Visar inlägg med etikett Studier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Studier. Visa alla inlägg

torsdag 12 oktober 2023

"Månne jag blir uttråkad....."

 ..."under hösten", tänkte jag, när vi beslutat att stänga den ena butiken och jag därmed kan välja fritt var och när jag gör mitt jobb och inte just är bunden till plats och tider.

Tillsvidare har jag inte varit uttråkad. Jag började september med en vecka på Mallorca varefter vi jobbade som dårar med att få Högbergsgatan tömd och inredd på nytt åt vår hyresgäst och samarbetspartner, samtidigt som vi var med en fot på Habitare. Nu börjar det så småningom lugna ner sig till business as usual, om nu något sådant finns i vår föränderliga värld.


Högbergsgatan - nu office för fastighetsförmedlare & JV showroom

I min rädsla för ledan hann jag i någon veva anmäla mig dels till en ny spanskakurs och dels en kurs i Webdesign på Helsinki Design School. Spanskan (Suomi-Espanja-seura) är superbra och effektiv, två timmar varje torsdag kväll per Zoom. Inte lika intensivt som med min privatlärare innan sommaren - här hinner man tänka lite och andas mellan varven. Webdesignkursen är endast två dagar i månaden i ett års tid och under den tiden ska jag lära mig bygga en websida från början till slut. (Det har jag i och för sig gjort tidigare också i Wordpress och så jobbar jag ju dagligen med Woocommerce, men nu blir det att lära sig Webflow och lite mer finesser och bakomliggande logik och from scratch i stället för färdiga templates). Få se hur det går, men de första dagarna översteg åtminstone mina förväntningar. Sen gäller det bara att hålla ångan uppe mellan närstudiedagarna. (Och inte by sig om att man är dubbelt så gammal som de flesta andra studenterna.)

För att scrolla mindre och läsa mera skaffade jag häromveckan Storytel och tillhörande läsplatta. Till Storytel-månadsprenumerationen hör sisådär 70000 böcker som det bara är att ladda ner och börja läsa, så tröskeln till läsning är minimal, jämfört med att låna på biblioteket (vilket jag typ aldrig gjorde för kaikkimullenytheti) eller köpa. Dessutom är skrivplattan lätt att packa med sig och lär funka också i solsken - har inte precis varit aktuellt på sistone, men inomhus när det stormar och regnar funkar den åtminstone utmärkt. Man kan såklart läsa också på iPad (om man har en) eller telefonen, men plattan är ju mattare och gjord så att den ska kännas mera papperslik och dessutom innehåller den inga frestande appar.


"Boken" hålls öppen medan man äter!


Skrivandet har nu tydligen helt trillat bort ur livspaletten -  jag tycks dokumentera mitt liv mera på Instagram nuförtiden - men det kan fanimej inte vara omöjligt att klämma in en bloggpost här och där under hösten också. 

Famous last words.

söndag 27 oktober 2019

Årets längsta dag gick lyckligtvis inte med en afare.

Trots att jag sov tio timmar - tio timmar! - inatt, känns detta som årets längsta dag. Har hunnit dricka kaffe i sängen, läsa i min bok, skriva några email, olja bastugolvet, lyfta in några överblivna isoleringsskivor i skjulet, köra till Tokmanni för att köpa bastuattiraljer, köra tillbaka till stugan, äta lunch, ta upp min bryggtrappa samt byta glödlampor i utelamporna. Efter detta hunnit köra hem till stan, värma korvsoppa, tvätta byke, läsa i min bok och göra mina spanskaläxor. Och klockan är bara sju!



Trots att jag älskar kvällsmörker så undrar jag nog lite över det här med vintertid. Vem vill att det är ljust på morgonen när de flesta antingen är på jobb eller sover gott? Och i stället är det mörkt från klockan fem tills man går och lägger sig, det vill säga i sex timmar? Men visst är det skönt att man kan sätta sig och läsa i en bok med gott samvete redan klockan sex och inte behöver tycka att man ska knalla runt och göra nytta eller vara ute på vift hela tiden. 

(Bara 98% av tiden; hälsningar min Mors och Fars dotter).

Sedan basturapport! Medan jag var på Madeira och drack madeira och gjorde annat fanstyg hann min Far bygga in en Parra-gårdsbastu i ändan av mitt skjul. Det tog honom ungefär en vecka. På fredag kväll körde jag ut till landet och då fick jag inte ännu provbada, men provvärmde ugnen och brände bort dess illaluktande skyddsmedel. Blev så varmt och skönt att det var svårt att låta bli att bada, men fick hålla mig till lördag. Då kom Far med hustru för att fixa det sista och bli bjudna på korvsoppa. Far stöttade upp golvet som visade sig svikta lite och så kopplade han spottarna tillfälligt så att jag ser att läsa mina damtidningar i bastun. Alla har vi våra laster och den här (bland många andra) skyller jag på mina föräldrar som lärde mig läsa Kalle Anka i bastun som barn. Ett av våra största nöjen med min kusin var att turvis läsa upp alla fetstilade utrop per uppslag i Kalle Ankan. Det kunde låta SWOOSH, UGH, POFF, GAAAAH, SKÄR KURVORNA JÖNSSON och MÄLPMÄUUD (när Långben fastnat i en hopfällbar stol) och största besvikelsen var om uppslaget bara innehöll ett ynka litet OJ.

Hursomhelst, efter korvsoppelunch och kaffe som Mor med sambo deltog i tillsammans med en äppelpaj blev det äntligen kväll och jag fick bada. Vilken lyx alltså att bara knalla över gårdsplanen för att värma bastun med ved som finns i lidret bredvid, i stället för att kånka ner ved och vatten till strandbastun i kolmörker och fylla på ved en miljon gånger innan bastun blir varm. (Lyxproblem förstås att ens tomt är så stor att strandbastun är för långt borta på vintern, och för stor dessutom).







Bastun fick också en liten terrass som man kan utvidga nästa vår vid behov. Återstår också att måla dörren och fönsterkarmarna efter vintern. Resten av skjulet är och förblir förvaringsutrymme för gräsklippare, grillar, virke och ditt och datt men kanske får jag det också uppiffat lite nu när jag blev av med en massa gammalt roina. 
För en inbiten bastuälskare som helst badar varje kväll är det här en enorm ökning av livskvaliteten under vinterhalvåret. (Bara jag nu hinner vara på landet, när så mycket händer här i trakten hela tiden, men det är en annan femma....)

PS Lite roligt att bastupaketet hette Parra. Vi brukade som yngre hänvisa till våra föräldrar som parrorna (parents, antar jag?). När jag googlade för att se vad parra egentligen betyder visar det sig vara göteborgsslang för fart eller hastighet. What can I say? 

Min parra byggde en Parra med en sjuk parra!
(Direkt översatt = "Min farsa byggde en base med en afare*. Red. anm.)

* afare = AFS = Armoton Fittig Speed.

onsdag 15 juni 2016

Catch & Release

Intensiv dag på Helsinki Design School där vi presenterade våra portfolios i tur och ordning. Min egen - som ständigt lever och som fokuserar på illustration; rita bör man annars dör man - hittar ni i högra kanten av bloggen eller här: www.bopo.fi. Sista kursdagen är imorgon och sen borde jag styra kosan mot nya utmaningar. Mest av allt önskar jag att ett jobb flyger in genom mitt öppna fönster någon solig morgon så att jag kunde tillåta mej en mental semester. Fysisk eller konkret semester har jag ju hela tiden men håller på att bli knäpp av frustration och dåligt samvete när jag dillar omkring på stan dagarna i ända utan målsättningar. Hört detta förr?

Vill inte bli påmind om dessa tankar om och när jag någon gång igen sitter med axlarna vid öronen under ett lysrör i någon överluftkonditionerad kontorsbyggnad och beaebetar Excel-filer och önskar att jag kunde dilla omkring på stan utan målsättningar.

Tidiga kvällen spenderade jag på trappbalkongen i gassande värme och slutet av kvällen i soldis på Cock's terrass med Syster samt Bror och Svägerska som dök upp från ingenstans. Catching up, as we had not met for days. Staden är liten. 

Här hemma är det så tyst att jag hör bara klockan ticka.



onsdag 18 maj 2016

Samvete, check.

Vart denna soliga dag gick: 
- en videointervju med tiotals tagningar, varför glasögonen på sned, varför ögonen på olika höjd och varför det finlandssvenska s:et?*
- påbörjade två utlovade illustrationer jag gjorde skisserna till igår kväll*
- åt lunch på en brännsolig terrass i pratsamt sällskap
- drack et glas vittvin på densamma, endast sällskapet bytte*
- promenerade hem för att inse att jag glömt min cykel vid ett träd
- hamnade på en solblåsig terrass med utsikt över en modevisning i en lummig esplanad
- slog mig ner på annan kvällssolig terrass med cappuccino och ångest över ogjord to-do-lista
- avhämtade min cykel, trampade hem och fortsatte med illustrationerna*
- vakande till liv ur min flow två timmar senare och insåg vrålhungrig
- kokade sparris och ägg i en och samma kastrull och vräkte dem i mig med gravlax på två röda sekunder
- illustrerade vidare och korrigerade enligt anvisningar*
- avrundade dagen med en klockan-tio-espresso

* Alla programpunkter märkta med asterisk är antingen jobbsöknings- eller kurs/illustrationsrelaterade och kan därmed anses nyttiga; sammanlagt åtta timmar -> jag stryker mitt dåliga samvete från to-do-listan och försöker landa i kvällen. (Som redan gick.)

torsdag 21 april 2016

Do it and it's done

Plockade med mig ovanstående slogan från förra arbetsplatsen och förvånar mig gång på gång över hur bra den funkar. Steg upp idag utan minsta lilla inspiration att ta tag i mina kursuppgift som jag av någon outgrundlig anledning (läs: livet kom emellan) lämnat till sista stund. 

Slog mig ner vid datorn fullständigt oinspirerad och märker nu, fem timmar och några riskakor och kaffekoppar senare att allt är klart och jag tappade uppfattningen om tid och rum under det att.

Do it and it's done.

fredag 19 februari 2016

Words don't come easy

Har litet tappat orden. Kanske för att jag använt så mycket av dem i verkliga livet. 

Kanske de är slut?

Nej, knappast. Men är ganska urvriden ikväll efter en dag av logon och kreativa övningar på Helsinki Design School varvad med pratsam lunch med före detta kollega och avrundad med stämningsfull gammeldans i andra ändan av stan.

Ett glas rödvin nu i sällskap av Skavlan. Som jag nästan glömde.

torsdag 11 februari 2016

Synonymer till "rafflande": nervkittlande, hårresande, magstark, sensationsfylld.

Important piece of information:

Häromdagen hade jag en diskussion med en familjemedlem som sa att hen börjat oroa sig över mitt välbefinnande när det inte hördes av mig på bloggen på en tid. (Tackar för omtanken.) Vill dock upplysa er om att syftet med denna blogg inte är att hålla er informerade om vad som pågår i mitt liv - det är en biprodukt, take it or leave it - utan dess enda, ytterst egoistiska syfte är att upprätthålla mitt välbefinnande. Det betyder att om jag vill skriva skriver jag och om inte så låter jag bli. Bloggen är inte heller till för att ersätta övrigt umgänge. Vi kan fortfarande träffas och ringas, fastän ni läst om mina rafflande gymbesök och ommöbleringar. 

Jag har ju nämligen inte läst om era.

Det om det.

Dagens raffelrapport, håll till godo:
 
Morgonstund med InDesign i nya arbetshörnan. Bekantade mig med layouten i nya inredningstidningen Asun.


Senare kafferep med Mor på stan varefter jag prövade olika klädesplagg. Ett tjänstvilligt biträde ryckte upp draperiet när jag stod inklämd i en klänning och frågade: 
"Mitä haette?" 
"En minä mitään hae!" fräste jag. "Kunhan sovitan!" 
"Kunhan sovitatte", hummade hon, "kunhan sovitatte..."

(Den var på 50% rea and the rest is history.)

Blev knäsvag av hunger efter detta, bara måste äta ett mål sushi till middag varefter jag gick hem och provade mina nya kläder. (I pluralis). Som julafton! Sen skämdes jag och gick till gymet och sprang hårt och lyfte stora tunga saker.

Nu i ett akut behov av kvällsmål. Har ni en aning om hur goda russinen i myslin är när man haft godisstrejk i nästan tre år? Vansinnigt goda. 

End of story.
 

lördag 12 december 2015

Nu tar illustratören jullov.

Sov över åtta timmar i nästan ett sträck! Nej, en gång tittade jag på klockan och den var kring fem, insåg att jag har nästan tre timmar sovtid kvar och somnade om. Vaknade till hotellfrukost utvilad och nästan som en ny människa.

Igår kväll däremot var jag vinglig av trötthet, åt en risotto ackompanjerad av cava och rödvin och dunkadunka-bakgrundsmusik på hotellrestaurangen och läste ut boken innan jag släckte lampan. (Måste skapa en bokbytar-grupp på FB eller något. Det är ju ingen idé att köpa en bok för tvåhundrasextio kronor, läsa den på två timmar och ställa den i en bokhylla jag inte ens har för att aldrig öppna den igen.) 

Promenerade till Berghs School of Communications några kvarter bort genom underbart vintersolsken och frisk och krispig luft. Drack morgonkaffe nummer fyra och hälsade på mina kurskollegor som kändes nästan som bekanta efter ett gemensamt halvår på distans.

Liksom kursen var också avslutningsdagen intensiv. Vi presenterade våra illustrationsportfolios i tur och ordning och gav varandra feedback i rask takt. En brokig, talangfull skara med mycket olika stil och bakgrund. Till sist avrundade vi med vin och glögg i foajén innan vi alla gick till vårt.

Uttömd på energi och idéer som jag är så blir det ingen julig bild idag. Delar i stället med mig länken till min portfolio (clic). Den är inte helt färdig, men so what, det är ju livet heller aldrig trots mina idoga försök att föra det i hamn.

söndag 22 november 2015

Dekadens

En vecka utan barn bakom mig, en ytterligare framför. 

Jag äter vad helst som jag får lust på, varsomhelst, vilken tid på dygnet som helst. Allt helst sådant som inte behöver tillredas det minsta. Riskakor med Port Salut-ost och vinäger. Avocado med grynost. Sushi och edamame. Grillad broiler med spenat. Youghurt med mysli morgon, mellan, kväll. Gröt och kaffe på säng i sällskap av en bok.

Kaffet i sängen, om vi ska vara ärliga, nog så mysigt. 

Boken jag läste slut imorse hette Stoner och den blev jag lite nedslagen av men den fick mig också att tänka. Hur kommer man själv att se tillbaka på sitt liv i slutändan? Vad kommer man att ångra, vad kommer man att minnas bäst? Vad borde man våga, hurdana val borde man göra, vem ska man leva för? Hur vet man om man fattar rätt beslut? Hur ska man gå till väga för att inte ligga på sin dödsbädd och ångra - inte sina val, dem är det inte värt att grubbla över, man gjorde väl sitt bästa - de val man inte tog: Varför skrev jag aldrig en bok, varför blev jag inte illustratör, varför sa jag inte vad jag kände, varför bodde jag aldrig utomlands, varför pratade jag aldrig med främlingar, varför prövade jag aldrig röka gräs, varför?



Livet är för kort, jag är övertygad om det. Upplyftande tankar mot slutet av veckan, eller hur.

Övrig barnfri dekadens har betytt skumppa och rödvin och så mycket skratt att man vridit sig dubbelvikt, en städning som innebar att slänga smutsiga kläder bakom ett draperi och promenera ut på stan för kaffeträff, att spela upp gårdagskvällens konversationer i huvudet ("kiitti moi") och måsta bita sig i kinden för att inte börja asgarva mitt på Skillnaden, att teckna fiktiva reklamuppdrag för Zara, att skapa påhittade skivfodral åt Fleetwood Mac (lyssna! clic, nostalgitripp), att ha sockor och halsduk på sig inomhus för att värmen funkar i bara ett rum och att dricka rödvin ur en bag* om kvällarna.

* ur ett vinglas, fyllt ur en bag (red.anm.)

onsdag 4 november 2015

Time flies


 Och vad har jag gjort idag, då?

 Jobbat på en fiktiv apotekskampanj.
Designa några sjukliga karaktärer, var uppdraget, och en miljö att placera dem i.

Efter detta känner jag mig ungefär så här.

Övningsarbete för Berghs School of Communication.


Tror jag ska sticka ut näsan lite grann, det tycks ha blivit mörkt därute igen.

fredag 23 oktober 2015

Fancy Friday

I veckor har jag sovit som klubbad om nätterna. Inte närapå tillräckligt, men som en stock. Utom i natt då. 

Omöjligt att somna, sen vakna med ett ryck vid halv två och tro att det är inbrott, inse att jag drömt någonting, sen slumra lite på morgonnatten och vakna i panik halv fem efter ytterligare mardrömmar, somna om, stiga upp och inse att det kommer bara kallt vatten ur duschen och att båda barnen redan är uppe och vimlar omkring i lägenheten, vakna med ett ryck och inse att det också varit en dröm och att klockan är fem trettio. Kliva upp svajig och illamående halv sju, väcka tonåringar i dvala utom räckhåll för väckarklockor - hur orättvist? - stiga in i badrummet och få syn på en spegelbild lik (no pun intended) någon som blivit uppgrävd på Sandudds kyrkogård. Duscha kallt med flit för att vakna till. Dricka två koppar kaffe, skumma tidningen, grymta surt åt tonåringar men krama dem flyktigt hej. Packa dator och pennor i påsarna under ögonen, kliva ut på gatan i ösregn, vända om och hämta ett paraply, kliva genom våta lövhögar och tryckande  fukt till Helsinki Design School för att vara helskärpt, social och kreativ.

Det gick sådär.


måndag 12 oktober 2015

fredag 9 oktober 2015

Nälkä kasvaa syödessä

Otsikko pelmahti eteeni suomeksi, jatketaan siis näin. 

On niitäkin aamuja joina herään täynnä luottamusta ja intoa ja uteliaisuutta tulevaisuutta kohtaan. Tätä tämä on, naisen elämä, ensin ylös ja sitten kovaa alas, eikä suuntaa voi oikein ennustaa. Mentävä vain tunteen mukana ja ennemmin tai myöhemmin tulee juuri näitä odotettuja, valoisia ja energisiä päiviä. 

Note to self: vaikka olenkin introvertti, kannattaa käydä ihmisten ilmoilla.

Välillä kuitenkin juurrun tähän kirjoituspöydän ääreen piirtämään. Viikon tehtävä Berghs School of Communicationsin kuvittamisen etäkurssilla on kuvitteellinen aamiaiskampanja. Tämä käsin piirtäminen taitaa olla aivan mennyttä ja myös aikaa vievää. Mutta on se vaan niin terapeuttista. Tässä unohtuvat ruuanlaitot ja tv-sarjat ja melkeinpä saunavuorot. Saunavuorot sentään vain melkein. 

Tehtävän kimpussa sketsaillessa - kirjoitin ensin sekstaillessa, mikä lie freudilainen lipsahdus - olen havainnut että tarvitsen paitsi Photoshop-harjoittelua niin myös jossakin pölyisessä Kasarmikadun laatikossa olevaa digitaalista piirtopöytääni. Tai mahdollisesti aivan uutta piirtopöytää. Erillinen näyttökin olisi hyvä. Ja...

Nälkä kasvaa syödessä.



 


Siihen käy ensiapuna avokadot.



söndag 27 september 2015

Söndag

Illustrationsuppgift på temat kärlek och saknad.

Sju koppar kaffe, timtal vid skrivbordet och datorn, en nackspärr som inte är av denna världen. 

Ska kurera med en promenad till gymet och bastubad. 

Önskar mig: ett ergonomiskt arbetsbord och hyfsad belysning.
 






tisdag 22 september 2015

Learning by doing


Från....



till...

Och när jag var som mest frustrerad kom trettonåringen och visade mig the magic wand och löste alla mina problem och det slog mig att kanske inte alla hans timmar vid datorn har varit bortkastade after all.

söndag 20 september 2015

tisdag 15 september 2015

Hur hann jag någonsin jobba?

Vart går då all min tid, frågar jag mig. Och svarar.
  • till Photoshop tutorials - jösses så jobbigt och frustrerande att göra saker med deadline i program man inte behärskar, aaargh!
  • i trafikstockningar, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs ("Bortkastade pengar, hundratjugo euro? Jag går hem. Jag GÅR hem.")
  • därefter kryssande omkring i diverse järnhandlar, utforskande golvmaterial tills närapå gråtfärdig av obeslutsamhet 
  • till matlagning, diskande och bykande och nejmen sidu, matlagning igen!
  • i trafikstockningar, igen, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs del två för att få ett samtal om att denna är uppskjuten p g a annalkande regnväder ("Yes!!!" sa den ena medan den tappre äldre somnade dubbelvikt på baksätet) 
  • med ficklampa på Kaserngatan efter mörkrets inbrott, jag har äntligen nya rum!
  • till planering av tonåringsrum på 4,8 kvadratmeter


  • till ritande olika slag av kursarbeten för vilka får mördande kritik av sextonåringen ("Jag får obehag när du alltid ska rita något inspirerat av ditt eget misslyckade dejtingliv.")

  • till kakelfunderingar och köksplanering 
  • till misslyckade försök att uppfostra mina barn till individer som inte lämnar saker och ting till sista sekunden (Ni vet...."Gör inte som jag gör, gör som jag säger.")
  • .... men nu, snart också till bastubad, pheeew

fredag 11 september 2015

Fredagsflow

När jag kom hem från Palma höll jag på att hamna i "vad-är-meningen-med-mitt-liv"-träsket.

Hade inget jobb att komma tillbaka till, tonåringarna tittade knappt upp när jag hälsade på dem efter en veckas frånvaro, i köket luktade det surt gammalt kaffe, jag hade inte fått någon post, jag har inga rutiner, ingenstans att gå.

Sen sov jag gott i ett par nätter, blev påmind om att jag har flera nära och kära, insåg att posten bara fastnat på postkontoret, fick matkassen packad av biträdet i SIWA, tog tag i mina projekt och började känna att jag kanske ändå får tiden att gå. 

(Läs: vart i helsike går tiden?)

Ah, du kära problemlösning och flow!