we.

Tillsammans gick vi till kvartersbutiken och först på hemvägen mindes jag att jag ju avlägsnat min hemnyckel från knippan och lagt den i fickan på löptrikåerna i stället. Skulle ringa vår räddning, sextonåringen, som befann sig någonstans i östra Helsingfors på fotbollsmöte, bara för att märka att ingendera av oss hade telefonen med oss.  Snopet lommade vi till disponenten och ringde på. Fjortonåringen satt i trappan och facepalmade medan jag viftade med parmesanosten och förklarade läget.

Vi blev slutligen insläppta i vårt hem och åt vår avsvalnade måltid, med parmesan. Nu har också den andra förlorade sonen anlänt och friden - rutinerna, regelverket, ansvarsområdet, vardagen, meningsfullheten - lagt sig över lägenheten tillsammans med kvällsmörkret.



 Bilderna är från sommarlovet på landet.

fredag 12 augusti 2016

Kärnan

Tillbaka i stan sedan måndag.
Tar tag i saker som stuvats undan under de senaste veckorna, månaderna.

Konfirmationsfest, jobbsök, dammhundar. 
Gymet igår, magmusklerna påminner idag om sin existens. 
Återkopplar till mina barn. Köper böcker på Akademen och sextonåringen skäms ögonen ur sig över mitt högljudda lantliga beteende.
Senare frågar jag: Hur gick skolstarten? 
Ingen svarar. De måtte vara traumatiserade.
Bloggandet, kanske? Bokstäverna, texterna, bilderna.

"Oj kan det inte bli höst snart så får jag gå på bio och ta itu med saker och läsa riktiga böcker i mörkret!", utbrister jag.
"Är du inte klok", får jag till svar.

torsdag 4 augusti 2016

Ungarna ur boet

Fågelungarna här på stugan börjar växa till sig och bli flygfärdiga. När jag lyssnar på lärkfalkungarnas uppfordrande och ihållande pipande och ser hur mamman ( - eller måhända är det pappan... - ) susar av och an i sina hopplösa försök att hålla dessa jättebebisar närda kan jag känna igen mig en aning.



 Svanarna som lyst med sin frånvaro tidigare i sommar är plötsligt tillbaka med sex ungar.


Min egen avkomma är hos sin far sedan ett par veckor tillbaka och jag har haft semester så till den grad att jag börjar längta efter rutiner, aktivitet och målsättningar. Saknar också mina jättebebisar lite grann.