Hur folk orkar stiga upp sådana här dagar och gå på jobb? Det kan man ju undra. Hur man själv har orkat i åratal? Jag har vaga minnen av att ha väckt på mina söner vid sjusnåret och hört dem öppna julkalendrar och blanda till kakao och försvinna ut genom dörren, men själv har jag stigit upp närmare tio.
Dagens enda promenad gick via Kaserngatan där jag mätte upp nya lösningar för badrummet, inspekterade nyanlända kökskakel - de som kom förra veckan hade bland annat texterna NO PARKING och SUBWAY och även om de var väldigt trendiga och newyorkiga så skickade jag dem tillbaka - och lyste med ficklampa på plankparketten. Efteråt bjöd jag mig till syster på "kaffe". Fick nog en kopp, men den var bara bara ett förkläde för att prata igenom senaste nytt. Till detta använde vi två timmar och mera hade vi fått att gå åt, men min bastu och mina hungriga söner väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar