Dekadens

En vecka utan barn bakom mig, en ytterligare framför. 

Jag äter vad helst som jag får lust på, varsomhelst, vilken tid på dygnet som helst. Allt helst sådant som inte behöver tillredas det minsta. Riskakor med Port Salut-ost och vinäger. Avocado med grynost. Sushi och edamame. Grillad broiler med spenat. Youghurt med mysli morgon, mellan, kväll. Gröt och kaffe på säng i sällskap av en bok.

Kaffet i sängen, om vi ska vara ärliga, nog så mysigt. 

Boken jag läste slut imorse hette Stoner och den blev jag lite nedslagen av men den fick mig också att tänka. Hur kommer man själv att se tillbaka på sitt liv i slutändan? Vad kommer man att ångra, vad kommer man att minnas bäst? Vad borde man våga, hurdana val borde man göra, vem ska man leva för? Hur vet man om man fattar rätt beslut? Hur ska man gå till väga för att inte ligga på sin dödsbädd och ångra - inte sina val, dem är det inte värt att grubbla över, man gjorde väl sitt bästa - de val man inte tog: Varför skrev jag aldrig en bok, varför blev jag inte illustratör, varför sa jag inte vad jag kände, varför bodde jag aldrig utomlands, varför pratade jag aldrig med främlingar, varför prövade jag aldrig röka gräs, varför?

Livet är för kort, jag är övertygad om det. Upplyftande tankar mot slutet av veckan, eller hur.

Övrig barnfri dekadens har betytt skumppa och rödvin och så mycket skratt att man vridit sig dubbelvikt, en städning som innebar att slänga smutsiga kläder bakom ett draperi och promenera ut på stan för kaffeträff, att spela upp gårdagskvällens konversationer i huvudet ("kiitti moi") och måsta bita sig i kinden för att inte börja asgarva mitt på Skillnaden, att teckna fiktiva reklamuppdrag för Zara, att skapa påhittade skivfodral åt Fleetwood Mac (lyssna! clic, nostalgitripp), att ha sockor och halsduk på sig inomhus för att värmen funkar i bara ett rum och att dricka rödvin ur en bag* om kvällarna.

* ur ett vinglas, fyllt ur en bag (red.anm.)