torsdag 29 juni 2017

Fynd.

Musikfynd: Lady Wray, vars låt Guilty jag snappade upp i någon klädbutik för en tid sedan. Senare fyndade favoriter av densamma bland annat Underneath My Feet och Get Ready.

Och James Blunt är tillbaka! Med låten OK. Han står fortfarande för mitt livs bästa och mest överraskande konsertupplevelse, på Hartwall Arenan för åratal sedan. (Detta trots att han får mig att tänka på min Fars beskrivning av Billy Idol på åttiotalet: "Han låter som om han fastnat med rövhåren i honung och någon står på en planka på hans mage." Eller något ditåt.)

Tavelfynd: Promenerade längs Nylandsgatan en dag och klev in i ett galleri och ut med ett verk av Frits Soetmann.


Ett mindre lyckat fynd: En cyklist på min motorhuv i eftermiddag när jag körde ut ur garaget på jobbet. Gick inte så illa som det kunde ha gjort, men skulle ha klarat mig utan den upplevelsen. (Den tillknycklade cyklisten säkert också.) 

Guilty as charged försökte jag ruska av mig upplevelsen på gymet, med måttlig framgång. Tar mig en kopp te och kryper under täcket. 

Var försiktiga(re) därute.

söndag 25 juni 2017

"Skriv opp, skriv opp!" brukar min Mor säga.

Bäst att genast anteckna vad som gjordes på midsommaren. Detta eftersom vi försökte minnas vad vi gjort tidigare midsomrar och de som inte dokumenterats i någon form på nätet eller i gästböcker förblev svarta hål i våra minnen.

Midsommarhelgen i år:
- spenderade sjuttonåringen på olika adertonårsfester och MiFo*-turneringar i stan
- spelade undertecknad två usla rundor golf på Gumböle och HillSide i mycket varierande väder. Ena sekunden tryckande solvärme, nästa kallblåst påföljd av regn. Klä-av-klä-på-bli-argsint-klä-av-klä-på-slå-boll-missa-boll-klä-av-rädda-stjälpande-paraply-klä-på. You get the drill. (Rundan på HillSide innefattade åtminstone några små flaskor skumppa, så den vann i gemytlighet trots regnskurarna)
- firade undertecknad och femtonåringen på Brors och Svägerskas stuga - eller kanske snarare huvila - i Lojo
- badades det bastu och grillades diverse läckerheter
- spelades för första gånger på evigheter brädspel (Menolippu) där också tonåring och pre-tonåring deltog och känslorna svallade

När vi återvände till stan gav vi oss iväg på sushijakt. Sushi-n-Roll stängt, Itamae stängt, Hanko Forum stängt, Hanko Kluuvi stängt. DEtta trots att alla lyste gröna och öppna på Eat.fi. What a scam! Uppgivna och skakiga av hunger promenerade vi hem mot en långsam och smärtsam svältdöd när femtonåringen plötsligt föreslog: "Kolla Foodoora."

OFC! Dagen är räddad. Men vilken tur att vi inte kom på detta tidigare; nu fick vi oss en långpromenad i solblåst på köpet.


* Mini-Fotis

tisdag 20 juni 2017

måndag 19 juni 2017

Fönster, tjära och vidgade vyer

Mina söner var häromveckan hos sin Farmor på sommarjobb och fick bland annat tjära en brygga. Gjorde misstaget att lämna deras tjärkläder i bykkorgen med mina egna favoritplagg. ALLT luktar nu tjära. Jag tvättade alltihop förstås, men det luktade ändå tjära. Sprang till butiken efter superstarkdoftande tvättmedel. Tvättade allt igen och det luktar ändå tjära. 

En av mina nya fritidssysselsättningar är att gå på lägenhetsvisningar. Jag började i väster med Drumsö, har arbetat mig genom Rödbergen och Tölö och nu har jag hamnat i Berghäll. Kräver ju lite mod av den som aldrig satt sin fot norr om Esplanaden, men idag vågade jag mig ända dit och tog en promenad längs Vasagatan och drack en kaffe bland bohemerna på Åstorget. 


När jag kom hem sprang jag ett varv runt Brunnsparken i en topp som luktar tjära. När jag stannade i butiken och köpte mjölk kan ni föreställa er att jag fick stå ensam i kassakön.

Multitasking-Moving-Monday-Mom. På grund av detta spring hinner jag inte hålla ordning på mitt hem. Mina söner lever ett eget liv och rör sig långsamt som i tjära. Sjuttonåringen sover till eftermiddagen, hälsar vid sjusnåret innan han dunstar och kommer hem på morgonnatten. 

"Du kan inte komma hem mittinatten och kola när andra ska jobba", chattar jag.
"Int kolaa ja", skriver han. "Calma calma. Gonatt."

Inatt hade han promenerat hem större delen av vägen från Brändö och fått snålskjuts med en taxi resten. "Ei meil oo rahaa", hade han och hans vän förklarat åt den invandrade chauffören som plockade upp dem i alla fall. 
Trots fattigdomen nappade han inte på det lysande erbjudande jag lämnade i köket imorse. Han får väl promenera hem inatt igen.


Nu ska jag tvätta lite kläder. Igen.

söndag 18 juni 2017

Sunday after sun-day

Igår härlig sommarkväll med nära och kära med skumppa på Allas och middag på Shelter; vi skrattade så vi nästan trillade av stolarna. Efter detta en sväng via den berömda pumatunneln men denna gång blev jag mest skräckslagen av trängseln och den lystna stämningen. Promenerade hem med skavsår, köpte en påse chips i närbutiken och lade mig på soffan för att se senaste avsnittet av Skam.

Hur gammal och tråkig kan man bli? Men herregud så skönt idag. 

Chattade till femtonåringen som befunnit sig på LAN-party i östra Helsingfors. 

"Vaken?"
"Jo."
"Hela natten?"
"Jo." 

Tror det är bäst att jag hoppar i bilen och avhämtar honom .





Happy Sunday!

fredag 16 juni 2017

out there

Sommaren och värmen kom och jag har inte hunnit titta in här. Förra helgen spenderade jag med att hjälpa till med restaureringen av släktingarnas gemensamma tennisplan på stugan. Det var varma och tryckande dagar och något av en utmaning att släpa omkring på konstgräsmattor och krypa på alla fyra för att skära till dem. Men hoppeligen blir det bra till sist. Stannade på stugan till måndagen för att förlänga helgen och inte behöva trängas med sommarfirande tonåringar i stan.

Vart veckans kvällar sedan gick har jag inte riktigt koll på, men vill minnas att jag besökt gymet två gånger, druckit kaffe i systers kvällsol, spelat en 35-poängs golfrunda på Gumböle samt läst i min bok om en australiensisk fyrvaktare och hans hustru. Utöver detta finns det ungefär åttahundra saker jag skulle vilja göra, men få se nu.

Viktigast av allt som skedde denna vecka var att femtonåringen kom in på Prakticums ICT-montörslinje där han börjar i slutet av augusti. Jag fällde en lättnadens tår i min morgonkaffe när detta gick upp för mig eftersom oroat mig för hans framtid mest hela våren. Nu får han nystart bland likasinnade och det känns skönt.

Tar själv också lite nystart. Våren tycks ha passerat utan att jag riktigt förstår hur och med ett förhållandevis minimalt socialt liv och leverne. Allt har sin tid, antar jag. Nu skiner solen, terrasserna har öppnat och jag återknyter kontakt med nära och kära och försöker bena ut i vilken ordning jag gör det där åttahundra sakerna som väntar. Men först en distansarbetsdag medan femtonåringen sover som en stock och sjuttonåringen övernattar med vänner på Lekholmen. 


fredag 9 juni 2017

"Allt ordnar sig nog"

Min käre ex-make hade den irriterande vanan att - medan jag sprang omkring med håret på ända och "vauhko" - luta sig tillbaka och säga "Allt ordnar sig nog".

Det gjorde mig rabiat, för jag upplevde att ingenting ordnade sig av sig självt, utan det var jag (den oumbärliga martyren) som ordnade allting.

Senare, när jag vid rara tillfällen lärt mig att bara luta mig tillbaka och låta saker ske, så märker jag till min stora överraskning att saker och ting faktiskt bara ordnar sig.*



*Vissa saker. Ibland. Men minns även dagen då min ex-make klev in i mitt nya hem och spärrade upp ögonen: "Hur kan det alltid vara så STÄDIGT här?"  

Ja-a du, det kanske bara "ordnade sig"?

 

torsdag 8 juni 2017

Ojentajanaiseksiko?

Seuraava työpaikkani - mikäli nykyinen amerikkalainen työnantajani keksisi amerikkalaisittain hankkiutua minusta eroon esimerkiksi jonkun heikon kvarttaalituloksen seurauksena - tuli uutisvirrassa vastaan:

"Helsingin Harjukadulla sijaitseva leffabaari Riviera avaa niin sanotun parklet-terassin ravintolan edessä sijaitsevaan parkkiruutuun.

Alkoholilainsäädännön vuoksi asiakkaat eivät saa itse kantaa alkoholijuomiaan terassille jalkakäytävän yli, koska jalkakäytävä ei ole anniskelualuetta. Siksi ravintola hakeekin nyt työhön niin sanottua ojentajamiestä, jonka tehtävänä on ojentaa alkoholijuomat jalkakäytävän yli terassille meneville asiakkaille.

Vaatimuksena työhön on vähintään kaksi vuotta baarikokemusta, pitkät raajat katsotaan eduksi.  Tittelistä huolimatta ojentajamies voi siis olla sukupuoleltaan myös nainen."*

Raajat - check
Baarikokemus - check  

(Baarikokemusta on jo lähes kolmenkymmenen vuoden ajalta. Aloitin seitsemäntoistavuotiaana Manskulla sijaitsevassa baarissa nimeltään Kolme Kreiviä. Pientä taukoa uraan tuli kun jäin KYn jonossa kiinni käyttämästä siskoni papereita. Ei mennyt läpi, koska valehtelu ei kerta kaikkiaan minulta sujunut tuolloin eikä edelleenkään, mutta sain antaa sormenjäljet hermostuneelle poliisikonstaappelille PikkuRoban poliisiasemalla. Joskus myöhemmin baariurallani kävin pissalla heidän rappusillaan mutta eivät tainneet kameroista tunnistaa minua; jos olisivat, istuisin kai kakkua.  Lisäbonuksena on baarimikkokokemus. Tarjoilin  yhdeksänkymmentäluvun alussa erittäin vaativille asiakkaille ja hyvin vaativissa ja epämääräisissä olosuhteissa juomia Hankenin juhlapaikan, CASAn, baaritiskin yli).

Tässä tulisi kaksi kärpästä yhdellä iskulla, sillä viiniä tarjoileva elokuvateatteri Riviera sattuu olemaan mukana bucket listallani.

* Lähde: HS ja Helsingin Uutiset. Lisää tästä linkistä, klik.


bilder ur ett litet liv




söndag 4 juni 2017

Nyanser från en helg

Sönerna kom upp från klassen, sommarlovet kan börja.

Den äldre stoltserade med stipendium för goda kunskaper i psykologi och språk. (Vi planerar att han kan bli kringresande psykoterapeut.) Den yngres framtidsplaner klarnar i mitten av juni när vi får veta om han kommer in på Prakticums datalinje eller inte.

Imorgon hoppar båda två inklusive en yngre kusin på ett tåg för att arbeta en vecka hos sin Farmor västerut. Undertecknad drar lite av en lättnadens suck för att ha två dygnsrubbade, storätande och skrymmande sommarlovsfirande tonåringar under sitt tak när man själv arbetar är inte önskvärt.




torsdag 1 juni 2017

Jaksaa, jaksaa!

Työkaverit saivat minut houkuteltua mukaan lounastaukotreeneihin Malminkartanon rappusissa. 

Myönnän olleeni skeptinen sillä ajatus työpäivän katkaisemisesta hikoilua varten tuntui työläältä ja ehkä vierastin ideaa ennenkaikkea siksi että olen luonteeltani erakkoliikkuja. Vastustin nytkin kiusausta tunkea kuulokkeet korviin ja kadota omille teilleni. 

Matkalla Malminkartananoon alkoi sataa rakeita. Emme antaneet sen häiritä ja juoksukiipeilyn lomassa tehtiin askelkyykkytreenejä. Kotimatkalla jalat tärisivät.




Kukaan en ollut tänä iltapäivänä töissä kiukkuinen.