Imorse steg jag upp, åt mitt morgonmål, tittade på nyheterna, drack kaffe och njöt av mörkret och julstämningsljusen. Knallade ner för trapporna, hoppade i bilen, backade, öppnade porten med fjärrkonrollen och insåg - lyckligtvis ainnan jag hunnit köra in i den krokiga portgången - att det stod en gul Ramirentpaketbil parkerad prick rakt utanför porten.
Tog upp registernumret, ringde någon parkeringsförvaltningsinstans och även Ramirent själva, men eftersom ingendera kunde uppge hur länge det skulle ta att flytta bilen så tog jag min datorväska och hoppade på spårvagnen och metron i stället.
Lite stolt över att jag egentligen inte ens blev irriterad. I alla av mina förra liv skulle jag ha flippat ur och hoppat jämfota men idag njöt jag bara av att titta på folk i morgontrafiken och andas frisk luft på promenaden mellan metron och jobbet.
Ska bli intressant att se om bilen står kvar när jag kommer hem. Kan hända att jag inte förhåller mig fullt så zen om detta upprepar sig flera dagar i följd.