"Månne jag blir uttråkad....."

 ..."under hösten", tänkte jag, när vi beslutat att stänga den ena butiken och jag därmed kan välja fritt var och när jag gör mitt jobb och inte just är bunden till plats och tider.

Tillsvidare har jag inte varit uttråkad. Jag började september med en vecka på Mallorca varefter vi jobbade som dårar med att få Högbergsgatan tömd och inredd på nytt åt vår hyresgäst och samarbetspartner, samtidigt som vi var med en fot på Habitare. Nu börjar det så småningom lugna ner sig till business as usual, om nu något sådant finns i vår föränderliga värld.

Högbergsgatan - nu office för fastighetsförmedlare & JV showroom

I min rädsla för ledan hann jag i någon veva anmäla mig dels till en ny spanskakurs och dels en kurs i Webdesign på Helsinki Design School. Spanskan (Suomi-Espanja-seura) är superbra och effektiv, två timmar varje torsdag kväll per Zoom. Inte lika intensivt som med min privatlärare innan sommaren - här hinner man tänka lite och andas mellan varven. Webdesignkursen är endast två dagar i månaden i ett års tid och under den tiden ska jag lära mig bygga en websida från början till slut. (Det har jag i och för sig gjort tidigare också i Wordpress och så jobbar jag ju dagligen med Woocommerce, men nu blir det att lära sig Webflow och lite mer finesser och bakomliggande logik och from scratch i stället för färdiga templates). Få se hur det går, men de första dagarna översteg åtminstone mina förväntningar. Sen gäller det bara att hålla ångan uppe mellan närstudiedagarna. (Och inte by sig om att man är dubbelt så gammal som de flesta andra studenterna.)

För att scrolla mindre och läsa mera skaffade jag häromveckan Storytel och tillhörande läsplatta. Till Storytel-månadsprenumerationen hör sisådär 70000 böcker som det bara är att ladda ner och börja läsa, så tröskeln till läsning är minimal, jämfört med att låna på biblioteket (vilket jag typ aldrig gjorde för kaikkimullenytheti) eller köpa. Dessutom är skrivplattan lätt att packa med sig och lär funka också i solsken - har inte precis varit aktuellt på sistone, men inomhus när det stormar och regnar funkar den åtminstone utmärkt. Man kan såklart läsa också på iPad (om man har en) eller telefonen, men plattan är ju mattare och gjord så att den ska kännas mera papperslik och dessutom innehåller den inga frestande appar.

"Boken" hålls öppen medan man äter!

Skrivandet har nu tydligen helt trillat bort ur livspaletten -  jag tycks dokumentera mitt liv mera på Instagram nuförtiden - men det kan fanimej inte vara omöjligt att klämma in en bloggpost här och där under hösten också. 

Famous last words.

Den som gapar efter mycket

Kanske var det lite mycket att tro att jag skulle hinna gå en illustrationskurs, en fotokurs, en spanskakurs och en golfkurs och dessutom börja skriva mera denna vår. Resultatet är att allt blivit lite på hälft. 

Men de facto har jag snällt gått på mina golflektioner de senaste fyra onsdagskvällarna och på söndag ytterligare en tretimmars repetitionskurs, dit jag hör och häpna lyckades släpa med mej även tjugoettåringen (morsdagen till ära). Jag hade anmält oss till en tretimmars grupplektion, men det visade sig att det blev en intensivkurs för endast oss två. Alla andra var väl och möta Käärijä på flygfältet.

Där gick det ju som jag anat, att Loreen fick hål på Käärijä-bubblan.

Tjuogoettåringen har alltså fått sitt greencard för åtta år sedan då han var i en ålder där han mest konstaterade "jag kan inte" och kastade klubban. Nu övade inför kursen genom att gå på rangen på lördag och trots att en främmande herreman kom fram och gav goda råd så höll tjugoettåringen god min och vi spelade ytterligare en nia på Rönnäs Puisto där jag fick ynka nio poäng (HCP33) efter ett antal hemska iloflaidare och tjugoettåringen elva (HCP54).

Nu lever jag i hoppet att vi blir golf-buddies, men tiden utvisar. 

Min fotokurs blev på hälft, men den kan jag slutföra online bara jag hittar motivationen. Illustrationskursen har fungerat mest som en inspirationskurs för att "hålla ångan uppe" och som sådan fyllt sitt syfte. (Den var i övrigt ganska meningslös, men så var den också gratis. Och rikssvensk, så mest satt vi i olika onlinemöten och pratade strunt och gillade läget.) 

Tjugoåtta spanskatimmar har jag bakom mej med min online-lärare, och tre kvar innan jag tar sommarlov. Borde kanske inte pausa nu när jag äntligen vågar öppna munnen (även om det inte alltid kommer ut något), men tänkte sänka ribban på mitt fritida minutprogram lite. 

Läsandet, då? Där har jag som vanligt den anspråkslösa målsättningen att läsa femtio böcker under året. Jag är nu uppe i hela fem, och också det har varit en pärs. Det blir bråttom mot slutet av året.  Mina kvällar har tyvärr gått mera till olika serier, om dock i utbildande syfte. Den senaste är Sky Rojo som min spanskalärare rekommenderade. Den handlar om en olaglig bordell på Teneriffa där saker och ting går snett och tre av hororna hamnar på flykt. De är alla ytterst obalanserade och serien är mest våld och knark, vilket har resulterat i hemska mardrömmar med blodiga huvuden på pinnar och annat obehagligt.

Skrivandet går sådär, som ni märker, men allt har sin tid. 

Back on track

Tillbaka hemma efter en lång weekend i London med sönerna* och en dryg solovecka på Gran Canaria och Teneriffa.  Planerade en bloggpost med grundläggande reserapport med massvis med bilder, men det får bli till en annan dag, om det ens blir av. Tiden rinner iväg som den brukar. Kan summera att det var en härlig resa med massvis av nya intryck; fotbollsmatch, tunnelbanor, museer, bonding med och mellan sönerna, sol, vin, cava, skrynkliga potatisar, gambas al ajillo, sand, saltvatten, långa promenader och lite trevande övning av spanska. 

Hem kom jag tidig onsdag morgon och har sedan haft butiksjobb torsdag-lördag och försökt acklimatisera mig i samråd med min post-travel-blues. Igår tog jag mig till mitt nya gym för andra gången i år - gör vågen - och har nu ont i varenda muskel i hela kroppen.

Eftersom jag inte tidigade hade tillräckligt att göra (krhm) så anmälde jag mig i en svag stund innan resan till en foto-instagram-brand-kurs som jag nu försökt komma ikapp med. Har ju även en illustrationskurs på gång och min spanska (som förresten börjar om en halvtimme, måste hinna äta också, så det här blir kort.)

Bilden från Santa Cruz får illustrera mitt liv som halvalkoholiserad singelpensionär på Teneriffa om tio år eller så.

*23-åringens resa blev lite kortare än våra andras, då han på Arlanda insåg att hans pass trillat ur väskan hemma i Örebro. Som den fyndige unge man han är, bokade han om sitt flyg och körde hem till Örebro efter passet och dök upp i London sju timmar efter mig och tjugoettåringen.

Tjugoettåringen å sin sida flög ensam hem från London - första ensamflyget. Hur det nu kom sig så blev hans dator i säkerhetskontrollen på Gatwick. Detta trots att vi alla checkade in samtidigt och allt gick lugnt till. Som den fyndige unge man han är hade han kontaktat fältets hittegodsbyrå och fått hem sin dator med kurir några dagar senare. Det kostade honom nittio pund, men slutet gott allting gott.

Att leta efter Wally

Idag på min spanskatimme fick jag leta efter Wally och samtidigt försöka berätta allt som händer på bilden.

För övrigt försökte jag berätta för min spanskalärare att jag under helgen varit på en konsert med den svenska country-folk-duon First Aid Kit, träffat mina söner och tjugotreåringens svenska flickvän över en italiensk middag på restaurang Olivia Centra Station, druckit skumppa på kvarterskrogen med Syster och Sambo samt badat bastu och simmat i vak.

Nu har jag berättat det för er också. 

Choosing my battles.

"Det är sjukt hur snabbt tiden går", skrev tjugotreåringen när vi chattade idag. Tycks vara ett allmänvärldsligt fenomen. 

Hemma från jobbet åt jag middag och drack en kopp kaffe. Tittade på sista kvarten av sista avsnittet av en serie som blev på hälft igår kväll - The Liar på HBO Max - varefter jag knäppte på min dator för att ta mig en titt på IKEAs klädförvaringssystem med tanke på om mitt Rummet Detta skulle bli en walk-in-closet i stället. Medan jag höll på mindes jag illustrationskursens uppgift som lagts upp imorse, och tänkte att jag påbörjar den. 

Veckans uppgift var en redaktionell illustration till en artikel med rubriken "Neandertalaren lever vidare i oss". Innan jag ens läst klart artikeln började jag skissa och två timmar senare var bilden klar. Inte så genomtänkt och inget tekniskt eller konstnärligt mästerverk, men do it and it's done.

När jag var klar med detta visade det sig att klockan var 22.30 och jag hade missat tians nyheter. Igen. (Mer en regel än ett undantag är jag rädd.)

Att "göra ingenting".

Den här förkylningen är en seglivad jevfel. Har nog tillfrisknat såtipass att jag jobbade hela slutet av förra veckan och körde ut till landet på lördagen. Det var vackert, soligt och vintrigt väder och The Wizard of Oz skötte sig utmärkt.

Hade planerat att göra ingenting (= studera spanska, rita, läsa, bada bastu och planera renovering) men blev ex-tempore inbjuden till Mor på blinier och några glas vin. 

Det var mycket angenämt men i kombination med att jag städat och möblerat om i tre timmar efter att jag anlänt så kände jag mig på söndagen som om jag sprungit en maraton dagen innan. Låg med andra ord ganska lågt, tittade på diverse serier och ritade klart veckans uppgift för illustrationskursen samt tillredde en potatisgryta med oliver, feta, höna och tomat och avrundade dagen med bastubad.

Inatt sov jag nio timmar (!) och startade mot stan tidig förmiddag för att hinna till illustrationskursens gruppmöte klockan två (online, alltså.) På vägen stannade jag i två större järnaffärer för att välja kakel och badrumsmöbler; det börjar bli lite bråttom då renoveringen börjar imorgon. Efter illustrationskursen var det spanskaläxor och spanskatimme. Fy fasen så det var knaggligt efter två veckors paus! 

Imorgon står det främst renoveringsplanering på agendan och resten av veckan är jag i butiken, så nog skulle jag gärna snart få tillbaka min vanliga energi och sluta låta som om jag pratade ur en burk. 

The Wizard of Oz

När jag beställt min bil, som alltså fanns på lager och var halvvägs in i registret, undrade jag vad jag skulle få för registernummer. Ville ju gärna kolla att det inte var något helt fruktansvärt, som FIS eller MUS. Det visade sig att den hette OZT och den första tanken som dök upp i mitt huvud var The Wizard of Oz, så nu heter hen så. Litet av en wizard behöver hen väl vara, för att komma upp för backen på landet.

Själva filmen har jag inget annat minne av än att jag eventuellt sett versionen från 1978 för att Michael Jackson (som jag fanittade så till den grad att jag knallade runt med näthandskar och glitterscarfar halva åttiotalet) var med i den som Scarecrow. Men när jag nu läste en synopsis av intrigen, visar det sig att the Wizard of Oz var den enda som kunde visa filmens huvudperson Dorothy vägen hem.

Vad bättre namn kunde man ha på sin bil? <3 Jag hämtade hem hen på fredagen och passade i samma veva på att luncha sushi med en väninna i Sello.

Igår eftermiddag tog The Wizard of Oz mig till Mattby för träff med annan väninna vid Löylykonttin, där vi utbytte senaste nytt, badade bastu och hoppade i plurret tre gånger. Mycket angenämt, och under det att började det lagom snöa, så att jag fick pröva att köra hem i snöglopp med fyrhjulsdrift och köra om små Polon och annat där nere. I min Audi halvlåg jag ju praktiskt taget längs med landsvägen, så känns nu som att jag sitter väldigt högt uppe. Att ta sig in genom portgången är förvånansvärt utmanande - T-Rocen är enligt alla sites knappa 4 cm bredare än Audin, så det borde ju vara en bit av en kaka. Lyckligtvis har den ju kameror och radar och så vänjer man väl sig.

Idag lyckades jag äntligen ta mig till mitt nya gym, på andra sidan Kaserntorget. Utmärkte mig naturligtvis genast genom att inte ha ett lås till skåpet, så fick köpa ett i lobbyn. Därefter ställde jag mig på den enda lediga löpmattan av ca 20 och började springa, tills en instruktör kom  fram och bad mig avlägsna mig eftersom det var en ledd löptimme på gång. (Jag hade missat skylten.) Satt mig argt på en cykel och blev efter 12 minuters infernalsikt pedande så svettig att jag måste torka av mig med papper, varefter jag gick till lobbyn - igen - och köpte en liten handduk att torka mig med. Dessutom vara alla andra typ tjugoåringar med getingmidjor, svarta trikåer och airpods, där jag hade gredelin topp, klimakteriemage, spräckliga trikåer och enorma hörlurar. 

Annars gick allt bra och lyckligtvis skiter man blankt i sådana bagateller så här efter femtio. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, men med tanke på jobb, illustrationskurs, remppa och skriverier och vänner som man ska hinna träffa och serier man ska hinna se och böcker man borde hinna läsa, så kan det bli en utmaning. 

Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet.

Nu kan det hända att jag har varit litet av en tidsoptimist. 

Men jag hittade någonstans mina egna anteckningar om att Det Nya Livet utöver det nya jobbet skulle innebära mera resor, mera ritande och mera skrivande. Av dessa tre har endast resandet förverkligats under det gångna året - där kan jag verkligen inte klaga. Under 2022 besökte jag Teneriffa, Tallinn, Örebro, Santorini, Nådendal, Tavastehus, Mariehamn, New York, Paris och Budapest. Nästan så jag klimatskäms när jag ser listan!  

Hursomhelst, fick för mig att detta är året då jag tar itu även med den kreativa sidan. Utöver skrivklubben tycks jag också ha anmält mig till en illustrationskurs på distans. Den är svensk, alltså Sverige-svensk, och jag hade första sammankomsten idag. Vi kommer att bli indelade i grupper och träffas online i gensomsnitt en gång i veckan under vårterminen och jobba på något projekt som vi själva definierar. (Ännu något oklart vad mitt eget kommer att vara - har nog en gryende idé.) 

Till saken hur ju att jag också har en timme spanska i veckan. Och ett jobb, där jag hela tiden bara ber om mera jobb. Och en hyreslägenhet att renovera. Och en stuga som ska tas om hand. Och så ska jag ju läsa femtio böcker!

Har eventuellt överskattat mina superkrafter.

Hade förresten min första spanskalektion efter tre veckor paus för en stund sen. Är helt kallsvettig fortfarande, men man vänjer sig väl. Min spanskalärarinna är i trettioårsåldern och hemma från Andalusien, men bor på mexicanska västkusten. För en vecka sedan hade hon vurpat med sin skateboard och brutit armen, men var inte särskilt dyster trots det. Om ett par veckor ska hon flytta till Colombia på några månader, och jobba därifrån istället, så mina lektioner fortsätter, om jag bara hinner och orkar. Men trots kallsvetten är jag efter varje timme så energiserad och nöjd att jag överlevde, så det är definitivt värt det.

Hann idag även med ett bankbesök och ett apoteksbesök varefter jag slirade ut till Volkswagen i Esbo för att dumpa mina sommardäck, som jag avhämtade för länge sen i tron att jag skulle få min "nopean toimituksen 4WD T-Roc" vid årsskiftet och ge min Audi i utbyte. Senare visade det sig att T-Rocen ingalunda var i Jyväskylä, som jag lät mig berättas, utan på ett lastfartyg från Portugal. Jag får den tydligen i mitten av februari, så innan dess är det bara att slira omkring med framhjulsdrift.

Den dalande trenden

Har fått grälor från olika håll för att jag inte skiver någonting nuförtiden, och också för att jag inte läser andras bloggar för att hålla mig up to date. 

Skärpning, igen, alltså. Men den här bloggen är ju till för mig i första hand och inte andra, så till konceptet hör väl att skriva om det känns rätt.

Skummade min Fars blogg  för första gången på länge och fastnade naturligvis inte vid hans politiska utsvävningar utan vid inlägget om boktsunamin, där han tycks syfta på undertecknad som de senaste åren haft som målsättning att läsa 50 böcker per år. Han hävdar att detta inte är möjligt för en vanlig männsika att uppnå. Jag har inte lyckats, men ör helt säker på att det skulle gå. Kanske inte med de filosofiska tegelstenar min Far läser, men undertecknads chick och annan lätt lit -lista kunde vara betydligt längre än den varit. Var tvungen att kika in i min Goodreads-app för att ser hur jag ligger till. Ganska risigt.....

2020 43 böcker

2021 37 böcker

2022 22 böcker

Appen är mycket uppmuntrande: "Well done!", säger den, "Read 4,5 books per week for the rest of the year to complete your challenge". 

Bokhandel i Greenwhich Village, NY

Needless to say, kommer jag inte att nå mitt mål i år heller. Och för den som undrar - ni är säkert hundratals... - vad jag läser, så ser den senaste readen ut så här:

Kenelle naakat laulavat - Johanna Elomaa

Vera - Anna Swärd

Hamilton beach - Linda Olsson

Olet tässä - Nick Hornby

Bli snäll igen - Geir Gulliksen

På nattduksbordet ligger Lumo av Riikka Pulkkinen, det går trögt fram, och Paula av Isabel Allende (på spanska), det går ännu trögre, tror jag har läst tjugofem sidor och förstått ungefär så mycket att Isabels pappa var en slyngel av rang.

Om jag skulle ha läst alla de timmar jag tittat på serier under hösten, så skulle jag säkert vara uppe i närmare 50 böcker. Jag sträcktittade Vivir sin Permiso på Netflix under några veckors tid - på spanska, med spansk textning, så räknas väl nästan som del av min spanskakurs? - vilket betyder närmare trettio timmar. För tillfället ser jag ett avsnitt pr kväll av The Split på Arenan.

Choices, choices.

Man tager vad man haver

Så bråttom hela tiden. Mitt arbetsrum får illustrera hur min vardag ser ut: vanligt jobb, ritjobb (okej klart och sålt men inte hunnit fakturera), fastighetsskötsel, hyresaktivitet, yoga (kalendern med tidtabellen ligger på bordet). 

För att inte tala om nittonåringen som jag tvangs tvinga till barberaren idag efter att han sovit till klockan 16 (!!!) för att han inte hade någon skola idag och hade vakat till fem imorse.

("Har du funderat på det där med att flytta hemifrån?" 

"Nej.")

Någon lunch hade jag inte kommit ihåg att införskaffa så tog vad jag hittade; risnudlar med gravlax, olivolja och barbecuekryddade cashewnötter. Jamie Oliver!

Rita eller skriva?

Skrivkrampen har inte gett med sig. Däremot har Inktober 2020 - utmaningen tvingat mig att rita en bild varje dag; några exempel nedan. Inte alltid så bra kvalitet på bilderna då jag ritat dem för hand och fotograferat med telefonen - ibland i nästan kolmörker på landet - innan jag laddat upp på Instagram.

Men roligt har det varit och inspirationen är tillbaka! Det var ju det som var meningen.

Idag ska vi fira den färska nittonåringen med luddag på Fat Lizard. Innan det har jag hunnit avsluta illustration åt bekant - få se om det blir affär......

......och tänkte mig nu en yogasession för jo, också det har jag hunnit med så gott som varje dag i oktober och ämnar fortsätta.

In The Office eller Be Careful What You Wish For

Trots att permitteringar berör var och varannan i dagens läge så måste det medges att jag inte hade helt lätt med att ta in nyheten om att jag ska sitta vid sidan om allt i två månader. På torsdag morgon gick jag in på jobbmejlen för att avboka möten som jag glömt och ögnade samtidigt igenom allt det där som händer som jag inte får vara med om. 

Bedrövad gick jag ut i skogen och fortsatte med alla de projekt jag listat upp i mitt lilla huvud för att få tiden att gå. När jag stod och hällde olja i min nya akkumotorsåg ringde plötsligt min chef. Min första tanke var att hur har de mage att ringa och be om råd när de just har sparkat ut mig! men lyfte ändå luren och det visade sig att hen ringde för att be mig tillbaka på jobb. 

"Grattis!" sa de som känner  mig. 

"Törkeetä; ethän mene!" sa de som kanske inte känner mig fullt så bra.

Så idag har jag då suttit i min cityhomeoffice i möten från morgon till kväll och är plötsligt med på så mycket och har pratat med så många och med så få pauser att jag är helt slut efter en enda dag. 

"Påminn mej sedan, när jag sitter med jobb upp till halsen och börjar klaga", sa jag åt dem som känner mig, "att den lyckligaste dagen under koronatiden var dagen då jag blev kallad tillbaka på jobb."

Så det ska jag kanske spara som min screensaver. (Som jag aldrig kommer att se, för den kommer aldrig att aktiveras på basen av dagens arbetstakt.... Men ändå.)

***

För övrigt använde jag de sista dagarna av min från-två-månader-till-en-vecka-krympta-semester till att spela en asdålig golfrunda med Mor, fälla småträd med min nya akkumotorsåg och såga dem till miniklabbar med hjälp av sågbock hoprafsad av gamla stolar, ringa hälften av de samtal jag planerat för permitteringen, bygga en bastupall till min lilla bastu för att också de bastugäster som inte idkar yoga ska komma upp på laven, olja några terasser, äta lövbiff med rödvin samt se den svenska ungdomsserien Eagles på Arenan. 

***

Det är aldrig lätt att åka hem från landet, i synnerhet när solen skiner som igår kväll. Men idag har det SNÖAT (!) så kunde väl inte ha fått en bättre dag att återvända till jobbet. Jag beställde dessutom hem sushi till middag. Vilken lyx! Och här finns tvätt- och diskmaskin. 

Är helt överväldigad av min anpassningsförmåga. 

Drömde om att jag simmade med älgar. Vad månne Freud skulle säga om det?

Saker som händer i januari

Har en vag känla av att vissa saker upprepar sig år efter år i januari.

Dels vill jag läsa en massa och knallade därför till Akademen i lördags och köpte tre böcker. Jo skäms! Man kunde ju reservera dem på biblioteket har jag låtit mig berättas, men kaikkimullenytheti, så det var inte ett alternativ.

Första boken på g är Märta Tikkanens memoarer i brevformat. Kan definitivt relatera, både till brevskrivandet, skrivtvånget och trubblet med familj och karlar. 

För det andra börjar jag plötsligt tillreda vintermåltider. Jag, som fullkomligt avskyr matlagning, tillredde under weekenden en vansinnigt god maletköttsoppa på hjort och en stek av samma djur ( - eller nåja, samma art, knappast samma djur - ) och serverade den med svampstuvning och ungnstomater. 

För det tredje gör jag upp med mitt liv, besluter vad jag ska ändra på men genomför det aldrig. Därmed har jag till exempel inte sagt upp mig från jobbet och hyrt en butikslokal på Lilla Robertsgatan och grundat en pappers-, bok- eller annan handel där jag kan sitta i bakrummet och rita och skriva dagen lång tills det  eventuellt klingar på dörrklockan fastän jag stod med näsan tryckt mot rutan både igår och idag och drömde. Men någon dag, någon dag. 

För det fjärde vill jag bara skapa; bilder, text, fotografier, stilleben, you name it. Dagens bild blev föga januari då jag hoppade på en Instagram-utmaning där första uppgiften gick ut på att rita en blomsteräng. 

Ja och så lovar jag mig varje år att följa med vad som händer ute i vida världen. Varje år får jag ändå kommentarer som etkö seuraa uutisia ollenkaan och sitten olet kyllä ollut aika lailla pimennossa, jos et sitä tiedä. Alltid skäms jag lika mycket, alltid förblir jag lika ointresserad. 

Men nu ska jag se på nyheterna. För vem vet - kanske det här är året då jag plötsligt började hänga med?

Bra saker.

Spenderade fem fyra dygn på stugan. Var "tvungen" att åka dit onsdag kväll för att täffa Vattenmannen torsdag morgon. Simsalabim så hade han tömt mitt tryckkärl på vatten och fyllt det med tryck i stället och plötsligt hade jag rinnade vatten men aldrig förr skådat tryck. Vilken lyx att inte tvätta sig i havet och att få diska med hon full med varmvatten!

Jobbade distans torsdag men körde till kontoret på fredag genom hällregn och tillbaka på kvällen genom ännu värre dito. Kravlös kväll med bastu och rödvin och bok, lyxigt värre. Lördagen var solig men blåsig och gick till vinterbastuplanering samt busksaxande och pynjande i omgivningen. Letade även efter svamp men hittade bara två. 

Hägern satt i vasskanten varje dag och imorse hann jag smyga mig fram med kameran på fotoavstånd innan hen hörde mig och blev skygg och flög iväg.

För att inte bli helt skogsförvildad körde jag idag till Gumböle för släktens golftävling som jag inte ens förlorade; bara nästan.

Förra veckan fick jag förresten veta att illustrationerna jag gjorde i våras nu har blivit till en e-bok som delas ut på svenska daghem. Den finns att ladda ner här: https://www.moilo.fi/pedagogisk-dokumentation

Lite stolt såklart. Jag minns en tid då jag drömde om att illustrera mera, dela med mig av mina bilder och kanske till och med någon gång sälja några. Sakta men säkert kan man faktiskt förverkliga drömmar, också om det sker med så små steg i taget att man inte alltid riktigt inser att man plötsligt en dag är där man ville vara.

Loose Cannon

Ibland frågar man sig, vad som händer den dag då man stannar upp efter att ha ångat på som ett lok i månader? Time will tell. 

Det har varit styrelsemöten, informationstillfällen, styrelsebeslut, möten, dokumentation, illustrerande, sömnlöshet, flytt av son, inköp av stuff, jobb som en blådåre. Men roligt som bara den; det drabbar ju ingen soffliggare precis. Men slog mig att jag inte haft regelbunden kontakt egentligen med någon under de senaste månaderna; ja utom mina barn då, men det räknas nog inte. Känner mig lite lösryckt ur alla sammanhang men samtidigt pånyttfödd. (Nå skinnet är inte som på en nyfödd. Men annars.) Vänta bara båda min barn är utflyttade; då är jag ju banne mig en totalt loose cannon.

Hursomhelst. Jag sover äntligen som en klubbad; beror det på sömnmasken som gör djupa spår i mitt kollagenfria skinn under natten eller på tröttheten som hunnit ifatt mig eller på våren som ersatt den fruktade vårvintern eller allt pollen; aivan sama. Känslan av att vakna när man faktiskt sovit i sju eller åtta timmar? Ja, den som vet, hen vet.

Weekenden var avkopplande trots fullspäckad. Fredag och lördag inredning och shopping hos och med nittonåringen. På kvällen hann jag äntligen med en sväng till gymet. Det här med motion tre gånger i veckan visade sig utopistiskt åtminstone tillsvidare men igår kväll promenerade jag faktiskt via röstningslokalen till Drumsö på styrelseuppdrag efter att jag först illustrerat i sju timmar.

Uppdragsgivaren mestadels nöjd med mina alster verkar det som, men denna argbigga ratades, så henne fick jag tona ner lite.

Folk frågar ibland var jag får inspiration till mitt ritande. På en skrivarkurs fick jag en gång det enastående tipset; gräv där du står. 

Urban Dictionary, "Loose Cannon": An individual who has little to no self control, does not think logically, whose grasp on reality is feeble. a seemingly misunderstood person who is in fact a walking disaster waiting to happen.

Havaintoja Kalliosta

Full rulle

Ett och annat projekt på g som tagit min tid. 

Hux flux beslöt vi häromveckan att nittonåringen flyttar hemifrån. Alltså tog vi hans pick och pack förra söndagen - en teve, en högtalare, en halare, en stol och några klädesplagg -  och förde det till hans nya hem i Berghäll innan han åkte tillbaka till Obbnäs. 

"Du inser att det är du som får sköta den här flytten" sa han, "för jag är i armén. Inte som att jag skulle orka använda mina lediga weekender till att fylla i någå blanketter eller skaffa någå stuff."

Tacksamheten bland min avkomma?

Hursomhelst, blir ju mycket lycklig av att inreda och har fått fria händer, så kan leva med detta. Tillbringade torsdag kväll med att hänga upp gardiner och vänta på soffa och bord som jag beställt från det blågula varuhuset. De kom på utsatt tid och jag föll bara en gång på rygg medan jag packade upp soffan. Landade på papplådan med bordet i. Klarade mig dock oskadd. 

Känslan i en annan lägenhet, i en annan del av stan med nästan inga möbler och inget förflutet? Fick en närapå oemotståndlig lust att ta mitt pick och pack och dra iväg någonstans där jag kan börja från noll.

Fick även häromveckan beställning på några illustrationer, vilket förstås gör mej urlycklig, men kreativitet kräver ju både tid och sysslolöshet, vilket inte precis funnit i överflöd på sistone. Men man gör ju sina val. Har med andra ord tillbringat denna soliga dag framför Photoshop i sonens f d rum som jag gjorde om till arbetsrum samma kväll han flyttat. (Alla sörjer på sitt sätt.)

Även slängt i mej ett lass sushi som Foodora hämtade när jag befunnit mej i flowtillstånd och plötsligt byggt upp en galen hunger. När det ringde på dörren hade jag närapå glömt att jag beställt mat.

Fem timmar ritjobb må räcka för en lördag. Nu måste jag avrunda och ta dagens första dusch innan det blir skumppa och middag och gud vet vad.

"Viikonloppuja!"

Idag på jobbet kändes det äntligen som att jag är on top of things. Nämnde stolt detta åt de kollegor som frågade hur det går. Några timmar senare knallade jag hemåt och vinkade glatt i korridoren och ropade "Viikonloppuja!"

On top of things en ganska fjärran känsla efter detta inträffande på en tisdag.

Har nyligen bytt arbetsrum och lämnade efter mig en lapp det det stod "En ole saanut kenkää - vielä - olen vain muuttanut toiseen huoneeseen ;)"

Självuppfyllande profetia måhända?

Tjugo i sex brände jag på längs hemgatan för att hinna slänga i mig ett mellanmål innan pilatesen klockan sex. I samma ögonblick fick jag meddelande av nittonåringen att han kommer på kvällspermis. Tvärbromsade vid S-Market och köpte hamburgaringredienser; dit for den pilatesen. Mina två följande kvällar är bokade i styrelseärenden men kanske jag går till gymet imorgon  bitti klockan sex trettio? 

Muahhaahhaa!

Imorse kurvade jag via nittonåringens nya hem Louhi där han stod på vakt vid Salutorget.

Av att provligga sängar igår blev jag mest matt. Försäljarna blev sneda av myötähäpeä när jag sa att jag nog vill ha en dubbelsäng ( - för att köpa en enkel skulle ju vara att helt slutligt ge efter för mitt öde och nog ska jag väl ha flaksi ännu nångång här i livet; på vilken tid detta ska ske har jag dock svårt att föreställa mig i dagsläget -) men blir sur av att betala för en halva som ingen sover i. Det svider tillräckligt att betala för en extra säng när man reser ensam, men att göra det även hemma? (Note to self: Man kanske inte ska shoppa dubbelsängar när man har pms.)

"Ota korttini, pidän tämän mielessä hinnoittelussa", ropade försäljaren i Unikulma efter mig.

Hemma lade jag två bäddmadrasser på varanda och sov som en stock. Drömde om olika män som ledde mig över smala broar och längs med klippskrevor samt bar mina väskor och köpte mig drinkar.

Choosing your battles.

Jag tillbringade större delen av min barndom ritande och skrivande i mitt rum. Mellan varven möblerade jag om eller blev kallad ut i skogen för att dra kvistar.

Mycket finns inte att tillägga om min weekend. Pynjade mest hela lördagen med ett nytt ritprojekt medan det regnade och stormade. Avrundade med bastu och två glas rödvin. På söndag stormade det fortfarande men solen sken och jag mindes plötsligt att skogshuggaren hade slagit mitt sly i vintras.

Om jag hade problem att få tiden att räcka till tidigare så ser det inte precis ljusare ut under de närmaste veckorna. Ska man jobba, motionera helst tre gånger i veckan, blogga,  illustrera, sitta i tre styrelser, hålla hushållet i skick, assistera närapå-vuxna-barn med deras stuff och dessutom dra kvistar..... så kan det vara utmanande. 

Sjuttonåringen fick ingen middag idag, för jag svepte en hemgjord grönsmoothie och gick och provlåg sängar och köpte en grönväxt till jobbet. 

Men - helgen på stugan var GULD.

Over and out.

Om bebisar

På sistone har jag upprepade gånger drömt om om bebisar. För några nätter sedan var det ett gäng fyrlingar i ettårsåldern som kunde prata. Följande natt var det bara olika garvande bebisar. Var ju tvungen att googla fram vad det betyder.

Dreaming of babies may represent an immature aspect of yourself or a new aspect of yourself that is still maturing or developing. It may also symbolize a part of you that is feeling neglected or needs to be nurtured, loved and accepted by you. ... A baby dream may also be prodromal and is telling you that you are pregnant.

Med hjälp av uteslutningmetoden kom jag redan lite vidare med min analys.

***

Precis som jag började tröttna på min självvalda enstöringstillvaro började telefonen plinga. Lördag eftermiddag spenderade jag på Löyly med god vän där vi badade två sorters bastu och kastade oss i havet tre gånger, varvat med skumppa. Mycket lyckat koncept, om man bortser från att det luktade unket i alla våtutrymmen och att omklädningsrummet måtte vara designat av en karl eftersom det rymde ungefär en fjärdedel av vad det borde. Följaktligen promenerade jag hem med vått hår som frös till is under mössan, eftersom det var otänkbart att köa till en fön eller att torka håret i all unkfukt för den delen.

På kvällen med Bror och Svägerska och bekant par till Pjazza på middag påföljt av drinkar och seriösa diskussioner på Klaus K och Bronda. Mina försök att locka till dans misslyckades, så var hemma redan kring två.

Söndag läste jag i Mikael Persbrandts memoarer och släpade sedan mina söner på sushi och Luxvandring. De vände hem efter halva och jag kan inte klandra dem. På Tölövikssidan var det på sina ställen svårt att identifiera vad som var konstverk och vad som var ljusskyltar. Kryllade ju dessutom av folk som man helst velat meja ner, men det kunde man ju inte. Kameran kom med och hade fulladdat batteri men inget minneskort, så det blev bara några mobilbilder. Tölösidan var bättre då det är vackra kvarter och videoshowen på nationalmuseets fasad var fin men då hade jag redan ganska kallt om tårna.

***

Idag jobbade jag förmiddagen hemifrån för att hinna ge nittonåringen en kram innan han tog sitt pick och pack och ryckte in i armén. På tal om bebisar.

 
 ***

Funderade på nyårslöften men blir inga sådana eller någon vit januari i år heller. Eller nåja, lovade mig själv att ta en titt på min tidsanvändning för jag begriper inte vart min tid tar vägen. Det finns så mycket jag vill göra och så lite jag tycker mig hinna med. Vad har jag gjort ikväll till exempel? 

Plockade upp sjuttonåringen och gick med honom till posten för att avhämta fötter till hans datormus. (Don't ask.) Förde honom till hans far och undrade om han ville stanna i butiken och köpa mat i det fall att Faren inte bullat upp något. "Nej egentligen inte, för jag har redan tagit med en halv liter glass från dej." Jamen dåså. Åkte hem och åt en youghurt och knallade iväg till gymet och hem igen via matbutiken. Min Far dök upp för att få underskrift på ett papper och sen slängde jag i mig en snabbmiddag och tog en dusch. Ordnade byke i mängder och hux flux var klockan nio. Slog mig ner här, och nu har jag tydligen fått fyrtio minuter att gå till den här texten, vilket är absurt mycket, men bättre tidsanvändning än att surfa på Facebook. 

Hoppas någon orkade läsa hit ända, och om inte så har jag åtminstone dokumenterat mitt rafflande liv för att kunna läsa på ålderns höst.