"Kanhända att vi måste åka till landet från lördag till söndag", sa jag. Tittade på sönernas miner och tillade: "Eller också lämnar jag er här på tumis och åker själv."
De lyste upp som solar.
"Men det kan jag ju inte, lämna er alltså."
"Varför då?"
"För om ena går på fest och den andra stannar hemma och röker gräs."
"Det gör vi ju ändå, fast du är så daiju att du inte fattar. Ingen röker dessutom gräs, vi snortar koks."
P.S. Finns det förresten något mera avväpnande än en hundraåttisju centimeter lång tonåring som säger "jaja" och kommer fram och kramar dig mitt i en dispyt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar