torsdag 31 december 2015

every end is a new beginning

Året avslutades med en härlig dag på havet bland valar och delfiner och senare ikväll nyårs- och födelsedagsmiddag bland nära och kära.






 
 
Gott Nytt År!

tisdag 29 december 2015

"Mennään vuorelle, otetaan siitä kuva ja tullaan takaisin ja siihen menee koko päivä."

Igår kväll förivrade vi oss med vinet så till den grad att vi dansade in oss på ortens häftigaste bar. "No-no-no, this is a private event!" protesterade bartendern och motade iväg oss till nedre plan. Där dansade vi vidare i sällskap av en charmant pensionerad änka från Skottland som ikväll skulle återförenas med en gammal kärlek från fyrtiosju år tillbaka i tiden. Hur gulligt?

Allt detta kändes som en lysande idé tills vi idag tolv man starka tryckte in oss i två bilar och körde upp i bergen. Inte helt njutbart, kan jag säga.









Från Teide svindlade vi ner via Orotava till den gamla huvudstaden La Laguna där vi planerat inta en sen lunch. Vi cirklade omkring utan mål och parkerade till sist i ett hörn av staden för att konferera. Enades om att vi antagligen befann oss i lokala Jakobacka, ingen hade någon blodsockernivå kvar och vi övergav tanken på att leta oss till stadens centrum. Styrde kosan mot Candelaria i stället.  




Klockan måste ha varit tre när vi väl hittade en restaurang som kanske inte var fullt så pittoresk som staden i övrigt. Stället drevs av en fet och svettig farbror som inte tycktes tala några språk överhuvudtaget och hans kollega, en kopia av Antti Tuisku.

("Vad GÖR han? Ingen nytta i alla fall." 
"Nej, men det gör ju inte Antti Tuisku heller.")

Maten kom precis i den ordning den blev färdig, vilket inte var så ofta, gafflar och knivar hämtade vi själva och när vi bytte ut vinet som vi ogillade efter att redan har druckit lite av det hälldes det troligen över ur våra glas i någon intet ont anande ny gästs karaff.

Men om tolv personer äter lunch och dricker vin och öl för sammanlagt hundra euro så kan man kanske inte klaga.



Nu dags att fixa till oss för kvällen.  

"Tänään ei sit oteta, oikeasti!" 
"Miksei? Huomennahan meillä ei ole mitään!"

söndag 27 december 2015

*feeling loved*

Stod redan med utfärdsväskorna packade i dörröppningen när båtutfärdsfirman ringde och avbokade på grund av regn.




"Vad bra att vi inte behövde segla i det här vädret", sa jag åt pojkarna.
"Det skulle ha varit bara bra", morrade den morgonsure sextonåringen som jag tvingat upp på frukost redan nio trettio. "Vi skulle inte ha behövt se dej, när det är så dimmigt."



fredag 25 december 2015

GET DOWN!

Under julaftonskvällen tappade vi tillfälligt bort en dumdristig sparkcykelförare, konstaterade att äktenskapet och kanske till och med parförhållandet är ohållbara, antika institutioner, serverades saltdränkt fisk och utspädd Cava, bevittnade hur våra söner förvandlades från långlemmade tonåringar till hemlighetsfulla femtitalsmafioson och lät oss berättas att potatisen på restaurangen var slut, helt slut.

Efteråt tog vi avsked av alla som var födda före sextiotalet eller efter sjuttiotalet och klev in på en pub tillsammans med Mr Bean, Woody Allen och halva Downtown Abbey. Beställde Irish Coffee och Cosmopolitan och Daiquiris som fick ögonen att stå som tappar i huvudet på oss. När Last Christmas hördes i högtalaren recognocerade vi baren.

"Can we dance over there, where there are no people?"
 
Den belgiske bartendern som bar fluga under hakan och egentligen var från Cornwall stelnade till i rörelsen och spärrade upp ögonen. "No! No! This is a sitting down bar!"

Vi drack våra drinkar och höll i stolskanterna för att inte börja dansa.  
"Welcome back", sa bartendern när vi gick. "Come back any time, we're open eight days a week."

"Jösses vilket klientel, har ni sett va", sa vi när vi sneddade över gatan i våra blinkande tomteluvor.

'

Feliz Navidad!

tisdag 22 december 2015

Morgonpromenad

Medan sönerna ännu sov djupt hann jag ta mig en promenad längs med stranden. Redan innan tio blev det för varmt med shorts och t-shirt. Senare somnade jag i solen på takterrassen bara för att vakna lagom till eftermiddagslunch ackompanjerad av två glas vittvin och diskussioner om hur och när man bäst får upp tretton personer på Teide eller ut bland valar.





måndag 21 december 2015

Morgonkaffe

@ Costa Adeje, Tenerife

lördag 19 december 2015

fredag 18 december 2015

I-h-a-n-a

Hinner absolut inte rita någonting idag och omöjligt att knäppa något juligt foto därute i ösregnet så dagens bild blir från Gamla Stan i Stockholm. 


Och för att citera Chisu: "TAVASTIA SHOWTIME 21:30 🌟 OMG WHAT TO WEAR WHAT TO WEAR??"

torsdag 17 december 2015

Obelix

Jag var helt sjukt fenomenal på gymet idag. Sprang fyra kilometer utan att ens bli trött. Lyfte några feta och svettiga farbröder och tanter och hängde upp dem i ventilationssystemet i taket. Parkourade hem via väggar och lyktstolpar.

Låter dagens (h)juliga bild illustrera känslan kring resten av mitt liv.

onsdag 16 december 2015

bouncebackability

Osaankohan enää suomea? Varsinkin Tukholmankäynnin jälkeen jossa leipäkahvilat olivat nimeltään Vete-Katten ja kerjäläisetkin huusivat "hej på dej" tekee mieli kokeilla tätä toista kotimaista.

Muitakin kysymyksiä herää kun istuu yksin kotona päivät pitkät hakemassa töitä joita ei saa (tai soimaamassa itseään siitä että omaa tyhmyyttään tai ahneuttaan tai sekä että menetti mahdollisuuden ehkä maailman ainoaan minulle tarkoitettuun työpaikkaan).  Näistä rakentavista ajatuskierteistä ei sen enempää. Mutta mieleeni muistui sana, jonka taisin lukea Henkka Hyppösen kirjasta "Pelon hinta". Bouncebackability on yksilön kyky toipua vastoinkäymisistä. Se on mielestäni hieno sana ja käsite, ja alkuvuoden tavoitteeni on luoda itselleni sille edellytykset. 

Vielä en tiedä miten, mutta minusta on tulossa hyvää vauhtia kyyninen ja poissaoleva murehtija eikä se käy päinsä. 

Meanwhile, kävin remonttikohteessani jossa aina yhtä iloiset keittiöni asentajat irrottivat ovia ja veivät hymyillen uusintamaalaukseen. Aina yhtä iloiset urakoitsijamiehet irrottivat laattoja ja kaappeja jotta saisin pöntöt oikealle korkeudelle. Vaikka elämäni ajan olen saanut kuulla eri tahoilta olevani hankala, on totuus se että vihaan hankalana olemista. Ilman urakoitsijan patistamista olisin tuskin kehdannut reklamoida keittiötäni ja muutkin pyytämäni muutostyöt ovat vieneet ensin aina yöunet.

Ihan hyvä päätös olla muuttamatta ennen vuoden vaihdetta, sillä kaukana on valmiista. Työt kuitenkin etenevät ja kaikki ovat käsittääkseni tehneet parhaansa. 

En tiedä menikö kuin Strömsössä; en ole kyseistä ohjelmaa ikinä nähnyt.

Ajan kuluksi piirsin remonttijengille kiitoskortin joka saa toimia tämän päivän jouluisena kuvana. 

tisdag 15 december 2015

Reality bites

En ouppackad kappsäck. Ett reklamerat kök. Mardrömmar om hotfulla dromedarer i östnyländska skogar. En tom julkalender. ("Nemen det var ju därför vi kom från pappa till dej!") Slut på ketchup. Osorterade papper. Arbetslöshet och total känsla av tyngdlöshet. För litet köksbord med för mycket smulor och laptops på. Oförmåga att hjälpa son med ekvation av bråk. Någon annans jäkla hår i golvbrunnen i bastun. 

Urban Dictionary: "Stubborn"

"Jösses så jag är sömnig", sa jag åt fjortonåringen vid frukostbordet. "Är inte du?"
"Nej."
"Nåja, där ser du att det var bra att jag tvingade dig i tid i säng igår. Du har sovit nästan tio timmar."
"Det är helt skit. Det är därför jag nu är så trött, för att jag har sovit för mycket."
"Just sa du ju att du inte är trött?"
"Jag hörde att du frågade om jag är pigg."


måndag 14 december 2015

good to be home

Möttes av kramar, hejarop och en smaklig lyxmåltid när jag kom hem.

Yeah, right.

I verkligheten stod det tre surnade öppnade mjölktölkar på köksbordet och sextonåringen frågade redan innan jag ställt ifrån mig kappsäcken: "Har du varit i matbutiken?"


Dagens juliga bild är från ett skyltfönster i Gamla Stan.


söndag 13 december 2015

jag bara undrar

Hur kommer det sig att alla dörrar i Stockholm öppnas inåt? I butikerna, barerna, restaurangerna, caféerna. Livsfarligt vid eldsvåda och mycket pinsamt i vardagen.

(Tänk, i Finland kryper man ut.) 

Är det tillåtet att göra så omtumlande utställningar som Fotografiska? Redan efter bild nummer två på utställningen om flyktingbarnen grät och snörvlade jag som en besatt och tryckte in alla mina skrynkliga sedlar i insamlingslådan och måste sitta på en bänk i mörkret och samla mig och torka mascaran i ärmen innan jag kunde gå vidare. 







Hur många Espresso House kan det finnas i den här staden? På vägen till den enda där jag hade kaffeträff idag måste jag ha passerat typ femton och alla var de proppfulla med folk.



Får man ha hundar på hotell? På väg till baren mötte jag en nyklippt bison frisée som höll på att skrämma livet ur mig. Ni vet, enormt bollhuvud, galna svarta knappögon kommer knallande helt oväntat och tyst runt hörnet längs heltäckande matta. 


Tung, lång, fin, kall och bisarr dag och då nämnde jag inte ens de maskerade julgubbarna på vattenskotrar.


kokonainen kävelee, vaan puolikasta et saa

Vaknade klockan fem av att min hjärna försökte översätta Helan Går till finska.

Får hoppas att Stockholm visar sig från sin bästa sida så här på Lucia-morgonkvisten.

lördag 12 december 2015

Nu tar illustratören jullov.

Sov över åtta timmar i nästan ett sträck! Nej, en gång tittade jag på klockan och den var kring fem, insåg att jag har nästan tre timmar sovtid kvar och somnade om. Vaknade till hotellfrukost utvilad och nästan som en ny människa.

Igår kväll däremot var jag vinglig av trötthet, åt en risotto ackompanjerad av cava och rödvin och dunkadunka-bakgrundsmusik på hotellrestaurangen och läste ut boken innan jag släckte lampan. (Måste skapa en bokbytar-grupp på FB eller något. Det är ju ingen idé att köpa en bok för tvåhundrasextio kronor, läsa den på två timmar och ställa den i en bokhylla jag inte ens har för att aldrig öppna den igen.) 

Promenerade till Berghs School of Communications några kvarter bort genom underbart vintersolsken och frisk och krispig luft. Drack morgonkaffe nummer fyra och hälsade på mina kurskollegor som kändes nästan som bekanta efter ett gemensamt halvår på distans.

Liksom kursen var också avslutningsdagen intensiv. Vi presenterade våra illustrationsportfolios i tur och ordning och gav varandra feedback i rask takt. En brokig, talangfull skara med mycket olika stil och bakgrund. Till sist avrundade vi med vin och glögg i foajén innan vi alla gick till vårt.

Uttömd på energi och idéer som jag är så blir det ingen julig bild idag. Delar i stället med mig länken till min portfolio (clic). Den är inte helt färdig, men so what, det är ju livet heller aldrig trots mina idoga försök att föra det i hamn.

fredag 11 december 2015

Mera

Efter usel nattsömn spenderade jag igår dagen med att under Sanna Manders ledning skapa posters på Helsinki Design School. Det gick sådär. Hann av och an hem bara för att vända tillbaka mot stan för en delikat middag på Pastor med ex-kollegor. Kuriosa: det är Linda Linko - som föreläste om illustration för oss på HDS häromveckan - som står för Pastors visuella identitet.

På grund av morgonflyg tackade jag motvilligt för mig vid niosnåret och gick hem för att packa. Kunde väl lika gärna ha stannat ute hela natten eftersom jag vaknade klockan ett och bara sov i snuttar efter det för att vakna en gång i timmen och tänka jag duger ingenting till tills klockan ringde.

(Nej, det är inte med flit jag tänker så här, försöker motarbeta med alla metoder jag känner till men försök säga det åt morgonnatten, på morgonnatten, funkar inget bra. Slutsats av mina grubblerier: Jag behöver ett jobb. Jag behöver verkligen ett jobb.)

Stockholm är fullt av mera människor än Helsingfors, snyggare män(niskor) än Helsingfors, mer dämpad belysning, mer gemytlighet, mer värme, mera av allt. Tanken på att pröva kläder fick mig att rysa, det får bli till en annan dag, om alls. 

Strosade omkring, åt en salt pizza med vittvin till, insöp inredningsinspiration, köpte Martina Haags Det är något som inte stämmer och slog mig ner på Espresso House med en cappuccino stor som ett ölstop och läste halva. Började närapå gråta. Hög igenkänningsfaktor och hon kan dessutom skriva. Slutade läsa bara för att jag inte vill att boken ska ta slut, det gör den ju förstås ändå, troligen redan ikväll.

onsdag 9 december 2015

jättebebisen

Sa igår åt mor att jag skulle gå till frissan och hoppades det inte blir för kort, för då ser jag ut som en bebis. En rynkig bebis.

Idag var jag hos frissan, fick brandy-spetsad glögg och en bunt med tidningar och när jag kom hem såg jag ut som en rynkig bebis.

"Se jag ut som en bebis?" frågade jag sextonåringen medan vi fnissande och snubblande bar ned ett enormt köksbord för trapporna för att föra till snickaren. "Jag ser ut som en rynkig bebis, gör jag inte?"
"Nåjo", sa sextonåringen. "Men om du har mössa på så märks det inte." 



 

 

tisdag 8 december 2015

1984

Som en del av sonens konfirmationsförberedelser spenderade jag kvällen i Johanneskyrkan lyssnande till gospel. Stundvis var det mycket stämningsfullt. En trio flickor klädda i rutigt steg upp framför altaret och berättade att de sjungit vintage i några år nu.

Sen drog de Wham's Last Christmas. 

 

måndag 7 december 2015

den magiska gränsen går vid 1300 meter

Fortfarande rastlös och lite nedstämd. Kanske mörkret, kanske hormonerna, säkert arbetslösheten, såklart ovissheten, det jobbiga i att vara en jobbig person i renoveringssammanhang, fasan över en sysslolös vår. Oro över saker jag egentligen inte kan påverka, vet ju att det är lönlöst att grubbla på sånt, men svårt att låta bli med all den här tiden jag har. Och om nätterna drömmer jag oväntat till liv sådana minnen jag allra helst skulle glömma. 

Motarbetar den krypande olusten med hjälp av hälsosam mat - glöm alla sugar highs eftersom de åtföljs av sugar lows, både fysiskt och mentalt - och motion. Det var vid 1,3 kilometer på löpmattan ikväll som tankarna ljusnade. Pling, kände jag, och blev så lättad att jag lade i en extra växel och fem minuter till på mina vanliga femton.

Note to self: Det är omöjligt att komma hem från gymet nedstämd.

Men bra saker också! Blev bjuden på teater mitt på dagen. (Fick visserligen en pensionärsbiljett plus att när Suosalo vände sig till publiken och sa "Eihän kenellekään teistä tulisi koskaan mieleen tappaa ketään tai edes lyödä vähän?" så var jag nära att stiga upp och bekänna, men höll mig.) Fick också hem min nya tavla som jag bar under armen till spårvagnen och upp på vinden i väntan på vår hemkomst. (Den positiva gorillakvoten är inte bara ett plus då det utlyses banantävling utan också när man bär stora tavlor i armhålan.) Renoveringen framskrider och flytten hem närmar sig. Den förbereder jag med att tömma skåpen och städa lite i taget här. Så lite mat som vi har i köksskåpen nu har jag nog aldrig levt med. Något enstaka paket spaghetti här, en tonfiskburk där. Ämnar flytta lätt.

Confession, på tal om mat: Har inte tillrett en enda maträtt i ugn på sju månader. Gasspisen är härlig, men den gången jag öppnade ugnsluckan och tryckte på diverse knappar medan jag viftade med en tändsticka i luften och ingenting hände slängde jag franskisarna och kokade spaghetti i stället.

På min mållista för 2016 finns bland andra en punkt som heter pröva nya recept. (Den kan ha funnits på mållistorna också år 2012, 2013 och 2014, men.)

Igår på min promenad visualiserade jag en teckning av celbriteter på väg på slottsbal i storm och regn. Av den blev intet, så dagens juliga bild får bli ett enkelt fotografi. 


söndag 6 december 2015

Dagens rebelliska dåd

Slog mig ner framför tv:n med glögg men klarade inte av det särskilt länge. Det kröp i benen efter en inomhusdag och jag gav mej ut på promenad. 

Någonstans vid Sandviken slog det mej att jag kommer att blåsa i sjön och ingen kommer att veta.

Ni vet, om ett träd faller i skogen och ingen hör, fanns det då ett ljud? 

Klarade mig hem trots allt, som en dränkt katt. Värmer mera glögg och gör ett nytt försök med slottsbalen.

En aktningsvärd ålder


Gratulerar 98-åringen Finland.

lördag 5 december 2015

Klockan-tio-kaffet

Dagens snabbt ihoprafsade julbild. 



Klockan är tjugotvå och jag sitter och dricker kvällskaffe. Bådar inte gott för dygnsrytmen.

 

Dagens goda gärning och en tavla rikare

Svägerskan lockade idag med mig och sönerna på Luckans konstauktion där kända barnboksillustratörers verk auktionerades ut till förmån för ensamkommande flyktingbarn. 

Innan jag visste ordet av hade jag ropat in en målning av Marika Maijala. Den är ett orginal ur boken Sylvi Kepposen kirjekaveri (Otava 2012) och jag tror den ska hänga vid fönstret i mitt blivande sovrum.


"Tivoli" - Marika Maijala

fredag 4 december 2015

blåsis

Hur folk orkar stiga upp sådana här dagar och gå på jobb? Det kan man ju undra. Hur man själv har orkat i åratal? Jag har vaga minnen av att ha väckt på mina söner vid sjusnåret och hört dem öppna julkalendrar och blanda till kakao och försvinna ut genom dörren, men själv har jag stigit upp närmare tio.

Dagens enda promenad gick via Kaserngatan där jag mätte upp nya lösningar för badrummet, inspekterade nyanlända kökskakel - de som kom förra veckan hade bland annat texterna NO PARKING och SUBWAY och även om de var väldigt trendiga och newyorkiga så skickade jag dem tillbaka - och lyste med ficklampa på plankparketten. Efteråt bjöd jag mig till syster på "kaffe". Fick nog en kopp, men den var bara bara ett förkläde för att prata igenom senaste nytt. Till detta använde vi två timmar och mera hade vi fått att gå åt, men min bastu och mina hungriga söner väntade.


torsdag 3 december 2015

Dagens juliga bild...

...får bli cykeln på vår innergård.


Empati på varuhuset

Stämde upp med sextonåringen på Akademen för att köpa nya skolböcker. Stirrade tomt ut i luften, suckade djupt och hasade håglöst omkring bakom honom.

"Vad är det med dig idag?" undrade sonen.
"Lite nedstämd bara."
"Varför det?"
"Äh... sovit dåligt, kommer aldrig mera att få ett jobb, kommer aldrig att förtjäna mitt levebröd själv igen, ingen bryr sig om mig, jag är ensam i världen, bad hair day, tupparna installerade för lågt i lägenheten, duschen blir för liten, jag har PMS och allt kostar så mycket..."
"Jaha. Just så. Alltså jag bad liksom om den korta versionen. Fick tydligen hela paketet."

 Vi pratade inte så mycket mer efter det.
 

onsdag 2 december 2015

tisdag 1 december 2015

julkalendern som inte fanns

Förra året den här tiden drog jag igång min julkalenderblogg och lyckades på någon vänster rita en bild om dagen i tjugofyra dygns tid fastän jag jobbade.

Känns som att jag upprepar mig, men less IS more - the less time you have, the more you get done. Kanske vågar jag lova något julrelaterat varje dag i år också, fotografier om inte annat.

Imorse vaknade jag djupt bekymrad klockan 5.40. Grämde mig över:
1) att jag snäst åt min Mor över telefon fastän vi pratades vid för första gången på veckor
2) att jag kanske missat min enda chans att få ett jobb någonsin mera här i livet
3) att jag inte får något vettigt gjort
4) att jag vaknat så tidigt
5) att toaletterna i min lägenhet är hängda på dvärgnivå och mina söner inte kommer att träffa rätt för att inte tala om hur jag själv någonsin ska komma upp från dem efter ett träningspass
6) huruvida jag ska lösa problemet ovan eller bara leva med det (kan ju sluta träna alternativt börja gå på toa hos grannen ovanför vars toalettstolar tydligen hänger för högt)
7) ...och så vidare.

Hade tydligen grubblat färdigt kring 6.50 för då somnade jag om lagom tills klockan ringde 07.00. Steg lydigt upp för att inge mig själv känslan av att jag är en effektiv och samhällsduglig individ. Morgnar är dessutom rätt mysiga.  

1 December

Sextonåringen försvann till skolan och vid 7.30 började fjortonåringens klocka ringa. Jag iakttog genom dörröppningen hur han ihärdigt sov sig igenom alla signaler han ställt in, utan att röra en fena: 7.40, 7.50 och 8.00. Lite efter åtta väckte jag honom milt med ett glas kakao på säng.

I eftermiddag tvingade jag samma son att avbryta sitt spelande för att läsa på provet i historia. 
"Jag tänker anmäla dig för W!" sa han förnärmat.
"Vem är W?"
"Han drar skolans antimobbningskampanj."

Dagens iakttagelse: Mobilalarmet slutar ringa av sig självt om man inte reagerar på det.