Statistik från året som gick.

Jag hade föresatt mig att skriva hundra bloggtexter 2023. Det sket sig. Jag skrev 27.

Jag hade föresatt mig att läsa 50 böcker. Det sket sig. Jag läste 31.

Jag hade föresatt mig att gå till gymmet en gång i veckan. Jag var där typ 3 gånger.

Jag hade även bestämt att 2023 skulle bli mitt golfår. Jag spelade 26 rundor av vilka en handfull gick bra och min sving ser fortfarande ut som tack för sist (enligt både min avkomma och mina sporadiska golftränare).

MEN innan jag kliver ner i en djup depression genast i början av året ska jag påminna mig om att:

Jag tog ett tjugotal privata timmar i spanska under våren och började en ny spanskakurs på hösten.

Jag gick en illustrationskurs under våren och ritade betydligt mer än året innan. 

Jag fick lägenheten i Vallgård renoverad och uthyrd.

Jag besökte Budapest i januari, London, Gran Canaria och Teneriffa i mars, Stockholm i juni, Tavastehus i juli, Mallorca i september, Tammerfors i november och så Teneriffa igen i december.

Jag bytte butiksjobbet mot distansjobb och ströturer i Mariegatans butik då vi stängde Högbergsgatan i september - med facit på hand en mycket lyckad lösning för egen del, hur det går för firman återstår att se. Inom jobbet lärde jag mig en hel del nytt om social media marketing och analytik.

Jag inledde studier i webdesign på Helsinki Design School, mycket givande tills vidare. Jobbar som bäst med hemuppgifter kring färger, typografi och visuell identitet.

Jag fick en balkong!

Fortsätter året utan andra målsättningar än att hållas i rörelse och lära mig nytt. Inte för att ha målsättningar utan för att dessa livsingredienser gör mig lycklig, helt enkelt.

Gott Nytt År 2024!

Den som gapar efter mycket

Kanske var det lite mycket att tro att jag skulle hinna gå en illustrationskurs, en fotokurs, en spanskakurs och en golfkurs och dessutom börja skriva mera denna vår. Resultatet är att allt blivit lite på hälft. 

Men de facto har jag snällt gått på mina golflektioner de senaste fyra onsdagskvällarna och på söndag ytterligare en tretimmars repetitionskurs, dit jag hör och häpna lyckades släpa med mej även tjugoettåringen (morsdagen till ära). Jag hade anmält oss till en tretimmars grupplektion, men det visade sig att det blev en intensivkurs för endast oss två. Alla andra var väl och möta Käärijä på flygfältet.

Där gick det ju som jag anat, att Loreen fick hål på Käärijä-bubblan.

Tjuogoettåringen har alltså fått sitt greencard för åtta år sedan då han var i en ålder där han mest konstaterade "jag kan inte" och kastade klubban. Nu övade inför kursen genom att gå på rangen på lördag och trots att en främmande herreman kom fram och gav goda råd så höll tjugoettåringen god min och vi spelade ytterligare en nia på Rönnäs Puisto där jag fick ynka nio poäng (HCP33) efter ett antal hemska iloflaidare och tjugoettåringen elva (HCP54).

Nu lever jag i hoppet att vi blir golf-buddies, men tiden utvisar. 

Min fotokurs blev på hälft, men den kan jag slutföra online bara jag hittar motivationen. Illustrationskursen har fungerat mest som en inspirationskurs för att "hålla ångan uppe" och som sådan fyllt sitt syfte. (Den var i övrigt ganska meningslös, men så var den också gratis. Och rikssvensk, så mest satt vi i olika onlinemöten och pratade strunt och gillade läget.) 

Tjugoåtta spanskatimmar har jag bakom mej med min online-lärare, och tre kvar innan jag tar sommarlov. Borde kanske inte pausa nu när jag äntligen vågar öppna munnen (även om det inte alltid kommer ut något), men tänkte sänka ribban på mitt fritida minutprogram lite. 

Läsandet, då? Där har jag som vanligt den anspråkslösa målsättningen att läsa femtio böcker under året. Jag är nu uppe i hela fem, och också det har varit en pärs. Det blir bråttom mot slutet av året.  Mina kvällar har tyvärr gått mera till olika serier, om dock i utbildande syfte. Den senaste är Sky Rojo som min spanskalärare rekommenderade. Den handlar om en olaglig bordell på Teneriffa där saker och ting går snett och tre av hororna hamnar på flykt. De är alla ytterst obalanserade och serien är mest våld och knark, vilket har resulterat i hemska mardrömmar med blodiga huvuden på pinnar och annat obehagligt.

Skrivandet går sådär, som ni märker, men allt har sin tid. 

You'll be amazed

Tog en sväng till Budapest för att återfå min energi och inspiration, och återvände som pånyttfödd. 

Igår fick jag för mig att jag behöver en ny taklampa till vardagsrummet på landet. Och när jag får för mig något, så ska det hända genast, vet den som känner mig. Därmed googlade jag lampor och hittade en jag ville ha. Att vänta på den per post var otänkbart, så jag ringde och reserverade den i Pentiks butik vid Arabiastranden.

Eftersom jag ändå var på väg åt det hållet idag för att titta på min lägenhet i Vallgård som precis blivit tom, så tänkte jag ta två flugor i en smäll. Varför inte tre, slog det mig sedan, så frågte min tjugoettåring om han vill haka på som proggis. Det ville han. 

Läste ut årets första bok under förmiddagen - målsättningen igen 50 böcker under 2023, trots att 2022 landade på ynka 27 - samt jobbade en del. Plockade upp tjugoettåringen vid tolvsnåret och så avhämtade vi lampan vid Arabiastranden. (Är lite tveksam på om den passar, men med tanke på att dess rival kostade tusenfemhundra spänn så tog jag den i alla fall och hoppas.) 

I Arabiacentret bongade jag av en slump multimediautställninegn Monet2Klimt som dykt upp i mitt someflöde alltid nu och då. Måste naturligtvis ta tillfället i akt, för det är inte ofta jag hänger i de trakterna. Visste inte riktigt vad vi gav oss in på, men det var en stundvis rätt så imponerande multimediaversion av Monets, Klimts och van Goghs verk med klassisk musik till. Varm rekommendation, trots att vi först blev lite kallsvettiga när vi insåg att den varar i fyrtiofem minuter. (Kallsvettiga mest för att jag var så hungrig). 

Hungern drev oss därefter till Bistro Bryk som låg i samma byggnad. Jag åt en läcker och kryddig bouillabaisse medan tjugoettåringen endast vågade sig på en burgare. Vi skippade kaffet för att hinna till lägenheten medan det var ljust, trots att kaffetanden värkte. ("Drug addict", fick jag höra.)

I Vallgårdslägenheten tog jag lite mått och fantiserade om renovering i stor skala, men måste kanske hålla mig i skinnet lite. Ytrenovering måste det bli hur som helst, om jag inte besluter att sälja i stället. Får sova på saken.

Förde hem tjugoettåringen till Berghäll och tackade för det (som alltid) trevliga sällskapet. Mycket kravlöst och angenämt att hänga med en annan introvert som är med på det mesta, snabbtänkt och konversabel dessutom. 

Väl hemma igen utförde jag dagens yogahalvtimme enligt mångårig januaritradition (30 days of Yoga with Adriene). Hittade sen till min lycka smetana, lök och rom i mitt kylskåp och slängde i mig fyra riskakor med detta, eftersom jag åt årets hela brödranson och mer i Budapest. Och nu sitter jag här och skriver årets första (och kanske sista, vem vet) bloggtext.

Vad man hinner med på en enda dag! You'll be amazed.

Den dalande trenden

Har fått grälor från olika håll för att jag inte skiver någonting nuförtiden, och också för att jag inte läser andras bloggar för att hålla mig up to date. 

Skärpning, igen, alltså. Men den här bloggen är ju till för mig i första hand och inte andra, så till konceptet hör väl att skriva om det känns rätt.

Skummade min Fars blogg  för första gången på länge och fastnade naturligvis inte vid hans politiska utsvävningar utan vid inlägget om boktsunamin, där han tycks syfta på undertecknad som de senaste åren haft som målsättning att läsa 50 böcker per år. Han hävdar att detta inte är möjligt för en vanlig männsika att uppnå. Jag har inte lyckats, men ör helt säker på att det skulle gå. Kanske inte med de filosofiska tegelstenar min Far läser, men undertecknads chick och annan lätt lit -lista kunde vara betydligt längre än den varit. Var tvungen att kika in i min Goodreads-app för att ser hur jag ligger till. Ganska risigt.....

2020 43 böcker

2021 37 böcker

2022 22 böcker

Appen är mycket uppmuntrande: "Well done!", säger den, "Read 4,5 books per week for the rest of the year to complete your challenge". 

Bokhandel i Greenwhich Village, NY

Needless to say, kommer jag inte att nå mitt mål i år heller. Och för den som undrar - ni är säkert hundratals... - vad jag läser, så ser den senaste readen ut så här:

Kenelle naakat laulavat - Johanna Elomaa

Vera - Anna Swärd

Hamilton beach - Linda Olsson

Olet tässä - Nick Hornby

Bli snäll igen - Geir Gulliksen

På nattduksbordet ligger Lumo av Riikka Pulkkinen, det går trögt fram, och Paula av Isabel Allende (på spanska), det går ännu trögre, tror jag har läst tjugofem sidor och förstått ungefär så mycket att Isabels pappa var en slyngel av rang.

Om jag skulle ha läst alla de timmar jag tittat på serier under hösten, så skulle jag säkert vara uppe i närmare 50 böcker. Jag sträcktittade Vivir sin Permiso på Netflix under några veckors tid - på spanska, med spansk textning, så räknas väl nästan som del av min spanskakurs? - vilket betyder närmare trettio timmar. För tillfället ser jag ett avsnitt pr kväll av The Split på Arenan.

Choices, choices.

2021 recap - förändringarnas år

Vaknade upp med en bestämd känsla av att jag måste ta en liten tillbakablick på det gångna året innan jag kliver in i det nya.

(Vaknade även av ett infernaliskt gnissel då hissbyggarna just idag bestämt börja såga trappräcke eller vad de nu pynjade med. Good news is att jag får en hiss tills mars.)

Jag sa för någon månad sedan att jag inte känner igen mig själv; brukar vara så full av energi och få saker till stånd, men känns som att jag tappat driven det här året och inte får något alls gjort. Min diskussionskumpan påminde mej om några saker jag gjort under det gångna året och då insåg jag att det kanske inte var ett så händelse- eller handlingsförlamat år after all.

Alltså, vad gjorde jag 2021?

Avslutade koordineringen av renoveringen av min Drumsölägenhet och fixade hyresgäst.

Sade upp mig från jobbet i mars, med sista dagen i maj. Under våren intensivt dubbelskift med gammalt och nytt jobb.

Åkte på golfresa till Åland så fort jag blev fri från gamla jobbet.

Koordinerade renovering av nya butiksokalen.

Åkte på roadtrip till Raumo och Nystad.

Spelade massor av bra och dålig golf.

Åkte till Åbo på golfresa.

Skickade min förstfödde till Örebro för film- och mediestudier.

Bar en miljon möbler.

Flyttade min yngste till ettan i Berghäll.

Koordinerade två renoveringar i familjeföretagets ettor på Mechelingatan.

Öppnade butiken på Högbergsgatan!

Deltog i projekt med nytt ERP-system och nya webbsidor (under arbete fortfarande...)

Påbörjade/återupptog/fortsatte/inledde (finnsingetverbfördetta) förhållande med en karl från mitt förflutna som nu ligger i någon slags semiseparation från sitt äktenskap. Det går sådär. Inget jag skulle rekommendera att pröva därhemma.

Reste söderut för första gången på två år! Las Palmas med sol, vin, och mat.

Firade min femtioårsdag på restaurang Southpark med 36 nära och kära, band, mat, dryck och dans.

Lät måla och tapetsera arbetsrummet som frigjordes när tjugoåringen fyttade hemifrån.

Läste 38 böcker. Målsättningen var femtio, men det får bli ett annat år.

Skrev ynka 35 blogginlägg.

Vilket händelselöst och oföretagsamt år, alltså! 

Random bildkavalkad följer.

Gott Nytt År 2022! 

Påskrapport

Med facit på hand lite skamsen över hur många människor jag träffat under de senaste dagarna trots koronan. Lähti ehkä vähän lapasesta.

Körde ut hit till stugan på onsdag morgon. Detta för att hinna till mina fyra eftermiddagsmöten och undvika rusning i Borgå matbutik, tji fick jag. Där var plenty med folk och en del av hyllorna redan tomma.

Torsdag eftermiddag körde två väninnor - eller närmare bestämt en väninna med annan väninna i släptåg - upp på gården. Vi skvallrade, drack skumppa, målade ägg, badade bastu och dansade till Spotify till två på natten. Gästerna inklusive hund sov nere i bastukammaren pga min allergi. Jag åt nattmål och diskade undan och läste ett kapitel i Järjettömia asioita innan jag släckte lampan vid tresnåret. Vaknade halv tio och dukade upp morgonmål som slutligen åts vid tolvsnåret. I samma veva överraskade sönerna med att anmäla visit samma kväll. Jag hann ännu promenera en sväng med flickorna och bjuda på lunch innan de åkte iväg och jag körde till Tokiga Mannen för att fylla på förråden.

När sönerna anlände blev det inspektion av vaken som tjugoettåringen och hans armevänner sågat upp weekenden innan. Vi virade fast simtrappan i bryggan så att även nästan femtioåriga tanter kan ta sig ner i hålet. Därefter bastu med dopp - mitt första någonsin i vak och huvudet under såklart! - påföljt av lövbiffsmiddag och sällskapsspel. Mycket trevlig samvaro varefter nittonåringen installerade sig i arbets-/gästrummet och tjugooettåringen på loftet.

Lördag solig men blåsig dag. Krattade gården och sågade ner några småträd innan tjugoettåringen plötsligt undrade om jag hänger med till golfbanan som precis har öppnat. Klubbor hade jag ju inte eller annan utrustning, men slängde i mig en banan och klädde mig i skogskängor och nittonåringens jacka och klev in i Fuck You-bilen. (Fick poäng för min oväntade spontanitet.) Det blev en ganska våt och stundvis kall runda och de spridda snöhögarna och tillfälliga vattenhindren gjorde spelet lite utmanande, men det var roligt och jag var synnerligen förtjust i tjugoettårinegns hybrid och driver. 

Därifrån igen till Tokiga Mannen; denna gång för att köpa slipmaskin och ett par andra attiraljer eftersom tjugoettåringen blivit snickerifrälst och jag hade endel idéer för bastukammaren. (Tiden tog slut så det får bli till en annan  gång.)

Av och an hem, genomfrusen, men ingen tid för bastu utan genast vidare till Mor på middag. Och till min fasa terrass-skumppa eftersom grannarna var med. Jag frös som en hund och klädde mig i Mors mössa och påsavantar. In lyckligtvis på middag - Mor och Styvfar vaccinerade för tre veckor sedan, detta mest som rapport om myndigheterna tittar in på bloggen och förfasar sig - där även Styvsyskonfamiljen med tax närvarade. Jag tinade upp först vid sambucan.

(Frisering av koronahår.)

Söndag morgon - well, förmiddag - slängde jag mig i vaken som morgondopp. Mycket uppfriskande men medges bör att jag efter detta satt en timme framför brasan och läste; hade väl aldrig helt tinat upp dagen innan. Sönerna åkte iväg till golfbanan (- den yngre som caddie -) och jag körde iväg till Mor med mönkijän för att rouda upp klabbar efter deras avverkning. Det blev ungefär fem rundor varefter jag fick kaffe på Systers terrass. Genomfrusen igen när jag väl kom hem. Av tanken att "sitta i eftermiddagssolen" blev inget, eftersom en galen iskall vind blåste upp så att taken nästan lyfte och jag fick rädda min lövkorg ur skogen. Jag matade sönerana med rökt forell och potatis innan de körde iväg till stan. Äntligen bastu och en stillsam kväll. Hela natten ven det i knutarna och nu blåsregnar det vågrätt.

(Inget morgondopp idag.)

Så händelserik påsk att jag skulle behöva tre dagar till ledigt.

"Accept what you can't change and change what you can't accept."

Häromnatten drömde jag att min Far ringde och undrade om allt är okej, när jag inte skrivit på bloggen. I verkliga lifvet träffades vi under en skidtur i barndomens skogar förra weekenden, så läget är under kontroll.

Tänkte ändå att det kunde vara bra att plita ner en rad eller två för att hålla ångan uppe. (Ganska patetiskt litet pysande, men ändå.)

Inte mycket att rapportera. Arbetsdagarna består mest av statiskt stirriga Hangout- och Teamsmöten som avlöser varandra och problemlösning som får till och med en inbiten problemlösarjunkie att blekna. 

På fritiden yogar jag fortfarande så gott som varje dag, får lust att måla möbler och väggar och vända upp och ner på hemmet, läser böcker, promenerar runt kvarteren samt smider olika planer om hur andra halvan av mitt liv ska se ut. (Som om man kan planera livet, men man gör så gott man kan.) (Vadå annalkande femtioårskris.)

Kom till stugan torsdag kväll och här är allt frid och fröjd. Nåväl, att utetuppens innehåll frös till is innan jag hann tömma är lite utmanande och att ta sig in i huset likaså eftersom enorma frusna snövallar blockerar infarterna. Men annars hur mysigt som helst och trevligt umgänge runt skumppa igår med "grannarna". 

Tjuogettåringen var faktiskt här helt ensam i början va förra veckan och hade eldat brasa, slagit golfbollar i snön på Rönnäs och av mitt överblivna virke byggt sig ett snofsigt bord att fästa Pleikka-ratten vid. Uttråkning leder till kreativitet lite hos alla och en  var.

Serietips:Den som inte sett EXIT på Arenan, se den (säsong 2 som bäst). Efter det känns ett förhållandevis händelselöst liv rätt så välkommet.

Vårsolen

Igår promenerade jag till stan för att köpa diverse småprylar och sedan bege mig på långpromenad. Var iklädd för mycket kläder (- oväntad vårsol i februari -) och när jag stod vid disken på kosmetikavdelningen på det stora varuhuset gick det upp för mig att min plånbok blivit hemma. (Jo, medveten om att man kan betala med mobilen men har inte lyckats få min GooglePay att fungera.) Knallade alltså hem efter plånboken och tillbaka till varuhuset där jag med svetten lackande gjorde mina inköp. Tog därefter min riktiga promenad som jag inledde med en kakao och bok på Cafe Villas terrass. Inte så dumt i solskenet.

Boken är nummer 7 för i år; Perintö av Nina Wähä. Originalet är på svenska, men det hade jag missat, så det blev en översättning. Finska och svenska böcker försöker jag vanligtvis läsa på originalspråk.

Men mitt budskap med denna text var egentligen att jag aldrig mera vill höra folk klaga på att de måste använda ansiktsmask, förutsatt att de inte har glasögon och/eller begynnande mummukuume.

Over and out.

När höger hand inte vet vad vänster gör eller Nämä kallisarvoiset asiat.

Rubriken kunde eventuellt referera till undertecknads arbetsplats, säkert också mången annans, men nu refererar jag till rörrenoveringen i min Drumsölägenhet. När det var rörrenovering i min egen lägenhet för ett antal år sedan så gick jag här och vakatade med ungefär en veckas mellanrum, för att se till att inga större tabbar skulle hinna ske. Det hände trots allt en hel del - kakelsömmarna i hörnen fick göras om och tuppen hängdes för lågt trots att det påpekats att badrummet är för individer mellan 175 och 200 cm och säkert en hel del annat som jag nu lyckligtvis glömt.

På Drumsö har jag inte hunnit springa titt som tätt, och det märks. Stöpslarna till köksapparateran är inkapslade bakom så mycket olika attiraljer eller byggen att man inte kommer åt dem. Skåpet för tvättmaskinen som kommer i köket är prick 60 cm vilket gör att det inte finns utrymme för vattenslangarna. Rättipatterit (- vad det nu heter på svenska, orkar inte googla -) är placerat snett över tuppen och inte nog med det, utan så nära stöpslarna med lock att de inte går att öppna. I vardagsrumstaket har hängt en urgammal brandvarnare som suttit fast med kardborrband. Målaren har snällt målat runt kardborrbandet, som inte ens ligger mitt i linje med taklampan utan helt random.

Idag på lunchen hoppade jag på metron och träffade arbetsledaren som äntligen hade mejlat mej imorse. Jag är normalt väldigt snäll men nu sa jag att jag nog inte riktigt förstår varför de olika parterna inte har diskuterat med varandra. Till saken hör att jag var tvungen att beställa köket från firma X, för att de jobbar ihop med rörfirman. Då kunde man ju tänka sig att de också kommunicerar sinsemellan, men nej - "keittiöfirma ei ole tässä nyt kyllä ajatellut yhtään" och "mitenköhän ne suunnittelijat ovat tämän ajatelleet" - och då frågade jag mig (och dem) hur det kommer sig att det upptäcks först en månad efter att remppan borde ha varit klar att saker och ting gjorts fel ända från början.

Slutsatsen var i alla fall att de ruckar på lite skivor och hyllor så borde de få tvättmaskinen att rymmas trots allt. Eluttagen i köket görs tillgängliga utan att man behöver lyfta ut alla apparater ur sina hålor. Rättipatteri i badrummet flyttas två centimeter och väggen kaklas om. 

Inväntar uppdatering på när detta kan tänkas vara klart. Trots smått förargad i skrift så var jag ytterst artig och korrekt och fick de tre herrarna på min sida så till den grad att de lovade spika upp min tamburspegel medan de är i farten. Let's see about that.

("Jos loppujen lopuksi tuo pesukone ei mahdu", sa jag, "niin kuka tästä on vastuussa ja maksaa mulle korvausta siitä, että tein näin laajan muutoksen asunnon pohjaan vain ja ainoastaan siksi että saisin pesukoneen mahtumaan keittiöön?"
"No voithan aina vaatia korvausta, mutta kyllähän sinä tiedät, miten nämä menevät."

En itse asiassa tiennyt, mutta tuo vastaus puhuu puolestaan.)

Nämnas bör, att det finns tvättstuga i huset, så tvättmaskinen är bara nice to have. (Or not have, which remains to be seen.)

***

Imorse drack jag mitt morgonkaffe framför nyheterna, vilket jag försökt göra till en vana eftersom jag inte är skärpt nog att ta in nyheter på kvällskvisten och om jag läser tidningen på nätet öppnar jag bara artikar som Suomalaiset harrastavat seksiä keskimäärin kaksi kertaa kuussa eller Unitutkija kertoo miksi uni ei tule.

Det enda jag minns av morgonens "nyheter" är att där stod någon expert som påstod att "Talous tulee elpymään kun kansa rokotetaan" och så bad de hen förklara hur i all världen det här kommer sig. 

Kanske det inte är hela världen att vara i nyhetsskugga torts allt. 

***

Ny bok på g, och hyacinterna har ersatts av tulpaner

Over and out.

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!

Vad är det med den här flickan ikväll?

Några lediga dagar och genast börjar fantasin och inspirationen flöda; jag vill inreda, möblera om, skriva en bok, öppna en butik. Som om en helt avstängd del av mej vaknar till liv när jag får avstånd till jobbet som har varit minst sagt dränerande om än givande de senaste månaderna, halvåret; åren kanske till och med.

Någon gång borde man kanske lyssna på den intuitionen på riktigt?

Har semester hela veckan och är närapå lyrisk. Gick omkring på stan och använde mina julklappspresentkort och åt luddag på restaurang. Spanade också in en fiffig skoställning till Drumsö-lägenheten; den är utdragbar men tillräckligt smal i sitt minsta läge.

Om ni tar ett varv på det konkurshotade varuhuset så får ni kanske se hur den ser ut när man drar ut den till max. (Om inte någon expedit hunnit bygga ihop den igen efter att jag dissekerade den och flydde runt hörnet.)

En Facebook-sida för (aspirerande) författare gav mig följande prompt idag: "Slå upp sida tjugotre i närmaste bok och läs första meningen. Den ska avsluta dagens berättelse." Jag slog upp Ferrante - som jag förresten redan avslutat och ersatt med bok nummer fyrtiofyra, Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa, som jag fick av Far i julklapp och likt Ferrante verkar sluka i ett nafs - och avslutar såhär:

"Vad är det med den här flickan ikväll?"

Pyjamasdag

Väldigt trevlig juldagskväll hos Brors familj igår. Skumppa - nej champagne faktiskt! - bastu, dopp i sjön och massvis med god julmat. Eventuellt uppstod några diskussioner om vems hren som var godast, hur någon kan köpa Ahti-sill och hur många olika saser* det ska eller får finnas på ett julbord.

Vid kaffet var alla rätt eniga om att julen firas utomlands nästa år, om bara koronan tillåter. Om resmålet rådde däremot tillsvidare ingen enighet (utöver hav, vin och golf).

Höjdpunkten på kvällen var när familjens yngsta körde in sin drone i taklampan, eller också sällskapsspelet Kuka kyseessä där det ställdes kvistiga frågor om vem i sällskapet som, till exempel, skulle skratta åt vitsar fast hen inte förstod dem eller vem som i hemlighet tycker att hens vänner saknar stil. Även här var vi oftast rörande eniga och trots gåvogivarens (undertecknad) försök så uppstod inget drama.

Nittonåringen som avskyr sitt körkort körde utan protester hem sin vindruckna familj vid halvtvåsnåret. Idag sov han till fyra och själv bytte jag bort min pyjamas först klockan tre för att gå ut en sväng och till matbutiken. När jag kom hem bytte jag till min onepiece; ett plagg som måtte ha uppfunnits på julannandag. Jag har idag läst ett par hundra sidor i årets fyrtiotredje bok; De vuxnas lögnaktiga liv av Ferrante; inte helt oväntat mycket fängslande. 

Upptäckte till min lycka att det kommit nya säsonger av Vår Tid Är Nu på Arenan. Mellandagarna är räddade!

Min hyacint säger att julen nu är över. Bra tajming.

* När vi firade jul på Kanareiöarna som barn var en av våra favoritförrätter Sparris med tva saser, som det stod på den svenskspråkiga menyn.

Läs, läs, läs.

Dagens inspirational quote: "De sex gyllene reglerna för att skriva är: Läs, läs, läs och skriv, skriv, skriv! (Ernest Gaines)"

I år hade jag som målsättning att läsa femtio böcker. Det kommer inte att lyckas, men håller på med den fyrtioandra (Lisa & Lilly av Mian Lodalen). Nu var ju inte meningen med den här utmaningen i sig att uppnå ett visst antal, utan att ersätta andra (mindre häslosamma) aktiviteter med läsning. 

Men efter denna månad med skriva-rita-yoga-läsa så kan det nog tänkas att jag letar rätt på en radda serier att maratontitta på i min ofavoritmånad januari.

Huijarisyndrooma

Miksi osa ihmisistä saa niin vankan itsetunnon ja toiset niin heikon? Jopa saman perheen sisällä. Onkohan se geneettistä vain onko matkan varrella sattunut jotain, joka vei epävarmuuden polulle?

Jos olisin uskaltanut aikoinaan opiskella jotain muuta kuin kauppatieteitä, tietäisin kenties.

Luen parhaillaan Anne Brunilan omaelämänkertaa. Hän kärsii ilmeisesti aikamoisesta jännittämisestä sekä huijarisyndroomasta vaikka on ihan selkeästi fiksu ja menestynyt. 

Jokunen viikko sitten kävelin nuorimmaiseni kanssa kaupungille päin. Kerroin, että samana päivänä olin kokenut olevani täysin kelvoton ja kyvytön suoriutumaan työtehtävistäni ja odottaneeni lähinnä vain sitä, että kaikki huomaisivat että on ollut suuri vahinko palkata minut nykyiseen positiooni (tai palkata minut ylipäätään ikinä koskaan mihinkään.) 

"Impostor syndrome", sanoi nuorimmaiseni ja kohautti olkapäitään.

Niinpä. Arvelen tosin ettei se sana kuulu esimerkiksi esikoiseni sanavarastoon.

Brunilan elämänkertaan voin samaistua aika monella tasolla, hänellä ei myöskään ollut kovin onnistunut maku miesten suhteen. Mielenkiintoinen kirja ja tarina, joskin kerronta ei mielestäni ole kovin mukaansatempaava. Toisaalta, ehkei elämänkerran kuulukaan olla kuin toteava. 

Tätä tulin kirjoittamaan siksi, että Brunila kertoo vaikeuksistaan aloittaa uuden tekstin kirjoittamista. Tuttava oli hänelle tokaissut näin: "Mitä sinä stressaat? Kirjoitat vain jotain alkuun, ihan mitä vain. Senhän voi myöhemmin poistaa".

Kuinka totta se onkaan. Minulla ei ollut mitään käsitystä mitä kirjoittaisin, kun tähän istahdin, mutta jostain on aloitettava. Lokakuussa sain kiinni piirtämisen ilosta Inktober haasteen avulla. Ehkä saan taas kiinni kirjoittamisen riemusta jos haastan itseäni kirjoittamaan jotain - ihan mitä vaan - joka päivä joulukuun ajan? 

Luin itse vanhoja tekstejäni toissailtana ja havahduin siihen miten paljon olen joskus kirjoittanut ja miten kivaa sitä on jälkikäteen lukea. Miksi lopetin, sehän on parasta mitä tiedän? (Lukemisen, piirtämisen, kuvaamisen, punaviininjuonnin, saunomisen, projektinhallinnan, aikaansaamisen, matkustamisen, meriveden ja pimeyden ja mitä-kaikkea-näitä-nyt-on lisäksi).

Ostin itselleni synttärilahjaksi inspiraatioksi ja sisustuselementiksi antiikin kirjoituskoneen josta olen pitkään haaveillut. Ehkä tämä vielä tästä?

Den tröga återkomsten.

Ju längre jag är borta härifrån, desto svårare blir det att komma tillbaka.

Jag hade en vecka semster där jag tänkt hinna med tusen saker; bland annat uppdatera min blogg typ varje dag. Det hände inte. Jag spenderade hela veckan på landet och upplevde en sådan enorm motvilja mot alla elektroniska apparater att jag knappt kunde skriva ett whatsappmeddelande.  (Det var jag tvungen att göra i alla fall; bland annat för att utvärdera koronarisken med en Tallinnresa och avboka den för att ersätta den med en flick-kräftmiddag på stugan istället. Men you get the point.)

Nu har jag jobbat fyra dagar sedan semestern och inte är jag särskilt mycket mer förtjust i elektroniska mojänger efter arbetsdagen än efter en dag i skogen eller med målarpenseln i högsta hugg. I skrivande stund borde jag väl egentligen göra en ansökning om muddringstillstånd eller skriva ett styrelseprotokoll, men det får vänta (ytterligare.) Det förra kanske till ett annat år; det senare till en annan dag eller vecka.

Vad koronan anbelangar så har tjugoettåringen utsatts för viruset på olika festligheter han närvarat vid och är följaktligen i karantän tillsammans med sin tillfälliga rumskompis som han inkvarterat efter dennes breakup. Herrarna är ytterst samvetsgranna och har spelat fotboll på tomma planer på senkvällen men annars hållit sig inomhus och studerat på distans. Tjuogoettåringen borde ju förr eller senare flytta till Malmö, men att hitta lägenhet på distans är förhållandevis utmanande och i nuläget blir det knappast aktuellt med närstudier under den här hösten. Han bor i första våningen så jag dumpade två kassar med mat genom fönstret åt dem i måndags då jag annars också befann mig i Berghäll på en bolagsstämma. Artonåringen studerar på distans hemifrån mig och gillar läget. 

Nymålat golv på glasverandan.

Kolmörker. 

Då det blev färg över från golvmålandet fick sej badrumsskåpen också ett ansiktslyft.
De var tidigare mörkbruna. 

Svampskörd.

Svampplockaren iförd älgflugespärr (som inte fungerade; saldo kring tio).
Ögonpåsarna efter kräftskivan. Fast vi gick och lade oss vid midnatt! Åldern.....

Tillbaka i stan. Inte så dumt det heller. 

Om hösten kan jag säga: Helt bästa årstiden! Kvällsmörkret, nattmörkret ( - man kan sova! -), färgerna, den krispiga luften (som visserligen lyste med sin frånvaro idag när vi tog en tur till stan med artonåringen och blev helt svaga och dehydrerade p g a felberäknad klädsel i värmeböljan). 

P.S. Har gnavat på Kjell Westös nyaste, Tritonus, i över en vecka. Minns att jag tyckte jättemycket om Svavelgula Himlen, den förra, men den här är ofantligt tråkig. "Vad trodde du", sa artonåringen när jag beskrivit innehållet. "En medelålders dirigent i skärgården liksom, hur bra kan det vara?" Men det KUNDE det vara, om han  skulle skriva mindre "på näsan" eller ens sätta lite fjång på saker och ting.

Spindelns öde

När jag i söndags körde från stugan till Borgå för att spela golf med tjugoåringen så upptäckte jag att en spindel byggt nät mellan backspegeln och dörren. När jag kurvade ut på motorvägen började nätet och spindeln fladdra så attan och vips så tog vinden dem och de virvlade iväg, troligen under lastbilen bakom mej.

Vad lära vi här av? Värre kunde man ha det, än lite koronarestriktioner.

***

För övrigt har Blogger gått och ändrat portalen och ingenting ser ut som förr.  Inte heller fonten. Mycket irriterande. (Men tänk på spindeln.)

***

Drabbas alltid då och då av hiskelig resfeber. Å andra sidan blir ribban lägre ju längre man hålls i knutarna. Förra veckan åt jag på Yes Yes Yes en kväll. Det kändes nästan som att vara utomlands, kanske för att jag var ensam och satt och läste i min bok mellan varven som jag brukar när jag reser och äter själv som det heter; kanske för att servitörerna endast talade engelska. (Eller låtsades att de endast talade engelska.)

***

Spenderade weekenden ensam på landet. Läste nästan ut två böcker parallellt - Samtal med vänner av Sally Rooney som jag sträckläste eftersom hon skriver så att det berör och jag fick boksmälla när den tog slut - det är något med hennes sätt att skriva som gör att det egentligen är betydelselöst vad hon skriver, författare också till Normala människor - och Någonstans nära lyckan av Anna Partlin som kanske inte är direkt dålig men känns som något vem som helst kunde skriva om hen bara fick ingredienserna.

***

Efter en ensam weekend på landet är jag mer avkopplad än efter min tvåveckors semester. Spelade en halva golf ensam på lördag och som sagt en runda med tjugoåringen och hans halvkusin på söndag ( - Borgå golf, äntligen 36 poäng, nu borde jag kanske avsluta säsongen? -), men annars bara bastubad, smått pynjande, böcker, gräsklippning, rosevin, tystnad. 

***

Men jag har glömt att yoga!

Hallå, någon här?

Min Mor påpekade att jag inte varit här inne på en tid. Trodde själv att det rörde sig om ett par veckor, men det tycks ha gått nästan en månad. Egentligen är jag inte förvånad, för tiden har bara runnit iväg, men ändå.

Projektet jag skulle hålla på med "i några veckor" på jobbet drar ut till åtminstone slutet av sommaren. Mycket angenämt att jobba med grannarna i väster och känna sig behövd, men åtta till tio timmars dagar utan pauser, i månader, på sommaren...... Klagar inte, för det lovade jag att jag inte skulle göra, just saying. 

"Du kommer ju inte att komma ihåg vad du har gjort!" sa Mor, "när du ingenting skriver!"

Kanske har hon rätt, för under de senaste åren har jag inte bara en gång gått in här för att titta vart jag rest året innan, vem jag spenderat högtider med eller när jag haft semester. Därför nu en snabb recap av juni månad (om jag minns något). Inte i kronologisk ordning. 

• Jobb. 
• Mera jobb.
• Ännu mera jobb.
• Golf - mest små misslyckade halvor på hembanan och utöver det någon runda på Gumböle samt midsommargolf på Virvik och i Borgå med Bror och Svägerska. Varierande. 

• Midsommarskumppa i olika vevor, hos Mor och hos Syster - "däcksskumppa" invid TigerLily of PikeBay - samt grillpartaj hos Mor. 
• Besök på stugan av två gamla kollegor med vilka det blev en halv runda golf samt grillning, bastubad och dans i vardagsrummet.
• Annat slags besök; sådant som inte skriver i gästboken.
• Talgoxens bo i husväggen på verandan. Hiskeligt tajtter och trafik och mattillförsel. (Tragisk dag när en i syskonskaran hittades halvdöd under boet.)

• En strandpipare/brunstare/braintrast har byggt bo på marken bredvid stigen till bryggan och ligger där och ruvar tre brunprickiga ägg. Ibland när man närmar sig ligger hon platt och osynlig kvar; ibland hukar hon och rinner iväg längs med stigen  i etukeno och tror att hon inte syns. 
• Klippt gäset. 
• Klippt gräset igen.
• Klippt gräset igen.
• Klippt gräset på vägen ner till bastun.
• Kippt gräset på mitten av min lilla väg, efter att det vuxit sig till djungelhöjd så att till och med Systersonen d.y. påpekade det.
• Badat bastu, nio kvällar av tio. Oftast lilla bastun, men efter att värmeböljan tog över också strandbastun mellan varven.
• Läst några böcker; "Akvarelleja Engelin Kaupungista" (gäääsp), "Storfångaren" av Märta Tikkanen och snart också boken "Två" om hennes äktenskap med Henrik Tikkanen. (Herregud, dessa narcissistiska män, för att inte tala om kvinnorna som står ut/inte förmår gå.) 
• Sett serien Normal People - minst lika bra som boken. Det sägs att den handlar om klasskillander och sex, men för mig handlade den om rädslor, försvarsmekanismer, beroendeförhållanden, oavsiktlig manipulation kanske - färgat av egna erfarenheter - men väl ändå mest om riktig kärlek. Rekommenderar varmt.
• Artonåringen blev färdig datanom från  Prakticum och söker nu in till olika IT-linjer för att studera vidare. Åbo Akademi var han lycklig över att inte komma in på; Arcada återstår att se - urvalsprovets steg nummer två kvalade han vidare till vilket ju är en vinst i sig.
• Tjugoåringen har sökt till olika linjer i psykologi och journalistik och väntar främst på resultat från landet i väster. För övrigt spelar han golf, jobbar vid trampolinen på Eirastranden och håller sig borta. ("När jobbar du?" frågade jag, "om jag skulle komma och hälsa på?". "Inte är det så speciellt", sa han. "Nä men vi skulle ses i alla fall?" "Overrated", svarade han. Jag skickade tre gråtande emojis. End of discussion.)

Igår kväll kom vi in till stan med artonåringen som faktiskt kom ut till landet över midsommaren. Mycket såg jag inte av honom då han mest låg på loftet och tittade på film, utom när han stack ut huvudet och frågade om det finns någon orsak till att luftvärmepumpen inte kan vara på kallblås hela tiden. Jag hänvisade till ekonomiska anledningar men förlorade debatten då jag inte kunde komma med kalla fakta. (No pun intended). Igår eftermiddag släpade han sig ut på verandan för att skjuta med luftgevär men fick ge upp då talgoxmamman inte vågade komma och mata sin resterande familj medan skottlossningen pågick, vilket man ju kan förstå.

Efter tio timmar jobb och sex Hangoutmöten stängde jag min laptop och vi tog en cykeltur till stranden inklusive glass. Imorgon blir det kontorsdag för omväxlingens skull. 

Och det tog en timme att skriva det här efter en månads skrivkramp!

Glassdags

Förflyttningen från slow life till speed life var markant. Förra veckan satt jag i telefonmöten från morgon till kväll och bearbetade däremellan Excelfiler av olika slag.  Lunch intogs nästan på stående fot och däremellan hällde jag i mig smoothies eller tuggade russin och annat mellanmål med möteskameran och mikrofonen avstängd. På tisdag sprang jag till frissan klockan 18 rakt från ett möte, bara för att inse att hon och jag missförstått varandra i ett textmeddelande och min tid var på onsdag. 

Onsdag morgon släppte jag in min städare Sergej och körde till kontoret för att sätta mig ensam i ett bokat ett mötesrum inför förmiddagens möten. Vilken hemvan känsla att köra till kontoret, nästan som vanligt! Bortsett då från att jag inte längre har ett rum eller en plats, utan kommer i det nya normala att jobba mestadels distans och vid tillfälliga besök på kontoret får jag boka ett rum eller en sittplats. Detta i alla fall i nuläget; framtiden vet väl ingen mycket om.

Efter mina möten satte jag mig i bilen för att hinna hem och ta emot min nya säng från Unikulma mellan ett och fem. Jag satt i Sörnäs trafikljus 12.50 när de ringde och sa att de var utanför min dörr. Släppte in dem när jag kom fram och på nolltid hade de fått ut min gamla säng och in min nya. Lite tveksam till om den är värd sitt (skyhöga) pris, men med tanke på att min sömnkvalitet efter anskaffningen legat på 96-98% så måste jag väl tro att den duger. 

Weekenden har gått till återhämtning efter intensiv arbetsvecka. Lördag tog jag mig in till stan för att köpa kosmetik och böcker. Har laddat appen Goodreads (finns också på nätet https://www.goodreads.com/) där jag lägger in böcker som jag vill läsa och såklart också vilka jag läst. Lade som mål att läsa femtio böcker under 2020 - vilket ju inte ens är en bok i veckan men nog så utmanande - och är nu uppe i 16. Igår plockade jag med mig Ångestgudinnan av Sofia Torvalds (den här jag nästan läst ut och den gav mig nästan lite ångest som råga på hormonångesten jag redan drabbats av, men det var ju bara att vänta) och Perintötekijät av Vigdis Hjort. Lite synd att den senare blev på finska; originalet är på norska och jag skulle ju gärna läsa skandinaviska böcker på svenska, men den fanns inte att få.

Idag cyklade jag knappa tjugo kilometer, hälften av dessa tillsammans med en bekant. Längs Norra kajen till Arabiastranden och Gammelstaden - fina trakter! - och hem via Vallgård och Tölö. Där solen sken var det varmt och jag råkade bara ut för en mindre regnskur på hemvägen. Härligt att cykla! Sedan dagens yogasession och avrundade dagen med en promenad till stranden med artonåringen där vi fick oss årets första kioskglass.

För övrigt har jag totalt tappat lusten att tillreda mat, så i fredags när artonåringen fick bestämma så beställde vi hem pizza, och igår när det var min tur blev det sushi. Inte så dumt med hemleverans av mat. Idag kände jag mig tvungen att "tillreda" något. Det blev färdigköpta fiskfärsbiffar med potatismos, och detta kommer aldrig att upprepas. 

Tjugoåringen å sin sida gladdes igår åt att han fått lön från ett av tidiga vårens jobb, att hans futsalsäsong snart börjar och att det börjat dyka upp endel arbetsturer på diverse dagisar och att han är behörig att söka till de olika studielinjer han sökt till på andra sidan Bottenviken. 

Lite ljus i olika tunnlar med andra ord.