Finlands Texas

Nej men se, jag har en blogg!

Juni passerade i en rasande fart, med utförsäljning i butiken på Högbergsgatan (mer om detta senare), happenings för inredningsplanerare, mässa i Billnäs, lagerförsäljning och utöver jobbet en del terrasser och middagar. Min förlorade son dök också upp och spelade ett varv golf med mig och den yngre sonen, som något oväntat börjat ta i klubban efter att jag släpade honom på en golfkurs på morsdagen. Midsommaren firades hos Bror och Svägerska med golfrundor på Gumböle och Hills samt bastu, grillmat, skumppa och vin.

Därifrån av och an hem för att packa om väskan och så bar det av mot Stockholm med samma gäng för inredningsinspirationsresa. Utöver besöken i butikerna Hans Mikael Inredning, Oscar & Clothilde, Brandstationen och Svenskt Tenn så promenerade vi otaliga kilometer, satt på otaliga terrasser och drack vin samt åt god mat och spelade nyinköpta frågespel. Mycket trevligt och varmt och soligt samt kravlöst, då vi fungerar på ganska samma sätt (läs: är snabba i vändningarna samt gillar vin och vandring) och det är helt okej att gräva fram sin bok ur väskan på terrassen och läsa i stället för att umgås.

Massor av kultur och shopping blev ogjort - en annan gång!

Av och an hem och vända och jobba distans och nu ÄNTLIGEN pustar jag ut på landet. Bortsett från gräsklippning, distansjobb och bastubad igår kväll har jag inte ännu hunnit med annat, men gjorde en ny bekantskap i bastuns tvättrum igår - sannolikt en bålgeting.

Har aldrig i mitt liv sett en så stor geting och den brummade som typ ett flygplan. Tyvärr hann jag inte få någon bild av den utan förde ut den med hjälp av ett ämbar och en dagstidning. Fullt SÅ stor var den inte, att jag behövde ett ämbar, men jag skulle i efterhand uppskatta den till minst 5-6 cm, fastän det på nätet står att de kan bli 3,5 cm. 

Det KAN förstås ha varit en asiatisk jättebålgeting - Vespa mandarinia - aka mördargeting, som jag också stötte på i mina efterforskningar. Dess vingspann kan bli upp till 7,5, cm.

(Bild: Google/HBL)

Allt är större här på Majudd (och i Texas.)

The Wizard of Oz

När jag beställt min bil, som alltså fanns på lager och var halvvägs in i registret, undrade jag vad jag skulle få för registernummer. Ville ju gärna kolla att det inte var något helt fruktansvärt, som FIS eller MUS. Det visade sig att den hette OZT och den första tanken som dök upp i mitt huvud var The Wizard of Oz, så nu heter hen så. Litet av en wizard behöver hen väl vara, för att komma upp för backen på landet.

Själva filmen har jag inget annat minne av än att jag eventuellt sett versionen från 1978 för att Michael Jackson (som jag fanittade så till den grad att jag knallade runt med näthandskar och glitterscarfar halva åttiotalet) var med i den som Scarecrow. Men när jag nu läste en synopsis av intrigen, visar det sig att the Wizard of Oz var den enda som kunde visa filmens huvudperson Dorothy vägen hem.

Vad bättre namn kunde man ha på sin bil? <3 Jag hämtade hem hen på fredagen och passade i samma veva på att luncha sushi med en väninna i Sello.

Igår eftermiddag tog The Wizard of Oz mig till Mattby för träff med annan väninna vid Löylykonttin, där vi utbytte senaste nytt, badade bastu och hoppade i plurret tre gånger. Mycket angenämt, och under det att började det lagom snöa, så att jag fick pröva att köra hem i snöglopp med fyrhjulsdrift och köra om små Polon och annat där nere. I min Audi halvlåg jag ju praktiskt taget längs med landsvägen, så känns nu som att jag sitter väldigt högt uppe. Att ta sig in genom portgången är förvånansvärt utmanande - T-Rocen är enligt alla sites knappa 4 cm bredare än Audin, så det borde ju vara en bit av en kaka. Lyckligtvis har den ju kameror och radar och så vänjer man väl sig.

Idag lyckades jag äntligen ta mig till mitt nya gym, på andra sidan Kaserntorget. Utmärkte mig naturligtvis genast genom att inte ha ett lås till skåpet, så fick köpa ett i lobbyn. Därefter ställde jag mig på den enda lediga löpmattan av ca 20 och började springa, tills en instruktör kom  fram och bad mig avlägsna mig eftersom det var en ledd löptimme på gång. (Jag hade missat skylten.) Satt mig argt på en cykel och blev efter 12 minuters infernalsikt pedande så svettig att jag måste torka av mig med papper, varefter jag gick till lobbyn - igen - och köpte en liten handduk att torka mig med. Dessutom vara alla andra typ tjugoåringar med getingmidjor, svarta trikåer och airpods, där jag hade gredelin topp, klimakteriemage, spräckliga trikåer och enorma hörlurar. 

Annars gick allt bra och lyckligtvis skiter man blankt i sådana bagateller så här efter femtio. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, men med tanke på jobb, illustrationskurs, remppa och skriverier och vänner som man ska hinna träffa och serier man ska hinna se och böcker man borde hinna läsa, så kan det bli en utmaning. 

När tiden gick snabbare än vanligt.

Tappade lite greppet om skrivandet häremellan, då veckan gick med en omåttlig fart. (Minns min exmakes utsago när han återigen blev försenad från någon mer eller mindre viktig tillställning, och påstod att "tiden plötsligt gick mycket snabbare än vanligt". Det gjorde den naturligvis inte, men jag inser hur det kan kännas så.) 

Minns inte riktigt vart min tid har gått, men åtminstone har jag yogat varje morgon innan jobbet för att jag inte varit säker på att hinna efter jobbet. En kväll var jag och två väninnor och åt blinier och drack vittvin på Saslik där jag nog inte varit på över tjugo år - still going strong. En hel del butiksjobb har det också blivit och en dag roadade svägerskan och jag möbler mellan olika lager, butiker och kunder. På lördagen blev det att byta om till åttiotalsmode och närvara vid 51-årsfest på NJK på Björkholmen. Supergod mat, gäster på gott humör och vildsint dansande till bandet som naturligtvis spelade åttiotalsmusik. Hemma vid halvtresnåret beställde jag burgare som nattmat med WOLT, tänk så praktiskt att beställa hem sin snägäre!

Igår en sväng på resemässan med Bror och Svägerska. Det var ganska meningslöst, för ingen vill sälja oss någonting verkade det som och annars också en högst oinspirerande tillställning. Efter detta tog jag mig till Kinopalatsi i Kajsaniemi där jag såg filmen "Bränn alla mina brev" om Alex Schulmans släkthistoria. Det var en fin film i vackra miljöer och personporträtten mitt i prick.

Och vart i all världen gick den här dagen? Har sorterat Mors post på Drumsö, köpt fyra kassar mat när jag för en gångs skull var i rörelse med bil, inhandlat en ny ritpenna på Verkkokauppa för att eventuellt börja illustrera digitalt igen efter en lång paus, avhämtat ett paket på posten, vikt byke, tvättat mera byke, försökt föra en lampa på reparation men butiken var stängd och pratat om spanska matseder och Shakira med min mexikanska spanskalärare. Nu är jag vrålhugrig och ska tillreda middag.

Recap av sommarens början (Del 2 - Tallinn)

Till varje bra sommar hör en golfresa med Bror och Svägerska, (även om golfen inte elltid är så bra). Den här fick sin start i och med en james Blunt-konsert i Tallinn, som flyttats ett antal gånger på grund av koronan. Nu gick konserten av stapeln i början av juni, så vi packade ihop den med några golfrundor.

Vi bodde snofsigt på Hotel Telegraaf i Gamla Stan. Förutom konserten och golfrundorna på Niitväljä och Estonian Golf & Country Club hann vi med Telleskivi, Fotografiska, goda middagar och ett och annat glas skumppa och vin.

A cappella, blues och zoo.

Det gick ju sådär med utmaningen, men här är jag nu igen. 

I lördags var jag med Bror och Svägerska och en hop av deras vänner på långkväll. Innan det träffade jag två väninnor på skumppa på Bulevarden vid tresnåret, varefter jag på grund av det plötsliga regnet och avsaknaden av paraply tog två spårvagnar och en halv språngmarsch till Finnjävel på Musikhusets Etkot. Mycket god trerätters meny och några glas vin, innan vi förflyttade oss till Musikhuset för att närvara när A cappellagruppen Rajaton i samspråk med Vantaan Viihdeorkesteri gjorde en tribut till Queen. Wow, alltså! Så stämningsfullt och medryckande och vackert. 

Därifrån tog vi oss över gatan till Storyville där vi var hungriga igen och åt nattmål, innan vi började diskutera olika mer eller mindre lyckade kärleksrelationer, varvat med vildsint dansande till Unna & Helge Tallqvist Bluesband. 

Söndag eftermiddag skickade jag whatsapp till min yngre son som överraskade mig med att gratulera mig på Morsdagen ( - "du har ju guilt-trippat mig så många gånger när jag inte gratulerat dig på din födelsedag" - ) och med att hänga med mig till Högolmen. Om man bortser från hagelskuren och den kalla blåsten och att en fyraåring upplyste oss om att vi gick motströms i Amazonas-huset, så var det en mycket trevlig utfärd. Vi retade tjugotvå-åringen (som älskar djurparker) med bilder av tigrar, björnar och apor. Då önskade även han mig en glad morsdag, så kvoten fylldes, antagligen för första gången någonsin. 

Hälsoretreat i öst

I vanliga fall när väninnan med schäfern dyker upp så dricker vi skumppa och vin in på småtimmarna. Nu är hon lyckligtvis mitt i en strikt diet och drack endast vatten. Undertecknad höll sig till ett par bastucider och lite rosévin med maten. Utöver detta promenerade vi sammanlagt tolv kilometer under de två dagarna, fick sol på näsorna och förbättrade världen på nyktert huvud.

Och igår gick isarna, så jag lade i simtrappan fick mig äntligen två dopp bland isflak och vassjok under bastubadandet. (Lite svårt att komma under ytan, men det lyckades, huvudet inkluderat, fast jag vet att det inte är att rekommendera.)

Värsta hälsoretreatet!

Bastukammaren med kaffemaskinen fick fem stjärnor *****

När gästerna åkt kom Mor på kaffe för att jag skulle hjälpa henne med val av utemöbler till hennes nya terrass. Det kunde jag inte, men hon fick kaffe och också lite sol på näsan. Trots den iskalla kalla nordanvinden var det lä och t-shirtsvarmt på kortsidan av min glasfarstu. Efter detta hann jag ännu med att tvätta alla mina fönster. (Lite av en Spede-tvätt, men blev i alla fall snäppet bättre än tidgare.)

Nu tillbaka i stan där det snart vankas lövbiff med sparris. 

Vårfix

Back on track med 97% sömnkvalitet. Ganska ruggigt väder här nu med kallt duggregn. Har gjort undan lite jobbgrejer och i väntan på väninna inklusive schäferhund som kommer på övernattningsbesök har jag fixat till det lite i bastukammaren. Nu finns där utöver kylskåpet även mikro och kaffemaskin, så man åtminstone kan ta sig en morgonkaffe och annat smått innan man kommer upp och stör värdfolket i stugan.

"Ehtiikö kahville?" eller Life begins at 50

Fyllde alltså femtio för ett par veckor sedan. Firade detta med ohemula mängder skumppa, vin och mat i Las Palmas på sjukt fint hotell i kärt sistaminutensällskap. 

Resmålet valdes på basen av solgarantin, inte tack vara stadens oerhörda skönhet. Gamla delen är fin, men i övrigt en ganska dyster stad. Strandpromenaden var i och för sig också okej, om man undvek att titta på de 70-80-åriga strandlejonen som stod och stekte sig och drog i sina badbyxor för att visa upp sin utrustning. 

Tog en stund att repa sig från resan - man är ju inte så van längre - och när jag gjort det var det dags för min femtioårsfest på restaurang Southpark.

Är inte mitt bekvämlighetsområde att ordna fest för mig själv, men känns som att det blev lyckat! Stämningsfull restaurang, servicen funkade, bändet var okej (om än tempot lite långsamt för de mer fartfyllda gästerna) och alla tycktes trivas. Släpade på nattkvisten hem ett berg med presenter som jag öppade följande kväll efter att ha repat mej med pizza och serier.

Rätt så glad hursomhelst, att nästa fest jag går på är det som gäst.

***

Idag fick jag plötsligt Whatsappmeddelande från ett främmande nummer. "Ootko töissä, ehtiikö kahville?" Luskade ut numrets ägare och han var för mig helt obekant. Vi bytte några meddelanden och han visade sig vara typ en gårdskarl från Birkaland som misstagit sig. Jag sa att det är lite lång väg att ta kaffepaus för och att jag nog inte kan stänga butiken där jag jobbar, men tackade för inbjudan. Vi önskade varandra god jul.

Mycket händer här i trakten.

Back in business!

Vet inte om jag kan skriva längre? Gör ett haltande försök.

Efter månader av fifty-sixty semester och jobb är jag nu på jobb på riktigt. En liten renovering pågår i den hya butikslokalen och utöver det har vi burit dit kubikmetervis med varor och mera är på väg. Det ska inredas och beställas hushållsapparater och prislappar och printers och pryttel och nätbutiken ska uppdateras och tas i bruk och samtidigt är det inkörningsperiod i befintliga butiken. Spännande tider! Kommer knappast att gå sysslolös i det Nya Livet :) 

 

Semestern förflöt i rasande fart och värmebölja. Under denna hann jag med en tredagars golfkurs på Vierumäki som hjälpte mig att äntligen lyfta mitt spel till min någon gång för evigheter sedan uppnådda HCP-nivå (kring 32-34), vilket i början av sommaren kändes omöjligt. Efter kursen en tredagars golfresa i Åbo med Bror och Svägerska. Vi inkvarterade oss på fängelsehotellet Kakola, rörde oss smidigt med elsparkbärden mellan olika terrasser och restauranger och spelade golf på Kultaranta, Harjuttala och Meri-Teijo. 

Mellan varven alltid några dagar på landet där jag bland annat fick ex tempore besök av kusinen samt hann på sommarfest med åttio släktingar och hängde en dag på Strömfors bruk med Syssling som dök upp från Åland. 

Nu nästan färdig för hösten, men innan dess gärna lite mörka indiansommar-augustikvällar.

Det Nya Livet

Jag hade min sista arbetsdag i det gamla livet förra veckans tisdag. Då bar det genast iväg till Åland med Bror och Svägerska där vi spelade golf, åt på diverse restauranger (lyx!), idkade olika utomhusaktiviteter samt bälgade i oss vin. Mycket angenämt och efterlängtat.

Vid första anblicken ser Det Nya Livet inte mycket annorlunda ut än det gamla:

Officiellt börjar jag jobba först i augusti, men i och med att vi ska ta i bruk ett nytt affärssystem (ERP) och ny webbplattform i medlet av juni är det en hel del att göra, så jag har fått ta del i skolningar, möten och web-bygge. Började dessutom min nya karriär med att hjälpa flytta lagerlokal på måndag kväll. Allt dock väldigt inspirerande tillsvidare ( - även att lära sig köra skufftrucken och få den att fastna mellan en hylla och en gammal truck; det behöver vi ju inte nämna - ) och vad vi gör gör vi ju för egen del, inte för någon annan. 

Utöver allt detta hade jag styrelsemöte österut på tisdag kväll så har varit på landet sen dess. Så grönt! Och så mycket djurliv. Under min kvällspromenad ringvägen runt igår såg jag både haren, örnen, tranan och ett rådjur. Samt ett gäng Highlander-kossor, men de var inhägnade.

Haren som ställde sig upp och spejade på sädesfältet var så mänsklig att jag nästan blev generad av att han inte hade byxor.

Påskrapport

Med facit på hand lite skamsen över hur många människor jag träffat under de senaste dagarna trots koronan. Lähti ehkä vähän lapasesta.

Körde ut hit till stugan på onsdag morgon. Detta för att hinna till mina fyra eftermiddagsmöten och undvika rusning i Borgå matbutik, tji fick jag. Där var plenty med folk och en del av hyllorna redan tomma.

Torsdag eftermiddag körde två väninnor - eller närmare bestämt en väninna med annan väninna i släptåg - upp på gården. Vi skvallrade, drack skumppa, målade ägg, badade bastu och dansade till Spotify till två på natten. Gästerna inklusive hund sov nere i bastukammaren pga min allergi. Jag åt nattmål och diskade undan och läste ett kapitel i Järjettömia asioita innan jag släckte lampan vid tresnåret. Vaknade halv tio och dukade upp morgonmål som slutligen åts vid tolvsnåret. I samma veva överraskade sönerna med att anmäla visit samma kväll. Jag hann ännu promenera en sväng med flickorna och bjuda på lunch innan de åkte iväg och jag körde till Tokiga Mannen för att fylla på förråden.

När sönerna anlände blev det inspektion av vaken som tjugoettåringen och hans armevänner sågat upp weekenden innan. Vi virade fast simtrappan i bryggan så att även nästan femtioåriga tanter kan ta sig ner i hålet. Därefter bastu med dopp - mitt första någonsin i vak och huvudet under såklart! - påföljt av lövbiffsmiddag och sällskapsspel. Mycket trevlig samvaro varefter nittonåringen installerade sig i arbets-/gästrummet och tjugooettåringen på loftet.

Lördag solig men blåsig dag. Krattade gården och sågade ner några småträd innan tjugoettåringen plötsligt undrade om jag hänger med till golfbanan som precis har öppnat. Klubbor hade jag ju inte eller annan utrustning, men slängde i mig en banan och klädde mig i skogskängor och nittonåringens jacka och klev in i Fuck You-bilen. (Fick poäng för min oväntade spontanitet.) Det blev en ganska våt och stundvis kall runda och de spridda snöhögarna och tillfälliga vattenhindren gjorde spelet lite utmanande, men det var roligt och jag var synnerligen förtjust i tjugoettårinegns hybrid och driver. 

Därifrån igen till Tokiga Mannen; denna gång för att köpa slipmaskin och ett par andra attiraljer eftersom tjugoettåringen blivit snickerifrälst och jag hade endel idéer för bastukammaren. (Tiden tog slut så det får bli till en annan  gång.)

Av och an hem, genomfrusen, men ingen tid för bastu utan genast vidare till Mor på middag. Och till min fasa terrass-skumppa eftersom grannarna var med. Jag frös som en hund och klädde mig i Mors mössa och påsavantar. In lyckligtvis på middag - Mor och Styvfar vaccinerade för tre veckor sedan, detta mest som rapport om myndigheterna tittar in på bloggen och förfasar sig - där även Styvsyskonfamiljen med tax närvarade. Jag tinade upp först vid sambucan.

(Frisering av koronahår.)

Söndag morgon - well, förmiddag - slängde jag mig i vaken som morgondopp. Mycket uppfriskande men medges bör att jag efter detta satt en timme framför brasan och läste; hade väl aldrig helt tinat upp dagen innan. Sönerna åkte iväg till golfbanan (- den yngre som caddie -) och jag körde iväg till Mor med mönkijän för att rouda upp klabbar efter deras avverkning. Det blev ungefär fem rundor varefter jag fick kaffe på Systers terrass. Genomfrusen igen när jag väl kom hem. Av tanken att "sitta i eftermiddagssolen" blev inget, eftersom en galen iskall vind blåste upp så att taken nästan lyfte och jag fick rädda min lövkorg ur skogen. Jag matade sönerana med rökt forell och potatis innan de körde iväg till stan. Äntligen bastu och en stillsam kväll. Hela natten ven det i knutarna och nu blåsregnar det vågrätt.

(Inget morgondopp idag.)

Så händelserik påsk att jag skulle behöva tre dagar till ledigt.

Valoa kohti

Viime torstaina kaksi ravintolasulkuun turhautunutta ystävää ehdotti hotellihuone-illallista. Niinpä tavattiin ison tavaratalon kellon alla - missäpä muualla - ja kävelimme koko Manskun alusta loppuun, kohti hotelli Valoa. Vaihdettiin kuulumisia joita oli kertynyt yllättävän paljon sitten viime kerran, koronasta huolimatta, vai kenties sen ansiosta. On tapahtunut runsaasti erilaisia luopumisia ja tilalle uusia alkuja. Niistä omalta kohdaltani lisää joskus toiste. 

Hotelli Valossa meidät ohjattiin privaattihuoneeseen jossa katettu pöytä johon tilasimme oitis lasilliset skumppaa.  Seuraavaksi saimme valmiiksi pakatun kolmen ruokalajin illallisen ja pullon Rieslingiä. Olimme haltoissamme tästä uudesta kokemuksesta, vaikka ruoka ei päätä huimannut ja näkymät olivatkin päin Ruskeasuon harmaata bussivarikkoa.

Huonevaraus oli onneksi vain kahdeksi tunniksi, joten toista viinipulloa emme ehtineet tilata, vaikka mieli olisi tehnyt. Sentään työpäivä edessä ja tuoreessa muistissa edellinen yhteinen, suhteellisen kostea blini-illallisemme tammikuussa. 

Valopilkkuja arjessa ja kirkasta valoa tunnelin päässä. 

Skidturen

Årets första skidtur! Jag köpte skin-skidor för ett par år sedan efter att mössen ätit upp kängorna till mina traditionella skidor på landet. Jag hann väl skida ungefär två varv runt Hagalunds golfbana det året innan snön smalt.

Idag tog jag mig till Svedängen, trots tidningarnas skriverier om spårilskan, eftersom jag hade en lokal guide. Vilket var tur, för med mitt lokalsinne hade jag troligen tappat bort mig bland de olika förgreningarna. Där var tusen gubbar som vi brukar säga med hänvsining till de första Nintendo-spelen vi hade som barn, där man skulle fånga fallskärmshoppare i en båt som man rodde av och an, vilket vanligtvis gick bra tills det blev tusen gubbar och helt omöjligt.

Min guide påstod att vi skidade kring åtta kilometer, men med tanke på att vi var ute i omkring en och en halv timme och skidade om fler än de som skidade om oss, så måste det väl ha rört sig om lite mer. Hursomhelst, känns i kroppen och jag slängde nyss i mig en stor tallrik (Pirkkas färdiga djupfrysta) bortstjsoppa som min Far i tiderna tipsat mig om. Perfekt för en dag som denna. 

I kakelugnen knastrar nu en mysig brasa, om man lyckas bortse från att det trots bra drag ryker in och ligger ett grått dis över hela vardagsrummet.....

Pyjamasdag

Väldigt trevlig juldagskväll hos Brors familj igår. Skumppa - nej champagne faktiskt! - bastu, dopp i sjön och massvis med god julmat. Eventuellt uppstod några diskussioner om vems hren som var godast, hur någon kan köpa Ahti-sill och hur många olika saser* det ska eller får finnas på ett julbord.

Vid kaffet var alla rätt eniga om att julen firas utomlands nästa år, om bara koronan tillåter. Om resmålet rådde däremot tillsvidare ingen enighet (utöver hav, vin och golf).

Höjdpunkten på kvällen var när familjens yngsta körde in sin drone i taklampan, eller också sällskapsspelet Kuka kyseessä där det ställdes kvistiga frågor om vem i sällskapet som, till exempel, skulle skratta åt vitsar fast hen inte förstod dem eller vem som i hemlighet tycker att hens vänner saknar stil. Även här var vi oftast rörande eniga och trots gåvogivarens (undertecknad) försök så uppstod inget drama.

Nittonåringen som avskyr sitt körkort körde utan protester hem sin vindruckna familj vid halvtvåsnåret. Idag sov han till fyra och själv bytte jag bort min pyjamas först klockan tre för att gå ut en sväng och till matbutiken. När jag kom hem bytte jag till min onepiece; ett plagg som måtte ha uppfunnits på julannandag. Jag har idag läst ett par hundra sidor i årets fyrtiotredje bok; De vuxnas lögnaktiga liv av Ferrante; inte helt oväntat mycket fängslande. 

Upptäckte till min lycka att det kommit nya säsonger av Vår Tid Är Nu på Arenan. Mellandagarna är räddade!

Min hyacint säger att julen nu är över. Bra tajming.

* När vi firade jul på Kanareiöarna som barn var en av våra favoritförrätter Sparris med tva saser, som det stod på den svenskspråkiga menyn.