torsdag 28 januari 2021

Pimpa tant och lägenhet.

Hoppsan, tiden rinner iväg. Vart, kan man fråga sig? 

Förra weekenden var nästan lyxweekend. Började med att spana in min lägenhet som nästan var färdig. Har satt den till uthyrning men det ser tillsvidare lite risigt ut då min toppkandidat hittade en annan lägenhet och de som skulle komma idag avbokade i sista sekund. Priset var kanske lite i överkant så här i koronatider, men nog har jag ju satt ner en hel del på den också. Några före och efter bilder nedan. 

Före:





Efter:






Efter lägenhetsbesöket gick jag på mitt livs andra ansiktsbehandling. Beslöt att man kan unna sig sådant när man närmar sig de femtio. Mycket angenämt bortsett från att jag var rödflammig i två dagar och dessutom fick mystiska utslag på halsen samma kväll. De gick bort följande dag, men nästa behandling om tjugo år blir kanske hos en eko-kosmetolog i stället. På söndag hade vi husbolagets balkongpalaver och om allt går väl får jag en balkong mot väster från mitt sovrum nästa höst. Och hiss dessutom. Sjuk lyx! Håller tummarna. Weekenden avrundades med smaskens blinier på Kappeli. 

(Jo jo, korona jag vet, men man kan inte sluta leva helt.)

(Famous last words.)

Lyxbehandling nummer två: Mina naglar är och har alltid varit tio buckliga och flagande skämt. Igår unnade jag mig en gellackning som ska hålla i tre veckor. Nothing fancy och ingen extra längd, men behöver inte gå med händerna i fickorna, vilket är praktiskt under vinterhalkan.

Imorgon kväll blir det mera blinier med goda vänner, denna gång på Lasipalatsi. Snart är min inhokkimånad januari förbi, och den har varit bättre än någonsin!

onsdag 20 januari 2021

Sophantering, vindrutor och stekpannor.

"Herregud så stor Mountain Dew!" sa jag åt nittonåringen när han kom från butiken med en en och en halv liters energidricka.
"Jag blev så nedstämd av att paketet du bad mig hämta på posten var så stort."
"Köpte du parmesan?"
"Nej, det var så dyrt."
"Men jag skulle ju ha betalat!"
"Inte vågade jag ta risken."


Paketet jag bad honom hämta innehöll två roskisämbar (- sophinkar på riktig svenska -) så att jag äntligen kan börja sortera bioavfall. För något år sedan köpte jag två från närliggande plastbutik, men de jäklarna rymdes inte så jag förde tillbaka dem och surade i något år innan jag nu äntligen lyckades beställa rätt storlek på nätet. Nu kan jag sova mina nätter. 

Igår fick vi överraskningsbesök av tjugoettåringen. Min bastutur blev oanvänd då jag i stället matade i honom spagetti bolognese och lyssnade på hans historier. Sedan plockade hans Far upp honom för att hjälpa honom att kabla igång FuckYou*-bilen som sagt upp kontraktet under köldknäppen. När de nu fick igång den och framgrävd ur snön - som snöskottargubbarna hade slängt på den efter att tjugoettåringen meddelat att han inte kan flytta den på grund av att den inte startar - var vindrutan krossad. Disponentbyrån tycks ha sagt att vi får lov att kontakta försäkringsbolaget, vilket jag nog gjorde, men tyvärr innehåller hans halvkasko inte glasskydd. (Vilket är ett under, för den kostar hälften av bilens värde i året.)



E-post och bilder har skickats till disponentbyrån, men jag är inte hoppfull. Försäkringsbolaget sa att vi alltid kan polisanmäla snögubbarna om de vägrar betala och då kan vi få ersättning för skadegörelse. Kanske ändå inte.

* Registernumret börjar på FCY.

Avslutade jobbet efter en tiotimmarsdag då jag undertecknat ett mejl med Best regards, AMroa. Efter middag och kvällsyoga förde jag bilen till dagis (nattis) i parkeringshallen under S-Market då det kommer snögubbar till gården imorgon för att putsa takena och vi har redan tillräckligt med facit på hand. Promenerade därifrån till stora varuhuset på privat shoppingkväll - inte en enda annan kund i sikte! Köpte två nya stekpannor. En kväll när nittonåringen stod och stekte sina ost-skinsmörgåsar sa det nämligen PLONK och stekpannan hoppade tio centimeter i luften och metallrundeln i bottnet lossnade. Mycket skrämmande.

måndag 18 januari 2021

Inte bara jämmer och elände.

Har så ont överallt efter skidturen igår att varje gång jag stigit upp från min arbetsstol har jag trippat iväg med småsteg åtföljt av ett jämrande ajajajajaj. Blev inte många uppstigningar dock för jag hann inte precis med mina mikropauser idag. Dagen innehöll långt fler motgångar än flyt, men å andra sidan avrundades den med ett lyckat IT-test i ett av mina projekt, så helt botten var den ändå inte.

Den bästa stunden på dagen var i alla fall när nittonåringen lät mig hjälpa till med finskan som han nu börjat med på Arcada, i en grupp för studerande med svaga kunskaper. När jag hjälpt honom med dagens introduktionsövning frågade jag om han kan tänka sig att vi samarbetar också i fortsättningen. Det trodde han nog och avrundade med att tacka mig för hjälpen. Ser man på 💓


söndag 17 januari 2021

Skidturen

Årets första skidtur! Jag köpte skin-skidor för ett par år sedan efter att mössen ätit upp kängorna till mina traditionella skidor på landet. Jag hann väl skida ungefär två varv runt Hagalunds golfbana det året innan snön smalt.

Idag tog jag mig till Svedängen, trots tidningarnas skriverier om spårilskan, eftersom jag hade en lokal guide. Vilket var tur, för med mitt lokalsinne hade jag troligen tappat bort mig bland de olika förgreningarna. Där var tusen gubbar som vi brukar säga med hänvsining till de första Nintendo-spelen vi hade som barn, där man skulle fånga fallskärmshoppare i en båt som man rodde av och an, vilket vanligtvis gick bra tills det blev tusen gubbar och helt omöjligt.

Min guide påstod att vi skidade kring åtta kilometer, men med tanke på att vi var ute i omkring en och en halv timme och skidade om fler än de som skidade om oss, så måste det väl ha rört sig om lite mer. Hursomhelst, känns i kroppen och jag slängde nyss i mig en stor tallrik (Pirkkas färdiga djupfrysta) bortstjsoppa som min Far i tiderna tipsat mig om. Perfekt för en dag som denna. 

I kakelugnen knastrar nu en mysig brasa, om man lyckas bortse från att det trots bra drag ryker in och ligger ett grått dis över hela vardagsrummet.....



måndag 11 januari 2021

När höger hand inte vet vad vänster gör eller Nämä kallisarvoiset asiat.

Rubriken kunde eventuellt referera till undertecknads arbetsplats, säkert också mången annans, men nu refererar jag till rörrenoveringen i min Drumsölägenhet. När det var rörrenovering i min egen lägenhet för ett antal år sedan så gick jag här och vakatade med ungefär en veckas mellanrum, för att se till att inga större tabbar skulle hinna ske. Det hände trots allt en hel del - kakelsömmarna i hörnen fick göras om och tuppen hängdes för lågt trots att det påpekats att badrummet är för individer mellan 175 och 200 cm och säkert en hel del annat som jag nu lyckligtvis glömt.

På Drumsö har jag inte hunnit springa titt som tätt, och det märks. Stöpslarna till köksapparateran är inkapslade bakom så mycket olika attiraljer eller byggen att man inte kommer åt dem. Skåpet för tvättmaskinen som kommer i köket är prick 60 cm vilket gör att det inte finns utrymme för vattenslangarna. Rättipatterit (- vad det nu heter på svenska, orkar inte googla -) är placerat snett över tuppen och inte nog med det, utan så nära stöpslarna med lock att de inte går att öppna. I vardagsrumstaket har hängt en urgammal brandvarnare som suttit fast med kardborrband. Målaren har snällt målat runt kardborrbandet, som inte ens ligger mitt i linje med taklampan utan helt random.

Idag på lunchen hoppade jag på metron och träffade arbetsledaren som äntligen hade mejlat mej imorse. Jag är normalt väldigt snäll men nu sa jag att jag nog inte riktigt förstår varför de olika parterna inte har diskuterat med varandra. Till saken hör att jag var tvungen att beställa köket från firma X, för att de jobbar ihop med rörfirman. Då kunde man ju tänka sig att de också kommunicerar sinsemellan, men nej - "keittiöfirma ei ole tässä nyt kyllä ajatellut yhtään" och "mitenköhän ne suunnittelijat ovat tämän ajatelleet" - och då frågade jag mig (och dem) hur det kommer sig att det upptäcks först en månad efter att remppan borde ha varit klar att saker och ting gjorts fel ända från början.

Slutsatsen var i alla fall att de ruckar på lite skivor och hyllor så borde de få tvättmaskinen att rymmas trots allt. Eluttagen i köket görs tillgängliga utan att man behöver lyfta ut alla apparater ur sina hålor. Rättipatteri i badrummet flyttas två centimeter och väggen kaklas om. 

Inväntar uppdatering på när detta kan tänkas vara klart. Trots smått förargad i skrift så var jag ytterst artig och korrekt och fick de tre herrarna på min sida så till den grad att de lovade spika upp min tamburspegel medan de är i farten. Let's see about that.

("Jos loppujen lopuksi tuo pesukone ei mahdu", sa jag, "niin kuka tästä on vastuussa ja maksaa mulle korvausta siitä, että tein näin laajan muutoksen asunnon pohjaan vain ja ainoastaan siksi että saisin pesukoneen mahtumaan keittiöön?"
"No voithan aina vaatia korvausta, mutta kyllähän sinä tiedät, miten nämä menevät."

En itse asiassa tiennyt, mutta tuo vastaus puhuu puolestaan.)

Nämnas bör, att det finns tvättstuga i huset, så tvättmaskinen är bara nice to have. (Or not have, which remains to be seen.)

***

Imorse drack jag mitt morgonkaffe framför nyheterna, vilket jag försökt göra till en vana eftersom jag inte är skärpt nog att ta in nyheter på kvällskvisten och om jag läser tidningen på nätet öppnar jag bara artikar som Suomalaiset harrastavat seksiä keskimäärin kaksi kertaa kuussa eller Unitutkija kertoo miksi uni ei tule.

Det enda jag minns av morgonens "nyheter" är att där stod någon expert som påstod att "Talous tulee elpymään kun kansa rokotetaan" och så bad de hen förklara hur i all världen det här kommer sig. 

Kanske det inte är hela världen att vara i nyhetsskugga torts allt. 

***

Ny bok på g, och hyacinterna har ersatts av tulpaner


Over and out.

lördag 9 januari 2021

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!


torsdag 7 januari 2021

Yogabluffen

Det blev lite klent med mikropauserna idag och jag slutade jobba arton trettio. Så kan det gå. Vid det laget var jag så hungrig att jag höll på att trilla av stolen.

"Kan du fixa middag?" ropade jag åt nittonåringen.

"JAG?" utbrast han chockerad. 

"Just du", sa jag, "som har studerat en halv timme till skillnad från mig som jobbat i tio timmar."

"Du får betalt", sa han, som om det hade något med saken att göra, men fixade faktiskt middagen och dukade medan jag instruerade från arbetsrummet. Efter middagen föreslog jag en promenad liksom igår kväll och han protesterade inte ens. Vi gick till Clas Ohlson och köpte småprylar till hemmet och återvände via matbutiken där han - i stället för att svara det sedvanliga inte vet jag på min fråga om vad i helsike vi ska äta under de kommande dagarna - föreslog att vi skulle köpa ingredienser till ham and cheese-sandwichar.

Sedan dags för dagens yoga och det var den största blåsningen någonsin. Dagens session hette Burn och var bland annat en rad brutala magmuskelövningar. Aldrig i livet att jag orkat om jag vetat, men lyckligtvis visste jag inte.

P.S.Trumpen och hans anhängare alltså. Vad kan man säga. Narcissistens fall; reaktionen borde knappast vara en överrskning, men visst blir man förbluffad.

onsdag 6 januari 2021

Mittiveckan.

Jag klarade de två första arbetsdagarna, men kan inte påstå att jag njöt av dem. Lyckligtvis var de förhållandevis lugna och ännu bättre att de påföljdes av en ledig dag; tala om mjuklandning.

Tog en långpromenad till Drumsö där jag inspekterade min lägenhet - igen - där inget hänt sedan före jul. Esterna är väl hemma över årsskiftet. En handfull mindre och ett lite större ingrepp återstår.  Mejlet jag skickade för en vecka sedan har ingen svarat på så det får bli ett telefonsamtal imorgon om arbetsdagen tillåter. Renoveringen skulle ursprungligen vara klar i slutet av november, vill jag minnas. När kan man be om kompensation för utebliven hyresinkomst?

Inne på femte dagen av januariyogan. Idag bar det emot efter långpromenad och mindre lyckad nattsömn, men klarade av att motivera mig på kvällskvisten. Det gick som en dans!

Imorgon börjar nittonåringens studier efter jullovet och den riktiga vardagen. Kanske börjar jobbet rulla på med lite bättre humör från och med nästa vecka. Det får man hoppas, för måndag och tisdag var som att trampa omkring i tjära.

För övrigt har jag idag sprejat min ena beige promenadkänga i mocka med svart skyddssprej. Färgvalet var inte planerat och löstes med att skölja den under rinnande vatten så fort jag upptäckte misstaget. Den blev bara snäppet mörkare än den andra och när den inte blacknade under promenaden så gjorde jag om samma procedur på den andra när jag kom hem.

Julgranen fick vi ut igår, den var vid det laget en mycket sorglig syn.

"På riktigt!" utbrast jag om nittonåringens kvällsmål här om dagen. "Du äter glass med chokosås till kvällsmål och jag äter naturell youghurt med mysli!"

"Skyll dig själv", sa han med en axelryckning. 

Message well received, not.

Hoppig skrift i dag, man ber om ursäkt. Over and out.

måndag 4 januari 2021

Inspirationen på topp.

Får bli en morgonpost, för gud vet när jag hinner skriva igen.


Back to normal alltså. Det var en mardröm att vakna imorse, även om klockan ringde först 7.45. Jag var prick mitt i en dröm som jag försökt återkalla men förgäves. Men man kan ju åtminstone tacka koronan för att man slipper fixa till sig på morgnarna eller gräva fram sin bil ur snödrivorna heller för den delen.

(Få se förresten hur länge det tar innan folk som hela hösten klagat på mörkret nu börjar klaga på snömassorna.)

Inga större nåyrslöften detta år heller, men några utmaningar: 
  • försöker att inte använda mobilen i sängen
  • försöker ta mikropauser under arbetsdagen - varje dag
  • försöker få en nypa frisk luft varje dag
Få se hur det går med den saken. Utöver detta förstås yogan, åtminstone så länge man inte kan gå till gymet eller simhallen. 

Efter att jag promenerat sju kilometer igår, runt halva Tölöviken, kändes det utmanande att kliva på mattan men som alltid var det värt det.

Nu tar jag itu med my dumb little job (som jag visserligen ägnat ett antal timmar åt redan igår, mest för att städa upp min inbox och göra to-to-do-listor för att klara av denna vecka). 

PS Om du inte följer @mytherapistsays på Instagram ännu, följ.

lördag 2 januari 2021

Snö!

Tröttnade på landet och på att man kan röra sig utomhus bara några timmar om dagen så körde tillbaka till stan idag. Man fick hålla tungan rätt i mun; det var så halt att jag på landsvägen började undra om jag alls har bytt till vinterdäck i år.

Det gick bra i alla fall och lyckligtvis har också tjugoettåringen kommit hem helskinnad från sina nyårsäventyr.

Tog nittonåringen på promenad och sushi och han råkade stöta på vänner på stan så hängde med dem ett par timmar. Jag gick hem och påbörjade januari månads pinfärska yogautmaning (BREATH - a brand-new 30 Day Yoga Journey starting January 1/2021). 

Dagens övning var 48 minuter lång och mot slutet skrek jag högt Jag orkar inte! eftersom jag redan hade ont i låren efter en sjukilometers promenad i halvhalt igår, men jag klarade det. De resterande övningarna tycks vara mellan 20 och 30 minuter, det passar bättre i vardagen.

Sedan kunde jag inte låta bli att gå ut i snövädret. Det var så fint och tyst och mjukt och vackert och isnpirerande att jag knäppte bild efter bild med min mobil och pulsade i snön där jag kunde och helst av allt hade haft en pulka eller sprungit omkring som en besatt. Massor av uppdämd energi efter semestern. LAde band på mig och gick bara omkring helt lyrisk.







fredag 1 januari 2021

Att ha slängt ut Råttan

Inatt hade jag vansinniga drömmar. De första -  i början av natten - går jag inte in på, de var för personliga och innehöll en del våld och ohemult beteende. Men närmare morgonkvisten drömde jag att en mus rumsterade i mitt arbetsrum, som av någon anledning var fullt med kläder och bråte. Musen fnattade omkring så att kläder och prylar yrde. 

"Var i helvete ÄR du?" ropade jag till sist och till min stora förvåning kom musen fram. Hen visade sig vara en råtta, stor som en kanin, och med en stympad svans. Hen verkade samarbetsvillig så jag tog hen under armen och låtsades att vi skulle chilla tillsammans fastän jag hade enorma obehag. Framme vid ytterdörren tvekade jag en stund, eftersom två enorma hundar stod utanför och skällde. Övervägde ett ögonblick men öppnade sedan dörren och slängde ut råttan och stängde blixtsnabbt igen. Hundarna hölls utanför men in rumlade tjugoettåringen och hans vänner. Jag lovade fixa dem något att äta precis innan väckarklockan ringde.

Det absurda med den här drömmen är att när jag idag googlade kinesiska horoskop visade det sig att 2020 var Råttans År. Som jag då bokstavligen slängt ut under nyårsnatten.