... av livet och vardagen, i ord och bild ... elämästä ja arjesta, sanoin ja kuvin.
onsdag 29 november 2023
Granskottskameleonten
torsdag 12 oktober 2023
"Månne jag blir uttråkad....."
..."under hösten", tänkte jag, när vi beslutat att stänga den ena butiken och jag därmed kan välja fritt var och när jag gör mitt jobb och inte just är bunden till plats och tider.
Tillsvidare har jag inte varit uttråkad. Jag började september med en vecka på Mallorca varefter vi jobbade som dårar med att få Högbergsgatan tömd och inredd på nytt åt vår hyresgäst och samarbetspartner, samtidigt som vi var med en fot på Habitare. Nu börjar det så småningom lugna ner sig till business as usual, om nu något sådant finns i vår föränderliga värld.
Högbergsgatan - nu office för fastighetsförmedlare & JV showroom |
För att scrolla mindre och läsa mera skaffade jag häromveckan Storytel och tillhörande läsplatta. Till Storytel-månadsprenumerationen hör sisådär 70000 böcker som det bara är att ladda ner och börja läsa, så tröskeln till läsning är minimal, jämfört med att låna på biblioteket (vilket jag typ aldrig gjorde för kaikkimullenytheti) eller köpa. Dessutom är skrivplattan lätt att packa med sig och lär funka också i solsken - har inte precis varit aktuellt på sistone, men inomhus när det stormar och regnar funkar den åtminstone utmärkt. Man kan såklart läsa också på iPad (om man har en) eller telefonen, men plattan är ju mattare och gjord så att den ska kännas mera papperslik och dessutom innehåller den inga frestande appar.
"Boken" hålls öppen medan man äter! |
fredag 4 augusti 2023
Isbrytare, hissar och "bara Ken"
Min Far rekommenderade absurda noveller av Mircea Cărtărescus, som tydligen påminde honom om min dröm Ziti, maskingeväret och hunden. Vet inte om jag har behov av dem dock, eftersom mina drömmar fortsättningsvis är absurda nästan till ansträngning. Har lyckligtvis glömt de flesta, men en natt reste tjugoettåringen och jag omkring med en isbrytare som var döpt efter en kändis vars namn jag har glömt. Vi blev erbjudna att ta emot frivilliga arbetsuppgifter för att få tiden att gå. Föga överraskande tackade tjugoettåringen nej medan jag erbjöd mig att mäta vattenmotståndet. Det gjorde man man genom att sticka ner en lång stav i vattnet genom en lucka i båtens botten och försöka hålla den på plats. Det var ganska tungt som ni kan föreställa er, och naturligtvis fylldes fartyget också med vatten, så det var svårt att nå resultat. Minns inte hur det slutade, men knappast bra.
En annan natt åkte jag hiss och fick välja att stanna i våningarna "Sista anhalten" eller "Kalahari". Jag valde den sista anhalten och när dörrarna gick upp och jag steg ut var det bara ett kliv ut i tomma luften. Jag fortsatte färden med långa flygkliv ut över staden - ni vet, avstamp och ett jätteflygkliv typ över en hel stadsdel, sen avstamp igen, det är är det bästa som kan hända i en dröm - men var jag till sist hamnade förtäljer inte berättelsen.
Det om drömlivet. (Man behöver inte vara drömtydare för att förstå att jag verkar leta efter lite ny riktning.)
I riktiga livet tog jag ex tempore tjugoettåringen på Barbie-filmen igår. Det var mest för att hållas "på pulsen", men det var en överraskande positiv, ironisk och intelligent upplevelse. Kan varmt rekommendera, som en tankeställare, eller för att få sig ett gott skratt - eller bådadera.
Barbie & "Bara Ken" |
Innan bion på Maxim var vi på Olivia och åt pasta. Försökte där komma ihåg vad jag sett på bio senast. Jag hade absolut inget som helst minne av det. Efter att ha gått igenom alla mina Instagramstories och mina Finnkino-biljettköp i bankappen och lyckats identifiera tidpunkten för filmen till januari 2023, så klev jag in här på bloggen och hittade en anteckning om att det var Bränn alla mina brev.
"Hur kan man INTE minnas vad man sett på bio senast?"
lördag 15 juli 2023
Ziti, maskingeväret och hunden
I mitt riktiga liv tycks det inte hända något värt att rapportera, men annat är det i min drömvärld syns det. Inatt hände det så mycket fasligheter att det var en lättnad att vakna.
Natten började med att jag klagade på vedleveransen jag beställde häromveckan - den var ynka liten och dålig blandved. Jag har inte vågat klaga IRL, men i drömmen gjorde jag det och blev följaktligen jagad med mönkijä och maskingevär i timmar. Det sista jag minns är att jag tog skydd i barndomshemmets badkar medan leverantören körde av och an i korridoren utanför och fyrade av smattrande kulregn mot badrumsdörren.
Vaknade till och fick hjärtslagen att lugna sig efter nån kvart, vände mig på andra sidan och somnade om.
Befann mig på en stor gård där vi tydligen hade fest med syskonen och några andra. Jag var ute och bar ved eller vatten då en enorm, lurvig vildhund dök upp ur skogen. Den sprang rakt fram till mig och hälsade våldsamt med att hoppa upp och försöka nafsa mig i fejan. Jag ropade på de övriga som kom ut och tittade på avstånd. Vi förundrades över detta vilddjur. Samtidigt fick jag syn på en stor handväska som hängde runt hundens hals. Den var full av prylar, block, pennor och en plånbok.
Efter en stunds dividerande beslöt vi att det var okej att gräva igenom plånboken. Där hittade vi telefonnumret till en Ziti, som sades vara hundens ägare. Jag ringde och han som svarade hette ingalunda Ziti, ej heller kände han till hunden. Jag grävde fram visitkortet igen och konstaterade att där stod något helt annat, Harald Krusman eller dylikt. Innan jag tytt kortet färdigt åt vildhunden upp det. Sen bet han sig fast i min lediga hand så att blodet rann och när jag fick loss honom hade jag en lång rad tandmärken i handflatan.
Ziti som inte hette Ziti utan kanske Harald Krusman lovade komma efter vildhunden trots allt. Medan vi väntade flippade vildhunden ur totalt, den varvade frenetiska påhopp mot mig med hopp upp på hustaket, därifrån den rutschade ner och landade platt på gräsmattan, gång efter gång.
Natten slutade med att jag var på roadtrip med en blandad skara och när de plockade upp mej från hotellet där jag övernattat insåg jag att jag GLÖMT ATT ÄTA MORGONMÅL. Ni som känner mej vet, att det här var nattens värsta.
Jag vågar kanske aldrig mer gå och sova. Tröstar mej med kaffe på säng.
fredag 30 juni 2023
Finlands Texas
Nej men se, jag har en blogg!
Juni passerade i en rasande fart, med utförsäljning i butiken på Högbergsgatan (mer om detta senare), happenings för inredningsplanerare, mässa i Billnäs, lagerförsäljning och utöver jobbet en del terrasser och middagar. Min förlorade son dök också upp och spelade ett varv golf med mig och den yngre sonen, som något oväntat börjat ta i klubban efter att jag släpade honom på en golfkurs på morsdagen. Midsommaren firades hos Bror och Svägerska med golfrundor på Gumböle och Hills samt bastu, grillmat, skumppa och vin.
Därifrån av och an hem för att packa om väskan och så bar det av mot Stockholm med samma gäng för inredningsinspirationsresa. Utöver besöken i butikerna Hans Mikael Inredning, Oscar & Clothilde, Brandstationen och Svenskt Tenn så promenerade vi otaliga kilometer, satt på otaliga terrasser och drack vin samt åt god mat och spelade nyinköpta frågespel. Mycket trevligt och varmt och soligt samt kravlöst, då vi fungerar på ganska samma sätt (läs: är snabba i vändningarna samt gillar vin och vandring) och det är helt okej att gräva fram sin bok ur väskan på terrassen och läsa i stället för att umgås.
Massor av kultur och shopping blev ogjort - en annan gång!
Av och an hem och vända och jobba distans och nu ÄNTLIGEN pustar jag ut på landet. Bortsett från gräsklippning, distansjobb och bastubad igår kväll har jag inte ännu hunnit med annat, men gjorde en ny bekantskap i bastuns tvättrum igår - sannolikt en bålgeting.
Har aldrig i mitt liv sett en så stor geting och den brummade som typ ett flygplan. Tyvärr hann jag inte få någon bild av den utan förde ut den med hjälp av ett ämbar och en dagstidning. Fullt SÅ stor var den inte, att jag behövde ett ämbar, men jag skulle i efterhand uppskatta den till minst 5-6 cm, fastän det på nätet står att de kan bli 3,5 cm.
Det KAN förstås ha varit en asiatisk jättebålgeting - Vespa mandarinia - aka mördargeting, som jag också stötte på i mina efterforskningar. Dess vingspann kan bli upp till 7,5, cm.
Allt är större här på Majudd (och i Texas.)
måndag 15 maj 2023
Den som gapar efter mycket
torsdag 4 maj 2023
Glasögonförbannelsen
torsdag 13 april 2023
Snabba ryck
måndag 20 mars 2023
Back on track
Tillbaka hemma efter en lång weekend i London med sönerna* och en dryg solovecka på Gran Canaria och Teneriffa. Planerade en bloggpost med grundläggande reserapport med massvis med bilder, men det får bli till en annan dag, om det ens blir av. Tiden rinner iväg som den brukar. Kan summera att det var en härlig resa med massvis av nya intryck; fotbollsmatch, tunnelbanor, museer, bonding med och mellan sönerna, sol, vin, cava, skrynkliga potatisar, gambas al ajillo, sand, saltvatten, långa promenader och lite trevande övning av spanska.
Hem kom jag tidig onsdag morgon och har sedan haft butiksjobb torsdag-lördag och försökt acklimatisera mig i samråd med min post-travel-blues. Igår tog jag mig till mitt nya gym för andra gången i år - gör vågen - och har nu ont i varenda muskel i hela kroppen.
Eftersom jag inte tidigade hade tillräckligt att göra (krhm) så anmälde jag mig i en svag stund innan resan till en foto-instagram-brand-kurs som jag nu försökt komma ikapp med. Har ju även en illustrationskurs på gång och min spanska (som förresten börjar om en halvtimme, måste hinna äta också, så det här blir kort.)
Bilden från Santa Cruz får illustrera mitt liv som halvalkoholiserad singelpensionär på Teneriffa om tio år eller så.
*23-åringens resa blev lite kortare än våra andras, då han på Arlanda insåg att hans pass trillat ur väskan hemma i Örebro. Som den fyndige unge man han är, bokade han om sitt flyg och körde hem till Örebro efter passet och dök upp i London sju timmar efter mig och tjugoettåringen.
Tjugoettåringen å sin sida flög ensam hem från London - första ensamflyget. Hur det nu kom sig så blev hans dator i säkerhetskontrollen på Gatwick. Detta trots att vi alla checkade in samtidigt och allt gick lugnt till. Som den fyndige unge man han är hade han kontaktat fältets hittegodsbyrå och fått hem sin dator med kurir några dagar senare. Det kostade honom nittio pund, men slutet gott allting gott.
tisdag 28 februari 2023
Att leta efter Wally
Idag på min spanskatimme fick jag leta efter Wally och samtidigt försöka berätta allt som händer på bilden.
onsdag 22 februari 2023
TV-middagen och överraskningen i kylskåpet
Mitt "försvunna" ägg hittade jag aldrig, så utgår från att jag ätit upp det trots allt. Tankspriddheten uppenbarar sig även på andra sätt. Idag hittade jag i kylskåpet de nyckelknippor jag köpte häromdagen för att hålla ordning på nycklarna till olika hyreslägenheter, men som försvann spårlöst medan jag packade upp mina inköp.
Mycket annat fanns det inte i kylskåpet, men i bakgrunden skymtar stommen för min middag, fajitas-kycklingbitar. (Och en av kallsan skrämd eller sällan-defrostad kylskåpsvägg.)
Middagen inmundigade jag framför TVn för att hänga med i nyhetssvängarna.
Men jag woltade åtminstone inte hem färdigmat! (Bloggaren klappar sig själv på huvudet.)
lördag 18 februari 2023
Det försvunna ägget
Imorse kokade jag två ägg till mitt morgonmål, och så slängde jag i mig det ena medan jag läste mina jobbmejl. Sedan steg jag upp för att ta det andra ägget ur kastrullen, men då var det borta. Det är ju möjligt att jag ätit båda utan att tänka på saken, men jag hittade bara skalet av det ena.
Den illvilliga förkylningen börjar äntligen vara förbi. Nå forfarande låter jag som om jag pratar ur en källare och då och då drabbas jag av torrhosteskov och är helt och håller rätt så kraftlös, men voiton puolella! Då är det femton dagar sedan jag blev sjuk och tjugo sedan de första känningarna. Vansinne! Kanske kan jag gå till gymet igen i april?
Rosorna köpte jag åt mig själv lämpligt till vändagen.
onsdag 15 februari 2023
Choosing my battles.
tisdag 14 februari 2023
måndag 13 februari 2023
Att "göra ingenting".
Den här förkylningen är en seglivad jevfel. Har nog tillfrisknat såtipass att jag jobbade hela slutet av förra veckan och körde ut till landet på lördagen. Det var vackert, soligt och vintrigt väder och The Wizard of Oz skötte sig utmärkt.
Hade planerat att göra ingenting (= studera spanska, rita, läsa, bada bastu och planera renovering) men blev ex-tempore inbjuden till Mor på blinier och några glas vin.
Det var mycket angenämt men i kombination med att jag städat och möblerat om i tre timmar efter att jag anlänt så kände jag mig på söndagen som om jag sprungit en maraton dagen innan. Låg med andra ord ganska lågt, tittade på diverse serier och ritade klart veckans uppgift för illustrationskursen samt tillredde en potatisgryta med oliver, feta, höna och tomat och avrundade dagen med bastubad.
Inatt sov jag nio timmar (!) och startade mot stan tidig förmiddag för att hinna till illustrationskursens gruppmöte klockan två (online, alltså.) På vägen stannade jag i två större järnaffärer för att välja kakel och badrumsmöbler; det börjar bli lite bråttom då renoveringen börjar imorgon. Efter illustrationskursen var det spanskaläxor och spanskatimme. Fy fasen så det var knaggligt efter två veckors paus!
Imorgon står det främst renoveringsplanering på agendan och resten av veckan är jag i butiken, så nog skulle jag gärna snart få tillbaka min vanliga energi och sluta låta som om jag pratade ur en burk.
onsdag 8 februari 2023
Skrivkvarten
Ska stänga butiken om en kvart, så få se vad jag hinner plita ner innan dess.
Är alltså på benen igen, om än inte fullt frisk. Den här sjukan har varit allt annat än tråkig! Varje dag någon ny överraskning! Ett par kvällar redigt över trettioåttagraders feber, vilket betydde att jag frös som en hund och inte kunde läsa eller se på tv, så det var bara att ge upp och krypa under täcket. En dag hade jag så ont i nacken att det knappt gick att vrida på huvudet. I något skede tappade jag luktsinnet (Måste testa om det har återvänt, ett ögonblick - jo, nu känner jag en svag doft av kaffe när jag sticker näsan i espressomaskinen.)
Imorse var mitt ena öga igenmurat och jag mindes att aj jo, ögoninflammationen saknas ännu! Men det verkar som att det bara var ett resultat av allt innehåll i mitt huvud på morgonen (och då menar jag inte den enastående IQn).
Mina fellow kollegor är någon dag före mig i sjukdomsbilden men är inte närapå återställda de heller.
Till mer än detta räcker inte fantasin idag, fastän det återstår åtta minuter av kvarten. Jag kan avsluta med en bild jag ritade igår i min illustrationsworkshop som började med en "Draw-this-in-your-style"-kvart.
Minions (/ˈmɪnjənz/) are a male species of fictional yellow creatures that appear in Illumination's Despicable Me franchise. They are characterized by their childlike behavior and their language, which is largely unintelligible. ( WIKIPEDIA)
fredag 3 februari 2023
Hälsningar från sjukstugan
Efter sådär fyra fem nätters galen torrhosta och med tanke på att alla mina tre kolleger insjuknat i fasansfulla förkylningar unde den gånga veckan, så borde jag ju inte ha blivit överraskad när näsan började rinna igår. Men jag hade ju inte ens träffat dem på evigheter! Trodde ju dessutom att jag redan var på bättringsvägen och skulle klara mig med endast lite kråkel i halsen, nå det gjorde jag inte.
Använde i natt fyrtio näsdukar och måste sova (nåja, "sova"), med en i handen, för att undvika obehagliga överraskningar. Utöver den fasliga snuvan så värkte hela ansiktet, huvudet, ögonen och käkarna. Äter burana som godis.
Lite olägligt då jag har en miljon projekt på gång och var så full av inspiration på alla fronter och fick nya gymkläder på posten igår, så typiskt! Men kan inte hjälpas. Borde ha haft träff med en låsfirma i Vallgård idag, men flyttade det i sista sekund igår när jag insåg vartåt det här barkade. Ny hyresgäst í en av familjeföretagets lägenheter fick avhämta nyckeln vid min ytterdörr imorse, med tre meters avstånd.
Har i alla fall tid att läsa alla mina inredningstidningar, för en gångs skull.
Och solen skiner såklart....
söndag 29 januari 2023
The Wizard of Oz
När jag beställt min bil, som alltså fanns på lager och var halvvägs in i registret, undrade jag vad jag skulle få för registernummer. Ville ju gärna kolla att det inte var något helt fruktansvärt, som FIS eller MUS. Det visade sig att den hette OZT och den första tanken som dök upp i mitt huvud var The Wizard of Oz, så nu heter hen så. Litet av en wizard behöver hen väl vara, för att komma upp för backen på landet.
Själva filmen har jag inget annat minne av än att jag eventuellt sett versionen från 1978 för att Michael Jackson (som jag fanittade så till den grad att jag knallade runt med näthandskar och glitterscarfar halva åttiotalet) var med i den som Scarecrow. Men när jag nu läste en synopsis av intrigen, visar det sig att the Wizard of Oz var den enda som kunde visa filmens huvudperson Dorothy vägen hem.
Vad bättre namn kunde man ha på sin bil? <3 Jag hämtade hem hen på fredagen och passade i samma veva på att luncha sushi med en väninna i Sello.
Igår eftermiddag tog The Wizard of Oz mig till Mattby för träff med annan väninna vid Löylykonttin, där vi utbytte senaste nytt, badade bastu och hoppade i plurret tre gånger. Mycket angenämt, och under det att började det lagom snöa, så att jag fick pröva att köra hem i snöglopp med fyrhjulsdrift och köra om små Polon och annat där nere. I min Audi halvlåg jag ju praktiskt taget längs med landsvägen, så känns nu som att jag sitter väldigt högt uppe. Att ta sig in genom portgången är förvånansvärt utmanande - T-Rocen är enligt alla sites knappa 4 cm bredare än Audin, så det borde ju vara en bit av en kaka. Lyckligtvis har den ju kameror och radar och så vänjer man väl sig.
Idag lyckades jag äntligen ta mig till mitt nya gym, på andra sidan Kaserntorget. Utmärkte mig naturligtvis genast genom att inte ha ett lås till skåpet, så fick köpa ett i lobbyn. Därefter ställde jag mig på den enda lediga löpmattan av ca 20 och började springa, tills en instruktör kom fram och bad mig avlägsna mig eftersom det var en ledd löptimme på gång. (Jag hade missat skylten.) Satt mig argt på en cykel och blev efter 12 minuters infernalsikt pedande så svettig att jag måste torka av mig med papper, varefter jag gick till lobbyn - igen - och köpte en liten handduk att torka mig med. Dessutom vara alla andra typ tjugoåringar med getingmidjor, svarta trikåer och airpods, där jag hade gredelin topp, klimakteriemage, spräckliga trikåer och enorma hörlurar.
Annars gick allt bra och lyckligtvis skiter man blankt i sådana bagateller så här efter femtio. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, men med tanke på jobb, illustrationskurs, remppa och skriverier och vänner som man ska hinna träffa och serier man ska hinna se och böcker man borde hinna läsa, så kan det bli en utmaning.
torsdag 26 januari 2023
"Hela världen luktar skit", sa han som hade skit i mustaschen.
Igår kväll tillredde jag pasta bolognese för flera dagar framåt. Annars allt bra, men trots att fläkten var på för fulla muggar ( - även om jag AVSKYR ljudet och helst skulle strunta i den - ) och jag hade dörren stängd till tamburen och sovrummet så luktade alla mina kläder och hela mitt hem matos så till den grad att jag vaknade av det på natten. När jag kom hem från jobbet ikväll var det som att kliva in i ett italienskt restaurangkök under rush hour.
Tar gärna emot tips. (WOLT känner jag redan till.)
På tal om att vakna på natten, så hade jag på morgonen en så spännade dröm när väckarklockan ringde att jag ställde den en halv timme framåt för att få se hur det gick. Tills min stora förargelse har jag nu inget som helst minne av drömmens innehåll, eller om den fortsatte när jag somnat om.
Använde arbetsdagen främst till att försöka komma underfund med nya verktyg för web och sociala medier, bland annat Bitly och Google Analytics. En djungel, och jag är lite för gammal för att svinga mig i lianer. Men skam den som ger sig.
Väl hemma lyssnade jag på ett webinar med Hanna Brotherus om hennes skrivande. Det var så där lagom inspirerande, men jag var kanske inte i rätt sinnesstämning. Slängde mig sedan på yogamattan - dag 20 av 30 stod i turen. Det var en mycket kort och avkopplande Restore-session, till skillnad från många andra. Det känns nästan som att det hänt något positivt med huvud och kropp under de här tjugo dagarna, men kanske jag inbillar mig. Tjugo minuter yoga per dag kan väl knappast räcka för att hålla en i form? Men skadar gör det ju knappast heller och till min stora förvåning har jag ofta börjat dagen med yogasessionen redan innan morgonmålet. Vem skulle ha trott det? De dagarna har blivit de allra bästa, känns det som.
Hämtade förresten mina ungerska tavlor från inramningen. Jag måtte snart vara stamkund hos Life Art på Fredriksgatan. När jag förde de här senaste fick till min stora fasa ett mummukuume-skov av värsta sorten precis när jag klev in genom dörren och måste klä av mig alla ytterkläder och stå och torka mig i fejan med en näsduk samtidigt som jag vände försäljaren ryggen och låtsades titta på hans tavlor för att tillståndet skulle undgå honom. I samma ögonblick som jag fick en känsla av att exakt samma sak hände senast jag var där, så utbrast han:
"Taisit käydä tässä jokin aikaa sitten?"
Nu ska jag gå och sätta min huppare från igår i tvättmaskinen, för får kväljningar av att sitta här med den på mig.
måndag 23 januari 2023
När tiden gick snabbare än vanligt.
Tappade lite greppet om skrivandet häremellan, då veckan gick med en omåttlig fart. (Minns min exmakes utsago när han återigen blev försenad från någon mer eller mindre viktig tillställning, och påstod att "tiden plötsligt gick mycket snabbare än vanligt". Det gjorde den naturligvis inte, men jag inser hur det kan kännas så.)
Minns inte riktigt vart min tid har gått, men åtminstone har jag yogat varje morgon innan jobbet för att jag inte varit säker på att hinna efter jobbet. En kväll var jag och två väninnor och åt blinier och drack vittvin på Saslik där jag nog inte varit på över tjugo år - still going strong. En hel del butiksjobb har det också blivit och en dag roadade svägerskan och jag möbler mellan olika lager, butiker och kunder. På lördagen blev det att byta om till åttiotalsmode och närvara vid 51-årsfest på NJK på Björkholmen. Supergod mat, gäster på gott humör och vildsint dansande till bandet som naturligtvis spelade åttiotalsmusik. Hemma vid halvtresnåret beställde jag burgare som nattmat med WOLT, tänk så praktiskt att beställa hem sin snägäre!
Igår en sväng på resemässan med Bror och Svägerska. Det var ganska meningslöst, för ingen vill sälja oss någonting verkade det som och annars också en högst oinspirerande tillställning. Efter detta tog jag mig till Kinopalatsi i Kajsaniemi där jag såg filmen "Bränn alla mina brev" om Alex Schulmans släkthistoria. Det var en fin film i vackra miljöer och personporträtten mitt i prick.
Och vart i all världen gick den här dagen? Har sorterat Mors post på Drumsö, köpt fyra kassar mat när jag för en gångs skull var i rörelse med bil, inhandlat en ny ritpenna på Verkkokauppa för att eventuellt börja illustrera digitalt igen efter en lång paus, avhämtat ett paket på posten, vikt byke, tvättat mera byke, försökt föra en lampa på reparation men butiken var stängd och pratat om spanska matseder och Shakira med min mexikanska spanskalärare. Nu är jag vrålhugrig och ska tillreda middag.
måndag 16 januari 2023
Regn & rusk
Tredje dagen på landet. Det har blåsregnsnöslaskat från morgon till kväll, och bortsett från bastueldandet och besök på utetuppen har jag inte satt min fot utomhus. Idag var det ljust en stund på dagen tycker jag mig minnas, men det gick om ganska snabbt; jag satt i möte. Igår regnade det in så mycket genom taket på utetuppen att man borde ha haft paraply när man satt där.
Annars är här hur mysigt som helst.
Lite nervös var jag över att ta mig hit utan fyrhjulsdrift eftersom Ringvägen var huvudsakligen glanskis ännu på lördag, men i min backe hade det lyckligtvis smultit så mycket att man fick fäste i sanden. Nu lär resten av isen ha smultit. Det klarnar när jag kör iväg på styrelsemöte senare ikväll.
torsdag 12 januari 2023
Korvsoppa och renoveringsplanering
Igår kväll bjöd jag hem tjugoettåringen på korvsoppa och jobbsök. Närmare bestämt lagade vi tillsammans korvsoppa och så hjälpte jag honom att skapa en LinkedIn-profil så att han ska kunna söka sommarjobb inom IT-branschen. Inte så att han inte skulle klara av de här sakerna själv, men en spark i röven är väl aldrig fel.
För att förnedringen skulle vara ömsesidig tvingade han mig att göra ett test i snabbskrivning på datorn. Eftersom jag använder två fingrar och inte kan titta på skärmen samtidigt som jag skriver så kan ni gissa hur det gick.
"Det är helt okej om du ger upp", sa han till sist. Då övergick vi till olika Wordle-och andra gåtor, som jag naturligtvis inte heller kunde lösa.
Sen skickade jag hem honom.
***
Imorse ringde klockan redan sju - jag undrar när det hänt senast? Kanske när jag flög någonstans. Jag hade stämt träff med renoveringsentreprenören i Vallgård klockan nio, och man vet ju nuförtiden aldrig vad ADHD-vädret har att hämta, så måste vara på den säkra sidan. Idag var det endast lite blötsnö på biltaket. Körde genom beckmörker och slask och parkerade i trä-Vallgård och steg ut i en vattenpöl.
Den förra ägaren hade gjort en söt liten lösning med en dusch inne i en kaklad garderob, med dushdraperi och trädörr. Ni kan ju tänka er hur det ser ut när hyresgästen duschat där inne i tre års tid. Tillsammans med entreprenören kom vi fram till en lite modifierad bottenplan som jag ikväll har ritat och skickat till husbolaget för godkännande. Få se hur det går och hur länge det tar. Det kommer att stå mig dyrt, men hellre det, än att upprepa gamla misstag.
tisdag 10 januari 2023
Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet.
måndag 9 januari 2023
Död åt skrivkrampen!
Under min maniska period, som jag hamnade i efter min resa och som fortgår, anmälde jag mig bland annat till en online skrivklubb. Lyckligtvis är det snarast en inspirationskurs med webinar en gång i månaden och små inspirerande tips och övningar där emellan. Tanken är alltså inte att plötsligt skriva en bok utan hålla igång skrivandet på ett eller annat sätt. I mitt fall betyder det bloggen.
Slutar troligen tvärt när jag hamnar i nästa svacka, men bara att njuta så länge det varar.
Dagens lärdom var att det aldrig är rätt tillfälle att skriva, men paradoxalt nog aldrig heller fel. Det är bara att ta i pennan och börja skriva. Hence, femminutersregeln.
För övrigt hann mitt maniska jag idag beställa installation av innerdörrar till två av familjeföretagets hyresbostäder och en renoveringssyn till min egen. Därefter tog jag mig genom snöyran till en läkare för medelålders damer som skrev ut diverse recept då inte gröna bönor och salviapreparat riktigt tycks räcka för att hålla klimakteriet i schack. Pulsade tillbaka hem för ett tretimmars Teams-möte med mina kära kollegor.
(I det här skedet googlar jag kollegor eller kolleger, rädd för att min Far annars ringer och upplyser mig.
söndag 8 januari 2023
Femminutersregeln
Jag har brukat använda femminutersregeln på mina gymbesök (som inte har infallit på flera månader, men det är en annan historia). Regeln går dock att applicera på vad som helst - städa, skriva, rita, springa, promenera..... Vad du än vet att du borde göra men inte känner dej hugad att ta itu med, börja med fem minuter. Om du inte blir inspirerad så räcker det, hemåt såviså, och råkar du få inspiration så är det ju bara ännu mer hemåt.
Idag använde jag regeln på städning. Efter de gångna dagarnas städdille var jag inte särskilt inspirerad imorse, men efter morgonyogan och morgonkaffet ( - närmare bestämt mina tre morgonkaffen - ) beslöt jag att städa en låda.
Det slutade med att jag städade alla lådor i tamburbyrån och fem skåp till i köket och recepthyllan och så fortsatte jag i arbetsrummet med resterande papper. Avbröt bara för att äta omelett med julärter till lunch. (Man tager vad man haver). Följande paus inföll när soppåsarna tog slut och jag knallade iväg till K-butiken genom snöfallet för påfyllning.
Att föra ut stora, fulla svarta soppåsar (jätesäkkin) känns inte riktigt bra här i Ulrikasborg nuförtiden, men var ju tvungen.
Nästa i tur står Rummet Detta (benämningen härstammar från mina farföräldrars hus), det vill säga den före detta alkoven som därefter blev yngre sonens sovrum och därefter mitt arbetsrum, men nu ett rum för genomresande kappsäckar, överlopps kläder på väg till insamlingen, gammal elektronik, böcker som inte ryms i hyllorna med mera med mera. Den sorgliga sanningen är ju att människan samlar på sig precis så mycket prylar som hen har utrymme för.
Det bär mej emot att publicera så här fasansfullt oestetiska bilder, men får kompensera en annan dag.
lördag 7 januari 2023
Feng Shui
Energiskovet fortsätter.
Tagit tag i så gott som alla jobbsaker som jag inte ens orkade tänka på i december.
Har städat mina badrumsskåp och -lådor, köksskåp och "diverse"-korgar.
Tvättat byke och ordnat in i lådor och skåp (det VÄRSTA jag vet).
Gått igenom högvis med papper från hela det gångna året.
Yogade mellan varven, naturligtvis, och så var jag förstås i butiken till klockan tre och efter det knallade jag iväg på en lyxmassage på Kämp Spa.
Efter allt detta blev det stopp och jag landade i min fåtölj och tittade på två avsnitt av Ensitreffit Alttarilla 2.0. Med gott samvete.