När tiden gick snabbare än vanligt.

Tappade lite greppet om skrivandet häremellan, då veckan gick med en omåttlig fart. (Minns min exmakes utsago när han återigen blev försenad från någon mer eller mindre viktig tillställning, och påstod att "tiden plötsligt gick mycket snabbare än vanligt". Det gjorde den naturligvis inte, men jag inser hur det kan kännas så.) 

Minns inte riktigt vart min tid har gått, men åtminstone har jag yogat varje morgon innan jobbet för att jag inte varit säker på att hinna efter jobbet. En kväll var jag och två väninnor och åt blinier och drack vittvin på Saslik där jag nog inte varit på över tjugo år - still going strong. En hel del butiksjobb har det också blivit och en dag roadade svägerskan och jag möbler mellan olika lager, butiker och kunder. På lördagen blev det att byta om till åttiotalsmode och närvara vid 51-årsfest på NJK på Björkholmen. Supergod mat, gäster på gott humör och vildsint dansande till bandet som naturligtvis spelade åttiotalsmusik. Hemma vid halvtresnåret beställde jag burgare som nattmat med WOLT, tänk så praktiskt att beställa hem sin snägäre!

Igår en sväng på resemässan med Bror och Svägerska. Det var ganska meningslöst, för ingen vill sälja oss någonting verkade det som och annars också en högst oinspirerande tillställning. Efter detta tog jag mig till Kinopalatsi i Kajsaniemi där jag såg filmen "Bränn alla mina brev" om Alex Schulmans släkthistoria. Det var en fin film i vackra miljöer och personporträtten mitt i prick.

Och vart i all världen gick den här dagen? Har sorterat Mors post på Drumsö, köpt fyra kassar mat när jag för en gångs skull var i rörelse med bil, inhandlat en ny ritpenna på Verkkokauppa för att eventuellt börja illustrera digitalt igen efter en lång paus, avhämtat ett paket på posten, vikt byke, tvättat mera byke, försökt föra en lampa på reparation men butiken var stängd och pratat om spanska matseder och Shakira med min mexikanska spanskalärare. Nu är jag vrålhugrig och ska tillreda middag.

Passiv-AgrEstrid och andra berättelser.

Jag älskar att få post.

Igår fick jag en liten låda där det stod "Hej, jag är Estrid, du har väntat på mej!" Estrid är en rakhyvel som jag beställde som ett reklamens offer på nätet. Nu prenumererar jag på rakblad. Allt detta för att jag på Madeiraresan i höstas hade glömt att ta med mig en rakhyvel. Skrev ett chatt på vår WA-grupp och frågade: "Någon som har engångsrakhyvlar, glömde mina hemma?" Syster svarade blixtsnabbt: "INGEN använder engångsrakhyvlar."

Lite ignorant, kan man tycka, för jag hade ju just berättat att jag gör det.

Hursomhelst, kände en viss klimatångest och ett socialt tryck efter detta och nu dök Estrid upp i mitt flöde och vi blev redan goda vänner.

***

Inatt drömde jag att jag satt och åt middag i en gränd i ett främmande land. Hamnade i gräl med mannen jag åt med så han steg upp, kastade sin serviett och sa att sånt här orkar han inte med, och så gick han. Jag tog upp min telefon för att ringa nästa, men ångrade mig och åt vidare i min ensamhet. Plötsligt satte sig en kvinna med ett litet barn vid mitt bord. De såg helt enkelt inte mig. Jag spillde ut min smoothie på bordet i uppbragtheten.

***

En man uttryckte sitt intresse via en dejtingapplikation genom att skicka mig ett virtuellt leende. Jag ögnade igenom hans profil och fann bland annat följande (och inte mycket mer): 

Haen parisuhteesta: Suhteen.

Minut saa nauramaan: Huumori.

Näistä asioista pidän: Urheilu.

Jag besvarade inte hans leende.

Följande dag fick jag ett meddelande av honom: "Ilmoja pitelee".

***

Fragment ur min vardag med artonåringen.

"Godmorgon."

"......"

*

"Har du FISIT?"

"Nej,va! Hurså?"
"Vad är det som luktar?"

"Jag åt just ett kokt ägg."

*

"Ketchupen, kanske?" ber jag när jag dukat och han hasar mot matbordet.

"WTF, passive-aggressive!"

*

"Godnatt!"

"......"

*

Men: han frågade också vad jag lyssnat på senast på Spotify och så lade han Texas till sin lista. We're good 💗

Gaffelmusik

Idag känns det som om jag inte vaknat alls. Vilket jag nog borde ha, eftersom jag sov åtta och en halv timme och körde tjugoåringen till flygfältet redan efter nio. Han åkte till Aten för att fortsätta fotbollshuuman med måndagens match och bo hos kompis som studerar där. Efter detta har jag hunnit byka, yoga, bädda, göra spanskaläxor och äta lunch men jag har fortfarande inte riktigt vaknat. 

Kanske ikväll när jag åker iväg på jobbets lillajulskryssning? Det får man hoppas, annat vore ju dystert.

Igår var jag med kompis på ett glas vin och sedan på Svensksi för att se början av slutet på FORKs karriär. Ytterst underhållande, feelgood och nostalgiskt och emellanåt så fint att håren reste sig på armarna. 

Löikö Mörkö sisään?

Så fick jag då också ge efter för hockey-yran. 

Mörkö, mörkö, mörkö! Löikö Mörkö sisään?

Sergels torg

Senast jag fick post från Sergel sprättade jag upp det med stor förväntan och trodde att det kanske var en ny veckotidning eller något annat spännade. Idag öppnade jag brevet med mindre iver eftersom det sedermera gått upp för mig att Sergel bara är ett täcknamn för Intrum Justitia.

Brevet fick mig att tänka på en låt av Veronica Maggio som jag bara mindes vagt, så jag googlade fram lyriken och kom plötsligt ihåg att det fanns en tid då jag lyssnade på den på repeat. 

Det är mycket länge sedan.

Över plattorna på Sergels torg
Där himlen är tung av sorg
Jag väntar fast jag redan vet
Sänker mitt huvud ned
Om du skulle se tillbaks nån gång
Har allt gått tillbaks till noll
Nu faller regnet över oss
Men filmen börjar om och om

När allt är slut
Vad gör väl det om hundra år
När vi är tillbaks på noll?
Jag vet att du vill ha det så
Men vad spelar det för jävla roll
Om det inte kan bli vi nån gång?
Vad finns det då att bry sig om
Över plattorna på Sergels torg?

Fast det kommer blåsa upp till storm
Står jag där jag alltid stått
Jag stryker bort en ensam tår
Du vänder dig om och går
Som om det aldrig nånsin hänt
Ser stjärnorna lysa än
Mitt hjärta kanske slutar slå

Nittonåringen kom hem och fick ett översvallande välkomnande men han meddelade i samma andetag att han genast ska iväg ut och supa, eftersom det inte blev av på förra ledigheten då två av hans rekrytvänner drabbats av mulli-ebolan.

Han stod dubbelvikt och grävde i sina klädlådor när jag frågade vart han skulle.

"Till Tölöbon", sa han.

"Okej och sen då?"

Han ryckte till och flög upp som ett spjut.

"Du inser", sa han när han samlat sig, "att när du sa sen då så hörde jag asento."

Sen donerade han sitt första gevärsskott åt sin lillebror, kramade hej då och knallade iväg med en ryggsäck full med Coronas.

Rebel Heart

Härligt vinterväder idag gjorde mig sugen på borsjtjsoppa. Ville minnas att K-butikerna har en frusen version men besökte två och hittade ingen. 

För övrigt har jag under veckan jobbat, promenerat, utövat pilates, varit på konsert ( - svenska folk/country systerduon First Aid Kit - ), besökt ett farewell party och suttit fonduekväll. 

Levt mer än skrivit, synes det.

Blues it and it's done.

Fredag kväll fantastisk blues på G Livelab med Ina Forsman. Klubben hade en mycket smidig men förrädisk app där man kunde beställa drycker rakt till bordet och de kom på direkten, pyytämättä ja yllätyksenä.

Sov på grund av rödvinet mindre gott men klockan ringde sju. Fick liv i sjuttonåringen lite före åtta och så begav vi oss iväg mot Obbnäs för besöksdag hos den färske rekryten. Han tog mycket stolt och världsvan emot oss och visade oss runt innan vi till slut fick kaffe och bulla i Sotku. 

Om man bortser från att hans säng är fem centimeter kortare än han själv och han därmed även är den längste i sin trupp och därför utsetts till spanare - eller vad sjutton det nu hette när han går först i ledet - så tar han militärstarten med ro och tillförsikt. Lillebror märkbart imponerad av allt.

Efter besöket fortsatte sjuttonåringen och jag till IKEA där vi inhandlade bordsskiva och andra nödvändigheter och slängde i oss varsin trave köttbullar. Hem och vända och så knallade jag ut på stan för fotografering och friskluft och senare ad hoc tvåtimmars kaffeträff med ex-svägerska. Hemma igen på kvällskvisten fortsatte jag med projektet byta-pojkarnas-rum som jag påbörjade häromkvällen. 

Det är en lycklig sjuttonåring som fått det större rummet med fönster - lyxigt värre! - och plats för två spelmonitorer.

Hur rekryten ska anpassa sig till alkovkyffet oroar mig inte fullt så mycket efter att jag sett hans korta säng på staben. Den här är åtminstone fulla två meter. Dessutom hann jag som utlovat rama in hans julklappspussel som han fick klart innan han ryckte in. Välkommen på permission om en vecka.

Anyway the wind blows

Var på Maxim och såg Bohemian Rhapsody accompanjerad av ett glas rödvin. Grät floder den sista halvtimmen, av nostalgin, av det sorgsna, av minnena, av livets förgänglighet, av männsikans feghet, av musikens kraft. 

Too late, my time has come
Sends shivers down my spine, body's aching all the time
Goodbye, everybody, I've got to go
Gotta leave you all behind and face the truth
Mama, ooh, (Any way the wind blows)
I don't wanna die
I sometimes wish I'd never been born at all

- Freddy Mercury 1975

Balansen.

Sergej må ha luktat illa, men herregud så skönt att inte behöva använda weekenden till att städa. Eller jo, det gjorde jag ju, sorterade skåp och lådor och bykade och ordnade strumpor, men själva basstädningen var gjord. Städfirman har fått tydlig men välformulerad feedback trots att jag gärna varit med om att trygga Sergejs framtid. 

Igår kväll middag, rödvin och terapeutisk pratstund med Syssling från Öriket. Imorse ordnade jag prylar och tvättade byke och dansade omkring i mitt hem mellan varven. Tog en sväng till Georgsgatans simhall och sam en kilometer med bastu efteråt; himmelskt. Senare tog jag bilen till det stora varuhuset och släpade hem en matta som jag spanat in igår och som man helst bara vill tassa omkring på barfota. 

Efter en weekend som denna - lagom med vila, egentid, fuldans, motion och sällskap och när en trygg mörkerridå slutligen sänkt sig över allt och jag kan slå mej ner på soffan med ett glas rödvin och Zadie Smiths Swing Time - känns livet rätt fint.

P.S. Senaste Spotify-fynden: Put Your Money On Me (Arcade Fire), Ring Ring (Jax Jones, Mabel, Rich The Kid)och My Blood (Twenty One Pilots)

Slottsfrun rapporterar

Bloggandet har lidit av sommarvärmen. (Så även bloggaren, som inte sprungit en meter eller besökt tillstymmelsen till gym på två veckor, vilket känns i kropp och själ, men eget fel som Systersonen skulle säga.) Den senaste veckan i ett nötskal:

Mat och dryck på olika terrasser och restauranger i stan. Avlämnande av hårdvara och mjukvara på före detta arbetsplats. (Tycks ha glömt efter mig två tröjor och en påse hammare och spik; do not ask.) Tågresa till Björneborg för Pori Jazz där vi lyssnade till James Blunt, Jessie Ware och Alanis Morrisette i värmebölja varvad med regn. 

Hem söndag kväll till en lägenhet obeskrivligt kvav. Att byka undan och packa ihop igen för nästa etapp av semestern var en pärs. Lyckades ändå trycka in kassar och söner i bilen på måndag vid lunchdags och körde ut till herrgården via glass och matbutik.

Här är vi nu installerade för två veckor framåt. Eller nåja, bloggaren åtminstone; artonåringen åker till Rockoff över weekenden och planerar även hälsa på en kusin i väst innan återvändo hit. Sextonåringen svarar sitt standard-"Inte vet jag" på vad han vill göra och "Antagligen inte" på om han vill hänga här med mig över helgen. Go figure. Time will tell.

Herrgårdsvistelsen har tillsvidare gett följande vid handen:

- en miljon hungriga myggor har fötts och inkvarterat sig i mitt sovrum

- man måste på riktigt sopa flugor från fönsterbrädena alla dagar, helst flera gånger om dagen, detta är alltså inte bara min småpedantiska Mors befängda påfund

- är man van att bo på dryga sjuttio kvadrat och ha allt på en armlängds avstånd (- nå, för andra kanske två armlängder, men för bloggaren en -)  så är avstånden i detta hus oändliga. Glömmer man något efter sig ska det knallas genom sju rum och minst en trappa innan man hittar det.

- mysteriet med den ur frukostrummet spårlöst försvunna TV:n är löst

- satt på trappan igår kväll och undrade hur i fridens namn man ska få tiden att gå här, men problemet löses troligen av punkterna nämnda ovan

- på allvar: vilket priviliegium alltså, att få bo på ett ställe som detta. Tackar mina anfädrar ödmjukast.

Allra sist en hälsning från min kompanjon i köket, Hoo Moilanen:

The Outcast

Tog en sväng till stugan på grund av oöverkomlig längtan. 

Artonåringen åkte till Tavastehus för att "chilla hos en kompis" på ett hotell som inte längre är ett hotell utan tydligen en plats för dagdrivare att chilla på. Sextonåringen sa "antagligen inte" när jag frågade om han hänger med till landet, så jag lämnade honom att sova när jag körde iväg lördag förmiddag.

Fick jobba på gården i solsken under lördagen varefter jag hjälpte Mor med diverse flyttande av prylar samt blev bjuden på strandbastu och middag. Styvfar hotade som vanligt med ostbricka men jag rymde hem innan den dök upp.  

(Ännu inte säkert på om ostbrickan finns på riktigt eller om det är en citytarina.)

Idag åt jag morgonmålet i sängen (!) med boken The Outcast av Sadie Jones - (pocket på finska visserligen, och då heter den Kotiinpaluu) - och datorpysslade tills det tyvärr blev regn, så jag dansstädade och fulsjöng iförd hörlurar. 

På min Spotifylista återfinnes bland annat dessa (Shazammat här och där):

Who Needs Love - Razorlight

There Is an End - The Greenhornes

Just Around the Corner - Cock Robin 

 
Körde hem via Motonet i Borgå där jag köpte nya vindrutetorkare efter att först innan start ha klippt av två långa slamsor som hindrade sikten. Killen som snällt nog knipsade fast dem åt mig trots att de normalt inte har denna service på söndagar sa "Ojojojoj, de här var det inte mycket kvar av!"

No shit, Sherlock.

Jag körde tjugo meter bara för att inse att han satt höger torkare till vänster och tvärtom. Den högra stack följaktligen tio centimeter utanför vindrutan. Jag klev ut, bytte plats på dem och körde hem där mina söner knappt märkt att jag varit borta. Ej heller hade de tömt diskmaskinen. 

Önskemål för Walborg: dansa mera.

Hösthelg

Skränande tranor, otaliga älgflugor, gräsklippning, timtals bastubad, rödvin, knastrande brasa, regnsmatter, stearinljusens sken.

Sin söndagskväll kan man lämpligtvis spendera med att dansa omkring på stugan till reggae medan mörkret faller.

Peter Tosh - Johnny B Goode

Dingoed and teen-bullied

Började helgen med nostalgitripp med Dingo på Allas. Torsdagskvällen hade varit augustivarm och perfekt för en utekonsert men på fredag drog det ihop sig och precis när vi kom till terrassen började det regna och blåsa och vi svepte in oss i sjalar och engångsregnkappor och frös som hundar. Det gjorde dock inte så mycket; vi värmde oss med gin tonic och en bricka med shots och genom att dansa som besatta. Fortsatte med detta även efter konserten på krog lämplig för kvinnfolk i vår ålder. Mycket trevlig kväll.

Lördagen använde jag mot alla odds till storstädning och ett varv på stan. Sjuttonåringen åkte iväg till en kompis stuga på bastukväll och kräftskiva.

Idag blev det femtonåringsdag. Först klev vi på sexans spårvagn och åkte till Arabiastranden för att pröva hans kommande skolrutt. Tillbaka i centrum shoppade vi honom nya skor och åt varsin Poke Bowl innan vi körde iväg till Verkkokauppa för att inhandla nya möss och annat viktigt.

Någon form av positiv utveckling har definitivt hänt hos femtonåringen under det senaste halvåret. Han har koll på var hans grejer finns och vad han ska göra, han pratar och deltar mera och är närvarande och började idag till och med förhöra sig om hur man tar en dubbelexamen. Mycket trevligt att se och följa med efter det gångna, förhållandevis kämpiga året.

Men.... med denna utveckling kommer även en sedvanlig tonårskriticism. (Är kriticism ett ord?). Jag har idag fått höra bland annat att jag låter som en blåsbälg när jag går och andas samtidigt, att jag låter heko-heko när jag skrattar, att jag nyser för högljutt, att jag pekar för mycket och att jag sticker ut huvudet som en sköldpadda när jag är nyfiken.

"Constructive criticism", sa han med en axelryckning när jag undrade varför han måste dissa mig hela tiden. "Jag menar, vad gör du om du måste nysa på ett möte? Låter du sådär?"

Tål att tänkas på.

Allt detta - samt insikten att jag spenderat de senaste fyra veckorna med tonåringarna - fick mig att whatsappa sönernas far och få bekräftat att han kan kan inkvartera dem från och med imorgon. 

Ensamvecka. Hur ska jag klara det? 

Heko-heko.

Miami med mera

Använde min sista semesterhelg till olika former av verklighetsflykt. 

Jag var helt ensam på gymet på lördag eftermiddag och fick därmed dansa ostörd mellan träningspassen. Overkligt. Senare drack jag skumppa i mitt vardagsrum i sällskap av god vän plus hennes vän medan stormen och blixtrarna härjade utanför. När ovädret bedarrat lite promenerade vi gatan ner till Mummotunneli där vi fick dansa och avvärja gifta lystna män ( - "kiitos, mutta ei kiitos; been there, done that and it hurt like hell" - ) och prata strunt till höger och vänster in på småtimmarna. 

Söndagen avslutade jag med att äntligen gå på bio. Miami får kanske inte pris för sin lysande intrig, men Krista Kosonen är helt enkelt hänförande, lumoava och en helt oemotståndlig katastrof och lillasystern gör också en fin roll. Massor med bra musik men jag fattade bara att smyg-Shazamma ett par gånger. (Niki & The Dove: Tomorrow och Say Lou Lou: Nothing but a Heartbeat.)

Pigg som en lärka. Hur i all världen ska det gå att vakna och gå på jobb?

Livet har sin gång eller Be careful what you wish for.

För några veckor sedan klagade sommarhjälpen och jag på att vi intet hade att göra på arbetsplatsen.

Efter det har vi inte behövt klaga. (På det.)

Jag njuter av att ha händerna fulla från morgon till kväll, det är väl ingen nyhet. Men visst blir det skönt med semester och att inte behöva ha hjärtat i halsgropen hela tiden av en eller annan anledning.

För övrigt kan jag berätta om mina senaste Shazam-fynd! Jag förstår att ni knappt kan vänta på denna höjdpunkt bland veckans blogginlägg.

Hos frissan förra veckan lystrade jag till en chill-låt som man bevisligen kan småjamma till, till exempel i smyg på gymet, väl beprövat ikväll.

WhoMadeWho- Ember

Och imorse i radion en låt man kan bildansa och vrålsjunga till och som får en att längta till varma terrasskvällar i augusti månad. 

Haloo Helsinki - Oh No Let's Go

Annat jag kan berätta är att stugan var välbevarad och full av rufsiga ynglingar när jag klev in där i lördags förmiddag innan släktfestligheterna. Okej, de var bara tre, men de var skrymmande som sjuttonåringar är. Jag körde dem till en buss och tackade dem för exemplariskt beteende. Att de hade druckit upp mina cider ingick i förhandsavtalet.

Tillbaka i stan tog jag min femtonåring på promenad till närmaste sushirestaurang. Han var sitt vanliga, kärvänliga jag. 

"Jösses villken fet tax", sa jag, "såg du!"

"Som du då?" sa han. 

Hemskt mycket mer än så kommunicerade vi inte, förutom att han sa: "NÅ? Vad väntar vi på?" när han slängt i sig sina sushin och jag ännu lapade på mitt vittvin.

Fynd.

Musikfynd: Lady Wray, vars låt Guilty jag snappade upp i någon klädbutik för en tid sedan. Senare fyndade favoriter av densamma bland annat Underneath My Feet och Get Ready.

Och James Blunt är tillbaka! Med låten OK. Han står fortfarande för mitt livs bästa och mest överraskande konsertupplevelse, på Hartwall Arenan för åratal sedan. (Detta trots att han får mig att tänka på min Fars beskrivning av Billy Idol på åttiotalet: "Han låter som om han fastnat med rövhåren i honung och någon står på en planka på hans mage." Eller något ditåt.)

Tavelfynd: Promenerade längs Nylandsgatan en dag och klev in i ett galleri och ut med ett verk av Frits Soetmann.

Ett mindre lyckat fynd: En cyklist på min motorhuv i eftermiddag när jag körde ut ur garaget på jobbet. Gick inte så illa som det kunde ha gjort, men skulle ha klarat mig utan den upplevelsen. (Den tillknycklade cyklisten säkert också.) 

Guilty as charged försökte jag ruska av mig upplevelsen på gymet, med måttlig framgång. Tar mig en kopp te och kryper under täcket. 

Var försiktiga(re) därute.

"Fear is obviously not a factor for you."

Fick för några veckor sedan nog av allt "roina" på stugan och beställde ett flak (eller vad nu vaihtolava heter på svenska) nu till helgen. Bokade in semester till fredagen, det vill säga idag, för att kunna städa i lugn och ro. 

Igår tömde jag skjul, stuga och knutar på större prylar; gamla bord, bänkar, tillplattade katsor, barnsängar, gamla fönster och en massa annat som jag under senaste storstädning tänkte att jag kanske skulle behöva eller fixa i skick någon gång. Detta har inte förverkligats, alltså är det dags för soptippen. 

Efter och under detta dök min Far upp för att försöka reparera fyrhjulingen som sjuttonåringen dragit av en backvajer på. Jag lämnade honom i fred att svära med kadavret och inte dröjde det länge så var den fixad.

Fortsatte  mitt arbete sen eftermiddag med att hissa ner en resårsäng från loftet, börja snickra ihop ett nattduksbord åt femtonåringen, bära upp soffmaddrasser från bastukammaren och planera nya. Innan jag visste ordet av hade jag ett begynnande ryggskott och klockan var halv nio. 

Bastubad, te, bok....snark.

Idag upp med tuppen för att möta snickaren som renoverat här i tiderna och som nu hoppeligen kan hjälpa mig med loftbygge, trappor och fönsterrestaurering. Blev efter detta planerande galet hungrig och slängde i mej en halva youghurt med mysli tills jag insåg att portionen kryllade av sockermyror som invaderat mysliasken. Spottade min sista tugga på gräsmattan och försökte förgäves hosta upp en myra som kravlade omkring i högersidan av min hals.

Dess öde trots allt värre än mitt.

Sedan en sväng till blomgården med Mor för att införskaffa sommarblommor. 

Planterade dem efter lunch och fick sedan för mig att kvickt tömma skåpen uppe på loftet. Kvickt var ju lite av en utopi, för det här var skåpen där mössen valt att dansa alla de år katten varit borta. Föreställ er förvaringsskåp med mattor, julprydnader, hushållspapper, handdukar och påskpynt och en enorm mus-klan med hoarding-syndrom och ingen tillgång till klosett. (Vid något tillfälle hade de vallfärdat till kylskåpet ute i mitt skjul för att proviantera; tji fick de.)

Jag spenderade timmar på loftet med Tolu, rotborste, sopskyffel, pripelhandskar och do-it-and-it's-done-mentalitet.

Efter allt detta öppnade jag fönster och dörrar för att vädra och slog mig ner i en solstol på verandan för sträcka på benen och surfa på nätet. Stötte på en artikel som påstod att det är rädsla för förändring som får folk att krampaktigt hålla i saker, prylar och relationer. Artikeln uppmanade till att fråga sig: 
"Vad är det värsta som kan hända om jag gör mig av med den här?"

Mycket användbart.

Skönt efter allt detta att landa vid färdigeldad bastu och ett dukat bord hos Mor. 

Kan också säga mig själv som de säger åt vinnaren i tv-serien Fear Factor där gästerna tvingas inmundiga insekter, klättra på otillgängliga platser och vänslas med skadedjur i små utrymmen: "Congratulations! Fear is obvioulsy not a factor for you."

Avslutar detta milslånga inlägg med det senast fyndet till min Spotify-lista.  

Ben Howard - The Fear. 

"I've been worrying, that we all live our lives in the confines of Fear...."