Femminutersregeln

Jag har brukat använda femminutersregeln på mina gymbesök (som inte har infallit på flera månader, men det är en annan historia). Regeln går dock att applicera på vad som helst - städa, skriva, rita, springa, promenera..... Vad du än vet att du borde göra men inte känner dej hugad att ta itu med, börja med fem minuter. Om du inte blir inspirerad så räcker det, hemåt såviså, och råkar du få inspiration så är det ju bara ännu mer hemåt.

Idag använde jag regeln på städning. Efter de gångna dagarnas städdille var jag inte särskilt inspirerad imorse, men efter morgonyogan och morgonkaffet ( - närmare bestämt mina tre morgonkaffen - ) beslöt jag att städa en låda. 

Det slutade med att jag städade alla lådor i tamburbyrån och fem skåp till i köket och recepthyllan och så fortsatte jag i arbetsrummet med resterande papper. Avbröt bara för att äta omelett med julärter till lunch. (Man tager vad man haver). Följande paus inföll när soppåsarna tog slut och jag knallade iväg till K-butiken genom snöfallet för påfyllning.

Att föra ut stora, fulla svarta soppåsar (jätesäkkin) känns inte riktigt bra här i Ulrikasborg nuförtiden, men var ju tvungen.

Nästa i tur står Rummet Detta (benämningen härstammar från mina farföräldrars hus), det vill säga den före detta alkoven som därefter blev yngre sonens sovrum och därefter mitt arbetsrum, men nu ett rum för genomresande kappsäckar, överlopps kläder på väg till insamlingen, gammal elektronik, böcker som inte ryms i hyllorna med mera med mera. Den sorgliga sanningen är ju att människan samlar på sig precis så mycket prylar som hen har utrymme för. 

Det bär mej emot att publicera så här fasansfullt oestetiska bilder, men får kompensera en annan dag. 

Ett livstecken ur värmeböljan.

Jag har ingen innetermometer här i stan, men det lär vara närmare trettio grader i vår lägenhet. Trots detta och gårdagens besök i tunneln för medelålders tanter inklusive shottar och dans så har jag idag utfört storstädning med dammsugning, golvtvätt och badrumsputs. Det var på tiden, för måtte vara en månad sedan sist. Vi hade fönsterrenovering i juni så inte lönt att städa innan det och med det eviga flängandet mellan stad och lande och Brors lande och what not så blev det inte av förrän idag. Men nu är det gjort, i trettio grader som sagt.

Innan det fick jag till min stora förvåning med mig nittonåringen på utfärd till Sveaborg. (Visserligen överraskar han mig mest hela tiden med att gå ut och träffa kompisar, spela tennis, cykla eller spela fotboll, för att inte tala om när han står vid spisen och steker ost-skinksmörgåsar eller scrambled eggs.) På Sveaborg var det orimligt hett men mycket vackert; kan inte minnas när jag varit där senast; det kan mycket väl vara tio år sedan. 

Tjuogoettåringen å sin sida sitter i karantän på landet efter återkomsten från EM i Ryssland. Han har betett sig exemplariskt (om man då bortser från det faktum att han reste iväg, men med tanke på att det faktiskt var tillåtet och hur mycket han väntat på det, så kan jag inte klandra honom.) Han har en näve negativa test bakom sig och blir frisläppt nästa tisdag, om allt går väl.

"Turvaväli"

Imorgon vankas det födisfirning av brorsonen och på måndag bär det av på en liten roadtrip västerut. På vädret under min semiledighet kan jag inte klaga. Den nya karriären är i full gång med möbelleveranser, webbsideuppdatering, renoveringsplanering och inredning av skyltfönster, men utöver detta har jag alltså mestadels semester.

 

"Accept what you can't change and change what you can't accept."

Häromnatten drömde jag att min Far ringde och undrade om allt är okej, när jag inte skrivit på bloggen. I verkliga lifvet träffades vi under en skidtur i barndomens skogar förra weekenden, så läget är under kontroll.

Tänkte ändå att det kunde vara bra att plita ner en rad eller två för att hålla ångan uppe. (Ganska patetiskt litet pysande, men ändå.)

Inte mycket att rapportera. Arbetsdagarna består mest av statiskt stirriga Hangout- och Teamsmöten som avlöser varandra och problemlösning som får till och med en inbiten problemlösarjunkie att blekna. 

På fritiden yogar jag fortfarande så gott som varje dag, får lust att måla möbler och väggar och vända upp och ner på hemmet, läser böcker, promenerar runt kvarteren samt smider olika planer om hur andra halvan av mitt liv ska se ut. (Som om man kan planera livet, men man gör så gott man kan.) (Vadå annalkande femtioårskris.)

Kom till stugan torsdag kväll och här är allt frid och fröjd. Nåväl, att utetuppens innehåll frös till is innan jag hann tömma är lite utmanande och att ta sig in i huset likaså eftersom enorma frusna snövallar blockerar infarterna. Men annars hur mysigt som helst och trevligt umgänge runt skumppa igår med "grannarna". 

Tjuogettåringen var faktiskt här helt ensam i början va förra veckan och hade eldat brasa, slagit golfbollar i snön på Rönnäs och av mitt överblivna virke byggt sig ett snofsigt bord att fästa Pleikka-ratten vid. Uttråkning leder till kreativitet lite hos alla och en  var.

Serietips:Den som inte sett EXIT på Arenan, se den (säsong 2 som bäst). Efter det känns ett förhållandevis händelselöst liv rätt så välkommet.

Skidturen

Årets första skidtur! Jag köpte skin-skidor för ett par år sedan efter att mössen ätit upp kängorna till mina traditionella skidor på landet. Jag hann väl skida ungefär två varv runt Hagalunds golfbana det året innan snön smalt.

Idag tog jag mig till Svedängen, trots tidningarnas skriverier om spårilskan, eftersom jag hade en lokal guide. Vilket var tur, för med mitt lokalsinne hade jag troligen tappat bort mig bland de olika förgreningarna. Där var tusen gubbar som vi brukar säga med hänvsining till de första Nintendo-spelen vi hade som barn, där man skulle fånga fallskärmshoppare i en båt som man rodde av och an, vilket vanligtvis gick bra tills det blev tusen gubbar och helt omöjligt.

Min guide påstod att vi skidade kring åtta kilometer, men med tanke på att vi var ute i omkring en och en halv timme och skidade om fler än de som skidade om oss, så måste det väl ha rört sig om lite mer. Hursomhelst, känns i kroppen och jag slängde nyss i mig en stor tallrik (Pirkkas färdiga djupfrysta) bortstjsoppa som min Far i tiderna tipsat mig om. Perfekt för en dag som denna. 

I kakelugnen knastrar nu en mysig brasa, om man lyckas bortse från att det trots bra drag ryker in och ligger ett grått dis över hela vardagsrummet.....

När höger hand inte vet vad vänster gör eller Nämä kallisarvoiset asiat.

Rubriken kunde eventuellt referera till undertecknads arbetsplats, säkert också mången annans, men nu refererar jag till rörrenoveringen i min Drumsölägenhet. När det var rörrenovering i min egen lägenhet för ett antal år sedan så gick jag här och vakatade med ungefär en veckas mellanrum, för att se till att inga större tabbar skulle hinna ske. Det hände trots allt en hel del - kakelsömmarna i hörnen fick göras om och tuppen hängdes för lågt trots att det påpekats att badrummet är för individer mellan 175 och 200 cm och säkert en hel del annat som jag nu lyckligtvis glömt.

På Drumsö har jag inte hunnit springa titt som tätt, och det märks. Stöpslarna till köksapparateran är inkapslade bakom så mycket olika attiraljer eller byggen att man inte kommer åt dem. Skåpet för tvättmaskinen som kommer i köket är prick 60 cm vilket gör att det inte finns utrymme för vattenslangarna. Rättipatterit (- vad det nu heter på svenska, orkar inte googla -) är placerat snett över tuppen och inte nog med det, utan så nära stöpslarna med lock att de inte går att öppna. I vardagsrumstaket har hängt en urgammal brandvarnare som suttit fast med kardborrband. Målaren har snällt målat runt kardborrbandet, som inte ens ligger mitt i linje med taklampan utan helt random.

Idag på lunchen hoppade jag på metron och träffade arbetsledaren som äntligen hade mejlat mej imorse. Jag är normalt väldigt snäll men nu sa jag att jag nog inte riktigt förstår varför de olika parterna inte har diskuterat med varandra. Till saken hör att jag var tvungen att beställa köket från firma X, för att de jobbar ihop med rörfirman. Då kunde man ju tänka sig att de också kommunicerar sinsemellan, men nej - "keittiöfirma ei ole tässä nyt kyllä ajatellut yhtään" och "mitenköhän ne suunnittelijat ovat tämän ajatelleet" - och då frågade jag mig (och dem) hur det kommer sig att det upptäcks först en månad efter att remppan borde ha varit klar att saker och ting gjorts fel ända från början.

Slutsatsen var i alla fall att de ruckar på lite skivor och hyllor så borde de få tvättmaskinen att rymmas trots allt. Eluttagen i köket görs tillgängliga utan att man behöver lyfta ut alla apparater ur sina hålor. Rättipatteri i badrummet flyttas två centimeter och väggen kaklas om. 

Inväntar uppdatering på när detta kan tänkas vara klart. Trots smått förargad i skrift så var jag ytterst artig och korrekt och fick de tre herrarna på min sida så till den grad att de lovade spika upp min tamburspegel medan de är i farten. Let's see about that.

("Jos loppujen lopuksi tuo pesukone ei mahdu", sa jag, "niin kuka tästä on vastuussa ja maksaa mulle korvausta siitä, että tein näin laajan muutoksen asunnon pohjaan vain ja ainoastaan siksi että saisin pesukoneen mahtumaan keittiöön?"
"No voithan aina vaatia korvausta, mutta kyllähän sinä tiedät, miten nämä menevät."

En itse asiassa tiennyt, mutta tuo vastaus puhuu puolestaan.)

Nämnas bör, att det finns tvättstuga i huset, så tvättmaskinen är bara nice to have. (Or not have, which remains to be seen.)

***

Imorse drack jag mitt morgonkaffe framför nyheterna, vilket jag försökt göra till en vana eftersom jag inte är skärpt nog att ta in nyheter på kvällskvisten och om jag läser tidningen på nätet öppnar jag bara artikar som Suomalaiset harrastavat seksiä keskimäärin kaksi kertaa kuussa eller Unitutkija kertoo miksi uni ei tule.

Det enda jag minns av morgonens "nyheter" är att där stod någon expert som påstod att "Talous tulee elpymään kun kansa rokotetaan" och så bad de hen förklara hur i all världen det här kommer sig. 

Kanske det inte är hela världen att vara i nyhetsskugga torts allt. 

***

Ny bok på g, och hyacinterna har ersatts av tulpaner

Over and out.

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!

Julkaben

Systersonen hade med ofattbart fin handstil plitat ner en en lång önskelista som innehöll bland annat dodis och sokadkaka och som han addresserat till Julkaben.

Agerade själv Julkabe idag då jag förde paketerade paket till Mor samt avhämtade paketerade paket till mina syskon, varefter vi alla sammanstrålade på Fars farstu för terrassglögg- och kaffe. Mycket angenämt. Bytte presentkassar med syskonen och kurvade via Mor igen på hemvägen för att avleverera.

Här hemma väntade en nittonåring som bara kommit för att "hämta sitt stuff" till andra adressen efter hemkomsten från Ylläs, men fastnat framför datorn med ett glasspaket. 

Julefriden börjar sänka sig. (PS Bilden från igår, jag dricker inte rödvin på söndag. Den här tiden, alltså.)

Minutprogrammet.

Att jag inte skriver/skrivit så mycket nuförtiden kan ju ha något att göra med min vardagstidtabell.

7.20-7.45 Morgonbestyr.

7.45-8.15 Morgonmål & nyheter.

8.15-16.30 Jobb (inkl. fem möten som tog sammanlagt fem timmar; åt lunch under ett av dem). 

16.30-18.00 Matlagning, middag, upphängning av julljus samt ommöblering av nittonåringens rum pga hans dator som värmde upp luften vid batteriets termostat så mycket att det knäppte av, så vi tvangs flytta runt alla möbler till nya ställen.

18.00-19.30 Jobb, pga hann inte göra något som krävde fokus under dagen pga alla möten som avlöste varanda.

19.45-20.15 Dagens yoga (Adriene True day 30 - "Be You").

20.15-20.43 Matbutiken med nittonåringen. Jag måste tvinga honom att köpa en choklad-julkalender.

20.49-21.02 Bloggpost!

Man tager vad man haver

Så bråttom hela tiden. Mitt arbetsrum får illustrera hur min vardag ser ut: vanligt jobb, ritjobb (okej klart och sålt men inte hunnit fakturera), fastighetsskötsel, hyresaktivitet, yoga (kalendern med tidtabellen ligger på bordet). 

För att inte tala om nittonåringen som jag tvangs tvinga till barberaren idag efter att han sovit till klockan 16 (!!!) för att han inte hade någon skola idag och hade vakat till fem imorse.

("Har du funderat på det där med att flytta hemifrån?" 

"Nej.")

Någon lunch hade jag inte kommit ihåg att införskaffa så tog vad jag hittade; risnudlar med gravlax, olivolja och barbecuekryddade cashewnötter. Jamie Oliver!

Att hamstra Eket.

När det krisar så brukar det hjälpa mej att göra något som jag känner att jag har kontroll över och att ha något att sysselsätta mig med. (Om nu detta hade undgått någon.) Med andra ord klickade jag igår hem ett lass EKET hyllor och en Långfjäll stol. Vips sa det och de var här klockan tre i eftermiddag med leverans till dörren. Kånkade dem tre trappor upp i tre varv och fick därmed dagens motion (utöver min daily yoga, som idag var tjugonde dagen av Adrienes Yoga Camp).

Skulle inte anledningen till det här distansarbetet vara så hemsk och absurd så skulle jag säga att den här rytmen och den här sortens jobbande passar mig utmärkt. Vad sysselsättningen och jobbet anbelangar så har det inte funnits en lugn stund ännu den här veckan. Men om och när våra fabriker i Europa börjar stänga så kan det nog bli att rulla tummarna en tid.

Estetik vs ergonomi

Har ju jobbat distans rätt mycket förut också, men när jag nu förbereder mig på veckor av detta så förhåller jag mig lite annorlunda.

Borde eventuellt ha plockat med mig en monitor och en keyboard från jobbet? Detta med att knappra på laptopen och titta på en teveskärm är kanske inte helt idealiskt i flera veckor. Ej heller att sitta på en Boknässtol som är nog så fin men minst fem centimeter för låg och stenhård dessutom. Artonåringen har i flera år sagt att jag behöver en riktig arbetsstol, men nu går ju då estetiken före ergonomin.

Eller har gjort det, tillsvidare. Nu är frågan - en hur bra stol får man på nätet utan att provsitta och hur snabbt? Återstår att se. Lösningen idag var att efter lunchen sitta på vardagsrumsbordet som pall och med en värmd vetekudde på axlarna. Värre kan det kanske inte bli av att jag klickar hem till exempel IKEAs Långfjäll.

Positiva sidoeffekter av artonåringens sjukledighet och min halvkrantän är att vi spenderat mera tid tillsammans än på flera år, och haft det riktigt trevligt till och med. Idag gjorde vi middag tillsammans - ugnskorv och potatismos; man tager vad man hittar i butiken helt enkelt och promenerade sedan ett varv i kvarteren.

Dagens nya kraftåtgärder mot koronan: skolorna stänger och därmed studerar artonåringen och hans gelikar i yrkesskolorna på distans åtminstone till mitten av april. Då borde han påbörja sin sista praktikperiod. Få se hur det går med den saken då han inte ännu har en plats och ingen heller vet hur arbetsläget ser ut om en månad. Mina föräldrar och andra äldre medborgare ska hålla sig i karantän under den kommande månaden. Mor med man hann precis rädda sig hem från Madeira innan de blev inlåsta på hotellet och flyttar sig väl i karantän till landet. Flygen ställs in, gränserna spärras av, teatrar, bibliotek och museer stängs. 

Sorgligt var det att promenera omkring på stan och se alla tomma restauranger, caféer och butiker. Att bekymra sig över hur man ska klara av flera veckor av isolering är småaktigt med tanke på hur många där ute vars liv och leverne verkligen hänger på en tråd nu.

Har fortfarande inte hittat tuppapper i närbutikerna. Måste kanske göra en stöt på morgonkvisten?

Årets längsta dag gick lyckligtvis inte med en afare.

Trots att jag sov tio timmar - tio timmar! - inatt, känns detta som årets längsta dag. Har hunnit dricka kaffe i sängen, läsa i min bok, skriva några email, olja bastugolvet, lyfta in några överblivna isoleringsskivor i skjulet, köra till Tokmanni för att köpa bastuattiraljer, köra tillbaka till stugan, äta lunch, ta upp min bryggtrappa samt byta glödlampor i utelamporna. Efter detta hunnit köra hem till stan, värma korvsoppa, tvätta byke, läsa i min bok och göra mina spanskaläxor. Och klockan är bara sju!

Trots att jag älskar kvällsmörker så undrar jag nog lite över det här med vintertid. Vem vill att det är ljust på morgonen när de flesta antingen är på jobb eller sover gott? Och i stället är det mörkt från klockan fem tills man går och lägger sig, det vill säga i sex timmar? Men visst är det skönt att man kan sätta sig och läsa i en bok med gott samvete redan klockan sex och inte behöver tycka att man ska knalla runt och göra nytta eller vara ute på vift hela tiden. 

(Bara 98% av tiden; hälsningar min Mors och Fars dotter).

Sedan basturapport! Medan jag var på Madeira och drack madeira och gjorde annat fanstyg hann min Far bygga in en Parra-gårdsbastu i ändan av mitt skjul. Det tog honom ungefär en vecka. På fredag kväll körde jag ut till landet och då fick jag inte ännu provbada, men provvärmde ugnen och brände bort dess illaluktande skyddsmedel. Blev så varmt och skönt att det var svårt att låta bli att bada, men fick hålla mig till lördag. Då kom Far med hustru för att fixa det sista och bli bjudna på korvsoppa. Far stöttade upp golvet som visade sig svikta lite och så kopplade han spottarna tillfälligt så att jag ser att läsa mina damtidningar i bastun. Alla har vi våra laster och den här (bland många andra) skyller jag på mina föräldrar som lärde mig läsa Kalle Anka i bastun som barn. Ett av våra största nöjen med min kusin var att turvis läsa upp alla fetstilade utrop per uppslag i Kalle Ankan. Det kunde låta SWOOSH, UGH, POFF, GAAAAH, SKÄR KURVORNA JÖNSSON och MÄLPMÄUUD (när Långben fastnat i en hopfällbar stol) och största besvikelsen var om uppslaget bara innehöll ett ynka litet OJ.

Hursomhelst, efter korvsoppelunch och kaffe som Mor med sambo deltog i tillsammans med en äppelpaj blev det äntligen kväll och jag fick bada. Vilken lyx alltså att bara knalla över gårdsplanen för att värma bastun med ved som finns i lidret bredvid, i stället för att kånka ner ved och vatten till strandbastun i kolmörker och fylla på ved en miljon gånger innan bastun blir varm. (Lyxproblem förstås att ens tomt är så stor att strandbastun är för långt borta på vintern, och för stor dessutom).

Bastun fick också en liten terrass som man kan utvidga nästa vår vid behov. Återstår också att måla dörren och fönsterkarmarna efter vintern. Resten av skjulet är och förblir förvaringsutrymme för gräsklippare, grillar, virke och ditt och datt men kanske får jag det också uppiffat lite nu när jag blev av med en massa gammalt roina. 

För en inbiten bastuälskare som helst badar varje kväll är det här en enorm ökning av livskvaliteten under vinterhalvåret. (Bara jag nu hinner vara på landet, när så mycket händer här i trakten hela tiden, men det är en annan femma....)

PS Lite roligt att bastupaketet hette Parra. Vi brukade som yngre hänvisa till våra föräldrar som parrorna (parents, antar jag?). När jag googlade för att se vad parra egentligen betyder visar det sig vara göteborgsslang för fart eller hastighet. What can I say? 

Min parra byggde en Parra med en sjuk parra!

(Direkt översatt = "Min farsa byggde en base med en afare*. Red. anm.)

* afare = AFS = Armoton Fittig Speed.

Läshörnan

Har för första gången sen-jag-vet-inte-när en kväll utan inbokat program. Om man då inte räknar med leveransen av min fåtölj från Jean Vernet, men för den behövde jag ju bara öppna dörren. Hinner tyvärr inte sitta och mysa i den fullt så mycket som bilden antyder, för har en privat to-do-lista med ganska många punkter som jag ska börja beta av är jag för en gångs skull har tid.

 

För övrigt inget nytt att rapportera. Argelsen som uppstått på jobbet av saker som inte gått precis som jag hoppats på har jag utplånat med hjälp av yoga och gym. Om nätterna har jag sovit som en stock tills jag vaknat på rygg med armarna utsträckta över huvudet; detta har upprepat sig flera nätter i rad. Däremellen drömt de mest vidunderliga saker som jag tyvärr inte längre minns, utom den om en massa kopparormar som jag tvangs steppa emellan. Vad skulle Freud säga om det, kan man undra.

 

Tur i oturen...

... att jag blev förkyld alltså. Annars hade jag knappast städat och omorganiserat mitt arbetsrum, sovrumsbyrån, tamburbyrån, skafferiet, badrumslådorna och -skåpen eller mitt klädskåp heller för den delen. Helt fantastisk känsla att ha blivit av med flera sopsäckar med gammalt stuff.

Hade också tillräckligt med närvaro för att tillreda två riktiga måltider åt mig och sjuttonåringen. En Melanzane alla Parmigiana - alltså en auberginelasagna med tomat, mozzarella och parmesan -  som jag åt i Paris till lunch och blev fast besluten av pröva när jag kom hem. Och idag en pasta med höna, spenat, feta och tomat. Slog mig att jag inte alls hatar att laga mat som jag trodde. Jag hatar allt det där stöket omkring det. Först och främst att gå till matbutiken och sedan alla kastruller som  ska diskas, oljedroppande tillredningsskeden, klibbiga bakplåtspapper, tomatsåsstritt och fasligt rådd och ståhej och matos i köket i två dagar efteråt. (Okej en del av detta beror på mitt temperament och så borde jag kanske ha tänkt på effekt i stället för kravet på mattsvart färg vid val av spisfläkt, men stoooor skillnad som vi sa när vi var små, eftersom jag ändå alltid har den på minsta effekt för jag hamnar på dårsjukhus eller tar livet av någon om jag måste lyssna på fläktljud på full speed.) Dessutom går det i medeltal åtta minuter till ätandet av vilken rätt jag än tillreder åt oss, och då känns det fanimej absurt att spendera en timme på för- och efterberedelser. 

Men att planera maten och laga den, DET har jag inget emot. 

Min snuva börjar vara förbi och inte klarade jag helt och hållet av att stanna hemma inte. Igår förde jag några tavlor på inramning och så hoppade jag på en Lime-sparkbrädsscooter och åkte ner till Moko på brunch genom ösregn, vilket kanske inte var så fiffigt med tanke på min mådd, men. Idag knallade jag till Granit efter klädhängare och pennburkar för att få ordning på torpet, vilket jag alltså fick. 

Avkopplingen utöver detta har främst bestått i 11 + 9 timmars nattsömn samt ett par avsnitt av Casa de Papel på Netflix.

Over and out med dessa rafflande nyheter. 

Varde ljus

Min författarkurslärare sa i tiden: Vad ni än gör; skriv! Skriv varje dag, skriv vad som helst. Så jag får väl försöka, fast min inspiration tycks ligga på helt andra plan nu för tiden.

Helgen gick i gudliga tecken. Två konfirmationer, två nattvarder, alla synder förlåtna. Att de är så lätt! Här har man grubblat i åratal på hur man ska rentvå sitt samvete och så är det bara att knalla till kyrkan på andra sidan gatan och be en bön. Lite pletut?

Hösten är här, vilken lycka! Mörkret som faller på kvällen så att man äntligen kan sova på natten också om ens sovmask åker på sned. Å andra sidan - mörkret som faller på kvällen så att inspirationen slår sina klor i en och man fylls av energi och idéer och projekt och aldrig skulle vilja gå och lägga sig. Tala om konflikt. 

I Palma var det en taxichaufför som vägrade tala engelska med mig efter att jag sagt att jag kunde lite spanska. Förstod ju i princip allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. En annan kväll var det en äldre argentinsk gentleman som ville dansa Blue (?) med mig på jazzklubben och det försökte jag, men då det inte lyckades särskilt bra ville han prata med mig i stället. Jag förstod så gott som allt han sa men var rätt oförmögen att föra en konversation. Vansinnigt frustrerande! Anmälde mig alltså häromdagen hux flux till en spanskakurs och den började idag, precis runt hörnet på Stora Roban. Inte vet jag om jag lär mig prata ännu heller - det är väl tjugofem år sedan jag läste spanska senast och har alltid skrivit alla språk oändligt mycket bättre än pratat dem - men roligt var det. Kan bli lite utmanande att hinna dit till fem före fem alla måndagar, men det är värt ett försök.

Skulle även vilja skriva mera, fotografera mera, rita mera, inreda mera, röra på mig mera och gå på fler kulturevenemang och dricka mera rödvin i gott sällskap och sånt, men får väl prioritera lite.

Mitt vinterbastuprojekt ligger tillsvidare på is eftersom Lovisa bygginspektör tappade bort sig när hen skulle inspektera min tomt. Hen återvände till sitt dammiga kontor förra veckan för att samla nya krafter. Jag är inte särskilt hoppfull med denna facit på hand, men känner mig efter den här episoden "på nackan". (Hen lät förhållandevis skamsen på telefon.) Återkommer eventuellt med rapport om det hela.

Vad mina lampor anbelangar har de nya över köksön anlänt och jag lyckades övertala gårdskarlen att hänga upp dem. Han lyckades få upp den ena, men något ljus varde det inte. På is detta också, i väntan på Laattapistes rapport om hur jag ska få min slocknade badrumsspegellampa att lysa och om detta eventuellt kräver en elektriker som då även kunde ta sig an mina kökslampor. 

Nå, Laattapiste svarade idag efter EN MÅNAD:

"Kiitos viestistäsi, saimme tunnistettua tuotteen ( - no onneksi olkoon, minähän liitin siitä kuvan ja tuotetiedot ja laskun! toim. huom) -  ja tuotteessanne on Led valot (LED 10W).Tämä tarkoittaa, ettei tuotteeseen voi valitettavasti vaihtaa poltinta."

Jag svarte:

"Kiitos tiedosta. Eli tämä oli kertakäyttövalaisin? 

Vai voiko sen mekaniikan korjata? Mitkä ovat mun vaihtoehdot?"

 

Laattapiste: "....."

 

Känner en viss frustration över detta, kan ni kanske föreställa er, då lampan är integrerad i min badrumsspegel och har kostat mig 256 euro i tiden. Hur kan någon i kundtjänst svara typ shit happens utan att erbjuda lösningar? AAAARGH! 

 

 

 

Men googlade nyss att dess garantitid är 5 år och jag har köpt den 2015.

HA! Fortsättning följer!

Stordåd.

Dagens stordåd:

• Tvättade ugnen. Helt obegripligt hur någon som lagar så lite mat kan få sin ugn i ett sånt skick. Ska den bli helt ren får jag anlita Sergej, men den blev bättre.
  

• Tvättade och städade kylskåpet. Detta var mindre utmanande eftersom typ ingen mat i kylskåpet under sommarmånaderna.
  

• Tillredde en riktig middag! (Detta efter kylskåpstvätt och besök i matbutiken, annars hade det blivit lite skralt.) Minns inte när detta hänt senast, om man inte räknar grillning på stugan. Har i stan mest ätit ute eller färdiga soppor och sallader men nu blev det sjukt god pasta med gravlax, avokado, olivolja, citron, rucola, spenat och parmesan som även den nyanlände sjuttonåringen slök i ett nafs.

Annars inte mycket att rapportera. Sjuttonåringen spelar mest hela dagarna och är fortfarande utan praktikplats som han ska skaffa tills medlet av augusti. Sommarjobb har han förstås inte heller då sommaren kom som en total överraskning för alla i det här hushållet. Nittonåringen har jag bara sett spåren av eller hört rykten om av grannarna då han under de senaste veckorna varit här och grundat och ibland övernattat när jag varit annorstädes och vägen till Berghäll känts allt för tung. Senast detta hände skickade jag ett utdrag ut Guldlock och de tre björnarna åt honom per Whatsapp - ni vet, NÅGON HAR SOVIT I MIN SÄNG - och han svarade Hur kan du ens håka det, helt sjukt med en gråtskrattande smiley på slutet

Att sådant här i trakten. Och ännu tre veckor jobb innan semestern, men det är ju helt bäst att vara på jobb när kontoret är halvbemannat och att få gå på semester när de flesta redan är tillbaka.

Full rulle

Ett och annat projekt på g som tagit min tid. 

Hux flux beslöt vi häromveckan att nittonåringen flyttar hemifrån. Alltså tog vi hans pick och pack förra söndagen - en teve, en högtalare, en halare, en stol och några klädesplagg -  och förde det till hans nya hem i Berghäll innan han åkte tillbaka till Obbnäs. 

"Du inser att det är du som får sköta den här flytten" sa han, "för jag är i armén. Inte som att jag skulle orka använda mina lediga weekender till att fylla i någå blanketter eller skaffa någå stuff."

Tacksamheten bland min avkomma?

Hursomhelst, blir ju mycket lycklig av att inreda och har fått fria händer, så kan leva med detta. Tillbringade torsdag kväll med att hänga upp gardiner och vänta på soffa och bord som jag beställt från det blågula varuhuset. De kom på utsatt tid och jag föll bara en gång på rygg medan jag packade upp soffan. Landade på papplådan med bordet i. Klarade mig dock oskadd. 

Känslan i en annan lägenhet, i en annan del av stan med nästan inga möbler och inget förflutet? Fick en närapå oemotståndlig lust att ta mitt pick och pack och dra iväg någonstans där jag kan börja från noll.

Fick även häromveckan beställning på några illustrationer, vilket förstås gör mej urlycklig, men kreativitet kräver ju både tid och sysslolöshet, vilket inte precis funnit i överflöd på sistone. Men man gör ju sina val. Har med andra ord tillbringat denna soliga dag framför Photoshop i sonens f d rum som jag gjorde om till arbetsrum samma kväll han flyttat. (Alla sörjer på sitt sätt.)

Även slängt i mej ett lass sushi som Foodora hämtade när jag befunnit mej i flowtillstånd och plötsligt byggt upp en galen hunger. När det ringde på dörren hade jag närapå glömt att jag beställt mat.

Fem timmar ritjobb må räcka för en lördag. Nu måste jag avrunda och ta dagens första dusch innan det blir skumppa och middag och gud vet vad.

Kaviaren

Med risk för att jinxa så säger jag att oj så gott jag sovit de senaste nätterna! Känner mig som en människa igen.

Helt på kartan är jag dock inte ännu heller; man kan väl säga att hårdskivan är full. Mor fick påminna mig om en grej igår och när jag väl utförde den så hade jag ändå missat pudelns kärna p g a okapabel att ta in information ur ett mejl klockan tio på kvällen. Idag kväll letade jag förgäves i kylskåpet efter Kalles romkräm ( - den som ännu i min barndom fick heta Kalles Kaviar -) som jag trodde jag köpt igår. 

Senare råkade jag på den av en slump.

Lyckligtvis delade en kompis häromdagen en länk på Facebook som påstod att glömska tyder på oerhörd intelligens. 

I am a freakin' genius! 

Geniet får till all lycka tillbringa weekenden helt själv, som det heter i Sverige, för nittonåringen är visserligen på permis men han checkade in hos sin Far, som å sin sida kidnappade sjuttonåringen och åkte till Spanien. 

"Högarn 💙"

"Viikonloppuja!"

Idag på jobbet kändes det äntligen som att jag är on top of things. Nämnde stolt detta åt de kollegor som frågade hur det går. Några timmar senare knallade jag hemåt och vinkade glatt i korridoren och ropade "Viikonloppuja!"

On top of things en ganska fjärran känsla efter detta inträffande på en tisdag.

Har nyligen bytt arbetsrum och lämnade efter mig en lapp det det stod "En ole saanut kenkää - vielä - olen vain muuttanut toiseen huoneeseen ;)"

Självuppfyllande profetia måhända?

Tjugo i sex brände jag på längs hemgatan för att hinna slänga i mig ett mellanmål innan pilatesen klockan sex. I samma ögonblick fick jag meddelande av nittonåringen att han kommer på kvällspermis. Tvärbromsade vid S-Market och köpte hamburgaringredienser; dit for den pilatesen. Mina två följande kvällar är bokade i styrelseärenden men kanske jag går till gymet imorgon  bitti klockan sex trettio? 

Muahhaahhaa!

Imorse kurvade jag via nittonåringens nya hem Louhi där han stod på vakt vid Salutorget.

Av att provligga sängar igår blev jag mest matt. Försäljarna blev sneda av myötähäpeä när jag sa att jag nog vill ha en dubbelsäng ( - för att köpa en enkel skulle ju vara att helt slutligt ge efter för mitt öde och nog ska jag väl ha flaksi ännu nångång här i livet; på vilken tid detta ska ske har jag dock svårt att föreställa mig i dagsläget -) men blir sur av att betala för en halva som ingen sover i. Det svider tillräckligt att betala för en extra säng när man reser ensam, men att göra det även hemma? (Note to self: Man kanske inte ska shoppa dubbelsängar när man har pms.)

"Ota korttini, pidän tämän mielessä hinnoittelussa", ropade försäljaren i Unikulma efter mig.

Hemma lade jag två bäddmadrasser på varanda och sov som en stock. Drömde om olika män som ledde mig över smala broar och längs med klippskrevor samt bar mina väskor och köpte mig drinkar.

A good night's sleep.

Världen ser så mycket ljusare ut när man sovit gott. Vaknade visserligen klockan två vilket blivit min normala panikvakningstid och började tänka på ett kontrakt jag inte hunnit göra något åt, men lyckades lugna ner min hjärna och somna om. När jag öppnade rullgardinen var det ljusare indeed; min bil var snötäckt. 

Fy fan för vårvinter!

Men, var hos frissan ikväll och föryngrades något av de tio år jag lagt på nacken sen årsskiftet. Fick igår och idag saker och ting på jobbet till en punkt där jag känner att jag kan handskas med saker och ting. Må vara att den känslan går om imorgon, men nu är jag tillfreds. Och sen blir det weekend och jag kan ta itu med allt det jag inte haft tid för här hemma; skattedeklarationer, avkommarelaterat stuff, motion, personliga projekt, vänner och vin..... you name it. 

Och en ny säng! Jag behöver en ny säng. Efter att ha sovit i hotellsängar i en vecka kom jag hem och lade mig på min brits och vaknade med domnade armar och nackspärr och beslöt att det får vara nog. Till och med min nya IKEA säng på stugan funkar bättre än den här.