söndag 27 oktober 2019

Årets längsta dag gick lyckligtvis inte med en afare.

Trots att jag sov tio timmar - tio timmar! - inatt, känns detta som årets längsta dag. Har hunnit dricka kaffe i sängen, läsa i min bok, skriva några email, olja bastugolvet, lyfta in några överblivna isoleringsskivor i skjulet, köra till Tokmanni för att köpa bastuattiraljer, köra tillbaka till stugan, äta lunch, ta upp min bryggtrappa samt byta glödlampor i utelamporna. Efter detta hunnit köra hem till stan, värma korvsoppa, tvätta byke, läsa i min bok och göra mina spanskaläxor. Och klockan är bara sju!



Trots att jag älskar kvällsmörker så undrar jag nog lite över det här med vintertid. Vem vill att det är ljust på morgonen när de flesta antingen är på jobb eller sover gott? Och i stället är det mörkt från klockan fem tills man går och lägger sig, det vill säga i sex timmar? Men visst är det skönt att man kan sätta sig och läsa i en bok med gott samvete redan klockan sex och inte behöver tycka att man ska knalla runt och göra nytta eller vara ute på vift hela tiden. 

(Bara 98% av tiden; hälsningar min Mors och Fars dotter).

Sedan basturapport! Medan jag var på Madeira och drack madeira och gjorde annat fanstyg hann min Far bygga in en Parra-gårdsbastu i ändan av mitt skjul. Det tog honom ungefär en vecka. På fredag kväll körde jag ut till landet och då fick jag inte ännu provbada, men provvärmde ugnen och brände bort dess illaluktande skyddsmedel. Blev så varmt och skönt att det var svårt att låta bli att bada, men fick hålla mig till lördag. Då kom Far med hustru för att fixa det sista och bli bjudna på korvsoppa. Far stöttade upp golvet som visade sig svikta lite och så kopplade han spottarna tillfälligt så att jag ser att läsa mina damtidningar i bastun. Alla har vi våra laster och den här (bland många andra) skyller jag på mina föräldrar som lärde mig läsa Kalle Anka i bastun som barn. Ett av våra största nöjen med min kusin var att turvis läsa upp alla fetstilade utrop per uppslag i Kalle Ankan. Det kunde låta SWOOSH, UGH, POFF, GAAAAH, SKÄR KURVORNA JÖNSSON och MÄLPMÄUUD (när Långben fastnat i en hopfällbar stol) och största besvikelsen var om uppslaget bara innehöll ett ynka litet OJ.

Hursomhelst, efter korvsoppelunch och kaffe som Mor med sambo deltog i tillsammans med en äppelpaj blev det äntligen kväll och jag fick bada. Vilken lyx alltså att bara knalla över gårdsplanen för att värma bastun med ved som finns i lidret bredvid, i stället för att kånka ner ved och vatten till strandbastun i kolmörker och fylla på ved en miljon gånger innan bastun blir varm. (Lyxproblem förstås att ens tomt är så stor att strandbastun är för långt borta på vintern, och för stor dessutom).







Bastun fick också en liten terrass som man kan utvidga nästa vår vid behov. Återstår också att måla dörren och fönsterkarmarna efter vintern. Resten av skjulet är och förblir förvaringsutrymme för gräsklippare, grillar, virke och ditt och datt men kanske får jag det också uppiffat lite nu när jag blev av med en massa gammalt roina. 
För en inbiten bastuälskare som helst badar varje kväll är det här en enorm ökning av livskvaliteten under vinterhalvåret. (Bara jag nu hinner vara på landet, när så mycket händer här i trakten hela tiden, men det är en annan femma....)

PS Lite roligt att bastupaketet hette Parra. Vi brukade som yngre hänvisa till våra föräldrar som parrorna (parents, antar jag?). När jag googlade för att se vad parra egentligen betyder visar det sig vara göteborgsslang för fart eller hastighet. What can I say? 

Min parra byggde en Parra med en sjuk parra!
(Direkt översatt = "Min farsa byggde en base med en afare*. Red. anm.)

* afare = AFS = Armoton Fittig Speed.

måndag 21 oktober 2019

The Amazing Race

Skamligt dålig bloggare anmäler sig.

Måtte vara längsta skrivpausen sedan jag började blogga. Denna gång är min ursäkt att jag vecka 41 fnattade omkring som ett torrt skinn mellan jobb och diverse förpliktelser för att tidig lördag bitti hoppa på ett flyg till Madeira för att fira sammanlagt 300 år födelsedagar. Tiden ensam på ett flyg var lyxig värre och jag läste höstens typ första bok (Brianna Wolfson: I ett rosa skimmer)  innan flyget landade med en tvärbroms på Funchals korta landningsbana.

Checkade in på det splitternya Savoy Palace som den första av nio. Möttes av en skrämmande snedtänd(ad) portier i cylinderhatt. Lade min laptop på skrivbordet för att producera mångsidiga blogginlägg under veckan. Hahaaa, vilken naivitet! Av därav blev intet. När de övriga resenärerna droppade in under timmarna och dagarna som följde krympte bloggtiden till noll medan vi knallade omkring mellan levador, caféer, restauranger, linbanor, tuktukar, irländska pubar, terrasser, shoppingcenter, poncha och golfbanor och gjorde vad vi kunde för att undvika skrämmande portier i ljusröd cylinderhatt.



Vädret var ypperligt, mellan 20-25 och antingen sol, regn eller moln beroende på vilken höjd över havet man befann sig. Mellan varven skrattat så vi nästan trillade av stolarna; däremellan nästan gråtit av höjdskräck i linbanan och av trötthet efter att ha vaknat kallsvettig på morgonnätterna av jetlag och sent intagna megamåltider avrundade med garoto och sambuca. 

En vecka senare packade jag ner min dator utan att ha rört den och flög hem över Frankfurt och läste höstens nästa och bättre bok (Elizabeth Strout: Vad som helst är möjligt) under det att. 

(Ganska glad över mitt intuitiva beslut att flyga Lufthansa. Dels fick jag välbehövlig egentid, dels skulle jag annars i skrivande stund sitta med de övriga TAP-resenärerna på dagens tredje flygplan hemåt; två dygn försenad.) 

Tanken var att ens detta blogginlägg skulle bli långt och inspirerande, men efter hackig nattsömn p g a jetlag, intensiv första jobbdag och ett sällsynt men gemytligt besök hos tjugoåringen i Berghäll har jag nu betalat högar av räkningar och sagt upp prenumerationer och medlemskap som jag fått på halsen i någon svag stund och är nu så trött att jag förflyttar mej till kvällsyoga och Efter Nio. Behöver lite semester. 

Några bilder dock.











onsdag 2 oktober 2019

Läshörnan

Har för första gången sen-jag-vet-inte-när en kväll utan inbokat program. Om man då inte räknar med leveransen av min fåtölj från Jean Vernet, men för den behövde jag ju bara öppna dörren. Hinner tyvärr inte sitta och mysa i den fullt så mycket som bilden antyder, för har en privat to-do-lista med ganska många punkter som jag ska börja beta av är jag för en gångs skull har tid.
 



För övrigt inget nytt att rapportera. Argelsen som uppstått på jobbet av saker som inte gått precis som jag hoppats på har jag utplånat med hjälp av yoga och gym. Om nätterna har jag sovit som en stock tills jag vaknat på rygg med armarna utsträckta över huvudet; detta har upprepat sig flera nätter i rad. Däremellen drömt de mest vidunderliga saker som jag tyvärr inte längre minns, utom den om en massa kopparormar som jag tvangs steppa emellan. Vad skulle Freud säga om det, kan man undra.