onsdag 27 november 2019

Idiootit ympärilläni.

En yritä väittää että suhtautuisin kaikkiin elämäni tapahtumiin zenmäisesti, mutta isossa mittakaavassa tuntuu järjettömältä pilata päiväänsä hermostumalla esimerkiksi väärinpysäköityihin autoihin. 

Ramirent-auto oli poistunut tai poistettu kun tulin töistä eilen. Aamulla pääsin kun pääsinkin vielä ajamaan portistani ilman esteitä. Tänä iltana oli sen sijaan portin eteen ilmestynyt taas uusi auto.


En hermostunut tälläkän kertaa vaan pysäköin omankin autoni väärin - todeten että jos ei tuo saa sakkoja niin en saa minäkään - ja selvitin auton omistajan puhelnnumeron ja laitoin ystävällisen tekstiviestin jossa kehotin siirtämään. Vastausta ei ole kuulunut.

(Sen sijaan olen tämän päivän aikana saanut viestejä kahdelta monenmonenmonen vuoden takaisen miehen taholta, mistäköhän he minut yhtäkkiä muistivat, no se ei liity tähän.)

Joku muu oli suhtautunut vähemmän zenmäisesti.


(Saatan olla salaa kirjoittajan kanssa samaa mieltä.)

tisdag 26 november 2019

The Power of Zen

Imorse steg jag upp, åt mitt morgonmål, tittade på nyheterna, drack kaffe och njöt av mörkret och julstämningsljusen. Knallade ner för trapporna, hoppade i bilen, backade, öppnade porten med fjärrkonrollen och insåg - lyckligtvis ainnan jag hunnit köra in i den krokiga portgången - att det stod en gul Ramirentpaketbil parkerad prick rakt utanför porten.

Tog upp registernumret, ringde någon parkeringsförvaltningsinstans och även Ramirent själva, men eftersom ingendera kunde uppge hur länge det skulle ta att flytta bilen så tog jag min datorväska och hoppade på spårvagnen och metron i stället.

Lite stolt över att jag egentligen inte ens blev irriterad. I alla av mina förra liv skulle jag ha flippat ur och hoppat jämfota men idag njöt jag bara av att titta på folk i morgontrafiken och andas frisk luft på promenaden mellan metron och jobbet. 

Ska bli intressant att se om bilen står kvar när jag kommer hem. Kan hända att jag inte förhåller mig fullt så zen om detta upprepar sig flera dagar i följd. 

lördag 23 november 2019

"Normal: A word made up by this corrupt society so they could single out and attack those who are different." - Urban Dictionary

Läste ut en bok imorse; Normala människor av Sally Rooney. Inte säker på om det är novembermörkret eller den stundvisa igenkänningen av att inte veta var gränserna går för vad som är kärlek och vad som är beroende eller manipulation som gjorde att det var nästan omöjligt att lägga ner boken. Samtidigt ville jag dra ut på den då jag visste att jag drabbas av boksmälla när den tar slut.

Kriterierna för en bra bok: Den får mig att vilja läsa mera och skriva mera.

Klev in på Akademen idag och köpte tre böcker till. 

***

Häromkvällen ringde jag min förstfödde som återvänt helskinnad från Aten. (När blev mitt barn så stort att det började resa omkring ensamt över jättelika flygfält med liten grön kappsäck och baksmälla och extra legroom p g a sina två meter?) 

"Saaaatan, nu tappade jag min netti när du ringde och jag är mitt i ett spel", sa han. "Eller VAR, för nu förlorade jag. MÅSTE du alltid ringa mitt i en match?"
"Nå men sorry", sa mitt sårade ego, "jag ville ju bara kolla om du har det bra, vi hörs väl en annan gång då."
"Nämen nog kan vi prata nu, när mitt spel ändå är förstört."
"Okej, hur är livet?"

En oändligt lång och detaljerad beskrivning med miljontals sidospår följde - (något som vi i vår familj kallar en Anna-selitys) - av hans vänner, hans vänners vänner, krogarna i Grekland, fotbollsmatchen, Istanbuls flygfält, hans soon-to-be-körkort-på-hyllan eftersom han inte hunnit utföra del två av bilskolan på grund av armén - (prioriteringsfråga skulle jag ha sagt, om jag fått en syl i vädret) - utsikterna inför att få eller inte få biljetter till de kommande VM-matcherna beroende på olika utfall, ostädigheten i hans lägenhet, livet efter armén med mera med mera.

"Nå! Hade du något annat?" avrundade han till sist.

 💓

***

Den yngre sonen avklarade sitt teoriprov och har nu endast en föreläsning kvar innan han kan avlägga körprovet. För övrigt var han på uppbåd under veckan och blev frikänd från värnplikten på grund av stor ryggoperation som tyvärr väntar i vår. 

Lite rörande att han varit i skolan efter uppbådet fastän dit gick halva dagen och han lika gärna  kunde ha åkt rakt hem.
"Nemen spåran till skolan gick ju precis där förbi; jag kunde ju liksom inte låta bli att ta den."

Vem skulle ha trott det för några år sedan?

💓

***

Träffade idag öbo-syssling över asiatisk lunch och skvallrade igenom det senaste samt besökte en musei-julmarknad på Nationalmuséet. Efter detta var det mörkt igen och jag kom hem och städade sko- och väsklådor och  lånade grannens bastutur.

"Hur stor bastu-debt HAR du egentligen?" undrade artonåringen medan han lassade i sig glögg och pepparkakor. 

Jag förklarade förnärmat att jag donerat säkert fyrtio bastuturer under årens lopp och lånat tre, så det så.


lördag 16 november 2019

Gaffelmusik

Idag känns det som om jag inte vaknat alls. Vilket jag nog borde ha, eftersom jag sov åtta och en halv timme och körde tjugoåringen till flygfältet redan efter nio. Han åkte till Aten för att fortsätta fotbollshuuman med måndagens match och bo hos kompis som studerar där. Efter detta har jag hunnit byka, yoga, bädda, göra spanskaläxor och äta lunch men jag har fortfarande inte riktigt vaknat. 

Kanske ikväll när jag åker iväg på jobbets lillajulskryssning? Det får man hoppas, annat vore ju dystert.

Igår var jag med kompis på ett glas vin och sedan på Svensksi för att se början av slutet på FORKs karriär. Ytterst underhållande, feelgood och nostalgiskt och emellanåt så fint att håren reste sig på armarna. 







onsdag 13 november 2019

Mid-week-mini-week-end

Man kan inte precis påstå att mitt bloggande tagit fart. Nå, allt har väl sin tid.

Min egen tid nådde 48 år igår. Firade med att gå igenom familjeföretagets bokföring med Mor, bjuda henne på färdig tomatsoppa och karelska piroger samt försöka installera Mobile Pay på hennes telefon men misslyckas. Därpå följde bastu och min nya kvällsrutin, yogan. Jag som aldrig i livet trott att jag någonsin skulle utföra någon form av gymnastik i mitt eget vardagsrum har nu hållit fast vi den här rutinen varje kväll sedan tillbaka från Madeira. Helt ypperligt för kropp och själ, i synnerhet som det tycks omöjligt att släpa sig till gymet genom höstmörkret. 

För den som vill pröva finns det en massa inspirerande och dessutom gratis YouTube-lektioner och 30-dagarsutmaningar här: https://yogawithadriene.com/ (Tackar Syster för livsräddande tips.)

Imorse släppte jag in min städare Sergej (som på riktigt heter något annat) efter åtta - söndrig summer betyder extra spring i trappan, men detta även välkommet med tanke på utebliven övrig träning - och körde sedan ut till landet för att skämma bort mig med distansdag och kvällsbastu. 





Vilket jag nu gjort; i ösregn, men vad gör det när jag ändå suttit framför datorn sen jag kom. Utom då en halv timme yoga och en timme i bastun som jag i min iver eldade till hundra grader och  därmed var ganska glad över regnet som man kunde gå ut i mellan varven. Man lär så länge man lever och lyxproblem att bastun kan bli för varm; har inte precis lidit av den utmaningen tidigare. 



Imorgon bitti till kontoret härifrån. Känns nästan som att ha haft en miniweekend.

måndag 4 november 2019

Flugan i kaffet

Man vet att det är måndag när det störtat en fluga i ens kaffekopp på jobbet och innertaket utanför ens arbetsrum börjar droppa skit - bokstavligen.

***

Under lördagens middag diskuterade vi psykologiska tester man genomgår i armén och kom fram till att jag antagligen skulle ha blivit underkänd p g a min tendens att vilja sparka duvor varje gång jag går över ett torg.
 


Ni får ursäkta blogginlägg av så här undermålig kvalitet, men måste hålla ribban lågt för att alls lyckas återuppta bloggandet. Dessutom är det som sagt måndag.

söndag 3 november 2019

Livet är en fest!

Min yngste blev myndig i fredags. Hur gick det till? Inatt drömde jag att han var helt liten igen och kom till min säng på natten för att han var mörkrädd. 

I verkliga livet firade han den stora dagen med sin Fars släkt på fredag kväll och med min släkt på lördagen. Vi hade tvåpersonerskaffe hemma hos mig varefter vi tog metron till Drumsö för housewarmingskumppa hos sönernas styvkusin som också fyllde år. Därpå följde en gemytlig fjorton personers middag på Casa Mare. Ungdomarna försvann åt olika håll på festligheter men den färske artonåringen kom hem och lekte med sina födelsedagspresenter.






Idag fortsatte firningarna ute i Lingonskogen. Far fyller 75, hans badkappa som han fick i femtioårspresent fyller 25 och Syster har fyllt 50. Dessutom skulle Farfar ha fyllt 100. Allt detta firades med gryta. kaffe och paj och aderton personer. Mycket trevligt även detta men jag glömde fotografera så det finns tyvärr inget bildmaterial.