torsdag 28 maj 2015

Fotfästet

Inatt drömde jag att jag iförd två nummer för stora gummistövlar sprang undan en skallig och grisögd yxmördare. Det gick just så snabbt som ni kan föreställa er. Lyckades i alla fall ta mig in i bakluckan på en gammal Mercedes som förstås började köra omkring av sig själv, utan chaufför.

Som drömmen antyder har jag full koll och tillförsikt till livet just nu.

onsdag 27 maj 2015

Lekt "söka bilen"

Vad har jag gjort de senaste dagarna? Mest sökt min bil, tycker jag.

I kvarteren kring Skeppsredaregatan, på VW-Autos gård, i Stockmanns garage (- efter att först ha hånskrattat i mjugg åt paret som undrade på vilken nivå deras bil var och sedan själv åkt upp och ner och försökt se oberörd ut, jättekul detta hissåkande, vad gör ni andra här? - ), i kvarteren kring Skeppsredaregatan, igen, och sedan i hemkvareteren kring Kaserngatan.

Allt detta sökande av bilen har såklart föregåtts av ett frenetiskt high-hunger-low-blood-sugar-sökande av parkeringsplats. 

Finns det en app för detta?

söndag 24 maj 2015

Kvällspromenad










När sovmorgonen blev långmorgon

Efter många om och men lyckades vi äntligen bjuda far på sjuttioårsmiddag ett halvt år efter dagen D. God mat, mycket trevligt och intressanta diskussioner runt bordet på Lasipalatsi

I säng var jag till sist närmare två och planerade efterlängtad sovmorgon. För att inte missa hela dagen ställde jag alarmet på halv elva. Det visade sig vara total hätävarjelun liioittelu för jag vaknade helt själv tio före sex och efter otillfredsställande slummer till klockan åtta och takstirrande till nio steg jag upp och åt morgonmål. Inspirerad av mina grannar som frenetiskt dammar sina mattor dag ut och dag in drog jag fram min nyinköpta dammsugare och söndagsstädade. Lunch hann jag äta redan kring elva, utsvulten av ansträngningen.

Märkte till min förtjusning att dammsugaren faktiskt var just så tyst som man önskar en söndag morgon efter knappa sex timmar usel sömn. Konstaterade även att den propp på eltavlan som tydligen tar hand om hela lägenhetens elektricitet nog klarade av tvättmaskin och dammsugare samtidigt. Detta trots att den inte klarar av kombinationen tvättmaskin och hårtork eller tvättmaskin och vattenkokare. Begriper inte, men vet nu detta.

Tonåringarna kravlade sig upp mitt på dagen och åt någon slags brunch vid en tidpunkt när jag börjar vara färdig för luddag. Vi är i otakt.


fredag 22 maj 2015

Löpningens magi och de franska strecken

Dygnet i franska streck:

- en mycket artig datornisse dök upp igår kväll, bytte grafikkortet, tog betalt och försvann. Trettonåringen spelar högljutt även om kortet tydligen var "sjukt mycket sämre än det förra" och "grym scam firma" för "det här har ju typ 50 FPS när mitt förra hade 150". Själv rekommenderar jag firman anytime (http://www.atkpiste.fi/)
- så vansinning trött idag att gjorde skäl för mitt öknamn från barndomen, "Mompis Hängöga"
- det finns jobb som ingen, ingen människa borde behöva göra
- detta slag av jobb gjorde jag i eftermiddag, trots allt, och gastade mellan varven "tämä ei ole todellista, olen saanut kenkää ja silti teen tätä!"
- var mycket deprimerad och utmattad, helt tom på hopp och framtidsutsikter
- kom hem, släppte väskorna i tamburen och lade mig platt på soffan och sov en timme (Pluspoäng till mig: kan i dagens läge lägga mig platt på soffan och sova en timme när andan faller på. Tog år att lära mig detta.)
- steg upp, drog på mig trikåerna och sprang iväg. Först i sol och sedan i motvind.
- kom hem, dansade lite, diskade lite och var med ens full av hopp och framtidsutsikter
- badade bastu, drack en Crowmoor Dry och läste en Anna
- konverserade barnuppforstran med barnens far som dök upp för att diskutera femtonåringens totally-out-of-hand-penga-användning med mig och femtonåringen, som tyvärr inte var på plats utan lade luren i örat från en ad-hoc-klassträff
- barnens far och övriga närvarande fick i alla fall middag och blev lite klokare även om trettonåringens input begränsade sig till "jag är väl ingen förälder väl", vilket han ju hade rätt i (och förresten, när den biologiska klockan tickade på nittitalet var det ingen, ingen som berättade att barnuppfostran är så här svårt)
- slog mig ner med ett glas rosevin och ritade lite -> lycka och flow


torsdag 21 maj 2015

Heartbroken x 2

Remppafirmans arbetsledare var inte alls förtjust i tanken på att skydda och under renoveringens gång flytta omkring multipla lådor med texten STUFF. Så jag tog skeden i vacker hand, kavlade upp ärmarna igår kväll och förde upp de resterande lådorna på vinden. Dessutom gick jag igenom alla våra böcker - tja, nästan alla, inte de som hamnat på vinden redan för flera år sedan - och sorterade enligt KonMari i sådana jag vill behålla (1 låda) och sådana jag vill donera (6 lådor).

Det gick ännu någorlunda, fast det skar i hjärtat, men värst var när jag kom till lådan som hette tidningar och stuff.  Jag ÄLSKAR tidningar. Kan inte gå till butik utan att köpa en tidning. Vill ha tidningar liggande i högar ÖVERALLT hemma.

Men. Efter noggrann överläggning med mig själv kastade jag bort runt tvåhundra Kodin Kuvalehti, Koti & Keittiö, DEKO, Skriva och Kamera.

Hjärtskärande. Några kvar, för syns skull bara.


Hemma möttes jag av ytterligare ett brustet hjärta. Vid middagsbordet var trettonåringen grå i ansiktet och vägrade svara på tilltal.

"Hans dator funkar inte", nickade hans bror mot honom. "Så han gick och lade sig och är lite trött nu tror jag."
"Typ grafikkortet", fick trettonåringen fram när jag försiktigt undrade. "Man ser ingenting, eller jo när jag kopplade till motherboarden så syntes det men helt sjukt dålig graffa, alltså sjukt dålig." Vid det här laget darrade underläppen så att han måste tystna.

Shit. Nu kan det ju hända att ni minns episoden med lavalampan. Följaktligen känner jag mig skyldig till detta, även om jag tålmodigt fönade datorn efter episoden och den har fungerat i ett par veckor efter det. Googlade imorse någon suspekt firma som enligt internetbekräftelse dyker upp och diagnosticerar ikväll.

Lite färg tillbaka på trettonåringens kinder efter den här nyheten. Få se nu.

tisdag 19 maj 2015

Dammogert i väntan på "efter".

Nyser. 

("Måste du alltid ROPA när du nyser, det låter skrämmande", säger trettonåringen. Kan inte nysa kvinnligt. Kan inte heller nysa med ögonen öppna, kan ni?)

Spenderade söndagen på Kaserngatan med att gå igenom allt det vi inte tog med till Söderhemmet och besluta vad som skulle kastas bort, vad sparas och vad eventuellt doneras vidare. Jag hade stor hjälp att trettonåringen och vi sorterade raskt och beslutsamt, helt ense om att femtonåringen skulle ha velat spara minst hälften av det vi slängde, men han valde att utebli och får ta konsekvenserna.

Även om jag trodde att vi inte hade så mycket prylar eftersom jag under årens lopp blivit allt bättre på att slänga bort saker utan samvetskval så möttes vi av ett fyrtiotal bälten, ett trettiotal handväskor, tiotals och tiotals filmer, PC spel, WII spel och DS spel, tomma spelfodral, flertalet DELL strömkablar utan tillhörande dator, opar strumpor, flertalet odefinierbara elektroniska prylar, bruksanvisningar till apparater vi inte längre har, glasögon jag aldrig mer skulle visa mig i eller se något genom heller för den delen, apparater som vi aldrig använt, högtalare vi aldrig lyssnat på och pennor, kort, häften och urklipp som ingen någonsin kommer att använda.
 
Allt detta är nu borta. (Eller nästan allt. Det finns ännu lådor kvar med texten STUFF som vi antagligen lika bra kunde ha gjort oss av med om vi en gång klarar oss utan dem i åtta månader.)
 
Nåväl, lite nostalgi kanske man kan spara i ett oppiskåp någonstans.
 
Hursomhelst, lägenheten är så tom som den kommer att bli och renoveringen kan börja. Efter att ha förpassat alla inredningsplaner någonstans djupt in i bakhuvudet under de senaste veckorna - eftersom min kapacitet helt enkelt är begränsad och jag har en sjudagars elohiiri och minnesförlust efter allt flyttande och städande - får jag nu gräva fram inspirationen igen och sakteliga börja fatta beslut.
 
Passade på att knäppa några bilder "före". These are not pretty, aj aj mitt estetiska öga. Men det är väl ingenting jämfört med bilderna ja eventuellt kommer att ta "during". 
 
I väntan på "efter".














En suddig selfie slank visst med :)

fredag 15 maj 2015

Den första glassen

Barnen bor hos sin far denna vecka, vilket ju kan tyckas märkligt eftersom trettonåringen är här hela tiden. Jag låter mig inte bländas av någon slags tro på att jag är så älskvärd att han inte kan hållas borta, utan sanningen är att han spenderar all tid han kan vid sin fasta dator, och den finns ju här. På den spelar han dag ut och dag in med de där svenskarna som jag berättade om eller de där fräcka ryssarna eller sina helt vanliga vänner som Reiska och Jakke och det hörs en jämn svada på än rikssvenska, än flytande engelska, än finlandssvenska, än helpdesk-indiska men tyvärr aldrig aldrig någonsin finska. (Ja utom enstaka hei herää!)

Hursomhelst, efter en ensam dag på kontoret där jag talat endast med min spegelbild på toaletten, i nyktert tillstånd märkväl, är det tacksamt med sällskap här. Lockade ut trettonåringen på en Penny-runda och vårens första glass. 

Vackert, vackert, blir helt lyrisk av dessa långa skuggor, men oj vad kallt i luften ännu.








onsdag 13 maj 2015

Vardagen

Ingen aning när det hände, men jag har börjat älska vardagen. För en handfull år sedan var vardagen - typ det att ingenting händer, god forbid! - det värsta jag kunde föreställa mig.

Nu finner jag ett närapå absurt nöje i det här med att hänga upp byke, diska, duka för middag, vattna blommor, dricka morgonkaffe, springa ett varv och slå mig ner på soffan med en bok och annat rafflande. Den här känslan och lugnet har krupit på mig som i smyg under årens lopp. 


(Att sedan försöka bibehålla lugnet i vardagen när femtonåringen klampar in halv tio på kvällen med en fotboll under armen, deklararerar att han måste göra en presentation i engelska, just nu, för att han är sen, igen, och att den måste göras på min dator och sedan printas ut vilket vi klockan fem före tolv kan konstatera att inte lyckas eftersom printern tydligen inte fungerar - det får jag ännu jobba lite på.)

måndag 11 maj 2015

Tanten vid havet

Gjorde ett test och Facebook uppskattade på basen av min profilbild min ålder till 48. Jag publicerade inte resultatet utan drog på mig mina trikåer och sprang ut på gatan. Kände mig i den friska vårluften en stund som lite över tjugo.

Vid Siljaterminalen kände jag mig som sjuttio.


söndag 10 maj 2015

Hurahtamisesta tai vähemmän on enemmän

Ihmettelin kovasti miten voin viihtyä niin hyvin asunnossa, joka ensinäkemältä sai minut huonon kuntonsa takia lähes kyyneliin, jonka tapetit ovat kellertävät, jonka sähkötaulu on niin alimitoitettu ettei samaan aikaan voi föönata ja pestä pyykkiä ja jonka katto rapisee alas kuin kevätsade. Sitten ymmärsin, että toimme mukanamme vain sen verran tavaroita mitä oikeasti kuvittelen tarvitsemamme seuraavan kahdeksan kuukauden ajan ja näillä vähillä tavaroilla on kaikilla jo ihan oma paikkansa. Luultavasti tämän takia asunnossa vallitsee kaikesta huolimatta hyvä feng shui, vai miksi sitä haluaakaan kutsua.

Samoihin aikoihin muuttomme kanssa törmäsin siellä täällä netissä ja lehdissä tähän kirjaan:


Opuksen ajatus on että kunhan saamme karsittua tavaramääräämme niin, että jäljelle jää vain sellaista josta aidosti nautimme, pysyy koti järjestyksessä ikään kuin itsestään eikä tavaramääräkän enää kasva. Olen kyllä viime vuosina oppinut aika hyvin olemaan säästämättä turhaa tavaraa mutta huomasin silti muutossa kuinka paljon ylimääräistä minulla on - sellaista, joka ei ikinä tule käytetyksi tai jonka olen kokonaan unohtanut laatikon pohjalle. Yhden lipaston avasin ja ymmärsin etten ole kahteen vuoteen tarvinnut sieltä mitään, joten tyhjensin kaksi ylimmäistä laatikkoa lähes suoraan jätesäkkeihin. Kuinka huojentavaa! 

Tavoitteenani on, että kun muutamme takaisin remontin jälkeen olisi meillä sopiva määrä tavaraa ja haluan kaikin keinoin helpottaa arkea ja vähentää rojujen kertymistä jotta tämä keventynyt olo jatkuisi ja pysyisi. Päätin siis lukemani kehujen perustella hankkia tämän kirjan ja luin sen viikonlopun aikana.

Hurhadin. (Minulla on tapana hurahtaa, ainakin hetkeksi kerrallaan. Luin viime sykysnä Pam Groutin kirjan the Law of Attractionista, uskoin siihen täydellisesti kunnes kokeilin tahdon voimalla kasvattaa toista hyasinttiä nopeammin kuin toista. Arvatkaa lähtikö se valitsemani hyasinttini ikinä kasvamaan, no ei.) En tosin hurahtanut tässä kirjassa kaikkeen, mutta perusideaan ehdottomasti. Uskon vakaasti siihen että ihminen voi paremmin mitä vähemmän ylimääräistä tavaraa hän kerää ympärilleen. Lisäksi oma suurin ongelmani on aina ollut vaatesäilyts ja siihen sain erittäin hyviä vinkkejä - vaatteet pitää viikata tai rullata ja säilyttää laatikoissa vierekkäin, eikä päällekäin, ja niin että joka ikinen vaatekappale näkyy ja tulee siten käytetyksi ja muistetuksi. Tällä säästyy myös yllättävän paljon tilaa.


Olen aina vihannut hyllyllisiä vaatekaappeja - varsinkin kuusikymmentä senttiä syvät, miten ihmeessä niillä hyllyillä kuuluisi vaatteita pinota? - ja miettinyt, mikä voisi olla toimiva ratkaisu. En todellakaan tiedä toimiiko tämä ajan kanssa, vastahan järjestin kaiken KonMari metodin mukaan nyt viikonloppuna, mutta alan kallistua siihen että remontoidun asuntomme vaatekaapeissa on enimmäkseen vaatetankoja ja vetolaatikoita, mahdollisimman vähän hyllyjä.

Ilmeisesti käytin ihan alitajuisesti KonMarin metodia muttaessamme. Kirjoista hän sanoo että kuuluisi säästää vain ne, jotka aidosti tuottavat iloa pelkällä olemassaolollaan tai joita oikeasti haluaa lukea uudestaan. Toin tähän asuntoon vain pari kirjaa:


Kun tarvitsen elämässä potkua eteenpäin tai uskoa itseeni, isoissa tai pienissä päätöksissä, käännyn Kristiina Harjun puoleen. Kun taas lipsuu murehtimisen tai märehtimisen puolelle, on Eckhartin vuoro. 

On olemassa sellaista, johon kannattaa oikeasti hurahtaa muutenkin kuin vain hetkeksi.

Det är Morsdag alla dagar.

"Godmorgon."
"..'moron."
"Har du en morsdagspresent åt mig?" (Vadå gå med håven....)
"E de idag?"
"Jo."
"Jaha."

 

lördag 9 maj 2015

Slow Saturday

Här i mitt nya krypin har jag sovit som en stock. Det kan ju förstås ha något att göra med att jag denna vecka packat ner ett hem och packat upp det igen. Kanske helt på sin plats att ta igen sig lite.


När jag vaknade imorse var jag säker på att jag försenat mig från jobbet tills det slog mig att jag faktiskt är på semester och att dessutom är lördag. Vilken lättnad.



Morgonkaffe, byke i maskin, solsken och lite slow morning innan eftermiddagens Humorlandskamp. Livet kunde inte vara mycket bättre.



torsdag 7 maj 2015

Morgonkaffe

Flytten gick som en dans. (Ur min synvinkel alltså, vet inte hur karlarna som borde ha varit fyra men endast var tre och sprang upp och ner för mina trappor med kylskåp, tvättmaskiner, PAX skåp och soffor upplevde det plus att ingen, ingen borde ha fått se vad som fanns bakom min tvättmaskin efter sju år på samma plats). Klockan tio var flyttgubbarna på plats och halv två var de ute ur Söderhemmet. Hann med sushilunch med ex-svägerskan och middag med tonåringarna och alla andra stammisarna på Centtu och ändå var alla möbler på plats och flyttlådorna tömda lagom till kvällens avsnitt av Arvingarna. (Fy fan vilken bra serie alltså. Danskarna kan.)

Tvättmaskinen rymdes i badrummet, trettonåringens dator fungerar - "alltså PÅ RIKTIGT mamma?" och uppgivna huvudskakningar var reaktionen när jag berättade om lavalampaincidenten - köksbordet rymdes i köket och jag älskar känslan av ny plats och nystart, även om färgen kommer ner från taken och fönsterbrädet är gulbrunt kakel och det finns fler krokar i tapeterna än vad jag har tavlor.

tisdag 5 maj 2015

Piece of cake det här med att flytta

Dagens problem: Ta med trettonåringens lavalampa till Söderhemmet eller inte?
Lösning: Snubbla med lavalampan i famnen så att den krossas och innehållet kaskaderar in i trettonåringens dator.  (Köpt för hans egna sparpengar och beställd på postorder från England. Red. anm.)
Resultat: Behöver inte flytta lavalampan, eventuellt ej heller datorn.

Dagens höjdare so far: Hittade en ugnspotatis under köksbordet.

måndag 4 maj 2015

Mössöron och måseskri

Vädret vände och gav tillfälle till både golf - lyckade nio hål trots kall blåst och tröga slängiga killar som slog till höger och vänster framför oss - och fotografering av mössöron och fågelliv.










När det blev som vackrast och varmast var jag tvungen att åka in till stan och packa för onsdagens flytt. Sitter nu bland berg av lådor och damm och jätesäkkin men hade en angenäm paus i jobbandet när jag plockade med mig trettonåringen från sin far och vi tog oss en sats måndagssushi på Kaptensgatans Sushi'n Roll.

Nu gör jag ett försök att passera allt det halvfärdiga utan att ta itu med det och i stället slå mig ner med ett glas rödvin och senaste avsnittet av Good Wife. Jag har ju trots allt vintersemester.