söndag 28 april 2019

Arbetslägret

Släpade med mig sjuttonåringen till stugan i fredags. Han måtte ha drabbats av "luftombytet" som mina föräldrar alltid pratade om att man blir så sömnig av - han somnade klockan sju på kvällen och sov till lunchdags på lördag. Önskar att jag drabbats av samma luftombyte, men nej, jag vaknade klockans sju på lördag morgon och roade mig med ett avsnitt av Bonusfamiljen innan jag steg upp och krattade min gård. 

Jag måtte ha tittat på fel väderleksprognos för trodde det skulle bli tolv grader och inte tjugo.... Hade inget kortärmat med mig så fick gräva fram vad jag hittade i skåpen.


Ser ut som en blek och halvt ihjälskrämd koncentrationslägerfånge liksom min nittonåring sa när han tittade in tillsammans med sin kusin på eftermiddagen. Jo, trots semestern över påsken så var jag lite medtagen ännu i lördags; galen arbetsvecka - om än kort - och hormonstormar på det. Kanske blir det balans så småningom; har äntligen idag avslutat mitt ritprojekt och tidigare i veckan avsagt mig en styrelseplats, så snart kanske det blir tid för att chilla (vilket jag är så lysande bra på, borde kanske skriva en handbok?) 

Lördag kväll blev det bastu och mat och en del vin hos Mor och sjuttonåringen fick hjälpa att hänga upp fågelholkar i samråd med Styvfar. 




Idag tvang jag honom (sjuttonåringen, inte Styvfar) dessutom att dra kvistar - trauma från barndomen som jag nu överför till nästa generation. Så gott som halva min tomt är täckt med sly som skogshuggaren var och slog vid årsskiftet. Det var nog oerhört tillfredsställande sysselsättning men jag har väl en ny skog med sly innan jag hinner ens halvvägs genom denna urack. Borde kanske ordna kvistdragartalko med skumppa?



På tal om koncentrationsläger så kan jag rekommendera denna grymma bok om Mengeles Zoo - tvillingexperimentet i Auswitch - som jag läste under min resa. Hrrr.


onsdag 24 april 2019

ROTWLMAO

Bra sak med att resa ensam: man dricker mindre vin och sover mera och bättre.
Dålig sak med att resa ensam: man skrattar mindre.

Mitt bästa skratt på resan fick jag av de här filurerna, som helt enkelt gapskrattade. Det var som att delta i skrattyoga att lyssna på dem; jag garvade till sist så jag nästan trillade av muren.








Min Far och min Syssling kan säkert lista ut vad rubriken står för. 

Men för att ni andra inte ska förlora nattsömnen så är det såklart en förkorting av Rolling On The Wall Laughing My Ass Off. (vanl. Rolling On The Floor Laughing My Ass Off, eller mer familjärt att ha en krypare.)

tisdag 23 april 2019

"Var ska vi slå kors!"

....brukar min Mor utbrista när något oväntat inträffar. Jag var inte mycket bättre då jag klev in hos nittonåringen igår för att överräcka en Game of Thrones-t-shirt.


Döm om min förvåning; det här är killen som vanligtvis hittas under eller bakom oceaner av klädhögar och möglande matförpackningar. Man kunde ju tro att detta var ett ryck som han fick när jag ringde på dörren - likt det jag får när min Mor kliver in och jag börjar torka av spisen - men när vi shoppade var det faktiskt han som sa att han behöver en dammsugare. Och, tro det eller ej, en dammvippa.

Jag frågade hoppfullt om han haft det ensamt och ledsamt men han sa att huset varit fullt av (bl a chipsätande) vänner och häng, att månne jag kan åka snart så han får vara i fred innan returen till armén.

Like Mother, like Son.



söndag 21 april 2019

Påsksöndag

Måste väl plita en rad eller två eftersom jag nu släpade med mej datorn ända hit. 

Notes from a trip:
- har sovit 9-10 timmar per natt och min dygnsrytm är helt ur led
- skäms av att inte ha deltagit i en enda historisk runda i en stad full av historia, men idag var första dagen jag kände mej kapabel att ta in någon form av information förutom matsedel och när jag vaknade till denna insikt var det försent; imorgon reser jag hem
- visar sig att huset jag bor i tillhör eller har tillhört en lokal konstnär - Ivo Grbic - och det totalförstördes under kriget i början av nittiotalet, liksom mycket annat av stan. Konstnären som måste vara närmare nittio lär fortfarande, eller igen, bo i övre våningen och hans konst finns till påseende i gatunivå
- har ätit obeskrivligt goda skaldjursrätter och druckit mestadels rosé
- min största motgång på resan var när jag av misstag slagit av vattenvärmaren på natten och måste ta en kalldusch på morgonen; må tilläggas att detta knappast är tvättäkta Airbnb utan mera som ett boutiquehotell med två rum och jag kunde inte vara med nöjd med läget och valet
- härlig fotogenisk och hemtrevlig stad med skrymslen och vrår och trappor och lutande terrasser med filtar och värmelampor





fredag 19 april 2019

Glad Påsk!

Hälsningar från Dubrovnik! Jag bor i en finfin Airbnb-lägenhet med balkong mot en av tvärgatorna till Stradun, huvudgatan ni ser nedan. Solen skiner och det är bara så fint överallt.

 








måndag 15 april 2019

Loose Cannon

Ibland frågar man sig, vad som händer den dag då man stannar upp efter att ha ångat på som ett lok i månader? Time will tell. 

Det har varit styrelsemöten, informationstillfällen, styrelsebeslut, möten, dokumentation, illustrerande, sömnlöshet, flytt av son, inköp av stuff, jobb som en blådåre. Men roligt som bara den; det drabbar ju ingen soffliggare precis. Men slog mig att jag inte haft regelbunden kontakt egentligen med någon under de senaste månaderna; ja utom mina barn då, men det räknas nog inte. Känner mig lite lösryckt ur alla sammanhang men samtidigt pånyttfödd. (Nå skinnet är inte som på en nyfödd. Men annars.) Vänta bara båda min barn är utflyttade; då är jag ju banne mig en totalt loose cannon.

Hursomhelst. Jag sover äntligen som en klubbad; beror det på sömnmasken som gör djupa spår i mitt kollagenfria skinn under natten eller på tröttheten som hunnit ifatt mig eller på våren som ersatt den fruktade vårvintern eller allt pollen; aivan sama. Känslan av att vakna när man faktiskt sovit i sju eller åtta timmar? Ja, den som vet, hen vet.

Weekenden var avkopplande trots fullspäckad. Fredag och lördag inredning och shopping hos och med nittonåringen. På kvällen hann jag äntligen med en sväng till gymet. Det här med motion tre gånger i veckan visade sig utopistiskt åtminstone tillsvidare men igår kväll promenerade jag faktiskt via röstningslokalen till Drumsö på styrelseuppdrag efter att jag först illustrerat i sju timmar.

Uppdragsgivaren mestadels nöjd med mina alster verkar det som, men denna argbigga ratades, så henne fick jag tona ner lite.

Folk frågar ibland var jag får inspiration till mitt ritande. På en skrivarkurs fick jag en gång det enastående tipset; gräv där du står. 
Urban Dictionary, "Loose Cannon": An individual who has little to no self control, does not think logically, whose grasp on reality is feeble. a seemingly misunderstood person who is in fact a walking disaster waiting to happen.

fredag 12 april 2019

Om livets gång och min livskumpan.

Så flyttade då nittonåringen på riktigt. Vi hade träff i hans nya hem idag efter jobbet och pynjade ihop några möbler och fyllde hans kylskåp.

På hans trappa satt en puligubbe och drack vodka. 


Ansvaret tynger.

På vägen hem var jag så hungrig att jag höll på att avlida trots att jag precis ätit en sallad och innan dess ett mellanmål och innan dess en jättelunch.

"Du har kanske binnikemask", sa sjuttonåringen.
"Det sa min mamma också hela min barndom, för att jag var så mager och alltid hungrig!"
"Exakt. Du har alltså haft den i trettio år."

De goda nyheterna antar jag är att sjuttonåringen inte fattade att jag har haft den i fyrtio år redan. Och att någon faktiskt har orkat med mig alla dessa år.

lördag 6 april 2019

Full rulle

Ett och annat projekt på g som tagit min tid. 

Hux flux beslöt vi häromveckan att nittonåringen flyttar hemifrån. Alltså tog vi hans pick och pack förra söndagen - en teve, en högtalare, en halare, en stol och några klädesplagg -  och förde det till hans nya hem i Berghäll innan han åkte tillbaka till Obbnäs. 



"Du inser att det är du som får sköta den här flytten" sa han, "för jag är i armén. Inte som att jag skulle orka använda mina lediga weekender till att fylla i någå blanketter eller skaffa någå stuff."

Tacksamheten bland min avkomma?

Hursomhelst, blir ju mycket lycklig av att inreda och har fått fria händer, så kan leva med detta. Tillbringade torsdag kväll med att hänga upp gardiner och vänta på soffa och bord som jag beställt från det blågula varuhuset. De kom på utsatt tid och jag föll bara en gång på rygg medan jag packade upp soffan. Landade på papplådan med bordet i. Klarade mig dock oskadd. 



Känslan i en annan lägenhet, i en annan del av stan med nästan inga möbler och inget förflutet? Fick en närapå oemotståndlig lust att ta mitt pick och pack och dra iväg någonstans där jag kan börja från noll.

Fick även häromveckan beställning på några illustrationer, vilket förstås gör mej urlycklig, men kreativitet kräver ju både tid och sysslolöshet, vilket inte precis funnit i överflöd på sistone. Men man gör ju sina val. Har med andra ord tillbringat denna soliga dag framför Photoshop i sonens f d rum som jag gjorde om till arbetsrum samma kväll han flyttat. (Alla sörjer på sitt sätt.)




Även slängt i mej ett lass sushi som Foodora hämtade när jag befunnit mej i flowtillstånd och plötsligt byggt upp en galen hunger. När det ringde på dörren hade jag närapå glömt att jag beställt mat.

Fem timmar ritjobb må räcka för en lördag. Nu måste jag avrunda och ta dagens första dusch innan det blir skumppa och middag och gud vet vad.