Drömmer som en besatt. Häromnatten hade jag en skrivarlya i mörkaste Berghäll. Något skrivet fick jag inte och var så trött att när en bekant hämtade mig på kaffepaus måste jag luta mig mot trappräcket för att hållas upprätt. Inatt kanade min bil baklänges i vild fart längs Stockholms kullerstensgator och jag försenade mig från viktiga möten. När jag väl fick bilen tryggt parkerad promenerade jag till mötesplatsen längs regnhala trottoarer branta som det lutande rummet i Vekkulahuset, bara för att på toppen av stan märka att jag glömt min handväska längst ner. Jag sprang allt vad jag orkade och hittade den i en hög av andra svarta väskor i ett gathörn där en hord uteliggare och pundare samlats, men lämnat väskorna i fred. Banade min väg uppåt igen, men hittade inte fram.
Go figure.