Förra veckan spenderade jag några dagar på stugan, dels för att fly min städerska (- lyxproblem -) och dels för att se att huset stod kvar efter tjugofemåringens pre-jul-bastukväll. Det var så snyggt och välstädat att jag inte ens hade märkt att någon varit där, om inte det varit för att alla lampors stöpslar var utdragna för laddning av diverse apparater, och en snusdosa som jag hittade under min säng.
Tjugofemåringen hade rapporterat att vattenlåset under diskhon läckte. Jag hade i blindo inhandlat några nya tätningar och låg sedan närmare trekvart under diskhon och svor och fick blåmärken på armbågarna, men utan resultat. Jag vet inte vem som har uppfunnit vattenlåset*, men hen måtte ha haft minst fyra händer och en ängels tålamod. Alla delar och tätningar trillade av rör ett så fort jag fick rör två på plats. Gav till sist upp när jag fått det så tajt att det bara droppade lite i fatet jag placerade under diskhon. Upptäckte därefter att man klarar sig med oerhört lite kippor och kappor när man försöker undvika att diska.
Anlitar hursomhelst en rörmokare längre fram på våren.
MEN INTE NOG MED DETTA! Idag lördag här hemma i stan öppnade jag lådan under lavoaren i badrummet och insåg att den var full med vatten. Visade sig att alla delar på vattenlåset satt ytterst löst, inklusive hela proppmekanismen av metall. Lösgjorde alla lådor för att komma åt vattenlåset och pynjade en god stund, men nej. Inga delar "fastna fast" som vi brukar säga, så jag fick ge upp, igen.
Anlitar en rörmokare på måndag. (Insåg dessutom att det är husbolagets ansvar att tömma och serva luktlås nuförtiden, så nu får jag kanske grälor också.)
* Google och ChatGPT vet berätta att vattenlåset/luktlåset eller det såkallade S-låset patenterades av skotten Alexander Cumming år 1775. Olika former av luktlås hade nog använts av romarna redan långt tidigare.
Ingen källa indikerar att A.C hade mer än två händer, men kanske hade han assistenter.
PS Jag lovar att posta mer estetiska bilder nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar