Meddelande från fjortonåringens skola: Ett matteförhör införs varje vecka för att följa upp barnens kunskaper som tydligen försämras med fart. Pluspoäng! Det är länge sedan jag sett en en enda uppföljning eller ett enda kunskaps- eller annat krav från skolans sida. Dock nämndes inte om förhöret kommer att gås igenom efteråt, vilket jag påpekade i mitt svarsbrev där jag prisade initiativet. Försökte själv gå igenom förhöret med min son som är lika mottaglig för feedback och hjälp som en stenmur.
Dessutom informerade skolan att alla förhör som i fortsättningen dekoreras med teckningar kommer att underkännas. På åttan borde man förstå att matte och konst inte hör ihop.
Mitt stackars barn, han är inte i riktigt rätt inlärningsmiljö, men vi fogar oss såklart, trycker in fyrkanten i triangelhålet.
I min skuldtyngdhet (för jag antar att det är mitt och enbart mitt fel som förälder och Mor att finskan och matten och gud vet vilka andra ämnen barkar utför och att barnen inte ger varandra arbetsro och att disciplinen är som bortblåst i klassen och och och....) bad jag också om uppföljning och stödundervisning i det andra inhemska.
Nu ska jag försöka hjälpa med läsningen på geografiprovet. (Idag är fjortonåringen placerad på en stol och hålls vaken men inte mycket mer.) Sextonåringen cirklar omkring i lägenheten dribblande en fotboll och viftande med ett psykologihäfte: "Han är utifrånstyrd, det är det som är problemet! Han borde ha blivit självstyrd för länge sen!"
"Och du då?" kontrar jag. "När är din provvecka? När har DU tänkt börja läsa?"
"Proven är nästa vecka, men nu har jag bara fem, senast var det sju. Ingen idé att börja läsa ännu."
Lite matt nu. Vägrar tro att de här ungdomarna brås på mig. Har jag rödvin kvar från helgen? Jo gudskelov en skvätt. Ingen idé att påbörja min illustrationsuppgift. Den ska in först på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar