Mina söner var häromveckan hos sin Farmor på sommarjobb och fick bland annat tjära en brygga. Gjorde misstaget att lämna deras tjärkläder i bykkorgen med mina egna favoritplagg. ALLT luktar nu tjära. Jag tvättade alltihop förstås, men det luktade ändå tjära. Sprang till butiken efter superstarkdoftande tvättmedel. Tvättade allt igen och det luktar ändå tjära.
En av mina nya fritidssysselsättningar är att gå på lägenhetsvisningar. Jag började i väster med Drumsö, har arbetat mig genom Rödbergen och Tölö och nu har jag hamnat i Berghäll. Kräver ju lite mod av den som aldrig satt sin fot norr om Esplanaden, men idag vågade jag mig ända dit och tog en promenad längs Vasagatan och drack en kaffe bland bohemerna på Åstorget.
När jag kom hem sprang jag ett varv runt Brunnsparken i en topp som luktar tjära. När jag stannade i butiken och köpte mjölk kan ni föreställa er att jag fick stå ensam i kassakön.
Multitasking-Moving-Monday-Mom. På grund av detta spring hinner jag inte hålla ordning på mitt hem. Mina söner lever ett eget liv och rör sig långsamt som i tjära. Sjuttonåringen sover till eftermiddagen, hälsar vid sjusnåret innan han dunstar och kommer hem på morgonnatten.
"Du kan inte komma hem mittinatten och kola när andra ska jobba", chattar jag.
"Int kolaa ja", skriver han. "Calma calma. Gonatt."
Inatt hade han promenerat hem större delen av vägen från Brändö och fått snålskjuts med en taxi resten. "Ei meil oo rahaa", hade han och hans vän förklarat åt den invandrade chauffören som plockade upp dem i alla fall.
Trots fattigdomen nappade han inte på det lysande erbjudande jag lämnade i köket imorse. Han får väl promenera hem inatt igen.
Nu ska jag tvätta lite kläder. Igen.