tisdag 31 december 2019

Lunes en Mexico

Hinner tydligen med en liten bloggpost eftersom mina fellow travellers tycks ha somnat på sina rum som följd av eftermiddagens foam-pool-party på grannhotellet. (Nu deltog ju då ingen under fyrtio från vårt sällskap, men därom behöver vi inte tala mera.)

Alltså, vår semester framskrider i en maklig lunk. Om man bortser från förra fredagens äventyr då vi besökte mayaruiner, snorklade bland sköldpaddor och i cenote-vattengrotta samt färdades med zipline över den mexicanska djungeln så har vi mest ätit, druckit och vallfärdat mellan de olika RUI-hotellena på orten eller flutit omkring bland vågorna i havet. Samt spelat två rundor golf av vilka den senare i en sån kokhetta att vi knappt hölls vakna på middagen igår. (Detta hindrade oss av någon anledning inte från att boka ytterligare en runda imorgon. Beslöt fira nyår enligt finsk tidtabell för kommer inte att hållas vakna över lokal midnatt, verkar det.)

Att anpassa sig till ett liv efter detta känns föga lockande. 

Bilden inte från poolpartyt, utan normipäivä.

De här "gulliga" näabjörnarna stal våra smörgåsar medan vi inte ont anande fotograferade dem.




torsdag 26 december 2019

Feliz Navidad

Söndag morgon flög min och Brors familjer till andra sidan Atlanten. Efter smärre försening  vi framme i Playa del Carmen, Mexico vid åttatiden på kvällen, sisådär fyra timmar senare än planerat. Guiden berättade att det ösregnat i en vecka och varit femton grader kallt men nu börjar det klaran upp och bli varmare. Tala om tur - de första två kvällarna var det svalt men vi har haft sol med några (välkomna) moln på dagarna och nu är också kvällarna varmare. Bor på en jättelik RIU resort med sex hotell rad i rad. Vi har all inclusive vilket jag var skeptisk till, men konceptet är mycket lyckat. Vårt hotell har väl sex sju restauranger och lunch får vi äta också på grannhotellena. Morgonmålet är det mest varierade och störta vi någonsin upplevt och samma gäller lunchbuffeterna. Middagsbuffeten har vi bara prövat en gång och det var kvällen när vi kom och då var vi ganska trötta och kritiska och det duggregnade och vi hade rest i ett dygn och restaurangen höll precis på att stänga, men ikväll prövar vi på nytt. De övriga kvällarna har vi ätit på olika a la carte-restauranger och det har varit gott och lyckat. Med den här storlekens gäng - åtta pers - som hela tiden äter och dricker är detta synnerligen prisvärt.

Vi hade bett om rum med kvällssol men fick alla rum i bottenvåningen mot norr. Ungdomarna bryr sig inte så mycket, men vi andra lyckades igår byta upp oss en våning och har nu eftermiddagssol på balkongerna och rummen är ljusare och fräschare än de ursprungliga som vi blev lite deprimerade av. Nu är allt som det ska.

Närmaste riktiga by är Playa del Carmen där det tycks finnas restauranger av alla de slag, men det har inte ännu blivit av. Första dagen vi promenerade dit längs stranden - par tre kilometer ? - var vi nästan skräckslagna av kaoset och det fasliga "tyrkyttändet" av utfärder och prylar som mötte oss när vi klev in på huvudgatan, Fifth Avenue, som om kvällarna lär vara ännu värre och man lär bli erbjuden droger och annat suspekt stup i kvarten. Apoteket där vi köpte solkräm undrade om vi eventuellt vill köpa lite antibiotika eller anabola steroider som de hade på ebjudande. (Det ville vi inte.) Imorse tog vi oss en promenad dit igen och där var lugnt och skönt eftersom det mesta var stängt på juldagen.

Har nog kameran med men har inte blivit av att släpa på den, så här kommer ett par mobilbilder. Imorgon prövar vi golf runt hörnet och på fredag blir det arrangerad men privat utfärd till Tulum. 




Nu blev det bråttom mot kvällsdrinks - hasta la Vista!

onsdag 11 december 2019

3-11

Eftersom jag hela tiden antingen ritar eller spammar Instagram och Facebook med mina bilder eller jobbar eller sitter på styrelsemöten eller julkonserter eller annat viktigt så har jag tydligen inte hunnit titta in här.

Snapshot av nio dagars julkalenderbilder för den som inte är på SoMe och för er som är ber jag om ursäkt för trippelexponeringen.




I skrivande stund sitter jag iförd badkappa och handduksturban vid köksbordet på stugan. Körde ut hit för distansarbete imorse och gick på ett styrelsemöte på kvällen. Badade bastu och ska snart inta en sen middag. Kunde inte komma ut igår kväll då jag var på Helsinki Missios julkonsert i Agricolakyrkan med en vän och därefter på minimiddag på Söder. Imorse måste jag släppa in min städare för att inte hemmet ska förfalla under julsemestern men körde efter detta rakt hit till ett förvånande vinterlandskap. 

Blir helt hopplöst bråttom att rita nästa veckas kelenderbilder då livet hela tiden kommer emellan så ses knappast här heller väldigt ofta. Men förr eller senare.

Julefrid!


måndag 2 december 2019

Mera zen-övningar eller Kanske är jag en ängel.

Inatt låg jag vaken mellan fyra och halv sju - det kanske jag förtjänade, rytmen gick lite åt pipan under weekenden på landet, men hade nog mera med illvilliga hormoner att göra. När jag till slut började bli sömnig ställde jag om min klocka till åtta och fick väl en timmes sömn på slutrakan som tillägg till de fyra jag fått i början av natten. Till jobbet hann jag vimmelkantig lite efter nio men hade intalat mig att låta det bli en bra dag trots allt. Och ser man på; på jobbet väntade glögg och pepparkakor och "julgatan" som traditionellt öppnas vid första advent och dessutom hade en av mina skolningar för dagen avbokats. Tala om flow.

Efter jobbet tog jag mig till matbutiken där jag omsorgsfullt fyllde min korg till brädden. Under det att kom en dam fram till mig som nog såg bekant ut men som jag inte i all världen kunde placera. Det märkte hon såklart och presenterade sig som min granne på Skeppsredaregatan för flera år sedan under min rörremppa. Vi brukade pratas vid i damernas länkbastu, mindes jag nu. Vad jag inte kom ihåg var att hon legat mitt i en jobbig skilsmässa och att jag tipsat henne om lägenheten jag hyrt, så att hon fick ta över den när jag flyttade ut. Även detta upplyste hon mig tacksamt om. Hon undrade också hur mina studier i grafisk design gått och huruvida jag fått jobb inom den branschen. Det hade jag ju inte, men mera oroade det mig att hon kom ihåg precis allt om mig medan jag inte ens nu riktigt minns vad hon pysslade med fastän hon upplyste mig om det också. 

In genom ena örat, ut genom det andra, jag är en usel lyssnare, fråga fast min Mor. Berättade historien åt min artonåring ikväll och han tröstade mig med att grannen såklart kom ihåg mig om jag varit hennes räddande ängel. En rörande tanke i och för sig, men tyvärr berättar detta nog mer om mitt minne och intresse för andra människor än om min änglalikhet.



Efter detta kom jag fram till snabbkassan och började gräva i min handväska bara för att inse att min plånbok IGEN hade blivit på jobbet - får man hoppas åtminstone. Eftersom jag fortfarande inte lyckats få Google Pay att fungera på min mobil vände jag mig om till kassan och sa rahat jäi kotiin, niin tää jää nyt tähän och knallade iväg. Utanför dörren fick jag en förstående blick av Iso Numero-försäljaren som säkert var och varannan dag upplever att inte ha råd att betala dagens mat. (Fast en gång gav jag hen faktiskt alla mina tomflaskor, så kanske hen bara tittade på mig som på any passerande ängel.)

Gick hem, värmde den burgundiska grytan jag levt på sen i fredags och lånade en sedelbunt av min krösus till son och gick till Alepa nere på gatan.

Allt detta lugn som en filbunke.




(Detta medan jag fortfarande är övertygad om att plånboken ligger under lådan med solglasögon på mitt skrivbord.) 


Bilderna från min nyss påbörjade digitala julkalender.