måndag 30 maj 2016

Tiden brinner iväg

Helgen var en impulsiv blanding av strosande på stan, konstutställning, bastubad, skumppa och vittvin och mängder av mat, diverse självutlösta moments of drama men desto flera moments of joy, balkongkaffedrickande, klädshopping på oväntade ställen och gapskratt i solskenet. 

Majvädret mycket utmanande för en arbetssökande själ som borde vara effektiv. Försöker.

 

fredag 27 maj 2016

How much wood could a woodchuck chuck if a woodchuck could chuck wood?


En systerson på besök ikväll. Han har betett sig helt exemplariskt. Ätit enorma portioner av min mat och gjort allt man bett honom om vid första tillsägelsen. Slängt in några nonchalanta Whatever, man mellan varven och till sist lagt sig på gästmadrassen i min arbetshörna och slocknat på två röda sekunder.

Själv nästan lika trött tack vare felsvängd dygnsrytm. Note to self: Ska man upp innan sju borde man lägga sig innan ett. Imorgon lyckligtvis sovmorgon. 

(Äsch, sa systersonen. Vadå? undrade jag. Tråkigt, sa han, att sova länge på morgonen. Brås kanske på sin morfar som under hela min barndom knallade omkring i ottan och klappade i händerna eller tryckte fast hackande plasthackspettar på våra sovrumsfönster och gastade DET ÄR EN NY DAG, OPP OPP OCH DRA KVISTAR!)

teen jargon

"Varför ringer din brors väckarklocka redan nu?" undrade jag vid halv åtta tiden. "Han börjar ju först halv tio."
"För att han är en moronic idiot?" föreslog sextonåringen.

torsdag 26 maj 2016

Particip: Luulet tietäväsi kaikesta kaiken.

Till skillnad från sin yngre bror inser sextonåringen när han behöver hjälp med skolarbetet, och ber om den. Gäller det samhällslära eller historia brukar jag lyfta händerna i vädret och säga: googla det eller ring din pappa.

Med finskan funkar det inte riktigt eftersom google translate oftast skapar ett helt nytt språk och vet inte hur bra pappakortet fungerar här heller. Så jag hjälpte till. Men jösses vilka grammatikövningar för en förstaklassist i gymnasiet.

Henkilöihin, jotka ovat pettäneet lupauksensa, on vaikea luottaa.
On vaikea luottaa lupauksensa pettäneisiin henkilöihin.

Blev det ens rätt? Får väl kolla med google i alla fall.
 
On vaikea luottaa lupauksensa pettäneisiin henkilöihin 
= Det är svårt att förlita sig på sina löften förrådde personer

Det är svårt att lita på personer som brutit sina löften 
= On vaikea luottaa ihmisiä, jotka ovat rikki lupauksensa

Krävde många uppgivna pannor i bordet och hysteriska skratt innan vi kommit igenom hela övningspappret. Men faktum kvarstår: det här språket - som jag hatade av hela mitt hjärta och var livrädd för hela min ungdom - är ofattbart fascinerande och mångsidigt.  




onsdag 25 maj 2016

Längden på en onsdag bland övriga dagdrivare

Nio hål (usel) golf i tryckande värmebölja, lunch i gassande sol, besök på Fars bygge (- mycket händer där i trakten -) som ni kan läsa mera om här, kaffesväng via en strand jag inte ens visste fanns, snabbstek av hönsfiléer åt utsvultna söner, bolagsstämma, styrelsemöte, promenad till matbutiken efter påfyllning åt utsvultna söner, långa diskussioner med fjortonåringen om livets gång, byggnader och datorspel, glass med chokladsås åt söner som närapå avverkat ytterligare ett år av skola.




Och nu är klockan snart elva, ute är det ljust, inne är det varmt, fyra fönster står på vid gavel och tanken på att göra natt känns helt absurd och avlägsen.

tisdag 24 maj 2016

bananskalet

Sov som en stock inatt, minns att jag vaknade till en enda gång när jag flyttade mig som ett X i sängen och insåg att jag låg på en Dalai Lama-bok. Kanske jag lärde mig något. 

Ikväll när jag lyssnade på informationen om fjortonåringens konfirmationsläger dök Mark Levengood upp i presentationsvideon. Det fick mig att minnas att jag häromdagen tillsammans med en vän spekulerade om min framtida karriär. Vi kom fram till att jag ska flytta till Stockholm och skriva kåserier och bli den kvinnliga versionen av Mark Levengood. Jag kunde slå ihop mig med Evfa Attling, föreslog jag, tills det slog mig att hon redan är gift med Marie Fredriksson*. 

Vilket ju i och för sig bara gör saker intressantare.

Det här är just precis saker man ska skriva på sin offentliga blogg när man redan står på ett bananskal vid samhällets kant. 

*Eva Dahlgren, upplyste mig en av mina läsare. 

måndag 23 maj 2016

berg-och-dal-banan

Igår söndag tillbringade jag mest på cykeln. Carouselstranden, Salutorget, Skatudden, Espen, Tölöviken, Borgbacken, Böle. Lunch på torget på lutande bänk, vilopaus i däcksstolar vid Havis Amanda, kaffe på Vespa, middag på Vapiano. Parker jag aldrig sett, vyer jag inte visste fanns, blå himmel, grönt lumm. Började längta vansinnigt mycket efter att fotografera men kameran kom inte med den här gången.

Idag förhållandevis planlöst cirkulerande på stan. Angenämt, men. Fick fruktansvärt dåligt samvete över min oföretagsamhet, låt oss kalla det existentiell ångest. Cyklade hem och kramade om mina nyanlända söner. Packade den äldre i bilen och spelade nio hål golf på Gumböle i härligt solsken. Lagade middag, städade, diskade, pratade. Gapskrattade åt videoklipp där sextonåringen rullar runt i en uppblåst sumodräkt och spelar Bubble Soccer. Kom överens med parkourad, nyduschad och vattenkammad fjortonåring att han åker på finskaläger i sommar och i utbyte får spelet Overwatch. Alla på gott och soligt humör. Kände mig som en nyttigare individ med en livsuppgift. Ångesten försvann medan solen dalade. 

lördag 21 maj 2016

"I only want to see you laughing in the purple rain"

Igår eftermiddag efter Helsinki Design School hoppade jag på cykeln och trampade till gymet. Blev bara ett kort pass innan hem i duschen, lite skumppa och snabbmiddag och klev in på Santa Fés innergård vid åttatiden. Solsken, varmt i luften, folkhop. Zühlke och hennes band spelade en räcka coverlåtar som närapå alla finns på mina spellistor. Visst blir människan lycklig av lite live musik och dans. En perfekt kväll för att vara ute hela natten men den annalkande skolningsdagen tvingade hem mig vid ettiden. När jag vaknade lite före fem för att stirra i taket varvat med hundsömn till halv åtta insåg jag att jag inte idag skulle känna mig fullt så fantastisk och kreativ som igår.

Idag, efter en mindre energisk skoldag; lite kaffe på trappbalkongen med fötterna på räcket, lånebastu med cider, ett glas vittvin precis före solen försvann bakom hustaken, en bok full av livsvisdomar.

onsdag 18 maj 2016

Samvete, check.

Vart denna soliga dag gick: 
- en videointervju med tiotals tagningar, varför glasögonen på sned, varför ögonen på olika höjd och varför det finlandssvenska s:et?*
- påbörjade två utlovade illustrationer jag gjorde skisserna till igår kväll*
- åt lunch på en brännsolig terrass i pratsamt sällskap
- drack et glas vittvin på densamma, endast sällskapet bytte*
- promenerade hem för att inse att jag glömt min cykel vid ett träd
- hamnade på en solblåsig terrass med utsikt över en modevisning i en lummig esplanad
- slog mig ner på annan kvällssolig terrass med cappuccino och ångest över ogjord to-do-lista
- avhämtade min cykel, trampade hem och fortsatte med illustrationerna*
- vakande till liv ur min flow två timmar senare och insåg vrålhungrig
- kokade sparris och ägg i en och samma kastrull och vräkte dem i mig med gravlax på två röda sekunder
- illustrerade vidare och korrigerade enligt anvisningar*
- avrundade dagen med en klockan-tio-espresso

* Alla programpunkter märkta med asterisk är antingen jobbsöknings- eller kurs/illustrationsrelaterade och kan därmed anses nyttiga; sammanlagt åtta timmar -> jag stryker mitt dåliga samvete från to-do-listan och försöker landa i kvällen. (Som redan gick.)

tisdag 17 maj 2016

Prio 1: Städdillet

Insåg att bara måste städa allra först för att sedan kunna ta tag i resten av mina förpliktelser alternativt njuta av livet. I ett tappert försök att delegera chattade jag till min sextonåring som flyttade till sin far igår.

Jag: "Hinner du komma och städa ditt rum?"
16: "E de nu pakko."
Jag: "Jag ska dammsuga."
16: "De e ju int ens paha. Någo kläde."
Jag:














16: "Sätt allt på min säng bara. Fotisgrejerna i 'stuff idk where to put'-boxen. Lätt e de."
Jag: "Om det är så lätt, varför är det inte gjort?"
16: "Fö ja tänkte städa men sen ringde pappa o sa att ja hade 10 mina på mig o packa. O att packa to 15 mina. Så de ble int nå tid o städa."

F*ck. Han tog till My-Dad-is-a-Disorganized-Unplanned-and-Impulsive-Individual-kortet.

Jag: "Ok. Förstår. Explanation accepted."

dammhundarna

Tiden bara rinner iväg. De senaste dagarna har jag koncentrerat mig på fjortonåringen och hans utmaningar samt jobbsökning, eftersom jag slagits av insikten att jag inte jobbat på ett år och sommaren har praktiskt taget börjat. Borde även koncentrera mig på veckans uppgifter till Helsinki Design School, dammhundarna i hemmets alla hörn, bykhögarna i mitt sovrum, den möglande maten i mitt kylskåp, illustrationerna jag lovat göra samt planeringen av en sommar som är ett kaotiskt sammelsurium av tid och lösryckta bitar. 

Jag ska, jag ska. Men allra först måste jag äta någonting.

lördag 14 maj 2016

falling behind on my updates

Kanske ett bra tecken, att jag inte hinner titta in här. Körde ut till stugan igår tidig kväll. Sextonåringen packade ryggsäcken med fotbollsgrejer, klev på mönkijän och körde iväg till kusinen och syntes inte till på fem timmar. Fjortonåringen pynjade i skjulet och fixade till alla vapen; luftgevär och kulpistoler. Undertecknad låg nästan två timmar i bastun med cider och tidningar. 

Lugnet här alltså, känslan av att komma hem, obeskrivlig.






Idag fullspäckad med talko, släktingar, bolagsstämma och styrelsemöten. Tar oss mot en färdigvärmd bastu och ett dukat bord.

onsdag 11 maj 2016

burken

"Har tydligen glömt att köpa Weetabix", sa jag åt sextonåringen, "ser att du är tvungen att äta din fil med en massa socker och kanel i stället."
"Nå voj voj", sa sextonåringen med ett brett leende.

För övrigt idag: För tidig väckning, en mindre sur fjortonåring, en nostalgitripp till en rödmyllad kaffestuga, ett varv på ett svenskt möbelvaruhus, bockandet av ett par punkter på to-do-listan, en rad med händelser som hör livet till när man redan levt ett halvt.

Mitt bland allt detta en ovan, oväntad, välkommen känsla av att inte alltid, alla dagar, i alla lägen vara totalt ensam om allting. Sparar minnet i en burk för svårare tider.

tisdag 10 maj 2016

tremble little lion man

Upp halv sju, skuffade iväg sönerna till skolan, drog på mig trikåer och en asful hjälm på bångstyriga lockar och cyklade runt södra Helsingfors på splitterny Nishiki, hem i duschen, åt morgonmål nummer två, ordnade byke, sorterade mina papper, gjorde utkast till en hemsida, åt lunch, skrev en arbetsansökan, hoppade på cykeln och drack en kopp kaffe i solen, cyklade hem och lagade middag åt sönerna samt ett minimatteprov åt fjortonåringen, hoppade på cykeln och trampade till gymet, sprang en stund, lyfte grejer, njöt oerhört efter paus på över en vecka, lyssnade på repeat på Little Lion Man som fastande från någon radiokanal igår, kan inte få nog av den, cyklade hem, badade bastu, plockade med mig den sure fjortonåringen och promenerade med honom till hans far efter saknade böcker, han torrhostade dramatiskt hela vägen och deklarerade i hissen varför han varit så grinig ända sedan igår (- "för att sextonåringen alltid får stanna hemma från skolan fastän han bara har snuva och jag får inte stanna hemma fast jag har lungcancer" - "säg inte så guldgubben" sa jag, "Riki Sorsa dog idag" - ) vi stack oss in i kvartersbutiken, blev vänner på hemvägen liksom tanken varit, fnissade åt sextonåringen som stod dubbelvikt i köket och skar jordgubbskivor till sin päronfil, slängde i mig kalla hönsfileer och sparris medan lagade glass och chokladsås åt sönerna (- "du måste också börja äta något grönt", sa jag åt sextonåringen, "något annat än grön fil, vad kan du tänka dig?" - "Gurka", svarade han) - städade köket, pratade i telefon med mat i mun, satte på diskmaskinen, pussade sönerna gonatt.

måndag 9 maj 2016

De två liven

Vaknade upp på stugan med gassande sol från alla håll och kanter. Cyklade en rask runda innan det blev för varmt och doppade mig i ett grumligt hav. Grillade sparris och hönsfiléer till lunch och körde motvilligtvilligt mot stan. Motvilligt för att svårt att lämna landet och grönskan bakom mig men villigt för att underbart att köra bil - ett sällsynt nöje när jag inte har ett jobb att köra till - och för att stan myllrar av människor och återseenden. Bar upp åtta kassar med mat och datorer och landegrejor och öppnade några fönster på vid gavel. En fräknig son satt och spelade och honom matade jag med hönsben och sparris och skickade iväg på parkour. Den äldre var två huvuden längre än jag och skäggstubbig och honom plockade jag med mig på golfträningar västerut i härligt väder. 

"Alkuasento on oikein hyvä", fick jag höra. Resten behöver jag jobba lite på.... "mutta kyllä sinä pystyt siihen." 


Hem igen, drog på en ren skjorta, delegerade diskmaskinstömningen åt sextontonåringen och sprang iväg på husbolagets möte. Återvände vid tiosnåret bara för att delegera samma sak på nytt. ("Jag hann inte, för jag åt nuggettar.")
 

söndag 8 maj 2016

Livspusslet

Här på stugan brukar pusselbitarna falla på plats, problemen lösa sig själva. Även den här gången kändes luften lättare att andas och utmaningarna mindre när jag körde över krönet i torsdags. Bastubad i solnedgång, golfrundor med svordomar och långa skuggor, middagar med nära och kära samt cykelturer med Spotify och varma vindar i ansiktet hämtade som vanligt lugn, lycka och balans. Ändå har jag legat vaken om nätterna och funderat på hur jag ska få struktur på mitt liv igen. Hur ska jag kunna landa och koppla av i sommar när hela mitt liv är en enda oönskad avkoppling? När avsaknaden av målsättningar och rutiner är det enda som orsakar stress och huvudbry, hur kopplar man då av? 




fredag 6 maj 2016

Landar

Finns väl inget bättre ställe att vakna på än detta.



Dagens agenda: batteriladdning i solsken, gräsklippning, isättning av simtrappa, huggormsjakt.


Nu: morgonkaffe och gröt i solen. Plötsligt inte ett enda bekymmer i världen.

tisdag 3 maj 2016

snapshots från en walborg

Skumppa, lax, sparris, vin. Bekanta och halvbekanta, morjens morjens. Terrasser, krogar, skratt och nostalgitrippad dans på borden. Nystart, laxbrunch, skumppa, jordgubbar, gassande sol. De åt och drack och de drack och åt.










Innan någon visste ordet av var det den tredje maj och tisdag och de tog tag i sina spillror till liv och ryckte upp sig.