2 x

Don't lose your head; lose your heart.

Första jobbveckan avrundades med en föreläsning i Street Photography i Tölö varefter jag ex tempore drack några glas vin med Svägerskan i Esplanadparken. Tidig väckning lördag morgon för att hinna ut på stan och få fotograferingsuppgifter och goda råd. Resten av weekenden spenderade jag mer eller mindre utomhus med min kamera; varvat med luncher, brunchar, kaffe och shopping. Lördag kväll fick jag med mig sextonåringen på bio; BlacKkKlansman, ypperlig film och är som finländare sjukt stolt över Jasper Pääkkönen. 

Bästa sättet att röra på dig, vara närvarande, glömma sociala medier och verkligen se vad som händer omkring dig i din egen stad? Flumma omkring med en kamera och en lista uppgifter. 

Glasögonormen rapporterar.

Första dagen på nya jobbet bakom mig. En mängd nya människor och information, dock i lagomma doser och varmt välkomnande atmosfär. Kändes bra och har troligen framför mig en rätt så intensiv höst med en brant learning curve innan högsäsongen drar igång på våren.

Efter jobbet plockade jag upp sextonåringen och vi köpte en hög med kläder som han motvilligt prövade och svor över att det tog så länge - en halv timme kanske? - varefter vi åt sushi och pratade ditt och datt, mer än på länge. Hemma mätte vi honom mot en dörrpost och nu är han 175 cm. Jag sa att när han växer förbi mig om en centimeter så får han lova att börja göra middag en gång i veckan. Det tog han med en nypa salt. (Enligt den här logiken borde artonåringen redan servera hela bufféer dagligen, det gör han inte, needless to say.)

Nu ganska långt från energiboostad......

Hotellet i söder.

Kom precis ihåg att jag vaknade mitt i natten och det tog mig evigheter att lokalisera vilket hotell jag nu var på nu då och åt vilket håll toaletten låg. Döm om min förvåning - och lycka - när jag insåg att jag var hemma. 

Inget fel på resan, tvärtom, men nu är jag bara så glad att vara hemma och att vardagen tar vid <3

Energiboosten

Föreställ er energiboosten efter en fyra veckors semester när man inser att vardagen knackar på dörren och man kommer hem från tio dagars fullständig avkoppling till sitt eget hem och med uthärdliga temperaturer för första gången på två månader? 

Gjorde idag typ allt det som jag skulle ha gjort de senaste tio dagarna om jag inte varit på resa. Dvs tvättade sex satser byke ( - jo maskinen verkar nästan ok - ), städade mina garderober och mina badrumsskåp, tog en runda på stan och köpte några nya plagg och prylar, gjorde en försiktig sväng till gymet - försiktig för att de senaste sex veckorna har jag mest druckit vin och chillat och rört på mig alldeles för lite plus (eller just därför) dragit på mig någon form av ischias. Hursomhelst, gjorde ofantligt gott för kropp och själ. Avrundade med sallad åt mig och sextonåringen som klev in här idag.

"Råkade du köpa några byxor, skjortor, tröjor, kalsonger eller strumpor åt mej medan du var på stan?" undrade han i förbifarten. Behövde bara kasta en blick på honom för att inse varför; han såg ut som en seriefigur i sin förkrympta outfit. Bokade alltså in en shopping- och sushikväll.

(Han för övrigt en lycklig kille som bytt från ICT till datanomlinjen och svarade kiva när jag frågade hur det varit i skolan. Därmed är mitt enda orosmoment för tillfället min ansvarslöse artonåring, men saker och ting ska väl ordna sig; de brukar ju göra det.)

Och shit, jag ska ju på nytt jobb imorgon! Knappt ägnat det en tanke, men så ska det väl vara med mellanjobbensemester, en härlig tid av ingasomhelst bekymmer. Hinner säkert bekymra mig helt tillräckligt under de kommande månaderna när livets realiteter går upp  för mig igen. Borde kanske gå och lägga mig?

 

Home Sweet Home

Lyckades utmärkt med att bara chilla i Almyrida; hängde vid poolen, promenerade till närliggande Kalyves - okej fyra kilometer i uppochnerför i trettiotvå grader var INTE chill, men fina vyer och någon motion måste jag ju få -  och slängde mig på en beach samt satt på olika tavernor. Utan att gå in på dess mera detaljer kan jag delge att jag måtte ha fått i mig något olämpligt på någon av dessa och spenderade följaktligen gårdagskvällen i mitt (bad)rum och beställde till sist in lite grekisk youghurt och apelsinjuice som blev min sena middag eftersom det var otänkbart att gå ut på krog.

Som genom ett under tillfrisknade jag till natten och kom alltså iväg med mitt plan imorse, även om det verkade osannolikt vid middagstid igår. 

Dagens hemresa gick som smort och artonåringen mötte mig på flygfältet där han genast bekände att han eventuellt fått fortkörningsböter vid en kamera dagen innan. (Det var förstås inte hans fel, utan kompisarnas som han skulle plocka upp samt bilen framför, som också körde överhastighet.) Time will tell. Han hjälpte mig bära upp mina grejer och cyklade sedan iväg till sin Far. Inom kort fick jag ett meddelande (från hans Brors telefon) att artonåringen tappat sin mobil ur fickan när han höll på att bli nerprejad av en passerande bil. De två följande bilarna hade båda kört över telefonen - those assholes, eller vad han nu sa - så den är nu i spillror.

Feels like I'm home? 💓

Själv upptäckte jag att jag p g a mitt ofokuserade packande igår kväll har lämnat strömkabeln till min dator på hotellrummet. Så kan man ju inte ha det, så jag knallade nyss iväg till Clas Ohlson efter en ny. Nu är allt som det ska och jag landar försiktigt i vardagen. 

Borta bra men hemma bäst, ju.

Den galna finländskan.

Fyra dagar passerade i Rethymnon i ett huj. På måndag åkte jag på ex-tempore bokad utfärd via Agios Nikolaos till den f d spetälskekolonin (fram till 1957) på ön Spinalonga. En lång men givande dag som också innehöll dopp i ett klarblått hav från båten. 

 

Sista dagen i Rethymnon gjorde jag några oövertänkta inköp då jag tyckte att bör shoppa medan jag ännu är i civilisationen. Jag kommer knappast någonsin att klä mig i min laxrosa halare til exempel, men butiken hette Happiness, så det må vara förlåtet.

Imorse packade jag mig in i en taxi och förflyttade mig till Almyrida där jag ämnar bara chilla på beachen och vid poolen. Nåja, klättrade upp på en kulle och tog foton idag och ska kanske, kanske promenera till grannbyn imorgon, men annars. Ikväll bokade jag hotellets bastu - de måtte tycka att jag är galen men det tycker de antagligen annars också för här ska det tydligen bara bo par som kramas i poolen, och inte singeltanter.

Sextonårs åldergräns och boutique betyder ju par, eller hur? Ej heller för övrigt har jag sett soloresenärer på de restauranger och kvarter jag rört mig i, men vill ju gärna äta gott och i trevlig atmosfär trots att jag är ensamresande. På de flesta ställen har jag blivit mycket väl bemött, men på en restaurang erbjöd de mig ett bord inomhus när de insåg att jag var ensam. Då tackade jag nej och promenerade vidare. I Rethymnons venetianska hamn fick jag plats uppe på en balkong och trodde min lycka var gjord - jättefint och romantiskt, hamnen alltså full med restauranger med små smidesjärnsbalkonger med ett eller två bord  - men efter att jag suttit euforisk en dryg kvart och till sist insåg att de glömt mig där och jag inte ens fått en meny så klättrade jag ner och frågade argt om de alls serverar mat däruppe. Jag fick en hyfsad fisk på nedre terrassen till sist och en glass on the house, men för övrigt var denna min resas dittills dyraste middag ingen höjdare.

Vy över Almyrida från Plakas ditt jag klättrade idag, och utsikten från mitt rum (Aloe Boutique & Suites):

Soloresenären på vift

På torsdag kväll bokade jag ex tempore en utfärd till ön Gramvousa och Balos Beach Lagoon. Start från Hania åtta på morgonen och bussfärd till Kissamos där vi klev på en större farkost som tog oss ut till ön. Nu hade jag ju inte tittat på väderprognosen innan avfärd men när jag gjorde det visade den åska och regn. Dessa oväder syntes inte till men nog en rätt kraftig nordlig vind. Det var en rätt så skumpig båtfärd ut - som synes på grannbåten jag tog bild av; den var visserligen betydligt mindre än vår - men lyckligtvis hade vi medvind på hemvägen. Skönt att vara ute till havs trots allt, även om det kändes lite tveksamt när det var som värst och vågorna sköljde in över fören. Jag satt på övre däck där vi fick bara en liten dusch över oss.

På Gramvousa klättrade jag upp till fortet och ner igen varefter det blev dopp och vada i Balos lagunen innan hemfärden.

På lördag tog jag mitt pick och pack och släpade det till Hanias busstation där jag köpte en biljett till Rethymnon. Eftersom vi är i Grekland hann bussen byta två gånger innan vi kom ombord men allt gick mycket smidigt och jag var framme på mitt nästa hotell innan klockan två på eftermiddagen. Här bor jag mellan beachen och gamla stan, några hundra meter till vardera, och har en eftermiddagssolig balkong mot en livlig gata. Igår vandrade jag i gamla stan och åt väl slutligen min middag vid halv elva snåret. Enorma folkmassor och gemytlig stämning; som i Hania men i mindre skala.

Idag blåste det liksom igår så hårt från norr att man inte rekommenderas simma i havet. Jag hyrde en cykel runt hörnet och trampade iväg österut i jakt på lugnare vatten. Råkade på en Beach Club där man visserligen inte fick simma i havet men i alla fall vada i det och sedan doppa sig i poolen. Mycket lyckat koncept, men oj vad jag längtar efter att komma i saltvatten. Kolla färgerna i havet!

Endel vågade sig nog ut idag också, men det såg vådligt ut och jag beslöt att jag är för gammal för att dyka genom vågor, ensam åtminstone. Plus skulle aldrig hitta tillbaka till min solstol utan glasögon. Man får acceptera realiteterna.

Min Far läste om mina eskapader under den första resdagen och sa att det påminde om mitt livs första semester i tjugonåntingårsåldern då jag under dag ett hade utfört allt jag planerat för hela semestern. Well, känner ju mig själv och vet hur jag fungerar så har planerat den här resan så att jag först kan fnatta omkring som en galning och sedan de sista dagarna ligga platt på en solstol med en bok. 

Verkar osannolikt, men you just watch me. Och faktiskt låg jag ju i en solstol halva dagen idag. Getting there! Märkväl, hade ej heller planerat en enda sak på förhand - hotellen och flygen var jag ju tvungen att boka men annars inte tillstymmelsen till plan; inte en endaste utfärd, bussresa eller annat fanns på agendan; jag tar dagarna som de kommer. 

Ensamresenärens lyx, kunna stanna vid en utfärdsbyrå och boka utan att fråga någon annan vad den vill eller tänker. Eller släpa bagaget till busstationen och kolla hur jag kommer vidare; ta lunch eller kaffe i väntan på det att, allt i egen takt.

Mitt eget hotell har förresten en liten pool på taket; den doppade jag mig nog i igår eftermiddag när jag kom från stan.