tisdag 27 april 2021

Innan downshift kommer dubbelskift.

Elva timmar nonstop framför datorn; först gamla jobbet och sedan det nya. Även igår dubbelpass i tolv timmar.

En morgon vaknade jag av att jag drömt att jag stod på havsbottnen med näsan precis över vattenytan medan fötterna sjönk in i sanden. En annan morgonnatt vaknade jag av att jag fick näsblod. En tredje natt vaknade jag av smärtan i ytterörat som vikt sig dubbelt just där jag bränt det med en plattång dagen innan. 

De övriga morgnarna brukar jag vakna av att armarna inklusive lill- och ringfinger har domnat. De börjar leva när jag skakar lite på dem.

Tio dagar kvar, but who's counting?



torsdag 15 april 2021

Gud ser dig nog!

Häromdagen hade jag en mindre bra dag. Sju möten, hormonstormar, en dator som slocknade mitt i ett möte, strömkabeln på landet, reserven hos tjugoettåringen, ibruktagandet av nittonsåringens dator, med mera med mera. Det blev kanske en och en annan svordom och högludda kommandon åt avkomman under den dagen.

När jag loggade in på Yoga with Adriene på YouTube samma kväll föreslog den: Yoga for Mood Swings? Jo tack! 

En annan dag knäppte jag en mommoselfie (= tjuogoettåringens definition av en selfie tagen av en person över tjugofem) och ta-daaa! så dök det i mitt Instagramflöde upp en reklam från närliggande sjukhus där de erbjöd operation av hängande ögonlock. (Far undanbedes kommentarer om Bopo hängöga - tack - har liksom inte blivit bättre med åren.)

Efter att idag ha googlat på hybridgolfklubbor för damer berättade Facebook vänligt att det finns 34 nya prylar till salu i gruppen Golfvälineet kiertoon.

Identitetsstölder aside så är det här ju helt vansinnigt behändigt, tycker ni inte?

lördag 10 april 2021

Förändringens vindar.

Inatt blåste det så mycket att jag halv ett gick ut och lyfte in mina terrassmöbler  på farstuverandan för att jag blev rädd att de skulle börja flyga omkring på gården. Ännu efter detta lyssnade jag länge på hackandet av sprutkannan som slog mot väggen, men hade inte energi nog att gå ut och rädda den. Den står kvar i sitt hörn. Jag somnade till sist men höll på att trilla ur sängen ett par gånger då jag skulle flytta mig in närmare mitten men sover på andra sidan än i stan, så sängkanten kom emot och jag vaknade nör jag höll på att trilla över kanten. 

Var lite utmattad efter veckans dubbelliv; förändringens vindar blåser som sagt. Det måtte ha varit under jullovet som jag stannade upp och tänkte att nu får det räcka med livet i ekorrhjulet, jag vill inte längre. Efter diverse googlande och funderande skickade jag ett halvövervägt meddelande till syskonen där jag undrade om de vill öppna en till inredningsaffär; jag kan säga upp mej och ta ansvaret. Bollen i rullning och på den vägen är vi nu. Vansinnigt spännande!

Med en evighetslång uppsägningtid betyder detta att jag är kvar på jobbet tills mitten av maj. Även om planen inte är att öppna förrän i höst så ska det beställas startlager och planeras tidtabeller, så den gångna veckan har betytt vanliga intensiva arbetsdagar samt fyratimmarsmöten både onsdag och torsdag kväll. Fredagen var jag dessutom på kontoret för första gången sedan januari och det blev att berätta storyn eller bitar av den åt ett större antal kollegor jag inte ännu pratat med. 

Efter detta låg jag igår kväll fyra timmar på soffan med chips och tv-serier. Lyx som jag inte unnar mig särkilt ofta. Nu haglar det,  jag har precis avslutat dagens yoga - Yoga for Courage - och ska nu smälla i mig några romsmörgåsar till lunch. 

April måtte vara årets fulaste månad, men vädret passar perfekt för kravlöst varande.

måndag 5 april 2021

Påskrapport

Med facit på hand lite skamsen över hur många människor jag träffat under de senaste dagarna trots koronan. Lähti ehkä vähän lapasesta.

Körde ut hit till stugan på onsdag morgon. Detta för att hinna till mina fyra eftermiddagsmöten och undvika rusning i Borgå matbutik, tji fick jag. Där var plenty med folk och en del av hyllorna redan tomma.

Torsdag eftermiddag körde två väninnor - eller närmare bestämt en väninna med annan väninna i släptåg - upp på gården. Vi skvallrade, drack skumppa, målade ägg, badade bastu och dansade till Spotify till två på natten. Gästerna inklusive hund sov nere i bastukammaren pga min allergi. Jag åt nattmål och diskade undan och läste ett kapitel i Järjettömia asioita innan jag släckte lampan vid tresnåret. Vaknade halv tio och dukade upp morgonmål som slutligen åts vid tolvsnåret. I samma veva överraskade sönerna med att anmäla visit samma kväll. Jag hann ännu promenera en sväng med flickorna och bjuda på lunch innan de åkte iväg och jag körde till Tokiga Mannen för att fylla på förråden.


När sönerna anlände blev det inspektion av vaken som tjugoettåringen och hans armevänner sågat upp weekenden innan. Vi virade fast simtrappan i bryggan så att även nästan femtioåriga tanter kan ta sig ner i hålet. Därefter bastu med dopp - mitt första någonsin i vak och huvudet under såklart! - påföljt av lövbiffsmiddag och sällskapsspel. Mycket trevlig samvaro varefter nittonåringen installerade sig i arbets-/gästrummet och tjugooettåringen på loftet.



Lördag solig men blåsig dag. Krattade gården och sågade ner några småträd innan tjugoettåringen plötsligt undrade om jag hänger med till golfbanan som precis har öppnat. Klubbor hade jag ju inte eller annan utrustning, men slängde i mig en banan och klädde mig i skogskängor och nittonåringens jacka och klev in i Fuck You-bilen. (Fick poäng för min oväntade spontanitet.) Det blev en ganska våt och stundvis kall runda och de spridda snöhögarna och tillfälliga vattenhindren gjorde spelet lite utmanande, men det var roligt och jag var synnerligen förtjust i tjugoettårinegns hybrid och driver. 




Därifrån igen till Tokiga Mannen; denna gång för att köpa slipmaskin och ett par andra attiraljer eftersom tjugoettåringen blivit snickerifrälst och jag hade endel idéer för bastukammaren. (Tiden tog slut så det får bli till en annan  gång.)

Av och an hem, genomfrusen, men ingen tid för bastu utan genast vidare till Mor på middag. Och till min fasa terrass-skumppa eftersom grannarna var med. Jag frös som en hund och klädde mig i Mors mössa och påsavantar. In lyckligtvis på middag - Mor och Styvfar vaccinerade för tre veckor sedan, detta mest som rapport om myndigheterna tittar in på bloggen och förfasar sig - där även Styvsyskonfamiljen med tax närvarade. Jag tinade upp först vid sambucan.



(Frisering av koronahår.)

Söndag morgon - well, förmiddag - slängde jag mig i vaken som morgondopp. Mycket uppfriskande men medges bör att jag efter detta satt en timme framför brasan och läste; hade väl aldrig helt tinat upp dagen innan. Sönerna åkte iväg till golfbanan (- den yngre som caddie -) och jag körde iväg till Mor med mönkijän för att rouda upp klabbar efter deras avverkning. Det blev ungefär fem rundor varefter jag fick kaffe på Systers terrass. Genomfrusen
igen när jag väl kom hem. Av tanken att "sitta i eftermiddagssolen" blev inget, eftersom en galen iskall vind blåste upp så att taken nästan lyfte och jag fick rädda min lövkorg ur skogen. Jag matade sönerana med rökt forell och potatis innan de körde iväg till stan. Äntligen bastu och en stillsam kväll. Hela natten ven det i knutarna och nu blåsregnar det vågrätt.

(Inget morgondopp idag.)

Så händelserik påsk att jag skulle behöva tre dagar till ledigt.

söndag 28 mars 2021

Valoa kohti

Viime torstaina kaksi ravintolasulkuun turhautunutta ystävää ehdotti hotellihuone-illallista. Niinpä tavattiin ison tavaratalon kellon alla - missäpä muualla - ja kävelimme koko Manskun alusta loppuun, kohti hotelli Valoa. Vaihdettiin kuulumisia joita oli kertynyt yllättävän paljon sitten viime kerran, koronasta huolimatta, vai kenties sen ansiosta. On tapahtunut runsaasti erilaisia luopumisia ja tilalle uusia alkuja. Niistä omalta kohdaltani lisää joskus toiste. 

Hotelli Valossa meidät ohjattiin privaattihuoneeseen jossa katettu pöytä johon tilasimme oitis lasilliset skumppaa.  Seuraavaksi saimme valmiiksi pakatun kolmen ruokalajin illallisen ja pullon Rieslingiä. Olimme haltoissamme tästä uudesta kokemuksesta, vaikka ruoka ei päätä huimannut ja näkymät olivatkin päin Ruskeasuon harmaata bussivarikkoa.

Huonevaraus oli onneksi vain kahdeksi tunniksi, joten toista viinipulloa emme ehtineet tilata, vaikka mieli olisi tehnyt. Sentään työpäivä edessä ja tuoreessa muistissa edellinen yhteinen, suhteellisen kostea blini-illallisemme tammikuussa. 

Valopilkkuja arjessa ja kirkasta valoa tunnelin päässä. 


söndag 21 mars 2021

I brist på stordåd.

Eftersom det åtminstone hittills inte varit tillräckligt varmt för att min utetupp skulle tina - jag fick inte ens upp luckan, som frusit fast - så beslöt jag rigga den urgamla utetuppen ute i skogen åt tjugoettåringen och hans armévänner (för att slippa obehagliga överraskningar på mina skogspromenader).




Den bortskämde tjugoettåringen svarade med tre gröna, spyfärdiga smileys men tillade artigt: "Men kiva iaf att du fixa i ordning."

Jag skrev att om det blir varmt under veckan så är det ju fritt fram att tömma ordinarie-utetuppen nästa weekend och använda den i stället.

"Sku no int förvänta mej någå såna dåd 😅", svarade han.

Nej, vis av erfaranhet förväntar jag mig inga sådana dåd. Därav de grundliga förberedelserna.

fredag 19 mars 2021

Med hopp om plusgrader.

 Igår chattade jag till tjugoettåringen för att berätta senaste nytt.

"Är landet ledigt nästa weekend?" frågade han.
"Troligen", sa jag, "hurså?"
"Tänkte oss dit med inttikaverina, när de bor österut."
"Går nog säkert bra, bara ni lämnar snyggt. Hur många blir ni?"
"6-8 kanske."
"Okej. Det största problemet är säkert den frusna utetuppen", sa jag, "om inte den hunnit tina by then så man kan tömma".
"Ingen fara", sa han. "Det här är inttijäbän; de är vana att skita i skogen."

Nå men dåså.

lördag 13 mars 2021

"Accept what you can't change and change what you can't accept."

Häromnatten drömde jag att min Far ringde och undrade om allt är okej, när jag inte skrivit på bloggen. I verkliga lifvet träffades vi under en skidtur i barndomens skogar förra weekenden, så läget är under kontroll.

Tänkte ändå att det kunde vara bra att plita ner en rad eller två för att hålla ångan uppe. (Ganska patetiskt litet pysande, men ändå.)

Inte mycket att rapportera. Arbetsdagarna består mest av statiskt stirriga Hangout- och Teamsmöten som avlöser varandra och problemlösning som får till och med en inbiten problemlösarjunkie att blekna. 



På fritiden yogar jag fortfarande så gott som varje dag, får lust att måla möbler och väggar och vända upp och ner på hemmet, läser böcker, promenerar runt kvarteren samt smider olika planer om hur andra halvan av mitt liv ska se ut. (Som om man kan planera livet, men man gör så gott man kan.) (Vadå annalkande femtioårskris.)




Kom till stugan torsdag kväll och här är allt frid och fröjd. Nåväl, att utetuppens innehåll frös till is innan jag hann tömma är lite utmanande och att ta sig in i huset likaså eftersom enorma frusna snövallar blockerar infarterna. Men annars hur mysigt som helst och trevligt umgänge runt skumppa igår med "grannarna". 

Tjuogettåringen var faktiskt här helt ensam i början va förra veckan och hade eldat brasa, slagit golfbollar i snön på Rönnäs och av mitt överblivna virke byggt sig ett snofsigt bord att fästa Pleikka-ratten vid. Uttråkning leder till kreativitet lite hos alla och en  var.


Serietips:Den som inte sett EXIT på Arenan, se den (säsong 2 som bäst). Efter det känns ett förhållandevis händelselöst liv rätt så välkommet.

måndag 1 mars 2021

Vårsolen

Igår promenerade jag till stan för att köpa diverse småprylar och sedan bege mig på långpromenad. Var iklädd för mycket kläder (- oväntad vårsol i februari -) och när jag stod vid disken på kosmetikavdelningen på det stora varuhuset gick det upp för mig att min plånbok blivit hemma. (Jo, medveten om att man kan betala med mobilen men har inte lyckats få min GooglePay att fungera.) Knallade alltså hem efter plånboken och tillbaka till varuhuset där jag med svetten lackande gjorde mina inköp. Tog därefter min riktiga promenad som jag inledde med en kakao och bok på Cafe Villas terrass. Inte så dumt i solskenet.

Boken är nummer 7 för i år; Perintö av Nina Wähä. Originalet är på svenska, men det hade jag missat, så det blev en översättning. Finska och svenska böcker försöker jag vanligtvis läsa på originalspråk.



Men mitt budskap med denna text var egentligen att jag aldrig mera vill höra folk klaga på att de måste använda ansiktsmask, förutsatt att de inte har glasögon och/eller begynnande mummukuume.

Over and out.


måndag 22 februari 2021

Teleporteringen

Häromkvällen gick jag till min närbutik för att fylla på mitt kylskåp efter ett flertal dagar omringad av bara jobb och ensamliv. Jag mötte ett par bekanta och hälsade vänligt men de hälsade inte tillbaka utan tittade bara lite beklämt på mig. När jag såg mig omkring insåg jag plötsligt att jag inte såg en enda annan kund med ansiktsmask, utom jag själv då. Jag drabbades av en skrämmande overklighetskänsla där jag inbillade mig att jag missat ett halvår av livet eller plötsligt teleporterats till E.Kr. (efter Koronan). Grabbade en burk vita bönor i tomatsås ( - vinterdille, vem äter ens sånt? -) och smög skamset iväg mot utgången. Till all lycka hade kassapojken en ansiktsmask och jag insåg att allt var som förr.

P.S. Ingen lycka i det här med koronan, men ni förstår vad jag menar.

söndag 21 februari 2021

Slasksöndag

 Så här såg det ut på min promenad på stan idag:


 
Inte så mysigt, men vad kan man säga? Allt har sin tid.

Jag ämnade gå på Vivian Maier-utställningen på K1, men den var full av folk. Inte helt oväntat, eftersom bara en handfull muséer är öppna.  Ställde mig snällt i kön men efter att jag snutit mig så jag fick näsblod smög jag iväg och tog hand om det runt hörnet, varefter jag tröstade mig med att gå till Others & Stories och köpa ett par mossgröna, vidbuntade byxor som jag kanske aldrig kommer att använda. Vem vet. Vivian Maier får vänta; utställningen en pågår till 18 april, om inte de nya restriktionerna stänger den också.

Spenderade nästan en vecka på landet. Fyra skidturer hann jag med under det att. Gjorde hemlagad tomatsoppa för första gången i mitt liv, mycket god. 



(Behöver ju inte dela med mig om episoden med den nya mixern från Tokmanni vars lock hux flux lyfte trots att jag höll i det. Detta medan blendern innehöll kokhet tomatsoppa. Min köksmatta skäms nu på rulle och tur i oturen att det inte blev spår av brännskadan i handflatan.)




Skidandet förlöpte bättre än bilden antyder; inga incidenter där. 

fredag 12 februari 2021

Bastun levererar!

Bastun blev varm trots iskylan - så varm att jag vågade ut och rulla runt i snödrivorna två gånger.


Kom ut hit torsdag morgon och har inte hunnit vistas mycket utomhus. Idag promenerade jag ner till mitt vägskäl precis innan det blev skymninig, för att ta några foton, men kamerans akku frös så därav blev intet. Har varit en rätt tung vecka - TGIF! 

onsdag 3 februari 2021

Smooth operator

Yes! Jag har en hyresgäst!

Skruvade ner hyran lite och fick genast ett större antal kandidater. ENligt tidigare erfaranhet är ungefär hälften intresserade på riktigt. Lite häpen blir man ändå av dem som avbokar en halv timme innan visning - lyckligtvis var jag då på metron österifrån och hoppade av i centrum i stället för att åka hela vägen till Enåsen. Ännu mer häpen blir man av dem som anmält sig till visningen men aldrig dyker upp. Lyckligtvis fanns det även seriösa kandidater och en av dem skrev jag kontrakt med idag. 

För övrigt är det jobb och yoga och kallslapromenader. En och annan Bopo-move. Igår morse hällde jag över frusna bär i en plastbunke; läs förbi en plastbunke då påsen sprack upp i fel ända. Imorse mixade jag till en läcker smoothie av banan, avokado, citron och spenat varpå jag lösgjorde mixerkannan från mixern och bottnet blev på något sätt kvar i apparaten. Följaktligen fick jag hastigt skyffla ihop den utrunna smoothien från diskbänken ner i ett glas; det förtog litet av känslan.

torsdag 28 januari 2021

Pimpa tant och lägenhet.

Hoppsan, tiden rinner iväg. Vart, kan man fråga sig? 

Förra weekenden var nästan lyxweekend. Började med att spana in min lägenhet som nästan var färdig. Har satt den till uthyrning men det ser tillsvidare lite risigt ut då min toppkandidat hittade en annan lägenhet och de som skulle komma idag avbokade i sista sekund. Priset var kanske lite i överkant så här i koronatider, men nog har jag ju satt ner en hel del på den också. Några före och efter bilder nedan. 

Före:





Efter:






Efter lägenhetsbesöket gick jag på mitt livs andra ansiktsbehandling. Beslöt att man kan unna sig sådant när man närmar sig de femtio. Mycket angenämt bortsett från att jag var rödflammig i två dagar och dessutom fick mystiska utslag på halsen samma kväll. De gick bort följande dag, men nästa behandling om tjugo år blir kanske hos en eko-kosmetolog i stället. På söndag hade vi husbolagets balkongpalaver och om allt går väl får jag en balkong mot väster från mitt sovrum nästa höst. Och hiss dessutom. Sjuk lyx! Håller tummarna. Weekenden avrundades med smaskens blinier på Kappeli. 

(Jo jo, korona jag vet, men man kan inte sluta leva helt.)

(Famous last words.)

Lyxbehandling nummer två: Mina naglar är och har alltid varit tio buckliga och flagande skämt. Igår unnade jag mig en gellackning som ska hålla i tre veckor. Nothing fancy och ingen extra längd, men behöver inte gå med händerna i fickorna, vilket är praktiskt under vinterhalkan.

Imorgon kväll blir det mera blinier med goda vänner, denna gång på Lasipalatsi. Snart är min inhokkimånad januari förbi, och den har varit bättre än någonsin!

onsdag 20 januari 2021

Sophantering, vindrutor och stekpannor.

"Herregud så stor Mountain Dew!" sa jag åt nittonåringen när han kom från butiken med en en och en halv liters energidricka.
"Jag blev så nedstämd av att paketet du bad mig hämta på posten var så stort."
"Köpte du parmesan?"
"Nej, det var så dyrt."
"Men jag skulle ju ha betalat!"
"Inte vågade jag ta risken."


Paketet jag bad honom hämta innehöll två roskisämbar (- sophinkar på riktig svenska -) så att jag äntligen kan börja sortera bioavfall. För något år sedan köpte jag två från närliggande plastbutik, men de jäklarna rymdes inte så jag förde tillbaka dem och surade i något år innan jag nu äntligen lyckades beställa rätt storlek på nätet. Nu kan jag sova mina nätter. 

Igår fick vi överraskningsbesök av tjugoettåringen. Min bastutur blev oanvänd då jag i stället matade i honom spagetti bolognese och lyssnade på hans historier. Sedan plockade hans Far upp honom för att hjälpa honom att kabla igång FuckYou*-bilen som sagt upp kontraktet under köldknäppen. När de nu fick igång den och framgrävd ur snön - som snöskottargubbarna hade slängt på den efter att tjugoettåringen meddelat att han inte kan flytta den på grund av att den inte startar - var vindrutan krossad. Disponentbyrån tycks ha sagt att vi får lov att kontakta försäkringsbolaget, vilket jag nog gjorde, men tyvärr innehåller hans halvkasko inte glasskydd. (Vilket är ett under, för den kostar hälften av bilens värde i året.)



E-post och bilder har skickats till disponentbyrån, men jag är inte hoppfull. Försäkringsbolaget sa att vi alltid kan polisanmäla snögubbarna om de vägrar betala och då kan vi få ersättning för skadegörelse. Kanske ändå inte.

* Registernumret börjar på FCY.

Avslutade jobbet efter en tiotimmarsdag då jag undertecknat ett mejl med Best regards, AMroa. Efter middag och kvällsyoga förde jag bilen till dagis (nattis) i parkeringshallen under S-Market då det kommer snögubbar till gården imorgon för att putsa takena och vi har redan tillräckligt med facit på hand. Promenerade därifrån till stora varuhuset på privat shoppingkväll - inte en enda annan kund i sikte! Köpte två nya stekpannor. En kväll när nittonåringen stod och stekte sina ost-skinsmörgåsar sa det nämligen PLONK och stekpannan hoppade tio centimeter i luften och metallrundeln i bottnet lossnade. Mycket skrämmande.

måndag 18 januari 2021

Inte bara jämmer och elände.

Har så ont överallt efter skidturen igår att varje gång jag stigit upp från min arbetsstol har jag trippat iväg med småsteg åtföljt av ett jämrande ajajajajaj. Blev inte många uppstigningar dock för jag hann inte precis med mina mikropauser idag. Dagen innehöll långt fler motgångar än flyt, men å andra sidan avrundades den med ett lyckat IT-test i ett av mina projekt, så helt botten var den ändå inte.

Den bästa stunden på dagen var i alla fall när nittonåringen lät mig hjälpa till med finskan som han nu börjat med på Arcada, i en grupp för studerande med svaga kunskaper. När jag hjälpt honom med dagens introduktionsövning frågade jag om han kan tänka sig att vi samarbetar också i fortsättningen. Det trodde han nog och avrundade med att tacka mig för hjälpen. Ser man på 💓


söndag 17 januari 2021

Skidturen

Årets första skidtur! Jag köpte skin-skidor för ett par år sedan efter att mössen ätit upp kängorna till mina traditionella skidor på landet. Jag hann väl skida ungefär två varv runt Hagalunds golfbana det året innan snön smalt.

Idag tog jag mig till Svedängen, trots tidningarnas skriverier om spårilskan, eftersom jag hade en lokal guide. Vilket var tur, för med mitt lokalsinne hade jag troligen tappat bort mig bland de olika förgreningarna. Där var tusen gubbar som vi brukar säga med hänvsining till de första Nintendo-spelen vi hade som barn, där man skulle fånga fallskärmshoppare i en båt som man rodde av och an, vilket vanligtvis gick bra tills det blev tusen gubbar och helt omöjligt.

Min guide påstod att vi skidade kring åtta kilometer, men med tanke på att vi var ute i omkring en och en halv timme och skidade om fler än de som skidade om oss, så måste det väl ha rört sig om lite mer. Hursomhelst, känns i kroppen och jag slängde nyss i mig en stor tallrik (Pirkkas färdiga djupfrysta) bortstjsoppa som min Far i tiderna tipsat mig om. Perfekt för en dag som denna. 

I kakelugnen knastrar nu en mysig brasa, om man lyckas bortse från att det trots bra drag ryker in och ligger ett grått dis över hela vardagsrummet.....



måndag 11 januari 2021

När höger hand inte vet vad vänster gör eller Nämä kallisarvoiset asiat.

Rubriken kunde eventuellt referera till undertecknads arbetsplats, säkert också mången annans, men nu refererar jag till rörrenoveringen i min Drumsölägenhet. När det var rörrenovering i min egen lägenhet för ett antal år sedan så gick jag här och vakatade med ungefär en veckas mellanrum, för att se till att inga större tabbar skulle hinna ske. Det hände trots allt en hel del - kakelsömmarna i hörnen fick göras om och tuppen hängdes för lågt trots att det påpekats att badrummet är för individer mellan 175 och 200 cm och säkert en hel del annat som jag nu lyckligtvis glömt.

På Drumsö har jag inte hunnit springa titt som tätt, och det märks. Stöpslarna till köksapparateran är inkapslade bakom så mycket olika attiraljer eller byggen att man inte kommer åt dem. Skåpet för tvättmaskinen som kommer i köket är prick 60 cm vilket gör att det inte finns utrymme för vattenslangarna. Rättipatterit (- vad det nu heter på svenska, orkar inte googla -) är placerat snett över tuppen och inte nog med det, utan så nära stöpslarna med lock att de inte går att öppna. I vardagsrumstaket har hängt en urgammal brandvarnare som suttit fast med kardborrband. Målaren har snällt målat runt kardborrbandet, som inte ens ligger mitt i linje med taklampan utan helt random.

Idag på lunchen hoppade jag på metron och träffade arbetsledaren som äntligen hade mejlat mej imorse. Jag är normalt väldigt snäll men nu sa jag att jag nog inte riktigt förstår varför de olika parterna inte har diskuterat med varandra. Till saken hör att jag var tvungen att beställa köket från firma X, för att de jobbar ihop med rörfirman. Då kunde man ju tänka sig att de också kommunicerar sinsemellan, men nej - "keittiöfirma ei ole tässä nyt kyllä ajatellut yhtään" och "mitenköhän ne suunnittelijat ovat tämän ajatelleet" - och då frågade jag mig (och dem) hur det kommer sig att det upptäcks först en månad efter att remppan borde ha varit klar att saker och ting gjorts fel ända från början.

Slutsatsen var i alla fall att de ruckar på lite skivor och hyllor så borde de få tvättmaskinen att rymmas trots allt. Eluttagen i köket görs tillgängliga utan att man behöver lyfta ut alla apparater ur sina hålor. Rättipatteri i badrummet flyttas två centimeter och väggen kaklas om. 

Inväntar uppdatering på när detta kan tänkas vara klart. Trots smått förargad i skrift så var jag ytterst artig och korrekt och fick de tre herrarna på min sida så till den grad att de lovade spika upp min tamburspegel medan de är i farten. Let's see about that.

("Jos loppujen lopuksi tuo pesukone ei mahdu", sa jag, "niin kuka tästä on vastuussa ja maksaa mulle korvausta siitä, että tein näin laajan muutoksen asunnon pohjaan vain ja ainoastaan siksi että saisin pesukoneen mahtumaan keittiöön?"
"No voithan aina vaatia korvausta, mutta kyllähän sinä tiedät, miten nämä menevät."

En itse asiassa tiennyt, mutta tuo vastaus puhuu puolestaan.)

Nämnas bör, att det finns tvättstuga i huset, så tvättmaskinen är bara nice to have. (Or not have, which remains to be seen.)

***

Imorse drack jag mitt morgonkaffe framför nyheterna, vilket jag försökt göra till en vana eftersom jag inte är skärpt nog att ta in nyheter på kvällskvisten och om jag läser tidningen på nätet öppnar jag bara artikar som Suomalaiset harrastavat seksiä keskimäärin kaksi kertaa kuussa eller Unitutkija kertoo miksi uni ei tule.

Det enda jag minns av morgonens "nyheter" är att där stod någon expert som påstod att "Talous tulee elpymään kun kansa rokotetaan" och så bad de hen förklara hur i all världen det här kommer sig. 

Kanske det inte är hela världen att vara i nyhetsskugga torts allt. 

***

Ny bok på g, och hyacinterna har ersatts av tulpaner


Over and out.

lördag 9 januari 2021

Städdillet.

Vilken lång dag! På ett bra sätt lång. 

Läste ut bok nummer två för 2021 (lite fusk, för den första började jag med på förra året sida). Förra årets saldo blev fyrtiotre och en halv bok och nu har jag samma målsättning för det här året, det vill säga femtio. 

***

Tommi Kinnunens Ei kertonut katuvansa var intressant och välskriven, om man bortser från att han till och från använde pronomenet se om människor, vilket irriterade mig vansinnigt. Tanken var väl att skapa en viss distans till de övriga personerna och fokusera på henne som var i fokus och fick heta hän, men jag irriterade mig i alla fall. För övrigt skriver Kinnunen skickligt ur kvinnlig synvinkel och det slog mig att känslorna och tankebanorna hos människan är påfallande lika, oberoende av omständigheterna vi lever i.

Bok nummer två, André Acimans Hitta Mig, är uppföljare till Call Me By Your Name som jag inte läst med sett på bio. Uppföljaren handlar om kärlek som aldrig slocknar. Den här var skriven mestadels i dialog, som dessutom bestod av långa monologer, och jag var inte särskilt imponerad. 

***

På förmiddagen blev det promenad till centrum för avhämtning av ett par förlängda byxor och shopping av skidkläder, utifall att det skulle komma så mycket snö att det blir skidspår i faggorna. Mina nästan oanvända skin-skidor och kängor hittade jag på vinden. Av och an hem på lunch varefter jag promenerade till Kronohagen och hälsade på Syster som var på butiksjobb. Kallt om nästippen blev det!

Hemma igen gjorde jag dagens yoga och insåg på golvnivå jag att ingen städat hos oss sen jul. Jag har trappat ner på Sergejs städningar från två gånger i månaden till en. Nu städade jag hela hemmet och tyckte det var så inspirerande att jag fick ett infall och avbokade alla påföljande städningar. Med hemmajobb och landeboende och ditt och datt hittar jag ingen vettig rytm för städaren så nu prövar jag utan en stund. Trodde aldrig den dagen skulle komma och jag ångrar mig antagligen bittert inom kort, men då är det ju bara att börja på ny kula med någon som kanske inte snor av mitt tuppapper. 

Åt fiskpinnar med nittonåringen som inte såg ut att ha vaknat riktigt alls idag, vilket kanske berodde på att han steg upp klockan fyra, så jag tvingade med honom på kvällspromenad runt kvarteren. Den här nya rutinen har lett till trevliga pratstunder, men kanhända är jag ensam om att tycka det.

Ännu halva weekenden kvar. Himmelskt!


torsdag 7 januari 2021

Yogabluffen

Det blev lite klent med mikropauserna idag och jag slutade jobba arton trettio. Så kan det gå. Vid det laget var jag så hungrig att jag höll på att trilla av stolen.

"Kan du fixa middag?" ropade jag åt nittonåringen.

"JAG?" utbrast han chockerad. 

"Just du", sa jag, "som har studerat en halv timme till skillnad från mig som jobbat i tio timmar."

"Du får betalt", sa han, som om det hade något med saken att göra, men fixade faktiskt middagen och dukade medan jag instruerade från arbetsrummet. Efter middagen föreslog jag en promenad liksom igår kväll och han protesterade inte ens. Vi gick till Clas Ohlson och köpte småprylar till hemmet och återvände via matbutiken där han - i stället för att svara det sedvanliga inte vet jag på min fråga om vad i helsike vi ska äta under de kommande dagarna - föreslog att vi skulle köpa ingredienser till ham and cheese-sandwichar.

Sedan dags för dagens yoga och det var den största blåsningen någonsin. Dagens session hette Burn och var bland annat en rad brutala magmuskelövningar. Aldrig i livet att jag orkat om jag vetat, men lyckligtvis visste jag inte.

P.S.Trumpen och hans anhängare alltså. Vad kan man säga. Narcissistens fall; reaktionen borde knappast vara en överrskning, men visst blir man förbluffad.

onsdag 6 januari 2021

Mittiveckan.

Jag klarade de två första arbetsdagarna, men kan inte påstå att jag njöt av dem. Lyckligtvis var de förhållandevis lugna och ännu bättre att de påföljdes av en ledig dag; tala om mjuklandning.

Tog en långpromenad till Drumsö där jag inspekterade min lägenhet - igen - där inget hänt sedan före jul. Esterna är väl hemma över årsskiftet. En handfull mindre och ett lite större ingrepp återstår.  Mejlet jag skickade för en vecka sedan har ingen svarat på så det får bli ett telefonsamtal imorgon om arbetsdagen tillåter. Renoveringen skulle ursprungligen vara klar i slutet av november, vill jag minnas. När kan man be om kompensation för utebliven hyresinkomst?

Inne på femte dagen av januariyogan. Idag bar det emot efter långpromenad och mindre lyckad nattsömn, men klarade av att motivera mig på kvällskvisten. Det gick som en dans!

Imorgon börjar nittonåringens studier efter jullovet och den riktiga vardagen. Kanske börjar jobbet rulla på med lite bättre humör från och med nästa vecka. Det får man hoppas, för måndag och tisdag var som att trampa omkring i tjära.

För övrigt har jag idag sprejat min ena beige promenadkänga i mocka med svart skyddssprej. Färgvalet var inte planerat och löstes med att skölja den under rinnande vatten så fort jag upptäckte misstaget. Den blev bara snäppet mörkare än den andra och när den inte blacknade under promenaden så gjorde jag om samma procedur på den andra när jag kom hem.

Julgranen fick vi ut igår, den var vid det laget en mycket sorglig syn.

"På riktigt!" utbrast jag om nittonåringens kvällsmål här om dagen. "Du äter glass med chokosås till kvällsmål och jag äter naturell youghurt med mysli!"

"Skyll dig själv", sa han med en axelryckning. 

Message well received, not.

Hoppig skrift i dag, man ber om ursäkt. Over and out.

måndag 4 januari 2021

Inspirationen på topp.

Får bli en morgonpost, för gud vet när jag hinner skriva igen.


Back to normal alltså. Det var en mardröm att vakna imorse, även om klockan ringde först 7.45. Jag var prick mitt i en dröm som jag försökt återkalla men förgäves. Men man kan ju åtminstone tacka koronan för att man slipper fixa till sig på morgnarna eller gräva fram sin bil ur snödrivorna heller för den delen.

(Få se förresten hur länge det tar innan folk som hela hösten klagat på mörkret nu börjar klaga på snömassorna.)

Inga större nåyrslöften detta år heller, men några utmaningar: 
  • försöker att inte använda mobilen i sängen
  • försöker ta mikropauser under arbetsdagen - varje dag
  • försöker få en nypa frisk luft varje dag
Få se hur det går med den saken. Utöver detta förstås yogan, åtminstone så länge man inte kan gå till gymet eller simhallen. 

Efter att jag promenerat sju kilometer igår, runt halva Tölöviken, kändes det utmanande att kliva på mattan men som alltid var det värt det.

Nu tar jag itu med my dumb little job (som jag visserligen ägnat ett antal timmar åt redan igår, mest för att städa upp min inbox och göra to-to-do-listor för att klara av denna vecka). 

PS Om du inte följer @mytherapistsays på Instagram ännu, följ.

lördag 2 januari 2021

Snö!

Tröttnade på landet och på att man kan röra sig utomhus bara några timmar om dagen så körde tillbaka till stan idag. Man fick hålla tungan rätt i mun; det var så halt att jag på landsvägen började undra om jag alls har bytt till vinterdäck i år.

Det gick bra i alla fall och lyckligtvis har också tjugoettåringen kommit hem helskinnad från sina nyårsäventyr.

Tog nittonåringen på promenad och sushi och han råkade stöta på vänner på stan så hängde med dem ett par timmar. Jag gick hem och påbörjade januari månads pinfärska yogautmaning (BREATH - a brand-new 30 Day Yoga Journey starting January 1/2021). 

Dagens övning var 48 minuter lång och mot slutet skrek jag högt Jag orkar inte! eftersom jag redan hade ont i låren efter en sjukilometers promenad i halvhalt igår, men jag klarade det. De resterande övningarna tycks vara mellan 20 och 30 minuter, det passar bättre i vardagen.

Sedan kunde jag inte låta bli att gå ut i snövädret. Det var så fint och tyst och mjukt och vackert och isnpirerande att jag knäppte bild efter bild med min mobil och pulsade i snön där jag kunde och helst av allt hade haft en pulka eller sprungit omkring som en besatt. Massor av uppdämd energi efter semestern. LAde band på mig och gick bara omkring helt lyrisk.







fredag 1 januari 2021

Att ha slängt ut Råttan

Inatt hade jag vansinniga drömmar. De första -  i början av natten - går jag inte in på, de var för personliga och innehöll en del våld och ohemult beteende. Men närmare morgonkvisten drömde jag att en mus rumsterade i mitt arbetsrum, som av någon anledning var fullt med kläder och bråte. Musen fnattade omkring så att kläder och prylar yrde. 

"Var i helvete ÄR du?" ropade jag till sist och till min stora förvåning kom musen fram. Hen visade sig vara en råtta, stor som en kanin, och med en stympad svans. Hen verkade samarbetsvillig så jag tog hen under armen och låtsades att vi skulle chilla tillsammans fastän jag hade enorma obehag. Framme vid ytterdörren tvekade jag en stund, eftersom två enorma hundar stod utanför och skällde. Övervägde ett ögonblick men öppnade sedan dörren och slängde ut råttan och stängde blixtsnabbt igen. Hundarna hölls utanför men in rumlade tjugoettåringen och hans vänner. Jag lovade fixa dem något att äta precis innan väckarklockan ringde.

Det absurda med den här drömmen är att när jag idag googlade kinesiska horoskop visade det sig att 2020 var Råttans År. Som jag då bokstavligen slängt ut under nyårsnatten.