söndag 25 februari 2018

Winter Wonderland

Efter utekväll med jobbet tog jag mitt pick och pack och körde ut till stugan på lördag. Försökte locka med mig sextonåringen, men förgäves, i och med att hans laptop fortfarande är på reparation "så jag har ju ingenting att göra där", så lämnade honom i stan med färdigmat i kylen. Hans bror huserar fortfarande ensam i sin fars hem.



Solen har skinit mest hela tiden utom förstås då när jag beslöt ge mig ut och pröva mina nya lurvbottensskidor. Jag borde säkert inte medge detta men efter att jag klätt på mig alla ytterkläder började jag undersöka hur jag får fast kängorna i bindningarna. Varken trial, error eller KVG hjälpte så till sist var jag tvungen att ringa till Intersport och be om råd. Verkar ju självklart så här i efterhand....

Hursomhelt betydde detta att jag hade ashett redan innan jag gav mig iväg för att inte tala om värmeslaget jag höll på att få när jag pulsade genom åkersnön för att komma fram till ortens enda riktiga skidspår. Mötte bekanta på vägen som undrade hur det gled och jag kunde svara att det gled bra, åt alla håll; fram och bak och höger och vänster. Jätteroligt att skida alltså. Nå, mot slutet gick det bättre och tar ju alltid en stund att vänja sig.



Örngänget som jag hört om under veckan satt sin vana trogen på isen och smaskade i sig av pilkarnas fångst, men i ilskorna med bindningarna hade jag lämnat mitt zoom-objektiv hemma och örnarna var så skygga att jag inte fick några bilder som går att publicera.

För övrigt har jag badat bastu och hängt upp lite nya tavlor; Esa Riippa hängde jag redan senast jag var här och nu ett par Susanna Suikkari. Måste införa galleribesöksförbud.




Jobbar distans imorgon på grund av styrelsemöte här imorgon kväll. Lite dåligt samvete över att ha övergett sextonåringen, men han lär lida mindre av det än jag.

Jättefin solnedgång igår!

tisdag 20 februari 2018

"Herrajumala, ei, ei, ei!"

Solen, ljuset. Helt fantastiskt alltså. Men så har jag ju tyvärr det här mystiska sinnelaget som får ångest när ljuset återvänder efter vintern och känner mig som pusselbit tryckt på fel plats. Så fort mörkret lägger sig om kvällarna är jag den lyckligaste och mest tillfredsa personen på jorden. Go figure, eller googla vårdepression.

Skummade genom gamla blogginlägg och hittade samma tendens varje år vid den här tiden. Bara att genomleva alltså och ta till de knep man har tills vårvintern övergår i vår och sommar.

Har haft en vansinning lust att simma de senaste veckorn och gjorde äntligen slag i saken på söndag. Eftersom Tölö simhall är under renovering vågade jag mig för första gången någonsin till Georgsgatans nakenbad. Googlade såklart på förhand att det var damernas tur på söndagar och att man får ha baddräkt. När det kom till kritan hoppade jag i utan en tråd på kroppen för vad är det värsta med att simma i simhall, jo den våtkalla simpparen som du ska dra av och på mellan bastuvarven. Till min lycka simmade jag själv utan glasögon så behövde inte se några tanter i närbild; jag såg ju knappt om de andra simmarna hade badkläder på eller inte. En hurdan tant jag själv var struntade jag blankt i. Simmade en kilometer och badade bastu och känslan efteråt var precis så härlig som jag ville minnas. Måtte vara år sedan jag senast besökte en simhall.

Och den var fin! Bilen nedan är från nätet, för när jag själv gick omkring med min mobil och knäppte bilder kom en tant och ropade Herrajumala, ei, ei ei! Täällä on alastomia ihmisiä! och övervakade noggrant att jag raderade alla bilderna.


Hursomhelst, jag har en kvarterssimhall med bastu! Happiness is.

Lycka är också pilates och husbolagsbastu med damtidningar. Visserligen fungerar pilatesen normalt lite som meditation för mig men idag deltog en assisterande pilatesstuderande som mellan varven kom och vred på mina armar och ben och korrigerade mig och jag fick lust att fräsa lämna mig ifred, men väluppfostrad som jag är vred jag mig lydigt rätt och log beklämt.

Artonåringen (som har läslov) tog sitt pick och pack till den andra adressen men den yngre (som har sportlov) blev här eftersom plånboken/kocken på andra adressen reser på isjaktstävlingar i slutet av veckan. (Till artonåringens lycka; han lär inte återvända hit så länge där är Käty.

Sextonåringen och jag åt avokado med räkor och vinägerchips till middag.
 

söndag 18 februari 2018

Dire & Dire

I mina drömmar inatt fanns en konsert med Dire Straits som i drömmen hette Dire & Dire och spelade i ösregn någonstans i närheten av Heathrow. Där fanns också en orm som blev inlåst i en låda (- hej Freud! -) och en bebis som pulsade omkring i snö iförd endast en blöja.

I verkliga livet städade jag igår mitt hem eftersom jag berättat åt kollega att jag inte dammsugit mer än en gång sedan årsskiftet och hon såg skräckslagen ut och svarade att "Ehkä sitten parempi että jäät kotiin siivoamaan etkä lähde mihinkään mökille!"

Sagt och gjort. Senare på eftermiddagen ut i det strålande vädret, tog mig via några små butiker och gallerier till Sandudd där jag knäppte några foton och sedan hem igen. Blev väl en runda på ca 7 kilometer och efter den hade jag ganska kallt om tårna. 






Båda sönerna gick för ovanlighetens skull ut för att träffa vänner på kvällen och jag lyckades mot alla odds släpa mig till gymet. Det var det värt efter över en veckas paus. Resten av kvällen tillbringade jag på soffan med böcker och kinamat.

torsdag 15 februari 2018

Min Abi

Jobbade distans idag för att dels överlämna sextonåringens laptop åt Fedex så de kan skicka den till Polen för att fixa skärmen som plötsligt slocknade och dels för att gå ut på stan och bonga artonåringen på ett lastbilsflak. Sextonåringen kom hem lagom innan så han hakade på.

Första rundan missade vi artonåringens lastbil på grund av att jag stod med kameran i högsta hugg och samtidigt läste dekalerna för att identifiera dem och kunde ju inte ana att de skrivit sin på finska. Höll på att bli desperat när jag insåg att vi missat honom men lyckligtvis körde de ett varv till och han höll kontakt med oss via Whatsapp. 

(Så här: "Ni missa oss. Jävla tunarin. Round 2 då."

På andra varvet lyckades vi bättre men jag var ju tvungen att knäppa foton så kunde inte assistera sextonåringen i att ta emot godispåsen som artonåringen försökte kasta åt honom. Sextonåringen var tydligen inte så keen på hela idén med att krypa på alla fyra efter borttappad godispåse så "någon farbror med lila luva" fick den i stället.



(Ni missade den, era jävla tunarin.) 

Hursomhelst, nästan rörd till tårar av nostalgin, stämningen, minnet av frihetskänslan, tanken på hur stora mina små barn blivit, självständighetsprocessen, you name it. 







"Ha så roligt på kryssningen", skrev jag efteråt, och "ta hand om varandra", för det såg ut att behövas.

måndag 12 februari 2018

Flykten

Bloggaren flydde i fredags tristessen och vardagen med hjälp av en Stockholmskryssning med de röda färjorna. På vägen dit fick jag vid middagen sällskap av en femton år äldre osteopat som deklamerade dikter och bjöd mig på espresso och upplyste mig om att båten var full av guldgrävare från norr. Vi konverserade någon timme över några glas rödvin och sedan tackade jag för sällskapet och drog mig tillbaka till min hytt vid elvasnåret.



Med fyrtiosex år av prestationsångest bakom mig - oavsett semester eller inte - försöker jag numera att inte planera in en massa målsättningar på mina resor. Följaktligen var mitt enda "måste" denna weekend Fotografiska och det är ju inte ett måste i sig utan alltid en fröjd för öga och själ. Nå, Nick Veasy var det inte men Zanale Muholi tyckte jag om och Chen Man var helt fantastisk.
  








Efter cappuccino på caféet släpade jag mig och min kappsäck till Scandic Malmen där jag fick ett gemytligt och fräscht litet rum. Hade beslutat att det är helt okej om jag spenderar hela helgen på Södermalm, och så blev det. Strosade i SoFo kvarteren under lördagen och åt lunch på livade Nytorget 6. Till kvällen fick jag bord på Bistroteket trots att kyparen inte verkade förtjust över att jag var ensam. Det struntade jag i. Lyckligtvis bokade jag på förhand, för restaurangen var fullsatt och jag åt vansinnigt god beef tartar och röding.





Det var råkallt hela helgen, grått och småslaskigt, så min kamera kom med helt i onödan och jag hade ingen lust att ta mig ner till stranden eller bese parker eller annat jag funderat på. På söndagen blev det några gallerier på Hornsgatan, lite bokshopping i Söderbokhandeln, läsning på olika caféer samt risotto på en italiensk krog på Götgatan. 


Släpade sedan mig och mitt bagage till båten - Viking Gabriella som fått ett fint ansiktslyft - där mitt boende överraskande nog uppgraderats till en lyxhytt med gratis öl och skumppa. Dem drack jag dock inte utan gick och badade bastu där jag tvangs lyssna på två feta tanters ytterst privata diskussion om livet.  Middag åt jag på fiskrestaurangen och vaknade hungrig i min hytt klockan två, så kan det gå.



Här hemma har livet sin gilla gång och mina söner dök upp under kvällens lopp men försvann igen, på parkour respektive bio och ABI-halar-pyssel. Artonåringen har skrivit textkompetens i modersmålet idag. "Intressanta och inte så svåra uppgifter", chattade han efteråt, och redogjorde vid middagsbordet för innehållet i detalj. 

Och jag? Jag planerar redan nästa resa.

onsdag 7 februari 2018

I would prefer not to.

Kusin lockade med Syster och mig på Svenskis pjäs I would prefer not to. 

Gick dit helt utan förväntningar och satt i en dryg timme helt uppslukad; mestadels bara skakade jag på huvudet eller fnissade förvånat men mellan varven skrattade vi så vi bokstavligen höll på att trilla ur stolarna.

En pjäs om....ja, om vart total, fullständig frustration kan leda människor men kanske också om individens fångenskap i sina egna trosföreställningar.

I would prefer not for you to miss this.

 

måndag 5 februari 2018

Om livet.

"NÅ?" uppmanade sextonåringen otåligt medan jag smuttade på mitt kaffe efter vår sushimåltid runt hörnet.
"Vart har du så bråttom?" undrade jag.
"Livet är kort!" sa han. "Ska vi verkligen använda det till att dricka kaffe? Långsamt?"

söndag 4 februari 2018

Det är något med januari.

Januari var inte en bra månad. Är den någonsin? 

Försöker göra februari till en bättre.

Ute på krog med en väninna igår. "Näytätte onnellisilta", kom någon och sa när vi dansade och skrattade bland alla dem som bara satt. 

Det är förhållandevis lätt att vara lycklig efter två flaskor skumppa. 

Mellan varven har jag även roat mig med bio; mer än på en lång tid. Häromveckan nostalgitrippade jag med tjugo år gamla Titanic. Tittade bara på klockan några gånger. Häromdagen såg jag Veljeni Vartija om Cheek. Den var precis så dålig som tidningarna utlovat, men jag skulle ändå vilja se Cheek live en andra och sista gång innan Jare tar livet av honom för gott. Den första var i Lahtis för många, många år sedan. Jag har absurda, minnesvärda minnen från den kvällen och natten och minns även att jag köpte två par högklackade sandaler dagen efter.

Idag såg jag Call Me By Your Name och oj vilken fin film det var. Den stämningen och skådespelarprestationerna och soundtracket och visdomarna. Var allt för uppslukad för att gräva fram mobilen och Shazamma men en låt snappade jag upp i sluttexterna och lade till på min moody-lista; Visions of Gideon.

Inte samma sak utan film, förstås. 

torsdag 1 februari 2018

Hyvät ja huonot uutiset.

Päivän huono uutinen: Kysyin esikoiselta, pääsenkö hänen ja kavereidensa kanssa pelaamaan bilistä tänään. Vastaus oli EI. WTF?

Päivän hyvä uutinen: Antti Reini on eronnut! Enää pitää keksiä, miten saan meidät päätymään yhteen.
 
"I met this guy. He seems really cool."