fredag 30 september 2016

Morgonrutinerna

"Hejdå Laban", säger jag åt fjortonåringen i tamburen och försöker krama hejdå men han duckar kvickt. Jag tillägger fundersamt: "Alltså tänk om du skulle heta Laban, på riktigt."
"Tänk om du inte skulle vara ful och störande?" kontrar han och kliver ut genom dörren.

torsdag 29 september 2016

Bläddrandet

Promenerade förbi bokhandeln Nide igår, sögs in som av en osynlig kraft och min hand greppade en bok jag läst om helt nyligen. Jag skulle ju inte köpa flera böcker, men. Det blir ju höst nu; mörka regninga kvällar, en filt och en kopp te.


"Tyyliltään Pulkkisen viides romaani on hengästyttävä, runsassanainen ja mahtipontinenkin. Paljon suuria tunteita ja tulevaisuuden uskoa, mutta myös yksinäisyyttä ja epätoivoa. Kuolema vierailee romaanissa monta kertaa ja jättää eläville kammottavan käyntikorttinsa. HS - 12.9.2016"
 

onsdag 28 september 2016

Flashbacks

Dagens saldo:

Möblerade om i sjuttonåringens rum vilket resulterade i undersökandet av innehållet i en gammal kista. Den visade sig innehålla en massa gammal elektronik, en personvåg, ett par gardiner samt hundratals och åter hundratals foton.

The rest is history.

Några sneak-peeks;








...och nu måste vi utrymma lägenheten för proviantering med mera på grund av någon klåpare med grävskopa som kapat ett underjordiskt rör som vanligtvis förser kvarteret med vatten.

tisdag 27 september 2016

blommor & bin

"Tjenare farbror", sa jag åt fjortonåringen.
"Va?"
"Tjenare farbror, sa jag", sa jag.
"Jaha, jag fattade inte att du talade med mej..... för jag är ju ingen farbror."

Efter en stunds tystnad: "Eller vad vet jag. Beror ju på vad min bror har sysslat med."

söndag 25 september 2016

en casa

Landade igår natt klockan två, var hemma tre, åt gröt och drack te och öppnade post och släckte lampan klockan fyra. Svalka! Egen säng! Vaknade i förmiddags innan väckarklockan halv elva och kände mig som en överkörd och skrynklig tant. Duschade och tog en massa vitaminer, gröt och kaffe och kände mig litet bättre. Fick hem två söner som klädde sig i kostymer och så åkte vi iväg på systersonens konfirmation. 


Ett nöje att se alla uppklädda, stiliga och dämpade ungdomar.


Bortsett från undertecknads udda stunder av psykisk obalans förorsakad av trötthet, långvarig frånvaro samt ruckad dygnsrytm var det en fin och gemytlig dag. 

Bäst nu: den svala luften, landningen hos nära och kära samt ljuden av hem och  vardag; en dörr som går, en kakaokopp som ställs på köksön, en telefon som ringer, en dusch som forsar, en fotbollsmatch på teve.

tisdag 20 september 2016

Sällskapsresan

Imorse var det lite mulet igen och jag klev på min cykel och pedalade västerut mot Can Picafort. Inte för att jag direkt trodde där fanns något att se, men för att ha ett mål på lämpligt avstånd. Tolv kilometer, sa Googlemaps. 

Jag trampade på förbi sjön och kanalerna och Playa del Muro där vi bodde för en halv evighet sedan då sjuttonåringen var bara fyra och fjortonåringen två och kvällens höjdpunkt efter knuffandet av barnvagn längs kanten på en kolmörk landsväg var någon form av fordon som sönerna satt i medan vi matade i slant efter slant för att sedan promenera hem igen lagom till mindiscot som sjuttonåringen (då fyra) jammade på medan tvååringen sov i sin vagn och vi föräldrar drack vin, kan jag föreställa mig, åtminstone undertecknad, utan att riktigt minnas.

Husomhelst, jag pedade på och någonstans på vischan i utkanten av körbanan med bilar och lastbilar vinande förbi blev jag lite modfälld och undrade om mitt mål alls fanns att nå. Men just som jag smärtsamt mindes att jeansshorts inte är det bekvämaste cykelplagget i synnerhet på dag nummer två så körde jag in i något som jag först trodde var en förort eller en sedan länge övergiven spökstad men sedermera insåg var självaste Can Picafort. Svängde ner mot havet och rullade förnöjt längs en fullständigt biltom före detta allé tills jag landande på ortens strandpromenad. 

Trodde mig befinna mig i en film av Lasse Åberg eller någon bortglömd semesterort från sjuttiotalet. Emot kom människor med höga midjor, blommor och donuts i hårena och magväskor på magen. Rad i rad stod identiska fyrkantiga byggnader. Parasollen flaxade för vinden och solstolarna trängdes tätt på sandstranden. På terrasserna satt folk i korg- och plaststolar beklädda med sjabbiga blommiga dynor och drack stopvis med öl och rökte bolmande cigarriller. Ingen sa något, alla bara tittade och drack. En svart kille cyklade av och an på en minicykel och spelade musik för full volym. Bakom honom sprang två vindiga hundar med bakdelen före och ögonen i kors. 


Jag slog mig ner och var tvungen att torka av händerna på stolsdynan efter att jag hållit i den flottiga menyn och efter det var jag tvungen att torka av dem på nytt på min skjorta. Men apelsinjuicen var färskpressad, brödet mallorcanskt och kaffet kom med varm mjölk vid sidan om. 

Efter detta förmiddagsmorgonmål hopade sig molnen hotfullt över staden och gav mig en välkommen ursäkt att trampa iväg från orten med sällan skådad fart.

Gazpacho, un poquito de pan y vino blanco, por facor.

Detta med att jag släpar med mig min dator söderut och tror att jag skall skriva blogginlägg och redigera bilder dagarna i ända. Nåväl, man lär så länge man lever. 

(Vem skriver nåväl?)

Visade sig av en slump att Systers kollega finns ensam på samma ort så vi har tillsvidare slagit oss samman om kvällarna för att äta, mycket lyckat koncept. Dagarna tar jag som de kommer. Igår var det molnigt så jag promenerade upp till gamla stan på marknad och innan jag visste ordet av hade dagen gått till att cirkulera bland varustånden, pruta samt äta och dricka på olika uteserveringar. 



Idag vaknade jag äntligen till den sorts gassande sol man förväntar sig på sina södernresor. Packade min ryggsäck, hyrde en cykel och pedalade i varm motvind ett tiotal kilmometer till Port Pollenca. 

 
Där väntade totalt stiltje och en avslappnad spansk mentalitet inpackad i snäppet lyxigare format än här i Alcudia. Innan jag visste ordet av hade dagen gått till café con leche, gazpacho, strandhäng, bladvändare samt sim med fiskar i badkarsvarmt vatten avrundat med tapas och iskallt vittvin. Cykelturen hem i varm medelhavsmedvind målade en tydlig bild av undertecknads pensionärsdagar.







Boken Lempi är just så bra som prologen lät antyda. Jag har bara ett kapitel kvar och skjuter upp det. Men faktum är att när jag cyklar västerut imorgon på min 21-växlade mormorscykel måste jag ta med mig en annan bok. 

Dessa livets pyttesmå sorger.

lördag 17 september 2016

Upptäcktsfärd - Descubrimiento

Landade på ett mörkt och varmt Mallorca igår kväll. Checkade in på hotellet och provianterade lite vin, salami och kvällsmål. Sov som en stock och drömde om en herrelös hund som var blind på ena ögat: man måste närma sig från rätt håll så höll hen sig lugn och lät sig krafsas.

Har idag i växlande molnighet och dryga tjugofem grader utforskat Alcudia hamn och gamla stad. Kraven för en lyckad semester uppfyllda: Hav, sand, smala gränder och vin. 













 

torsdag 15 september 2016

Råddet

Om det var så här det såg ut i mitt rum när jag var tonåring börjar jag förstå varför min Mor blev så frustrerad att hon tömde roskisen på min dyna.

Jag nöjer mig (tillsvidare) med att lämna dammsugaren i sjuttonåringens rum som en subtil uppmaning.


onsdag 14 september 2016

Trimbledon

Var och bollade en timme tennis med Björn Borg och John McEnroe.

"Det gick ju bättre än senast i alla fall?" uppmuntrade jag oss efteråt.
"Jå jå, jag övervägde suicide bara aderton gånger", sa McEnroe.
"Jämfört med hur många förra gången?"
"Tolv." 
"Men du tycker det är roligt?" vände jag mig mot baksätet där hundranittio centimeter vinnare låg utsträckt. 
"Jo", sa Björn Borg, "då när alla spelar på allvar."

 

tisdag 13 september 2016

Det Vanliga Lifvet eller En Skrift Om Avfallshantering

Har idag druckit morgonkaffe, sorterat byke, varit i matbutiken, avhämtat en dator från reparation samt skrivit på ett arbetskontrakt och har dessutom en makaronilåda i ugnen. 

Känner mig för första gången på länge som en normal, samhällsduglig och levnadsberättigad individ; dessutom oförskämt lyckligt lottad på alla sätt och vis.

Påminn mig om denna eufori när jag senare i höst knypplar på mina komponentfyllda Excelfiler i ljusrörens sken, okej? 

PS En nygammal kollega välkomnade mig (tillbaka) på firman (som visserligen blir en annan småningom om allt går som tänkt) och konstaterade att "tämä nyt on tällainen kaatopaikka johon me kaikki lopulta päädytään, tervetuloa sinäkin". Ännu låter jag mig inte nedslås.

måndag 12 september 2016

Sunshine reggae

En gårdsfest, ett Pellingebesök, en kräftskiva och en gymrunda senare kan jag bara konstatera att tiden fortsätter att rinna iväg och solen fortsätter lysa, både bildligt och bokstavligen. 

Solskensbilderna är från början av veckan inklusive morgonkaffe, gröt samt tygprover för soffa.  Bilder från kräftskiva följer eventuellt senare när skribenten fått lite vardagsrutiner och föräldraskap undanstökade. 



tisdag 6 september 2016

birdie nam-nam

Avhämtade sjuttonåringen vid skolan i Brändö vid tvåtiden och använde eftermiddagen till släktens traditionella golftävling på Gumböle. 

Stundvis var det väldigt tungt. 




Noteras bör att undertecknad gjorde en birdie - mycket sällsynt - och hamnade tvåa i tävlingen med 31 poäng, strax efter segrarfaster med 32. Sjuttonåringen blev trea med sin 30 poäng som han skrapade ihop trots huvudvärken han dragit på sig efter att ha vakat halva natten på Finland-Kosovo matchen i Åbo i går kväll.

måndag 5 september 2016

Holy Redhead

Igår blev fjortonåringen konfirmerad i Johanneskyrkan med påföljande mottagning på Lungi enligt tidigare beprövat koncept. Tror vi var sådär trettiosex personer inalles. Fjortonåringen som vanligtvis inte gillar att vara i fokus tycktes till min förvåning trivas som festens medelpunkt och bar efteråt hem en ansenlig mängd presenter som han öppnade vid köksön; uppenbart nöjd och belåten.

Nedan en kronologisk bildkavalkad för dem som inte finns på Facebook.













Idag har vi litet omtumlade landat så smått efter alla festligheter och innan vi visste ordet av klev vardagen in igen med finskaläxor, bokplast, bolognesessås, parkour och gym. 

So be it.

lördag 3 september 2016

Sjutton också

Min käre lille förstfödde fyllde sjutton år idag. Han firades med ljus i croissanter och vacker sång när fjortonåringen kom hem från sin konfirmationsövning på förmiddagen. 




Eftermiddagen spenderade vi hos sönernas styvkusin på konfirmationsmottagning. Vi återgäldar imorgon.

torsdag 1 september 2016

Multilitteraciteten

Den nya läroplanen innefattar bland annat multilitteracitet; 

"Med kompetens i multilitteracitet avses förmågan att tolka, producera och värdera olika teckenvärldar i olika medier och miljöer. Denna kompetens gör det möjligt för eleverna att förstå många olika slag av kulturella budskap och att bygga sin egen identitet. /…/ Med begreppet multilitteracitet avses en mångsidig läs- och skrivkunnighet eller literacy: bland annat grundläggande läs- och skrivfärdighet, numerisk läskunnighet, visuell läskunnighet, medieläskunnighet och digital läskunnighet."                    

Vi övar med hjälp av Wordfeud som faktiskt min Mor introducerade för mig rätt nyligen. Alfapet i digitalt format. Jag och mina söner som bor under samma tak kunde ju fundera på att slå oss ner runt ett fysiskt bord och spela det ursprungliga, tummade och tilltufsade bordsspelet i stearinljusets sken i stället för att sitta i varsin ända av köket - eller ännu värre, på varsin sida om väggen i samma hem - och pillra på skärmen med ögonen i kors, men det här är ändå det närmaste riktigt umgänge jag kommit med sönerna på ganska länge, så klagar inte.

Uttag ur dagens Feud:

"Vafan", säger sextonåringen. "Den godkände inte mitt ord."
"Vad försökte du skriva?"
"Lum."

"Lum? Vad ska det betyda?"
"Rum, för dem som inte kan säga R."