söndag 25 augusti 2019

Bra saker.

Spenderade fem fyra dygn på stugan. Var "tvungen" att åka dit onsdag kväll för att täffa Vattenmannen torsdag morgon. Simsalabim så hade han tömt mitt tryckkärl på vatten och fyllt det med tryck i stället och plötsligt hade jag rinnade vatten men aldrig förr skådat tryck. Vilken lyx att inte tvätta sig i havet och att få diska med hon full med varmvatten!

Jobbade distans torsdag men körde till kontoret på fredag genom hällregn och tillbaka på kvällen genom ännu värre dito. Kravlös kväll med bastu och rödvin och bok, lyxigt värre. Lördagen var solig men blåsig och gick till vinterbastuplanering samt busksaxande och pynjande i omgivningen. Letade även efter svamp men hittade bara två. 

Hägern satt i vasskanten varje dag och imorse hann jag smyga mig fram med kameran på fotoavstånd innan hen hörde mig och blev skygg och flög iväg.





För att inte bli helt skogsförvildad körde jag idag till Gumböle för släktens golftävling som jag inte ens förlorade; bara nästan.

Förra veckan fick jag förresten veta att illustrationerna jag gjorde i våras nu har blivit till en e-bok som delas ut på svenska daghem. Den finns att ladda ner här: https://www.moilo.fi/pedagogisk-dokumentation



Lite stolt såklart. Jag minns en tid då jag drömde om att illustrera mera, dela med mig av mina bilder och kanske till och med någon gång sälja några. Sakta men säkert kan man faktiskt förverkliga drömmar, också om det sker med så små steg i taget att man inte alltid riktigt inser att man plötsligt en dag är där man ville vara.

måndag 19 augusti 2019

Himmel och pannkaka!

Påbörjade ett blogginlägg redan igår, men det blev på hälft när jag beslöt se filmen av Moodysson i stället. Så kan det gå.

Första veckan på jobbet var obeskrivligt seg. Hemkomstdepression och total oförmåga att grabba tag i saker. Nu, efter en ytterst återhämtande weekend, börjar hjärnan komma igång och jobbet rulla på.

Hade inga planer för weekenden - lyckligtvis! - så det fick bli ex tempore. Började med lunch med god vän samt jakt på nya lampor ovan köksön eftersom de gamla puffade ur. (Mitt fel såklart; hade tydligen använt halogenlampor i stället för led, hur kunde jag ha vetat det? Nu vet jag bättre.) Himlade mej och rullade med ögonen över leveranstiderna som var kring sex och åtta veckor hos Armas, Formverk och Vepsäläinen. Hos Bo Concept lovade de mej efter många om och men lampor inom två veckor, men det tror jag när jag ser dem.

Köpte lördag eftermiddag hux flux biljetter till Tarantinos nya film åt mej och sjuttonåringen på Kinopalatsi 17.30. När vi köpt alla våra godsaker blev vi stoppade vid dörren och sjuttonåringen måste bevisa sin ålder eftersom detta var en visning med alkoholservering. Nå, DET visste jag ju, hade ju ett glas hyfsad rövare i näven och vi har varit på sådana hur många gånger som helst tidigare och ingen har frågat någon om papper. På biljetten stod Anniskelu K-18 (Elokuva K-16). Jag flippade ur totalt och himlade mej och rullade med ögonen och sa att Denhär biljetten berättigar till filmen om man är 16, det står ju klart och tydligt! VAR kan min son se denhär filmen nu om inte här?  Han dricker COKIS ser ni ju! JAG lovar övervaka att han inte dricker av mitt rödvin, han DRICKER ju inte ens alkohol!

Allt detta medan sonen sjönk djupare och djupare under jorden och det hjälpte inte ens! Eller jo, jag fick pengarna tillbaka för att jag var så gråtfärdig över besvikelsen och skammen över att inte ha sett den finstilta K-18 (salissa anniskelu) längst ner på biljetten och en bunt herkkufribiljetter, men lot of good that did us när filmen just haft premiär och var slutsåld så gott som överallt. Beslöt oss i alla fall för att ta de två sista platserna i Östra Centrums IMAX sal klockan 20.30 så det blev att hänga i köpcentret med annat löst schack ett par timmar innan filmen började. Hamnade på första raden under en enorm screen så man måste vrida huvudet som en uggla för att se från ena ändan till den andra. Dessutom var biljetterna skitdyra.

Hursomhelst, vi ugglade oss igenom filmen som var ytterst underhållande och very-Tarantino och bara en gång - i  typ en kvart dock - var jag tvungen att titta bort helt och hållet p g a våldsamheterna. 

När filmen tog slut var klockan 23.30 och metron hade slutat gå!? Alltså, varför? Vi sicksackade omkring på busstationen en stund med annat löst schack och himlade oss och rullade med ögonen medan vi sökte en lämplig buss men lyckligtvis körde en taxi upp bredvid oss och vi tog den i ett nafs.

Hemma fick jag äntligen ett glas rödvin.

Och nu missade jag tians nyheter medan jag skrev det här, så har ingen aning om vad som händer i världen. Hoppas någon läste.

Återkommer med andra historier en annan dag. Lättar upp den kompakta texten med en bild av ett hus vars västvända balkonger jag beundrar alltid då jag promenerar hem från gymet. Vill ha!


P.S. Valde att gå till jobbet med ofriserat hår.

 

tisdag 13 augusti 2019

when the lights go out

I Palma var det hett. Men det var semester och rosevin och sand och hav och jazz och tapas och det fanns luftkonditionering och belysning. 

Hemma i stan slocknar den ena lampan efter den andra - endel med explosiva puffar, andra bara slutar lysa. Leverantörerna av lamporna rycker på axlarna och lallar om ledteknik som inte går att byta eller lampfästen som inte går att förnya. 

Tur att jag gillar höstmörkret.

Den tropiska värmen i vår lägenhet har jag svårare att godta. Tog mig en extra halvtimme att komma iväg till jobbet idag då alla morgonbestyr resulterade i såna värmevallningar att jag omöjligt kunde klä på mig. 

Imorgon blir det att välja mellan att gå till jobbet antingen naken eller med ofriserat hår.

Var dessutom så trött och jetlagged eller vad det nu kallas när man försöker vrida sin semesterklocka till jobbtid att jag tvangs stanna vid apoteket på vägen för att köpa Berocca. Needless to say att jag bevärdigade min chef med endast ett argt bläng när han undrade om jag var full av energi och flow.

Men den goda nyheten är väl att jag lyckades klämma ur mig ett blogginlägg. Vi går mot bättre tider, om än mörkare.




 



 

lördag 3 augusti 2019

Anselm

I min barndom berättades det om gårdsarbetaren Anselm som hade för vana att spruta Raid i armhålorna i stället för deodorant när han skulle gå på dejt.

Kände mig ungefär likadan när jag av en eller annan anledning blivit utan rinnande vatten på stugan och fick tvätta mig i mutahavet i en veckas tid och sätta fuktighetskräm i armhålorna då deodoranten tog slut. Tillbaka i stan torsdag kväll gick jag mer eller mindre raka vägen till Yes Yes Yes på middag i den här munderingen; little did they know.

Igår förde jag min bil, som såg ut att ha deltagit i Neste Rally, på tvätt i Stockmanns garage och promenerade under tiden till Jean Vernet där jag beställde en stol och en fotpall. Lunch på stan samt gjorde några sjuuuukt billiga golfklädsfynd. Väl hemma två yogapass för att kompensera för de uteblivna och badade bastu innan jag packade min resväska för en sex nätters resa till Palma de Mallorca.



Datorn blir hemma dennan gång så inga blogguppdateringar att vänta men kanske en och annan bild på Instagram och FB (utom för dem som inte är på FB för att deras foto blidde ratat pga iklädd lippis med texten Death to the Hipsters, inga namn nämnda). 

Hasta la Vista Amigos & Amigas!