söndag 30 september 2018

Diverse anskaffningar och sånt

Min Far ringde och undrade hur det står till med min Writer's Block, jo tack bra, den är i toppform. Fast en annan anledning till min långa frånvaro har varit att jag glömde strömkabeln till min dator på landet förra helgen. Har undvikit att öppna min jobbdator hemma och använder inte den till privatpyssel hursom. Mor hämtade min strömkabel häromdagen - trodde hon, det vill säga. I verkligheten var det strömkabeln till min Tivoli radio.....

Tog mig alltså till Clas Ohlson och köpte en ny kabel. Igen. (Den förrförra blev på Kreta.)

Annars har jag under den gångna veckan mest jobbat och sprungit i bilaffärer. Försäkringsbolaget tog min tillknycklade bil för en vecka sedan och gav mig en tillfällig Ford som de betalar för i två veckor, men nästa fredag borde jag ha nya hjul under mig. Två veckor är inte tillräckligt lång tid för att kartlägga hela bilmarknaden, men deadlines driver ju oundvikligen till beslut förr eller senare. 

Igår middag, bastu, rödvin och dylikt med goda vänner, idag mindre effektiv men avrundade eftermiddagen med promenad, sushi och sen en och en halv minut av plankan med sönerna. 

Nittonåringen har fast anställning som ambullerande dagisfarbror fram till jul och efter årsskiftet ska han iväg till Obbnäs. Han har jobbat fulla dagar på närliggande förskola och dagisar ända sedan han började och trivs utmärkt i synnerhet med de äldre barnen, medan blöjbyten och tultande ettåringar kanske inte är hans favoriter. 

Mycket mer än så har jag inte att rapportera, men ska försöka skärpa mig på den här fronten. Nu har jag åtminstone lite mera energi efter arbetsdagarna än jag hade i början när allt och alla var nytt och obegripligt.

På återskrivande!

lördag 22 september 2018

Writer's block

Helt tom på ord. Just nu drömmer jag fanatiskt mycket och ser världen i bilder. Skulle gärna författa långa historier, men det tycks omöjligt just nu. Bäst att bara gilla läget.
 



lördag 15 september 2018

Flashbacks

Barnens far skickade dessa bilder från fem år tillbaka som han tydligen hittat i sin telefon.

Så här såg alltså mina drasuter ut år 2013 på någon solig alport. En cool stonefeja och en....tja?


Tänk vad tiden går, snart flyttar de ju hemifrån, typ!

***

För övrigt? All energi tycks gå till jobbet. Igår helt fullständigt kollapsad vid midnatt, krockade med nittonåringen i tamburen när han kom hem och jag var på väg i säng. Han undrade om jag kan köra honom till Fiskehamnen på jobbkeikka till åtta tretti lördag morgon. Jag flippade ur och sa att jag ska hämta sextonåringen vid tiosnåret, redan detta känns som ett omöjligt uppdrag, nej nej och åter nej, det går metro!

Vaknade med ett ryck vid sjusnåret efter hemska mardrömmar och fick halv åtta ett chat av sextonåringen som skrev att jag nog gärna får hämta honom fån BootCampen (där han vakat ett dygn) innan tio. Klev upp, drack en kopp kaffe, satte håret på snodd och körde den ena till Fiskehamnen och avhämtade den andre vid Arabiastranden där gänget glesnat och endel sov med pannan i bordet.




Var själv för trött för att fungera så lade mej på soffan för att ta en tupplur på förmiddagen, det gick sådär, för tänkte mest hela tiden "du måste skriva ett protokoll, när tänker du skriva ditt protokoll, skriv protokoll, skriv protokoll!".

Slumrade väl en stund men steg sedan upp och skrev det %¤¤#%%/#%¤ protokollet. Kan äntligen koppla av. 

Tvätta fönster, kanske?
 

torsdag 13 september 2018

Motsatserna

Vilken tur att man haft lyckan att få två barn, i motsats till bara ett (eller inget, men detta alternativ inte relevant för just den här iakttagelsen).

Hade man "bara" ett barn så kunde man ju leva i tron att man lyckats utomordentligt i sin uppfostran:





Eller...misslyckats fatalt:



Skickade bilderna åt barnens Far eftersom det i söndags råkade vara tal om våra söners olika städpersonligheter. Fadern svarte: "Skicka genast hit den rödhårige. Den där andra typen får du behålla."

(Luv them both.) 

Med facit (= två barn) på hand, vet man att de mestadels bara är en oförutsägbar mix av gener och personlighet; en eventuell effekt av försök till uppfostran omöjlig att urskilja.

Sextonåringen ska imorgon spendera natten på LAN-Party-Bootcamp* med fyrtiofem andra E-Sportare på Prakticum, så vi förde hans dator, kablar och monitor till skolan ikväll. Han fick alltså för sig att städa sitt rum när ytorna en gång var frigjorda. I mean, really?

Jag följde hans exempel och städade hela hemmet i en handvändning. När jag förde upp golfbägar och gamla mattor på vinden fick jag syn på denna solnedgång. Finns väl knappast något som går upp mot höst? Är så lycklig av hösten - svalkan, mörkret, sömnen, nystarten, rutinerna, luften, färgerna - att jag sjunger i bilen om morgnarna.




* Urban Dictionary om LAN-Party: A LAN party is where a large number of albinos, almost always male, gather in darkened rooms to protect them from the harshness of the sun and the corrosive effects of oxygen, and the bears, which as we all know, live "outside", and can only be guarded against by being inside. They engage in various mental exercises, most often simulated battle, to prepare them for any possible future hostile action taken by "others". These simulations are loaded into computers, which are usually owned and brought by the participants. There is often a small supply of sustenance available at the start, though it is ignored by most of the participants for the first many hours. In fact, many of the participants subsit solely on the copious amounts of stimulants that are available, usually dissolved into liquids with ahigh energy content. The event usually occurs until the participants are drawn away to other pursuits, most often infiltration missions into the general population.

måndag 10 september 2018

Natural selection

Begav mig ut på stan med sextonåringen för att få hans hår klippt och skaffa en femton meter lång ethernetkabel för hans spelande som laggar för mycket med wifin. (Har läst "Föräldrar och ESport" och beslutat slash uppmanats förhålla mig positivt till hans hobby.)

På vägen började det dugga och jag undrade om han äger en jacka. Nej, den är för liten - inget under, då han vuxit tio centimeter sen senaste säsong.

"Borde vi köpa en jacka medsamma?" undrade jag. "För snart blir det kallare och då..."
"...dör jag?"
kontrade han. "So what? Natural selection, ju. Det är därför världen är så retarded, för att typer som jag överlever vintern."

***

Nittonåringen stortrivs med dagisjobbet men sa att han behöver lugn och ro när han kommer hem från arbetet. No shit Sherlock! säger den som under åratal överösts med krav, överkörda telefoner, kraschade bilar, blanketter att fylla i, ethernetkablar att köpa, långhåriga vrålhungriga urvuxna drasuter (som gör kväljreflexer vid matbordet),  högar av skitigt byke, Skype-gastande och fan och hans mormor i slutändan av arbetsdagen.

Förra veckan hade dagisbarnen på Albert berättat om sin tidigare assistent som hette Bacon. När nittonåringen idag infann sig på Cygnaeus berättade också förskolebarnen om denne ökände Bacon. 

Efter lite detektivarbete visade det sig att det handlade om nittonåringens goda vän Veikko som jobbat där året innan.

***

P. S. Vi trotsade darwinismen och köpte en ny jacka. 

söndag 9 september 2018

"No more kissing frogs"

Lite sent ute med september månads kalenderbild; har haft en del annat att göra på sistone men med hösten och mörkret hinner jag hoppeligen rita lite mer igen.



lördag 8 september 2018

Ett varv i Lingonskogen

Tog idag min skrotade bil och körde ut till Nupurböle nygallrade skogar - mer familjärt Lingonskogen eller "Lingarn" - där jag vandrade omkring med syskonen och Far en timme innan vi blev bjudna på köttbullsgryta och kaffe. 












Bastubåten Neputun:




Nedan Fars helt sjukt imponerande miniatyrmodell av Norra Esbos framtidsplaner inklusive järnvägen som ska susa förbi hans fritidshus i framtiden.



Sedan via Kusins terrass till Design Market på Kabelfabriken dä Syster och jag gjorde diverse mer eller mindre onödiga fynd. 


Hade efterd etta storsinta planer på att gå ut och äta och sedan städa alla hemmets vrår men fann mig i stället ätande salladsrester och ligga platt på soffan. Det lär vara en dag imorgon också.

torsdag 6 september 2018

Hajanaisia Havaintoja

Kolmatta viikkoa töissä ja sellaiset käsitteet kuin "loma" ja "oma aika" ovat hepreaa. Ei millään pahalla, hyvinkin mielenkiintoista ja mukaansatempaavaa, mutta kun myös vapaa-aika täyttyy kaikenlaisesta puuhasta, niin... on ollut intensiivistä.

Hajanaisia havaintoja ja niihin täysin liittymättömiä kuvia menneen viikon tapahtumista:

Oli yhdet rapujuhlat, yhden nurmikon leikkuu ja mökin kaikkien ikkunoiden pesu.


Kahdeksantoistavuotiaasta tuli yhdeksäntoistavuotias ja sai kakuksi kaksi mokkapalaa ja kaapista löytyneen tuoksukynttilän jonka sytytin kakun viereen. Kassillisen lahjoja joista puolet menee vaihtoon.


Osallistuin hallituksen kokoukseen jota onneksi seurasi oma hetki saunassa ja yöpyminen mökillä ennen saapumista kiharatukkaisena toimistolle keskiviikkoaamuna koska hiusharja jäänyt kaupunkiin.


Yhdeksäntoistavuotiaasta tuli uuden iän myötä kunnollinen kansalainen joka työskentelee nyt assistenttina Etelä-Helsingin eri päiväkodeissa ja esikouluissa. Olen erittäin ylpeä ja kertomansa tarinat aivan hilpeitä. (Joskin aikamoisia Anna-selityksiä, no offense, Sis.)




Kävin katsomassa Mamma Mia kakkosen ja selvisin tällä kertaa ilman suuria henkisiä traumoja Pierce Brosnanin laulusta, luultavasi siksi että suurin osa siitä oli leikattu elokuvasta pois.

Palattuani elokuvista sain viestin yhdeksäntoistavuotiaalta jossa hän kertoi jääneensä minun autoni kanssa jumiin isänsä porttigongiin koska pihassa yllätti huonoon kohtaan pinottu lautaläjä ja autossa kuulemma nyt ihan hirveät naarmut ja kolhut molemmin puolin. ("Helt förfärlit".) Purskahdin itkuun - olin ihan hivenen väsynyt - ja menin nukkumaan.

Vein tänään auton korjaamoon näytille ja sain alustavan laskun joka oli suuruudessaan samankokoinen kuin jo seitsemän vuotta vanhan autoni arvo. Tämä tarkoittanee että se menee lunastukseen. Nauroin epäuskoista naurua - muutama hassu naarmu! - mutta sopeuduin ajatukseen jo kotimatkalla. Vakuutusyhtiön päätöstä odotellessa surffailen nyt netissä uusia autoja. Auton vaihdon mietintäprosessi oli jo meneillään mutta tarvitsi pienen tönäisyn. (Pun intended.)



PS Ja jos nyt tässä jotain hyvää (mahdollisen uuden auton lisäksi) niin onhan se helpottavaa, että vaikka auto on lunastuskunnossa niin kukaan ei ole loukkaantunut ja itse omassa porttigongissa aiheuttamani naarmut eivät enää näy.

Öitä!

söndag 2 september 2018