söndag 30 juli 2017

Olika slags sällskap

Tog idag med mig en motvillig femtonåring på Lurens sommarteater. Sällskapsresan förorsakade just så mycket sympatiskam* man väl kunde vänta sig. Dessutom var det så omåttligt hett att utan den snurrande läktaren som med jämna mellanrum förde oss i skugga hade vi troligen förgåtts.


Fick igen oväntat sällskap till bastubadet. Fladdermusungen var nog mera skärrad än jag och eftersom den inte visade tecken på att själv ta sig ut ur tvättrummet fiskade jag upp den med en håv och förde ut den på verandan. Där blev den och hänga i solnedgången i väntan på mörkrets inbrott.

Fascinerande, men. Skulle ju gärna se att de höll sig utomhus.




 
* myötähäpeä

fredag 28 juli 2017

Drömmarna

Drömmer som en besatt. Häromnatten hade jag en skrivarlya i mörkaste Berghäll. Något skrivet fick jag inte och var så trött att när en bekant hämtade mig på kaffepaus måste jag luta mig mot trappräcket för att hållas upprätt. Inatt kanade min bil baklänges i vild fart längs Stockholms kullerstensgator och jag försenade mig från viktiga möten. När jag väl fick bilen tryggt parkerad promenerade jag till mötesplatsen längs regnhala trottoarer branta som det lutande rummet i Vekkulahuset, bara för att på toppen av stan märka att jag glömt min handväska längst ner. Jag sprang allt vad jag orkade och hittade den i en hög av andra svarta väskor i ett gathörn där en hord uteliggare och pundare samlats, men lämnat väskorna i fred. Banade min väg uppåt igen, men hittade inte fram.

Go figure.

 

torsdag 27 juli 2017

one down

Djurlivet här är rikt som vanligt. Vid morgondoppet får jag sällskap av hägrar, svanar och örnar. Tonåringarna hade stött på älgar, rådjur och vitsvanshjortar under sin nattliga fyrhjulingsrunda. Myror och getingar invaderar bastukammaren medan fladdermössen piper under bastutaket och hälsar på i tvättrummet.

Finfinaste sommardagen idag. Trädgårdsarbete på förmiddagen och en golfhalva på eftermiddagen innan jag slängde sjuttonåringen till en stadsbuss för mellanlandning hemma innan han fortsätter till Åbo på beachfutisturnering.  








söndag 23 juli 2017

Tourette's

En bekant på en terrasslunch häromdagen frågade mig vad jag egentligen gör när jag är på stugan. Hur jag få tiden att gå, måtte han ha menat. Jag försökte förklara, att jag ju inte gör något utöver det vanliga, men att tiden bara går. Blev sedermera själv lite konfunderad, så kanske bäst att dokumentera.

På vägen hit på fredagen köpte jag en ny gräsklippare för att ersätta den som körde i sten för en vecka sedan samt en ny akku till mönkijän som bara hyder hela tiden. (Eller på svenska: ett nytt batteri till fyrhjulingen som slocknar med jämna mellanrum.) 

På lördag förmiddag packade jag upp gräsklipparen bara för att inse att det INTE var den modell jag avsett att köpa. Insåg även att mönkijäakkun hade fel mått. Packade dito i bakluckan och körde till Borgå för byte. Beslöt att Mikrokulma inte är det rätta stället för fyrhjulingsbatterier utan styrde kosan mot Motonet där jag måtte ha varit den enda kunden utan något som dinglade mellan benen. Men karln vid disken förklarade tålmodigt och snällt hur jag fyller på vätska i akkun.

Tillbaka på stugan pärklade jag över att man måste frysa som en hund på sin semester. Väckte vid fyratiden diverse tonåringar som under natten vandrat omkring i dimmiga landskap och krampaktigt hållit sig vakna till morgonkvisten. När bastun var varm tittade solen fram igen. Kvällen gick i gemytlig anda hos syster med nyfamilj och kräftor. 


Idag förmiddag fick jag äntligen klippa gräset med min nya klippare av rätt modell. Hoppade sedan på cykeln i gassande sol för att köpa kaffe och bakverk av sysslingsbarn i grannskapet. Blev tillfrågad av utländsk halvsläkting om jag eventuellt vill göra honom sällskap på någon cykeltur i faggorna. "Nothing personal, but I rather bike alone", sa jag och hans hustru slätade över; "you have to understand; this is Finland." Jag tryckte hörlurarna i öronen och trampade vidare.

Hemma igen regnade och solade det samtidigt och vid tresnåret väckte jag diverse tonåringar som tittat på film och eldat papperstallrikar halva natten och krampaktigt hållit sig vakna till morgonkvisten. De slängde i sig det mesta jag hade i kylskåpet till eftermiddagsmål och bestämde sedan att det var dags att spela golf. Alltså körde vi till närliggande golfbana och spelade nio hål. (Tjugotvå poäng inklusive birdie.)

Medan jag tvättade potatis, dukade fram middag och värmde bastun installerade sjuttonåringen den nya akkun och ta-daa, mönkijän går igen som smord.


Vid middagsbordet hade jag djupsinniga diskussioner med sönerna. Lyssnade på Petri Nygårds "Paska maailma" och asgarvade. 

"Det här är livet", sa jag, "äta ute och solen värmer. Är det inte härligt?"
"Nej", sa femtonåringen.
"MÅSTE du vara så negativ?" undrade jag
"Jag har Tourette's", sa han. "Kan bara säga nej."


Medan sönerna fiskade abborre vid vasskanten hos kusinen badade jag bastu. Klockan är tjugotre trettio och det känns om att dagen tar slut på hälft. Inga problem att få tiden att gå, inte, tackar som frågar.


Men en sak måste jag säga: yötön yö i all sin ära, jag värdesätter ändå stort att mörkret är tillbaka. Har alltid funnit ett stort lugn i själen och någon form av trygghet i att mörkret faller till kvällen.



fredag 21 juli 2017

The Bopo-move

Skulle ju gärna intala er att en Bopo-move är den jag gör när jag trycker hörlurarna i öronen och sätter på min Spotify-lista och dansar omkring i stugan och sjunger medan tre tonåringar är nerfösta i bastun försedda med varsin cider, men tyvärr.

Kvällens Bopo-moves:
- öppna kylskåpet och rada in prylarna och på någon vänster lyckas spreja ut en öppnad tomatsoppa över hela mig
- välta ut ett glas rosévin över köksbord och stolar
- stjälpa ut en flaska tyskt bubbelvatten över tår och sovrumsgolv
 - rulla ut alla luftgevärsskott över verandan

Min semester började med ösregn men Pernåviken levererade och klarnade upp till kvällen. I bastun suckade jag av djup lycka och läste en artikel om hur man bekantar sig med nya människor och behärskar small talk. Artikeln vid detta laget för skrynklig att spara, men jag sparar ju texter i huvudet ändå.

Och skippar small talken hursomhelst. 




tisdag 18 juli 2017

Livet har sin gång eller Be careful what you wish for.

För några veckor sedan klagade sommarhjälpen och jag på att vi intet hade att göra på arbetsplatsen.

Efter det har vi inte behövt klaga. (På det.)

Jag njuter av att ha händerna fulla från morgon till kväll, det är väl ingen nyhet. Men visst blir det skönt med semester och att inte behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden av en eller annan anledning.

För övrigt kan jag berätta om mina senaste Shazam-fynd! Jag förstår att ni knappt kan vänta på denna höjdpunkt bland veckans blogginlägg.

Hos frissan förra veckan lystrade jag till en chill-låt som man bevisligen kan småjamma till, till exempel i smyg på gymet, väl beprövat ikväll.

Och imorse i radion en låt man kan bildansa och vrålsjunga till och som får en att längta till varma terrasskvällar i augusti månad. 

Annat jag kan berätta är att stugan var välbevarad och full av rufsiga ynglingar när jag klev in där i lördags förmiddag innan släktfestligheterna. Okej, de var bara tre, men de var skrymmande som sjuttonåringar är. Jag körde dem till en buss och tackade dem för exemplariskt beteende. Att de hade druckit upp mina cider ingick i förhandsavtalet.

Tillbaka i stan tog jag min femtonåring på promenad till närmaste sushirestaurang. Han var sitt vanliga, kärvänliga jag. 
"Jösses villken fet tax", sa jag, "såg du!"
"Som du då?" sa han. 

Hemskt mycket mer än så kommunicerade vi inte, förutom att han sa: "NÅ? Vad väntar vi på?" när han slängt i sig sina sushin och jag ännu lapade på mitt vittvin.

torsdag 13 juli 2017

SINK

Sjuttonåringen klev in här igår och skulle ta sig en munsbit.

"Det har ju inte hänt någonting i det här kylskåpet på två veckor!" utbrast han.
"Det är inte sant! Jag har köpt kaffemjölk."

Men varför laga mat åt en person? Jag har ätit ute alla dagar eller hämtmat från salladsbaren i K-market. 

Följde sedan sjuttonåringen till bussen som han tog till stugan tillsammans med två kompisar och några burkar öl har jag på känn. Min snälla Mor plockade upp dem vid bussen och nu är de rätt strandade där på min udde. Men visst blir jag lite glad av att stället duger att hänga på. (Då jag inte är där.)

En galen dag idag, hann inte med lunch ("Ei mitään linedownmeilejä tänään!" hann jag redan utbrista, men tji fick jag. Avlägsnade mig med ett "Huomiseen. Paitsi etten tule huomenna, jos en ole paremmalla tuulella. Säästän teidät mun kiukuttelulta. Kiitos. Anteeks."). Hemma på eftermiddagen efter sjukt dåligt tajmad frissa öppnade jag kylskåpsdörren och fann inte ens kaffemjölk. 

Jobbat vidare med hjälp av tre ostskivor. Går nu ut och äter. Och köper kaffemjölk.

SINK. Single Income, No Kids.

fredag 7 juli 2017

the soft spot

När jag kommer hit är det som att allt annat än nuet förlorar betydelse. Glömda är alla linestops och missöden och sömnlösa nätter. Plötsligt blir jag trädgårdsmästare, fotograf, ornitolog och grillmästare och blir tvungen att ta klockan med till bastun för att inte tappa bort mej i tiden i timmar.

"Skönt på landet eller hur", säjer jag åt sönerna över hamburgarna. "Blir inte ni också lyckliga här?"
"NEJ", svarar de unisont, men de är karlar och kan bara inte medge att det är något här som lockar fram en soft spot i oss alla. 













onsdag 5 juli 2017

Hip & Cool

Inatt kändes det som att jag inte sov just alls, men måtte ha gjort det i alla fall för drömde om ett störtat flygplan samt om hundar och hästar med felfria, bländvita tandrader som bet mig i armarna.

Efter en förhållandevis kaotisk arbetsdag släpade jag mig  motvilligt på avtalad golfrunda västerut. Den gjorde susen; tröttheten försvann nästan så fort jag greppade drivern. På vägen hem pratade jag om lifvet med min lånte sjuttonåring óch släppte av honom vid ett omtalat varuhus där han skulle köpa nya hörlurar som jag lovat betala.

När jag senare whatsappade honom att jag flyttat pengarna till hans konto frågade jag samtidigt vad förkortningen nvm som han använt tidigare betyder.

"Nevermind", svarade han. "Och tack för pengarna."
"OFC", svarade jag. "NP"
"Vilken cool och hip mamma jag har!"

måndag 3 juli 2017

"The web just ain't the same without you"

När jag öppnade min dator efter en sväng på gymet ( - first things first -) hälsade den mig med frasen:

"Your are not connected ... (bild av brustet hjärta) ....the web just ain't the same without you."

Det fick mig att le. Är saknad! How sad is that? ;)

Hursomhelst, helgen var ett virrvarr av vänner och skumpa, dans till dåligt band, chips, cola och burgare och teveserier och lifvet.

På dagen på kontoret i mulväder och efter dålig sömn var jag melankolisk, nedstämd, tafatt och misslyckad. Men har nu efter promenad, mat och gym så mycket energi och är så inspirerad att skulle vilja skriva en bok ikväll, rita en karta, fotografera ett album, springa ett varv (fast var ju just på gymet), dansa lite (nej mycket) samt inreda ett hem.

Måste eventuellt välja lite. Verkligheten blir antagligen mat (igen) och byktvätt.

(Skrev till mina long-lost söner idag: "När kommer ni till mej?" Den ene svarade ingenting och den andre svarade: "Vet ikke".)

Otippat, detta. Lugnet, tystnaden, friheten, tiden, konstigheten, saknaden, pre-semestern.