Vilken tur att femtonåringen och hans nys-kritik flyttade till sin far. I måndags drabbades jag nämligen av en plötslig förkylning och var helt nere för räkning igår. Jag bara nös och nös och nös, typ serier av åtta nysningar var femte minut. It was not beautiful.
Höll mig i min home office men lyckades med det klassiska att jag ringde ett Skype-samtal till en kollega i Europa, med håret på ända och iklädd någon form av urvuxen pyjamas.
"I hope you don't see me now", skojade jag.
"Actually I do", sa han beklämt.
Sillä lailla.
Bättre idag, men höll mig fortfarande på avstånd från folk. Smög nog till frissan på lunchrasten och ikväll känner jag mig så gott som normal och spenderade två timmar på styrelsemöte. Glad och lugn i själen dessutom, som en konstig känsla av att förkylningen fördrivit en massa gammalt själabråte medsamma.
Bättre idag, men höll mig fortfarande på avstånd från folk. Smög nog till frissan på lunchrasten och ikväll känner jag mig så gott som normal och spenderade två timmar på styrelsemöte. Glad och lugn i själen dessutom, som en konstig känsla av att förkylningen fördrivit en massa gammalt själabråte medsamma.