Använde min sista semesterhelg till olika former av verklighetsflykt.
Jag var helt ensam på gymet på lördag eftermiddag och fick därmed dansa ostörd mellan träningspassen. Overkligt. Senare drack jag skumppa i mitt vardagsrum i sällskap av god vän plus hennes vän medan stormen och blixtrarna härjade utanför. När ovädret bedarrat lite promenerade vi gatan ner till Mummotunneli där vi fick dansa och avvärja gifta lystna män ( - "kiitos, mutta ei kiitos; been there, done that and it hurt like hell" - ) och prata strunt till höger och vänster in på småtimmarna.
Söndagen avslutade jag med att äntligen gå på bio. Miami får kanske inte pris för sin lysande intrig, men Krista Kosonen är helt enkelt hänförande, lumoava och en helt oemotståndlig katastrof och lillasystern gör också en fin roll. Massor med bra musik men jag fattade bara att smyg-Shazamma ett par gånger. (Niki & The Dove: Tomorrow och Say Lou Lou: Nothing but a Heartbeat.)
Pigg som en lärka. Hur i all världen ska det gå att vakna och gå på jobb?
Jag var helt ensam på gymet på lördag eftermiddag och fick därmed dansa ostörd mellan träningspassen. Overkligt. Senare drack jag skumppa i mitt vardagsrum i sällskap av god vän plus hennes vän medan stormen och blixtrarna härjade utanför. När ovädret bedarrat lite promenerade vi gatan ner till Mummotunneli där vi fick dansa och avvärja gifta lystna män ( - "kiitos, mutta ei kiitos; been there, done that and it hurt like hell" - ) och prata strunt till höger och vänster in på småtimmarna.
Söndagen avslutade jag med att äntligen gå på bio. Miami får kanske inte pris för sin lysande intrig, men Krista Kosonen är helt enkelt hänförande, lumoava och en helt oemotståndlig katastrof och lillasystern gör också en fin roll. Massor med bra musik men jag fattade bara att smyg-Shazamma ett par gånger. (Niki & The Dove: Tomorrow och Say Lou Lou: Nothing but a Heartbeat.)
Pigg som en lärka. Hur i all världen ska det gå att vakna och gå på jobb?