Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet.

Nu kan det hända att jag har varit litet av en tidsoptimist. 

Men jag hittade någonstans mina egna anteckningar om att Det Nya Livet utöver det nya jobbet skulle innebära mera resor, mera ritande och mera skrivande. Av dessa tre har endast resandet förverkligats under det gångna året - där kan jag verkligen inte klaga. Under 2022 besökte jag Teneriffa, Tallinn, Örebro, Santorini, Nådendal, Tavastehus, Mariehamn, New York, Paris och Budapest. Nästan så jag klimatskäms när jag ser listan!  

Hursomhelst, fick för mig att detta är året då jag tar itu även med den kreativa sidan. Utöver skrivklubben tycks jag också ha anmält mig till en illustrationskurs på distans. Den är svensk, alltså Sverige-svensk, och jag hade första sammankomsten idag. Vi kommer att bli indelade i grupper och träffas online i gensomsnitt en gång i veckan under vårterminen och jobba på något projekt som vi själva definierar. (Ännu något oklart vad mitt eget kommer att vara - har nog en gryende idé.) 

Till saken hur ju att jag också har en timme spanska i veckan. Och ett jobb, där jag hela tiden bara ber om mera jobb. Och en hyreslägenhet att renovera. Och en stuga som ska tas om hand. Och så ska jag ju läsa femtio böcker!

Har eventuellt överskattat mina superkrafter.

Hade förresten min första spanskalektion efter tre veckor paus för en stund sen. Är helt kallsvettig fortfarande, men man vänjer sig väl. Min spanskalärarinna är i trettioårsåldern och hemma från Andalusien, men bor på mexicanska västkusten. För en vecka sedan hade hon vurpat med sin skateboard och brutit armen, men var inte särskilt dyster trots det. Om ett par veckor ska hon flytta till Colombia på några månader, och jobba därifrån istället, så mina lektioner fortsätter, om jag bara hinner och orkar. Men trots kallsvetten är jag efter varje timme så energiserad och nöjd att jag överlevde, så det är definitivt värt det.

Hann idag även med ett bankbesök och ett apoteksbesök varefter jag slirade ut till Volkswagen i Esbo för att dumpa mina sommardäck, som jag avhämtade för länge sen i tron att jag skulle få min "nopean toimituksen 4WD T-Roc" vid årsskiftet och ge min Audi i utbyte. Senare visade det sig att T-Rocen ingalunda var i Jyväskylä, som jag lät mig berättas, utan på ett lastfartyg från Portugal. Jag får den tydligen i mitten av februari, så innan dess är det bara att slira omkring med framhjulsdrift.

När jag nobbade Dennis.

Den oskyldiga halsflussen höll i sig i en hel vecka och jag var hör och häpna sjukskriven i fyra dagar förra veckan. När rösten började komma tillbaka fick jag i stället huvudet fullt av gudvetvad och dessutom hosta och ögoninflammation och fan och hans mormor. Ingen feber men helt däckad. Var redan i färd med att avboka min Stockholmskryssning förra weekenden, men det var såklart försent och efter att jag tagit en Duact torsdag kväll blev min mådd så pass mycket mer uthärdlig att jag åkte iväg som planerat. 

Hade sällskap av två väninnor på ditvägen så vi slängde i oss en massa skumppa och rödvin och jag tappade rösten igen innan klockan nio. I säng vid tvåtiden. På lördagen övergav jag vännerna som skulle vända tillbaka samma dag och checkade i mig på Scandic Haymarket, väldigt gemytligt och trendigt. Särskilt mycket hann eller orkade jag inte med - lite shopping, promenader, caféer och bokhandlar. Till kvällen bokade jag en trevlig italiensk restaurang där jag aldrig behövde öppna min medhavda bok, för det gamla svenska paret vid bordet bredvid konverserade med mig hela middagen om sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn och om maten och kvarteren och ditt och datt. Angenämt, och sånt som  bara händer då man reser ensam.

Lördag kväll fattade jag också beslutet att jag inte ville resa hem ensam sjövägen med stormen Dennis. Bokade alltså hux flux Norwegian som kostade nittio euro, dvs samma eller mindre än vad jag hade gjort av på mat och dryck på hemresan. (Den maten hade knappast hållits på tallriken eller i magen heller för den delen). Flygresan hem gick i ett huj med Dennismedvind och tjugoåringen mötte mig på flygfältet. Jag var ganska nöjd över beslutet då jag natten mot måndagen sov nio timmar i ett sträck i min egen säng.

Hela denna vecka fortfarande helt utmattad och har somnat på soffan efter jobbet vilket så gott som aldrig händer. Återupptagit dagliga yogan sen förra söndagen men tjugo minuter känns som sextio. Utgår från att jag är back on track efter weekenden.

Under tiden klarade artonåringen sitt körprov. Köra vill han ju trots detta inte men en liten tur tvingade jag honom på i alla fall. Tjugoåringen har plötsligt fått keikkajobb turvis på dagis och turvis som Infoassistent på Arcada. 

"Allt ordnar sej som du ser", chattade han, "fast du tycker att jag bara drischar hela tiden."

"Jo det verkar så", sa jag, "men studieplats får du ju nog inte utan att göra något så DET får jag fortsättningvis joma om 😂."

"Vänta bara", svarade han, "snart ringer de antagligen från Harvard."