Fjortonåringen fick sin Kometen Kommer igår; jag köpte den på Akademen för usel på att använda bibliotek. Dessutom älskar jag bilden på pärmen så den här boken kan väl få finnas i hyllan (som vi inte har, men ändå).
På någon vänster har hela sommaren gått utan att jag läst ut en enda bok. När jag nu klev in på Akademen var det som himmelriket. Gick omkring och bläddrade och petade och höll i bok efter bok och kunde knappast slita mig. I samband med flytten gjorde jag mig av med lådvis av böcker och svor på att sluta med att ständigt köpa nya - det är varken ekonomiskt eller annars heller vettigt, då jag inte har utrymme för dem. Men nu hittade jag Minna Rytisalos Lempi som jag redan en gång tidigare i sommar stått och pajat på och med stor möda klarat av att lämna bakom mig. Nu gick det inte. Öppnade den och läste prologen. Håren reste sig på armarna och jag var förlorad.
"....rappusilla seisova on jähmettynyt aloilleen, koko maailma on, linnut hiljaiset, pihakuusi kuuntelee, mikään ei kasva eikä aalto lyö rantaan juuri sillä hetkellä kun kaikkeus odottaa nytkähtävänsä uuteen asentoon, ja sitten se nytkähtää, ja se on kaiken loppu, ja se on kaiken alku."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar