måndag 2 augusti 2021

Back in business!

Vet inte om jag kan skriva längre? Gör ett haltande försök.

Efter månader av fifty-sixty semester och jobb är jag nu på jobb på riktigt. En liten renovering pågår i den hya butikslokalen och utöver det har vi burit dit kubikmetervis med varor och mera är på väg. Det ska inredas och beställas hushållsapparater och prislappar och printers och pryttel och nätbutiken ska uppdateras och tas i bruk och samtidigt är det inkörningsperiod i befintliga butiken. Spännande tider! Kommer knappast att gå sysslolös i det Nya Livet :) 

 


Semestern förflöt i rasande fart och värmebölja. Under denna hann jag med en tredagars golfkurs på Vierumäki som hjälpte mig att äntligen lyfta mitt spel till min någon gång för evigheter sedan uppnådda HCP-nivå (kring 32-34), vilket i början av sommaren kändes omöjligt. Efter kursen en tredagars golfresa i Åbo med Bror och Svägerska. Vi inkvarterade oss på fängelsehotellet Kakola, rörde oss smidigt med elsparkbärden mellan olika terrasser och restauranger och spelade golf på Kultaranta, Harjuttala och Meri-Teijo. 





Mellan varven alltid några dagar på landet där jag bland annat fick ex tempore besök av kusinen samt hann på sommarfest med åttio släktingar och hängde en dag på Strömfors bruk med Syssling som dök upp från Åland. 



Nu nästan färdig för hösten, men innan dess gärna lite mörka indiansommar-augustikvällar.





lördag 3 juli 2021

Ett livstecken ur värmeböljan.

Jag har ingen innetermometer här i stan, men det lär vara närmare trettio grader i vår lägenhet. Trots detta och gårdagens besök i tunneln för medelålders tanter inklusive shottar och dans så har jag idag utfört storstädning med dammsugning, golvtvätt och badrumsputs. Det var på tiden, för måtte vara en månad sedan sist. Vi hade fönsterrenovering i juni så inte lönt att städa innan det och med det eviga flängandet mellan stad och lande och Brors lande och what not så blev det inte av förrän idag. Men nu är det gjort, i trettio grader som sagt.

Innan det fick jag till min stora förvåning med mig nittonåringen på utfärd till Sveaborg. (Visserligen överraskar han mig mest hela tiden med att gå ut och träffa kompisar, spela tennis, cykla eller spela fotboll, för att inte tala om när han står vid spisen och steker ost-skinksmörgåsar eller scrambled eggs.) På Sveaborg var det orimligt hett men mycket vackert; kan inte minnas när jag varit där senast; det kan mycket väl vara tio år sedan. 






Tjuogoettåringen å sin sida sitter i karantän på landet efter återkomsten från EM i Ryssland. Han har betett sig exemplariskt (om man då bortser från det faktum att han reste iväg, men med tanke på att det faktiskt var tillåtet och hur mycket han väntat på det, så kan jag inte klandra honom.) Han har en näve negativa test bakom sig och blir frisläppt nästa tisdag, om allt går väl.



"Turvaväli"

Imorgon vankas det födisfirning av brorsonen och på måndag bär det av på en liten roadtrip västerut. På vädret under min semiledighet kan jag inte klaga. Den nya karriären är i full gång med möbelleveranser, webbsideuppdatering, renoveringsplanering och inredning av skyltfönster, men utöver detta har jag alltså mestadels semester.




 

tisdag 22 juni 2021

Myggmysteriet.

För er som undrar var myggor föds så kan jag berätta att de föds på min utetupp under tropiska nätter.




onsdag 2 juni 2021

"The bad news is time flies, the good news is you are the pilot."

Nu återstår endast frågan: hur har jag någonsin hunnit jobba 8-10 timmar per dag?

Svaret är väl helt enkelt att jag har lämnat oskött allt det jag nu använt min tid till och dessutom levt på stressavgrundens brant.  

Helt sysslolös (= utan arbete) går jag inte nu heller då jag denna vecka bland annat deltagit i ett lunchmöte, ett kvällsmöte i nya butikslokalen, en tretimmars systemskolning, ett besök på lagret samt spenderat en handfull timmar med våra nya webbsidor och fortsätter med det imorgon. Utöver detta har jag skött pappersarbete för andra familjeföretaget.

Det som inte är arbetsrelaterat och som upptagit min tid är googling och aktivering av finskakurser för min nittonåring (efter att det blev klart att han fallit av den kälken på högskolan för länge sedan; vem är förvånad), städning av vinden, förnyandet av mitt Plussa-kort (det tog en timme), diskussion med skattebyrån om obegripliga skatter (det tog också över timme inklusive köandet och visade sig att jag ingalunda hade obetalda skatter som jag trott utan i stället betalat dem för tidigt - lyckligt så), avhämtning av nycklar till olika läghenheter, ommöblering i vardagsrummet, intag av punkar-vaccin, inköp av diverse möbler för bastukammaren på landet, undanstädning av hundratals mejl ur min privata inbox, betalning borttappade räkningar. Med mera med mera. 

Det absolut bästa är att inte behöva sitta på sin ända dagarna i ända utan man får gå omkring, åka omkring, klä på sig riktiga kläder och röra på sig. Vilken lycka!

Nittonåringen huserade ensam här i stan i närmare tio dagar och hade under den tiden lyckats fylla diskmaskinen men bara just så mycket att han inte behövt sätta igång den. (Jag upplyste honom om att det kan löna sig att diska med några dagars mellanrum oberoende.) Att tallrikarna tog slut brydde han sig heller inte om utan började använda av finporslinet.

Kanske även annat funnes att rapportera, men ska nu packa mina landegrejor för att styra kosan tillbaka ditåt efter morgondagens möten. Jag har visst varit i stan sedan lördag? Jo, för spelade Hirsala golf med Bror och Svägerska i söndags, det var en fars och tung sådan dessutom. Jag tappade så gott som alla bollarna jag köpte (12) och medan vi var och köpa kaffe i pausen rullade min vagn med bag ner i ett dike och ut trillade alla klubbor och tillbehör eftersom varenda ficka i bagen var öppen. Man måste ju göra skäl för uttrycket Bopo-move. Dessutom höll klubborna, ingen såg fadäsen och det var vackert väder och utmärkt lunch innan på Hirsala Verde så klagar inte.


På den här par 3an gjorde jag söndagens enda par.

måndag 24 maj 2021

Den nattliga studentskrivningen och huliganerna.

Det tråkigaste som finns är väl att lyssna på vad andra drömt. Men det här är min blogg så jag berättar ändå, haha. Du kan ju alltid sluta läsa här.

För ett par nätter sedan - precis efter mina truckövningar - drömde jag att jag fjärrstyrde en långtradare uppe på en bro. Sjäv stod jag långt nedanför och manövrerade med en fjärrkontroll tills långtradaren med god fart körde ut över räcket och landade någonstans långt ner där den exploderade.

(Jobbstressdrömmarna fortsätter alltså, men de innehåller inga Excel.)

Inatt drömde jag att jag skulle skriva studenten. Jag försökte gå på toaletten innan, men de båda jag hittade var fulla till brädden så det fick vara. Först skulle man leta rätt på sin egen skrivplats i en jättesal. Min var numrerad 119 visste jag, men kunde inte hitta den någonstans. Var tvungen att fråga en patrullerande studentskrivingsvakt som pekade på ett enormt träskåp där det faktiskt stod 119 på en liten plåtskylt uppe i hörnet. Jag öppnade skåpet och där vecklade ut sig ett enormt sekretärlikande skrivbord med hyllor och fack och mappar och pennor oh papperslappar.

"Där finns allt du behöver", sa vakten, "bara att sätta igång."

Jag hade visst fyra timmar på mig och skulle läsa en tjock mapp med verksamhets- och årsberättelser och räkenskaper för ett företag som jag inte minns vad det gjorde, men hade visst något att göra med fossila bränslen, och sedan skriva en summering av allt det jag läst. Blev något stressad och kallsvettig redan i det här skedet. Precis när jag skulle börja slog sig min ex-svåger ned vid bordet bredvid och började prata som en kvarn. (Inte helt oväntat, om än själva uppdykandet var en överraskning.) Jag försökte få tyst på honom, men då satte sig en av hans halvbekanta vid hörnet av mitt bord och började joppla och satte dessutom på en gammal kassettbandspelare med rappakalja. Jag försökte få tyst på allihopa och sprang även iväg och stängde av ytterligare en kassettbandspelare längre bort i salen. Försökte förgäves ta in informationen ur mappen samtidigt som det olidliga oväsendet fortsatte.

Till sist ryckte jag en patrullerande vakt i ärmen och sa med gråten i halsen att han måste göra sig av med de två huliganerna och stänga av oljudet; det hade redan gått fyrtiofem minuter och jag hade inte skrivit en endaste en rad och så här kunde det ju inte gå till under skrivningarna! Vakten ryckte på axlarna och sa att det är bara att stå ut och jobba på, inget han kan göra.

Vid det här laget vaknade jag lyckligtvis av ett evinnerligt fågelkvitter utanför mitt öppna fönster. Steg upp och skyndade mig iväg till utetuppen.

torsdag 20 maj 2021

Det Nya Livet

Jag hade min sista arbetsdag i det gamla livet förra veckans tisdag. Då bar det genast iväg till Åland med Bror och Svägerska där vi spelade golf, åt på diverse restauranger (lyx!), idkade olika utomhusaktiviteter samt bälgade i oss vin. Mycket angenämt och efterlängtat.






Vid första anblicken ser Det Nya Livet inte mycket annorlunda ut än det gamla:


Officiellt börjar jag jobba först i augusti, men i och med att vi ska ta i bruk ett nytt affärssystem (ERP) och ny webbplattform i medlet av juni är det en hel del att göra, så jag har fått ta del i skolningar, möten och web-bygge. Började dessutom min nya karriär med att hjälpa flytta lagerlokal på måndag kväll. Allt dock väldigt inspirerande tillsvidare ( - även att lära sig köra skufftrucken och få den att fastna mellan en hylla och en gammal truck; det behöver vi ju inte nämna - ) och vad vi gör gör vi ju för egen del, inte för någon annan. 

Utöver allt detta hade jag styrelsemöte österut på tisdag kväll så har varit på landet sen dess. Så grönt! Och så mycket djurliv. Under min kvällspromenad ringvägen runt igår såg jag både haren, örnen, tranan och ett rådjur. Samt ett gäng Highlander-kossor, men de var inhägnade.

Haren som ställde sig upp och spejade på sädesfältet var så mänsklig att jag nästan blev generad av att han inte hade byxor.




tisdag 27 april 2021

Innan downshift kommer dubbelskift.

Elva timmar nonstop framför datorn; först gamla jobbet och sedan det nya. Även igår dubbelpass i tolv timmar.

En morgon vaknade jag av att jag drömt att jag stod på havsbottnen med näsan precis över vattenytan medan fötterna sjönk in i sanden. En annan morgonnatt vaknade jag av att jag fick näsblod. En tredje natt vaknade jag av smärtan i ytterörat som vikt sig dubbelt just där jag bränt det med en plattång dagen innan. 

De övriga morgnarna brukar jag vakna av att armarna inklusive lill- och ringfinger har domnat. De börjar leva när jag skakar lite på dem.

Tio dagar kvar, but who's counting?



torsdag 15 april 2021

Gud ser dig nog!

Häromdagen hade jag en mindre bra dag. Sju möten, hormonstormar, en dator som slocknade mitt i ett möte, strömkabeln på landet, reserven hos tjugoettåringen, ibruktagandet av nittonsåringens dator, med mera med mera. Det blev kanske en och en annan svordom och högludda kommandon åt avkomman under den dagen.

När jag loggade in på Yoga with Adriene på YouTube samma kväll föreslog den: Yoga for Mood Swings? Jo tack! 

En annan dag knäppte jag en mommoselfie (= tjuogoettåringens definition av en selfie tagen av en person över tjugofem) och ta-daaa! så dök det i mitt Instagramflöde upp en reklam från närliggande sjukhus där de erbjöd operation av hängande ögonlock. (Far undanbedes kommentarer om Bopo hängöga - tack - har liksom inte blivit bättre med åren.)

Efter att idag ha googlat på hybridgolfklubbor för damer berättade Facebook vänligt att det finns 34 nya prylar till salu i gruppen Golfvälineet kiertoon.

Identitetsstölder aside så är det här ju helt vansinnigt behändigt, tycker ni inte?

lördag 10 april 2021

Förändringens vindar.

Inatt blåste det så mycket att jag halv ett gick ut och lyfte in mina terrassmöbler  på farstuverandan för att jag blev rädd att de skulle börja flyga omkring på gården. Ännu efter detta lyssnade jag länge på hackandet av sprutkannan som slog mot väggen, men hade inte energi nog att gå ut och rädda den. Den står kvar i sitt hörn. Jag somnade till sist men höll på att trilla ur sängen ett par gånger då jag skulle flytta mig in närmare mitten men sover på andra sidan än i stan, så sängkanten kom emot och jag vaknade nör jag höll på att trilla över kanten. 

Var lite utmattad efter veckans dubbelliv; förändringens vindar blåser som sagt. Det måtte ha varit under jullovet som jag stannade upp och tänkte att nu får det räcka med livet i ekorrhjulet, jag vill inte längre. Efter diverse googlande och funderande skickade jag ett halvövervägt meddelande till syskonen där jag undrade om de vill öppna en till inredningsaffär; jag kan säga upp mej och ta ansvaret. Bollen i rullning och på den vägen är vi nu. Vansinnigt spännande!

Med en evighetslång uppsägningtid betyder detta att jag är kvar på jobbet tills mitten av maj. Även om planen inte är att öppna förrän i höst så ska det beställas startlager och planeras tidtabeller, så den gångna veckan har betytt vanliga intensiva arbetsdagar samt fyratimmarsmöten både onsdag och torsdag kväll. Fredagen var jag dessutom på kontoret för första gången sedan januari och det blev att berätta storyn eller bitar av den åt ett större antal kollegor jag inte ännu pratat med. 

Efter detta låg jag igår kväll fyra timmar på soffan med chips och tv-serier. Lyx som jag inte unnar mig särkilt ofta. Nu haglar det,  jag har precis avslutat dagens yoga - Yoga for Courage - och ska nu smälla i mig några romsmörgåsar till lunch. 

April måtte vara årets fulaste månad, men vädret passar perfekt för kravlöst varande.

måndag 5 april 2021

Påskrapport

Med facit på hand lite skamsen över hur många människor jag träffat under de senaste dagarna trots koronan. Lähti ehkä vähän lapasesta.

Körde ut hit till stugan på onsdag morgon. Detta för att hinna till mina fyra eftermiddagsmöten och undvika rusning i Borgå matbutik, tji fick jag. Där var plenty med folk och en del av hyllorna redan tomma.

Torsdag eftermiddag körde två väninnor - eller närmare bestämt en väninna med annan väninna i släptåg - upp på gården. Vi skvallrade, drack skumppa, målade ägg, badade bastu och dansade till Spotify till två på natten. Gästerna inklusive hund sov nere i bastukammaren pga min allergi. Jag åt nattmål och diskade undan och läste ett kapitel i Järjettömia asioita innan jag släckte lampan vid tresnåret. Vaknade halv tio och dukade upp morgonmål som slutligen åts vid tolvsnåret. I samma veva överraskade sönerna med att anmäla visit samma kväll. Jag hann ännu promenera en sväng med flickorna och bjuda på lunch innan de åkte iväg och jag körde till Tokiga Mannen för att fylla på förråden.


När sönerna anlände blev det inspektion av vaken som tjugoettåringen och hans armevänner sågat upp weekenden innan. Vi virade fast simtrappan i bryggan så att även nästan femtioåriga tanter kan ta sig ner i hålet. Därefter bastu med dopp - mitt första någonsin i vak och huvudet under såklart! - påföljt av lövbiffsmiddag och sällskapsspel. Mycket trevlig samvaro varefter nittonåringen installerade sig i arbets-/gästrummet och tjugooettåringen på loftet.



Lördag solig men blåsig dag. Krattade gården och sågade ner några småträd innan tjugoettåringen plötsligt undrade om jag hänger med till golfbanan som precis har öppnat. Klubbor hade jag ju inte eller annan utrustning, men slängde i mig en banan och klädde mig i skogskängor och nittonåringens jacka och klev in i Fuck You-bilen. (Fick poäng för min oväntade spontanitet.) Det blev en ganska våt och stundvis kall runda och de spridda snöhögarna och tillfälliga vattenhindren gjorde spelet lite utmanande, men det var roligt och jag var synnerligen förtjust i tjugoettårinegns hybrid och driver. 




Därifrån igen till Tokiga Mannen; denna gång för att köpa slipmaskin och ett par andra attiraljer eftersom tjugoettåringen blivit snickerifrälst och jag hade endel idéer för bastukammaren. (Tiden tog slut så det får bli till en annan  gång.)

Av och an hem, genomfrusen, men ingen tid för bastu utan genast vidare till Mor på middag. Och till min fasa terrass-skumppa eftersom grannarna var med. Jag frös som en hund och klädde mig i Mors mössa och påsavantar. In lyckligtvis på middag - Mor och Styvfar vaccinerade för tre veckor sedan, detta mest som rapport om myndigheterna tittar in på bloggen och förfasar sig - där även Styvsyskonfamiljen med tax närvarade. Jag tinade upp först vid sambucan.



(Frisering av koronahår.)

Söndag morgon - well, förmiddag - slängde jag mig i vaken som morgondopp. Mycket uppfriskande men medges bör att jag efter detta satt en timme framför brasan och läste; hade väl aldrig helt tinat upp dagen innan. Sönerna åkte iväg till golfbanan (- den yngre som caddie -) och jag körde iväg till Mor med mönkijän för att rouda upp klabbar efter deras avverkning. Det blev ungefär fem rundor varefter jag fick kaffe på Systers terrass. Genomfrusen
igen när jag väl kom hem. Av tanken att "sitta i eftermiddagssolen" blev inget, eftersom en galen iskall vind blåste upp så att taken nästan lyfte och jag fick rädda min lövkorg ur skogen. Jag matade sönerana med rökt forell och potatis innan de körde iväg till stan. Äntligen bastu och en stillsam kväll. Hela natten ven det i knutarna och nu blåsregnar det vågrätt.

(Inget morgondopp idag.)

Så händelserik påsk att jag skulle behöva tre dagar till ledigt.

söndag 28 mars 2021

Valoa kohti

Viime torstaina kaksi ravintolasulkuun turhautunutta ystävää ehdotti hotellihuone-illallista. Niinpä tavattiin ison tavaratalon kellon alla - missäpä muualla - ja kävelimme koko Manskun alusta loppuun, kohti hotelli Valoa. Vaihdettiin kuulumisia joita oli kertynyt yllättävän paljon sitten viime kerran, koronasta huolimatta, vai kenties sen ansiosta. On tapahtunut runsaasti erilaisia luopumisia ja tilalle uusia alkuja. Niistä omalta kohdaltani lisää joskus toiste. 

Hotelli Valossa meidät ohjattiin privaattihuoneeseen jossa katettu pöytä johon tilasimme oitis lasilliset skumppaa.  Seuraavaksi saimme valmiiksi pakatun kolmen ruokalajin illallisen ja pullon Rieslingiä. Olimme haltoissamme tästä uudesta kokemuksesta, vaikka ruoka ei päätä huimannut ja näkymät olivatkin päin Ruskeasuon harmaata bussivarikkoa.

Huonevaraus oli onneksi vain kahdeksi tunniksi, joten toista viinipulloa emme ehtineet tilata, vaikka mieli olisi tehnyt. Sentään työpäivä edessä ja tuoreessa muistissa edellinen yhteinen, suhteellisen kostea blini-illallisemme tammikuussa. 

Valopilkkuja arjessa ja kirkasta valoa tunnelin päässä. 


söndag 21 mars 2021

I brist på stordåd.

Eftersom det åtminstone hittills inte varit tillräckligt varmt för att min utetupp skulle tina - jag fick inte ens upp luckan, som frusit fast - så beslöt jag rigga den urgamla utetuppen ute i skogen åt tjugoettåringen och hans armévänner (för att slippa obehagliga överraskningar på mina skogspromenader).




Den bortskämde tjugoettåringen svarade med tre gröna, spyfärdiga smileys men tillade artigt: "Men kiva iaf att du fixa i ordning."

Jag skrev att om det blir varmt under veckan så är det ju fritt fram att tömma ordinarie-utetuppen nästa weekend och använda den i stället.

"Sku no int förvänta mej någå såna dåd 😅", svarade han.

Nej, vis av erfaranhet förväntar jag mig inga sådana dåd. Därav de grundliga förberedelserna.

fredag 19 mars 2021

Med hopp om plusgrader.

 Igår chattade jag till tjugoettåringen för att berätta senaste nytt.

"Är landet ledigt nästa weekend?" frågade han.
"Troligen", sa jag, "hurså?"
"Tänkte oss dit med inttikaverina, när de bor österut."
"Går nog säkert bra, bara ni lämnar snyggt. Hur många blir ni?"
"6-8 kanske."
"Okej. Det största problemet är säkert den frusna utetuppen", sa jag, "om inte den hunnit tina by then så man kan tömma".
"Ingen fara", sa han. "Det här är inttijäbän; de är vana att skita i skogen."

Nå men dåså.

lördag 13 mars 2021

"Accept what you can't change and change what you can't accept."

Häromnatten drömde jag att min Far ringde och undrade om allt är okej, när jag inte skrivit på bloggen. I verkliga lifvet träffades vi under en skidtur i barndomens skogar förra weekenden, så läget är under kontroll.

Tänkte ändå att det kunde vara bra att plita ner en rad eller två för att hålla ångan uppe. (Ganska patetiskt litet pysande, men ändå.)

Inte mycket att rapportera. Arbetsdagarna består mest av statiskt stirriga Hangout- och Teamsmöten som avlöser varandra och problemlösning som får till och med en inbiten problemlösarjunkie att blekna. 



På fritiden yogar jag fortfarande så gott som varje dag, får lust att måla möbler och väggar och vända upp och ner på hemmet, läser böcker, promenerar runt kvarteren samt smider olika planer om hur andra halvan av mitt liv ska se ut. (Som om man kan planera livet, men man gör så gott man kan.) (Vadå annalkande femtioårskris.)




Kom till stugan torsdag kväll och här är allt frid och fröjd. Nåväl, att utetuppens innehåll frös till is innan jag hann tömma är lite utmanande och att ta sig in i huset likaså eftersom enorma frusna snövallar blockerar infarterna. Men annars hur mysigt som helst och trevligt umgänge runt skumppa igår med "grannarna". 

Tjuogettåringen var faktiskt här helt ensam i början va förra veckan och hade eldat brasa, slagit golfbollar i snön på Rönnäs och av mitt överblivna virke byggt sig ett snofsigt bord att fästa Pleikka-ratten vid. Uttråkning leder till kreativitet lite hos alla och en  var.


Serietips:Den som inte sett EXIT på Arenan, se den (säsong 2 som bäst). Efter det känns ett förhållandevis händelselöst liv rätt så välkommet.

måndag 1 mars 2021

Vårsolen

Igår promenerade jag till stan för att köpa diverse småprylar och sedan bege mig på långpromenad. Var iklädd för mycket kläder (- oväntad vårsol i februari -) och när jag stod vid disken på kosmetikavdelningen på det stora varuhuset gick det upp för mig att min plånbok blivit hemma. (Jo, medveten om att man kan betala med mobilen men har inte lyckats få min GooglePay att fungera.) Knallade alltså hem efter plånboken och tillbaka till varuhuset där jag med svetten lackande gjorde mina inköp. Tog därefter min riktiga promenad som jag inledde med en kakao och bok på Cafe Villas terrass. Inte så dumt i solskenet.

Boken är nummer 7 för i år; Perintö av Nina Wähä. Originalet är på svenska, men det hade jag missat, så det blev en översättning. Finska och svenska böcker försöker jag vanligtvis läsa på originalspråk.



Men mitt budskap med denna text var egentligen att jag aldrig mera vill höra folk klaga på att de måste använda ansiktsmask, förutsatt att de inte har glasögon och/eller begynnande mummukuume.

Over and out.