Statistik från året som gick.

Jag hade föresatt mig att skriva hundra bloggtexter 2023. Det sket sig. Jag skrev 27.

Jag hade föresatt mig att läsa 50 böcker. Det sket sig. Jag läste 31.

Jag hade föresatt mig att gå till gymmet en gång i veckan. Jag var där typ 3 gånger.

Jag hade även bestämt att 2023 skulle bli mitt golfår. Jag spelade 26 rundor av vilka en handfull gick bra och min sving ser fortfarande ut som tack för sist (enligt både min avkomma och mina sporadiska golftränare).

MEN innan jag kliver ner i en djup depression genast i början av året ska jag påminna mig om att:

Jag tog ett tjugotal privata timmar i spanska under våren och började en ny spanskakurs på hösten.

Jag gick en illustrationskurs under våren och ritade betydligt mer än året innan. 

Jag fick lägenheten i Vallgård renoverad och uthyrd.

Jag besökte Budapest i januari, London, Gran Canaria och Teneriffa i mars, Stockholm i juni, Tavastehus i juli, Mallorca i september, Tammerfors i november och så Teneriffa igen i december.

Jag bytte butiksjobbet mot distansjobb och ströturer i Mariegatans butik då vi stängde Högbergsgatan i september - med facit på hand en mycket lyckad lösning för egen del, hur det går för firman återstår att se. Inom jobbet lärde jag mig en hel del nytt om social media marketing och analytik.

Jag inledde studier i webdesign på Helsinki Design School, mycket givande tills vidare. Jobbar som bäst med hemuppgifter kring färger, typografi och visuell identitet.

Jag fick en balkong!

Fortsätter året utan andra målsättningar än att hållas i rörelse och lära mig nytt. Inte för att ha målsättningar utan för att dessa livsingredienser gör mig lycklig, helt enkelt.

Gott Nytt År 2024!

TV-middagen och överraskningen i kylskåpet

Mitt "försvunna" ägg hittade jag aldrig, så utgår från att jag ätit upp det trots allt. Tankspriddheten uppenbarar sig även på andra sätt. Idag hittade jag i kylskåpet de nyckelknippor jag köpte häromdagen för att hålla ordning på nycklarna till olika hyreslägenheter, men som försvann spårlöst medan jag packade upp mina inköp.

Mycket annat fanns det inte i kylskåpet, men i bakgrunden skymtar stommen för min middag, fajitas-kycklingbitar. (Och en av kallsan skrämd eller sällan-defrostad kylskåpsvägg.)

Middagen inmundigade jag framför TVn för att hänga med i nyhetssvängarna. 

Tyvärr blev jag avbruten av WOLT-chauffören som hämtade min matleverans, trots att jag just svurit på att jag skulle sluta med att beställa hem mina matvaror och i stället göra välplanerade en-gång-i-veckan-stötar till någon lågprisaffär i utkanten av stan efter att jag sett mina matutgifter för den gångna månaden. Nå, den goda avsikten sket sig, kan man konstatera.

Men jag woltade åtminstone inte hem färdigmat! (Bloggaren klappar sig själv på huvudet.)

Att "göra ingenting".

Den här förkylningen är en seglivad jevfel. Har nog tillfrisknat såtipass att jag jobbade hela slutet av förra veckan och körde ut till landet på lördagen. Det var vackert, soligt och vintrigt väder och The Wizard of Oz skötte sig utmärkt.

Hade planerat att göra ingenting (= studera spanska, rita, läsa, bada bastu och planera renovering) men blev ex-tempore inbjuden till Mor på blinier och några glas vin. 

Det var mycket angenämt men i kombination med att jag städat och möblerat om i tre timmar efter att jag anlänt så kände jag mig på söndagen som om jag sprungit en maraton dagen innan. Låg med andra ord ganska lågt, tittade på diverse serier och ritade klart veckans uppgift för illustrationskursen samt tillredde en potatisgryta med oliver, feta, höna och tomat och avrundade dagen med bastubad.

Inatt sov jag nio timmar (!) och startade mot stan tidig förmiddag för att hinna till illustrationskursens gruppmöte klockan två (online, alltså.) På vägen stannade jag i två större järnaffärer för att välja kakel och badrumsmöbler; det börjar bli lite bråttom då renoveringen börjar imorgon. Efter illustrationskursen var det spanskaläxor och spanskatimme. Fy fasen så det var knaggligt efter två veckors paus! 

Imorgon står det främst renoveringsplanering på agendan och resten av veckan är jag i butiken, så nog skulle jag gärna snart få tillbaka min vanliga energi och sluta låta som om jag pratade ur en burk. 

You'll be amazed

Tog en sväng till Budapest för att återfå min energi och inspiration, och återvände som pånyttfödd. 

Igår fick jag för mig att jag behöver en ny taklampa till vardagsrummet på landet. Och när jag får för mig något, så ska det hända genast, vet den som känner mig. Därmed googlade jag lampor och hittade en jag ville ha. Att vänta på den per post var otänkbart, så jag ringde och reserverade den i Pentiks butik vid Arabiastranden.

Eftersom jag ändå var på väg åt det hållet idag för att titta på min lägenhet i Vallgård som precis blivit tom, så tänkte jag ta två flugor i en smäll. Varför inte tre, slog det mig sedan, så frågte min tjugoettåring om han vill haka på som proggis. Det ville han. 

Läste ut årets första bok under förmiddagen - målsättningen igen 50 böcker under 2023, trots att 2022 landade på ynka 27 - samt jobbade en del. Plockade upp tjugoettåringen vid tolvsnåret och så avhämtade vi lampan vid Arabiastranden. (Är lite tveksam på om den passar, men med tanke på att dess rival kostade tusenfemhundra spänn så tog jag den i alla fall och hoppas.) 

I Arabiacentret bongade jag av en slump multimediautställninegn Monet2Klimt som dykt upp i mitt someflöde alltid nu och då. Måste naturligtvis ta tillfället i akt, för det är inte ofta jag hänger i de trakterna. Visste inte riktigt vad vi gav oss in på, men det var en stundvis rätt så imponerande multimediaversion av Monets, Klimts och van Goghs verk med klassisk musik till. Varm rekommendation, trots att vi först blev lite kallsvettiga när vi insåg att den varar i fyrtiofem minuter. (Kallsvettiga mest för att jag var så hungrig). 

Hungern drev oss därefter till Bistro Bryk som låg i samma byggnad. Jag åt en läcker och kryddig bouillabaisse medan tjugoettåringen endast vågade sig på en burgare. Vi skippade kaffet för att hinna till lägenheten medan det var ljust, trots att kaffetanden värkte. ("Drug addict", fick jag höra.)

I Vallgårdslägenheten tog jag lite mått och fantiserade om renovering i stor skala, men måste kanske hålla mig i skinnet lite. Ytrenovering måste det bli hur som helst, om jag inte besluter att sälja i stället. Får sova på saken.

Förde hem tjugoettåringen till Berghäll och tackade för det (som alltid) trevliga sällskapet. Mycket kravlöst och angenämt att hänga med en annan introvert som är med på det mesta, snabbtänkt och konversabel dessutom. 

Väl hemma igen utförde jag dagens yogahalvtimme enligt mångårig januaritradition (30 days of Yoga with Adriene). Hittade sen till min lycka smetana, lök och rom i mitt kylskåp och slängde i mig fyra riskakor med detta, eftersom jag åt årets hela brödranson och mer i Budapest. Och nu sitter jag här och skriver årets första (och kanske sista, vem vet) bloggtext.

Vad man hinner med på en enda dag! You'll be amazed.

Månadsrapport

Hoppsan! En månad gick. 

Under den har jag hunnit genomleva diverse snöstormar på stugan, jobba en mängd butiksturer, tillreda ett antal Ruokaboksimåltider, yoga ett tjugotal sessioner, vara en gång på gymet och en annan på golfrangen, äta på restaurang två gånger, beställa ett par nya mattor, utvidga bordet i mitt arbetsrum, drömma om södernsemester, drömma förunderliga drömmar om nätterna, läsa ett par böcker, se nästan hela serien Big Little Lies på HBO, lämna in min kära arvegodsfåtölj för omklädnad, skida några varv, städa alldeles för lite och göra ingenting alldeles för mycket.

Under tiden har en hiss börjat uppenbara sig i min trappuppgång! 

Ses snart (?) igen!

2021 recap - förändringarnas år

Vaknade upp med en bestämd känsla av att jag måste ta en liten tillbakablick på det gångna året innan jag kliver in i det nya.

(Vaknade även av ett infernaliskt gnissel då hissbyggarna just idag bestämt börja såga trappräcke eller vad de nu pynjade med. Good news is att jag får en hiss tills mars.)

Jag sa för någon månad sedan att jag inte känner igen mig själv; brukar vara så full av energi och få saker till stånd, men känns som att jag tappat driven det här året och inte får något alls gjort. Min diskussionskumpan påminde mej om några saker jag gjort under det gångna året och då insåg jag att det kanske inte var ett så händelse- eller handlingsförlamat år after all.

Alltså, vad gjorde jag 2021?

Avslutade koordineringen av renoveringen av min Drumsölägenhet och fixade hyresgäst.

Sade upp mig från jobbet i mars, med sista dagen i maj. Under våren intensivt dubbelskift med gammalt och nytt jobb.

Åkte på golfresa till Åland så fort jag blev fri från gamla jobbet.

Koordinerade renovering av nya butiksokalen.

Åkte på roadtrip till Raumo och Nystad.

Spelade massor av bra och dålig golf.

Åkte till Åbo på golfresa.

Skickade min förstfödde till Örebro för film- och mediestudier.

Bar en miljon möbler.

Flyttade min yngste till ettan i Berghäll.

Koordinerade två renoveringar i familjeföretagets ettor på Mechelingatan.

Öppnade butiken på Högbergsgatan!

Deltog i projekt med nytt ERP-system och nya webbsidor (under arbete fortfarande...)

Påbörjade/återupptog/fortsatte/inledde (finnsingetverbfördetta) förhållande med en karl från mitt förflutna som nu ligger i någon slags semiseparation från sitt äktenskap. Det går sådär. Inget jag skulle rekommendera att pröva därhemma.

Reste söderut för första gången på två år! Las Palmas med sol, vin, och mat.

Firade min femtioårsdag på restaurang Southpark med 36 nära och kära, band, mat, dryck och dans.

Lät måla och tapetsera arbetsrummet som frigjordes när tjugoåringen fyttade hemifrån.

Läste 38 böcker. Målsättningen var femtio, men det får bli ett annat år.

Skrev ynka 35 blogginlägg.

Vilket händelselöst och oföretagsamt år, alltså! 

Random bildkavalkad följer.

Gott Nytt År 2022! 

Gud ser dig nog!

Häromdagen hade jag en mindre bra dag. Sju möten, hormonstormar, en dator som slocknade mitt i ett möte, strömkabeln på landet, reserven hos tjugoettåringen, ibruktagandet av nittonsåringens dator, med mera med mera. Det blev kanske en och en annan svordom och högludda kommandon åt avkomman under den dagen.

När jag loggade in på Yoga with Adriene på YouTube samma kväll föreslog den: Yoga for Mood Swings? Jo tack! 

En annan dag knäppte jag en mommoselfie (= tjuogoettåringens definition av en selfie tagen av en person över tjugofem) och ta-daaa! så dök det i mitt Instagramflöde upp en reklam från närliggande sjukhus där de erbjöd operation av hängande ögonlock. (Far undanbedes kommentarer om Bopo hängöga - tack - har liksom inte blivit bättre med åren.)

Efter att idag ha googlat på hybridgolfklubbor för damer berättade Facebook vänligt att det finns 34 nya prylar till salu i gruppen Golfvälineet kiertoon.

Identitetsstölder aside så är det här ju helt vansinnigt behändigt, tycker ni inte?

Den tröga återkomsten.

Ju längre jag är borta härifrån, desto svårare blir det att komma tillbaka.

Jag hade en vecka semster där jag tänkt hinna med tusen saker; bland annat uppdatera min blogg typ varje dag. Det hände inte. Jag spenderade hela veckan på landet och upplevde en sådan enorm motvilja mot alla elektroniska apparater att jag knappt kunde skriva ett whatsappmeddelande.  (Det var jag tvungen att göra i alla fall; bland annat för att utvärdera koronarisken med en Tallinnresa och avboka den för att ersätta den med en flick-kräftmiddag på stugan istället. Men you get the point.)

Nu har jag jobbat fyra dagar sedan semestern och inte är jag särskilt mycket mer förtjust i elektroniska mojänger efter arbetsdagen än efter en dag i skogen eller med målarpenseln i högsta hugg. I skrivande stund borde jag väl egentligen göra en ansökning om muddringstillstånd eller skriva ett styrelseprotokoll, men det får vänta (ytterligare.) Det förra kanske till ett annat år; det senare till en annan dag eller vecka.

Vad koronan anbelangar så har tjugoettåringen utsatts för viruset på olika festligheter han närvarat vid och är följaktligen i karantän tillsammans med sin tillfälliga rumskompis som han inkvarterat efter dennes breakup. Herrarna är ytterst samvetsgranna och har spelat fotboll på tomma planer på senkvällen men annars hållit sig inomhus och studerat på distans. Tjuogoettåringen borde ju förr eller senare flytta till Malmö, men att hitta lägenhet på distans är förhållandevis utmanande och i nuläget blir det knappast aktuellt med närstudier under den här hösten. Han bor i första våningen så jag dumpade två kassar med mat genom fönstret åt dem i måndags då jag annars också befann mig i Berghäll på en bolagsstämma. Artonåringen studerar på distans hemifrån mig och gillar läget. 

Nymålat golv på glasverandan.

Kolmörker. 

Då det blev färg över från golvmålandet fick sej badrumsskåpen också ett ansiktslyft.
De var tidigare mörkbruna. 

Svampskörd.

Svampplockaren iförd älgflugespärr (som inte fungerade; saldo kring tio).
Ögonpåsarna efter kräftskivan. Fast vi gick och lade oss vid midnatt! Åldern.....

Tillbaka i stan. Inte så dumt det heller. 

Om hösten kan jag säga: Helt bästa årstiden! Kvällsmörkret, nattmörkret ( - man kan sova! -), färgerna, den krispiga luften (som visserligen lyste med sin frånvaro idag när vi tog en tur till stan med artonåringen och blev helt svaga och dehydrerade p g a felberäknad klädsel i värmeböljan). 

P.S. Har gnavat på Kjell Westös nyaste, Tritonus, i över en vecka. Minns att jag tyckte jättemycket om Svavelgula Himlen, den förra, men den här är ofantligt tråkig. "Vad trodde du", sa artonåringen när jag beskrivit innehållet. "En medelålders dirigent i skärgården liksom, hur bra kan det vara?" Men det KUNDE det vara, om han  skulle skriva mindre "på näsan" eller ens sätta lite fjång på saker och ting.

Perkeleblommorna

När jag väl kom så långt att jag tog mig på blomuppköp efter att min Far byggt nya blomlådor så fanns det inte mycket kvar att välja på. Tog en twelvepack av något vi alltid kallat för Perkeleblommor. Trodde att det var ett vedertaget smeknamn på dem så jag googlade för att kolla vad de heter på riktigt, men fick inga träffar. 

(Google sa att management by Perkele är passé.)

Senare blev jag upplyst om att benämningen existerar bara inom vår familj och har sitt ursprung i när min Farfar köpte av dem och försäljaren sa att de blommar så perkele!

Det hade hen rätt i.

PS. På riktigt heter de sammetsblommor.

Passiv-AgrEstrid och andra berättelser.

Jag älskar att få post.

Igår fick jag en liten låda där det stod "Hej, jag är Estrid, du har väntat på mej!" Estrid är en rakhyvel som jag beställde som ett reklamens offer på nätet. Nu prenumererar jag på rakblad. Allt detta för att jag på Madeiraresan i höstas hade glömt att ta med mig en rakhyvel. Skrev ett chatt på vår WA-grupp och frågade: "Någon som har engångsrakhyvlar, glömde mina hemma?" Syster svarade blixtsnabbt: "INGEN använder engångsrakhyvlar."

Lite ignorant, kan man tycka, för jag hade ju just berättat att jag gör det.

Hursomhelst, kände en viss klimatångest och ett socialt tryck efter detta och nu dök Estrid upp i mitt flöde och vi blev redan goda vänner.

***

Inatt drömde jag att jag satt och åt middag i en gränd i ett främmande land. Hamnade i gräl med mannen jag åt med så han steg upp, kastade sin serviett och sa att sånt här orkar han inte med, och så gick han. Jag tog upp min telefon för att ringa nästa, men ångrade mig och åt vidare i min ensamhet. Plötsligt satte sig en kvinna med ett litet barn vid mitt bord. De såg helt enkelt inte mig. Jag spillde ut min smoothie på bordet i uppbragtheten.

***

En man uttryckte sitt intresse via en dejtingapplikation genom att skicka mig ett virtuellt leende. Jag ögnade igenom hans profil och fann bland annat följande (och inte mycket mer): 

Haen parisuhteesta: Suhteen.

Minut saa nauramaan: Huumori.

Näistä asioista pidän: Urheilu.

Jag besvarade inte hans leende.

Följande dag fick jag ett meddelande av honom: "Ilmoja pitelee".

***

Fragment ur min vardag med artonåringen.

"Godmorgon."

"......"

*

"Har du FISIT?"

"Nej,va! Hurså?"
"Vad är det som luktar?"

"Jag åt just ett kokt ägg."

*

"Ketchupen, kanske?" ber jag när jag dukat och han hasar mot matbordet.

"WTF, passive-aggressive!"

*

"Godnatt!"

"......"

*

Men: han frågade också vad jag lyssnat på senast på Spotify och så lade han Texas till sin lista. We're good 💗

Anselm

I min barndom berättades det om gårdsarbetaren Anselm som hade för vana att spruta Raid i armhålorna i stället för deodorant när han skulle gå på dejt.

Kände mig ungefär likadan när jag av en eller annan anledning blivit utan rinnande vatten på stugan och fick tvätta mig i mutahavet i en veckas tid och sätta fuktighetskräm i armhålorna då deodoranten tog slut. Tillbaka i stan torsdag kväll gick jag mer eller mindre raka vägen till Yes Yes Yes på middag i den här munderingen; little did they know.

Igår förde jag min bil, som såg ut att ha deltagit i Neste Rally, på tvätt i Stockmanns garage och promenerade under tiden till Jean Vernet där jag beställde en stol och en fotpall. Lunch på stan samt gjorde några sjuuuukt billiga golfklädsfynd. Väl hemma två yogapass för att kompensera för de uteblivna och badade bastu innan jag packade min resväska för en sex nätters resa till Palma de Mallorca.

Datorn blir hemma dennan gång så inga blogguppdateringar att vänta men kanske en och annan bild på Instagram och FB (utom för dem som inte är på FB för att deras foto blidde ratat pga iklädd lippis med texten Death to the Hipsters, inga namn nämnda). 

Hasta la Vista Amigos & Amigas! 

Den usla bloggaren checkar in.

Någon här fortfarande?

Få väl skylla mig själv om icke. Hemsk bloggtorka, men kan väl tydas som att livet vinner över skrifvandet, vilket knappast är en dålig sak. "Livet är inte bara en dans på rosor; ibland måste man också supa och knulla", som min ex-make brukade säga.

Hunnit med bland annat en Sting-konsert påföljd av vildsint dansande på Molly Malone's, en invigningsfest, flera dagar av workflow - annars sitter man väl inte till halv sju på jobbet på sommarkvällarna vilket upprepat sig oroväckande många gånger - två golfrundor á 37 och 27 poäng, besök på Brors stuga i Lojo innefattande bastubad, grillmat och fuldans på verandan, besök på egen stuga där jag mest klippte gräs morgon middag kväll men aj jo, hade också extempore gäster innefattande bastubad, grilling och fuldans på verandan. Mellan varven samlat mitt samvete och gått till gymet eller idkat yoga på vardagsrumsmattan eller tagit sjuttonåringen på sushi eller cykeltur.

Så hinner inte blogga så mycket som ni förstår. 

Ses i höst?

Om hur en övervuxen Goljat söker till flottan och hans Mor bokar en handyman.

Började morgonen med att släppa in en Handyman jag bokat för att hänga lite knaggar och annat som jag inte vågat ge mig på själv. Jag hade tagit morgonen ledig och föreställt mig något i den här stilen:

Men med ta¨nke på min historik med män så borde jag väl ha fattat bättre..... 

I verkligheten tog det handymannen närmare tio minuter att släpa sig tre trappor upp och hans flåsande hördes redan när han var i bottenvåningen. Han hade den största och uffigaste mage jag någonsin sett och i  relation till den såklart världens minsta och smutsigaste t-shirt och i övrigt rann mig barndomens busshållplatsfarbror "Håriga rumpan" i hågen. Han fixade knaggarna under ett ohyggligt pustande och flåsande men jobbet blev gjort. Samtidigt bad jag om tips för sjuttonåringens nätverkskabel, som alltså drivit mig till vansinne under de senaste månaderna där den ringlat från översta skåpet i tamburen till rummet mot gatan och förstört min feng shui. Håriga rumpan med magen kunde berätta att jag kan skaffa två dosor som leder internätet till sjuttonåringens rum via elnätet. Dessa inhandlade vi i Verkkokauppa efter jobbet och ta-daa! Feng shui råder igen. Amazing!

Under dagen väntade jag på rekrytens meddelande om huruvida han kommit in i flottan eller inte. Endast en del av Obbnäs rekryter kommer alltså in i där och påbörjar denna vecka sin skolning i Pansio utanför Åbo. De övriga hamnar här och där i andra sorters kompanier som inte fanns på nittonåringen önskelista. 

När inget hördes skickade jag ett whatsapp-meddelande. "Any news?"

Han svarade vid lunchdags och sa: "Pansio. Och tre stygn i huvve."  

Meddelandet kryddades med denna bild:

Kun ylikasvanut goljatti pyrkii laivastoon ihan tosissaan.

Tydligen hade han med sina 195 cm gått genom en 190 cm järndörr, utan att ducka. Dörröppningarna blir knappast högre i flottan, så man får hoppas att han lärt sig av sitt misstag 💚. 

Kanondag, kanelkväll.

Herregud så trött.

Så mycket jobb. Så mycket osorterat byke. Så mycket snö. 

En morgon körde jag ut genom porten och möttes av en gigantisk snövall. Fick hämta skovel på innergården för att kunna skotta ut mig och bilen på gatan. Lika stor vall mötte mig på kvällen när jag kom från jobbet halv sju. Gav upp och parkerade i hallen under Kaserntorget två nätter i rad. Idag körde jag in på gården och fick bara nosen av bilen att rymmas på min parkeringsplats. Får eventuellt backa ut genom portgången imorgon pga inget vändutrymme. That'll be fun. Hej, försäkringsbolaget.

Annars ju härligt med vinter och snö, men.

Avhämtade sjuttonåringen ikväll på andra adressen, mysigt återseende fast han bara varit borta en halv vecka. När han fixade kvällsgröt bad jag honom fylla på kanelburken själv, men han vågade inte, så jag gjorde det.

Kaikki meni.

Ihanaa aatonaattoa tyypit! 💗

På äventyr österut.

Hoppade på metron österut för att besöka Teurastamos jultorg för att insupa julstämning och köpa en dörrkrans, bara för att upptäcka att det infaller först nästa veckoslut.

Beslöt bekanta mig med köpcentret Redi i stället. Att hitta runt var inte så svårt som jag låtit mig berättas, men medger att jag tog mobilen till hjälp eftersom skyltningen var usel. Det som dock var värst med stället var det orange färgtemat. Köpcentrets logo är något av det fulaste jag sett. Jag antar att den orange färgen har med närheten till metron att göra, men det är en totalmiss. Orange signalerar billigt och dessutom försvinner ju metrologot i havet av annan orange skyltning. Förstår inte heller varför inte de två sidorna av centret (Sköne och Stadi) har fått sina egna färger så man alltid skulle veta på vilken sida man irrar omkring. Tvärtom, allt är identiskt och synnerligen otrivsamt. Eller nej, inte allt - restaurangerna och caféerna är mysiga och utbudet så bra att det överskrider all eventuell efterfrågan i alla fall tillsvidare. De låga taken kunde ha tillfört mera mysfaktor, men eftersom de är vita blir intrycket bara asigt och halvfärdigt. Helt och hållet verkade allting halvfärdigt; alla butiker ser ut som pop-ups eller lagerutförsäljning, oberoende om de är det eller inte.

Inte förtjust med andra ord och inget särskilt imponerande utbud av butiker, men tillgängligheten är toppklass; man är ju där med metron på två orange sekunder och bara att kliva rakt in i centret.

 

Da-a.

"Hur kan det vara så satans kallt och ruggigt?" huttrade jag när vi promenerade mot barberaren.
"För att det är nästan december och vi bor i Finland", sa sjuttonåringen. 

Hotellet i söder.

Kom precis ihåg att jag vaknade mitt i natten och det tog mig evigheter att lokalisera vilket hotell jag nu var på nu då och åt vilket håll toaletten låg. Döm om min förvåning - och lycka - när jag insåg att jag var hemma. 

Inget fel på resan, tvärtom, men nu är jag bara så glad att vara hemma och att vardagen tar vid <3

Distanskontoret

Mellanrapport om sömnmasken:

• Den hjälper inte att somna på kvällen. Hälsningar från henne som läste Eleanor Oliphant vid tvåtiden efter ett par timmars tröstlösa försök att somna.
• Den lämnar intressanta avtryck i fejan. (Tycks ju ha somnat till sist i alla fall.) Lönar sig kanske inte att använda för en kontorsdag?
• Kanske ljuset inte är problemet trots allt, för hur kom det sig då att jag somnade på verandan i knallsol efter arbetsdagens slut?

Moses och berget

"Får man en kram?" frågade jag sextonåringen.
"NEJ."
"Om inte Moses kommer till berget så kommer berget till Moses. Eller hur var det."
"Va?"
"Förstod du inte metaforen?"
"Att du är en jude?"