måndag 29 juni 2015

Bee-Bop-A-Lula

Sommarens första värmebölja. Satt med Syster i allsköns ro på terrassen, paddlade med skedarna i kaffekopparna, bläddrade i inredningsmagasin och förde intellektuella diskussioner.

"Kolla nu det här golvet, ganska härligt."
"Jo oj. Men den den här skrivbordsstolen då, en sån skulle jag vilja ha."
"Ganska hett. Håller jag på att burna?"
"Kanske lite. Borde vi sätta solkräm?"
"Jo antagligen."
"Fast jag var i Borgå halva dagen. Måste ta vara på solen."

Så lyfte jag blicken mot skogen mittemot.

"Titta på den där myggdansen.... eller vad är det?"
"..kanske något frömoln...?"
"Ganska konstigt. Eller...kan det månne vara getingar?"
"Nej, det måste vara någon slags frön. Massor!"
"Vad är det där ljudet? Hör du?"
"...är det... getingar? Eller bin."
"Jo! Det är ju just vad det är! Jessus så många."
"Lyssna..."
"Vilket galet brummande...."
"Kommer de hitåt?"
"Hitåt? ... Jo.."
"DE KOMMER HITÅT!"


Hundratals - nej tusentals bin flög förbi med ett öronbedövande surr medan vi stod på glasverandan och bara gapade. Lika snabbt som de kommit var de borta.

"Drömde vi?"

 Så surreellt var det.

lördag 27 juni 2015

Det lilla sommarregnet

Man såg och hörde det komma farande över viken.

 





 

fredag 26 juni 2015

Att göra "ingenting"

Om jag tidiagre var orolig att jag aldrig mer skulle få ett jobb, är jag nu minst lika orolig att jag aldrig mer vill ha ett jobb. Det trodde jag aldrig skulle hända, jag som är usel på att göra ingenting.

De senaste dagarnas ingenting är mest saker som gör en människa rätt så lycklig: Brunch framför brasan, cykelturer, inredningsplanering, utfodring av tonåringar, gräsklippning, övervakning av bryggbygge, fotografering av ystra långhåriga kossor och feta sädesärlor samt evighetslånga bastubad.







 Problem att få tiden att gå? 
Dessvärre inte.

tisdag 23 juni 2015

Herbariumet

Enligt Norsentraditionen skall de blivande åttorna samla ihop ett herbarium med tjugo blommor under sommarens lopp. Full av iver vandrade trettonåringen iväg med en plastpåse i näven. Han njöt i fulla drag av estetiken, junisolen som skickade ner värmande strimmor mellan löven och den ofantliga mängden östnyländsk flora som fanns att samla längs med vägkanten. 










Det var med lätta steg vi vandrade med svängande armar i sommarvärmen och sjöng Den Blomstertid Nu Kommer. Väl hemma igen öppnade vi Flora i Färg och tjoade över vår överraskande kunskap om allt från sommarfibbla till tjärblomster, som vi ledigt tryckte in i vår uråldriga blompress och plitade ner namnen på små etiketter i snirklig stil med bläckpenna.

En sån mysig tradition!



Nåja.


I verkligheten ryckte jag upp en motvillig trettonåring från hans Skype-skjutspel och släpade ut honom i jeans eftersom han vägrade byta till shorts då det senast han var utomhus fortfarande var vinter.


Blommorna tryckte han vårdslöst in i sin plastpåse och sa "det är väl ingen skillnad, det är för skolan!" 

Hemma igen visade det sig att Flora i Färg var spårlöst försvunnen. Den chilla mamman hade sjukt hett och fick snudd på en rage-attack medan hon sökte boken och ringde runt släktingarna för att låna en bok medan blommorna skrumpnade på bordet.


Under tiden hittade trettonåringen en nätsajt där man kan leta blomarter på basen av karaktäristika och söknamn. Helt fantastisk, men inga som helst hits på kokkogran och inte på mycket annat heller.





Pennorna tappades under bordet, blommorna vissnade och chilla mamman måste använda alla sina nya inredningsmagasin som blompress.






Fy fan för dessa utdöda traditioner! Kunde inte Norsen förnya sig lite och låta barnen instagramma några blomfoton istället?

måndag 22 juni 2015

Att skapa sommarstämning

Gårdagen använde jag till att skapa lite sommarstämning och mysfaktor. Ska jag bo här i många veckor - faktiskt! - den här sommaren så måste jag ju trivas. 

Jag började med att möblera om vardagsrummet. Låter mig berättas att jag har ärvt mitt ommöbleringsdille av min kära Momi (mormorsmor) som med jämna mellanrum flyttade omkring möblerna i sitt hem på Kaserngatan - samma lägenhet där jag rumsterar om nuförtiden. Så fort jag blir uttråkad, hamnar i en livskris eller känner att jag behöver omväxling så möblerar jag om. Den här gången blev det inte mer än att vända på vardagsrumsmöblemanget så att man kan titta in i brasan när man dricker morgonkaffet. (Jo, de här första morgnarna här har jag skippat morgondoppet och tänt i öppna spisen i stället.)


Här får pojkarna också mera plats att bänka sig framför TVn och Playstationen som lyckligtvis inte syns ur den här vinkeln. Den nya ordningen kändes obalanserad med för mycket tom vägg så jag gick ut i skjulet och letade efter någon lämplig halvhög möbel att ställa bredvid fönstret. Hittade den här smörkärnan - eller vad det nu är - som förre ägaren snidat till. 



Just lagom att fylla ut tomrummet med. Sen lite blommor och genast blev det sommar också inomhus.



Utomhus flyttade jag tvättstället utanför tuppen eftersom det är lite för trångt och bökigt att tvätta av sig där inne och jag har en tendens att komma in i huset i stället. Helt fel. Så här ska det tvättas på landet. (Pojkarna höll inte med.) (De tvättar sig helst inte alls.)




Tills sist fick jag ut solstolarna och parasollet...



...plockade ihop ännu en bukett...



...grillade lite majs och höna....


...och bjöd in några törstiga sommargäster på drink.



Resten av sommarstämningen skapade sig helt själv.



söndag 21 juni 2015

Niin pienestä kiinni.

Auringon pilkahdus, viini ja läheisten naurua.
Taianomainen sumu.
Iltaviili myslillä.
Kolmetoistavuotias joka siemailee lämmintä kaakaota.
Viisitoistavuotias, vähän liian iso omaan kehoonsa, kynnyksellä johonkin.
Pino kirjoja jotka odottavat lukemista.
Kesä, joka tuntuu ikuiselta.

Niin pienestä kiinni, onnellisuus.

lördag 20 juni 2015

En super salt bov i dramat.

I maj för två år sedan beslöt jag mig för att vara utan godis en liten tid.

Har i princip inte ätit karkki sen dess - jo två Mignonägg och några julkonfekter, men inget mer. Jag har absolut inga problem att låta bli choklad, men boven i dramat och min stora svaghet är salmiak, alltid varit.

Sjukt salt salmiak.

Idag kunde jag inte längre hålla mig.


Den här påsen slängde jag i mig på typ tre minuter.

Var det värt det?

Nej, verkligen inte!

Känslan nu är precis den som fick mig att sluta för två år sedan efter ett Dragster-skov. (Lite samma som den när jag köpte ett kilo Djungelvrål på Sverigebåten en gång, åt halva och blev så mätt att jag inte orkade flera men var så sugen på saltet att jag åt resten genom att suga på dem och sen spotta ut dem. Jösses så sunt.) 

Tyvärr har jag tre påsar kvar i skåpet och kommer antagligen att konsumera dem inom det närmaste dygnet.

Midsommarnatten