tisdag 31 juli 2018

Socialt värre.

Mentalt en mycket avkopplande semester där gästerna avlöser varandra på löpande band, i lagomma doser. Fysiskt mindre avkopplande eftersom dagarna långa och nätterna korta. Men efter en sommar som denna kan man med gott samvete krypa i idé under vinterhalvåret.

Några snapshots, inkluderande en cirkushund.







fredag 27 juli 2018

Livet på landet

Här har livet sin gilla gång. Spelat två golfhalvor och en hel; gårdagsrundan på Borgå backiga Golf var något av en pärs men trevligt i alla fall i sällskap av Bror och artonåringen och dennes styvkusin. Artonåringen fick skjuts med dem till stan och sextonåringen stannade kvar tillsvidare. Våra dagar brukar börja med att han - när jag redan har en halv dag bakom mig - släpar sig ner till köket på morgonmål mellan två och tre på eftermiddagen. 

"Hur är livet?" brukar jag fråga.
"Helt skit", brukar han svara. (Med glimten i ögat, men menar det i alla fall.)

Vad djurlivet beträffar mötte artonåringen en fladdermus i kökstrappan häromkvällen men den har inte synats till sen dess. Imorse satt jag på altanen och drack kaffe då en jättelik älgtjur promenerade förbi nere i parken. Ingen bild hann jag få eftersom jag pratade i min telefon och min kamera var i fel våning av huset. Fin var den!

 


 

tisdag 24 juli 2018

Slottsfrun rapporterar

Bloggandet har lidit av sommarvärmen. (Så även bloggaren, som inte sprungit en meter eller besökt tillstymmelsen till gym på två veckor, vilket känns i kropp och själ, men eget fel som Systersonen skulle säga.) Den senaste veckan i ett nötskal:

Mat och dryck på olika terrasser och restauranger i stan. Avlämnande av hårdvara och mjukvara på före detta arbetsplats. (Tycks ha glömt efter mig två tröjor och en påse hammare och spik; do not ask.) Tågresa till Björneborg för Pori Jazz där vi lyssnade till James Blunt, Jessie Ware och Alanis Morrisette i värmebölja varvad med regn. 







Hem söndag kväll till en lägenhet obeskrivligt kvav. Att byka undan och packa ihop igen för nästa etapp av semestern var en pärs. Lyckades ändå trycka in kassar och söner i bilen på måndag vid lunchdags och körde ut till herrgården via glass och matbutik.

Här är vi nu installerade för två veckor framåt. Eller nåja, bloggaren åtminstone; artonåringen åker till Rockoff över weekenden och planerar även hälsa på en kusin i väst innan återvändo hit. Sextonåringen svarar sitt standard-"Inte vet jag" på vad han vill göra och "Antagligen inte" på om han vill hänga här med mig över helgen. Go figure. Time will tell.

Herrgårdsvistelsen har tillsvidare gett följande vid handen:

- en miljon hungriga myggor har fötts och inkvarterat sig i mitt sovrum
- man måste på riktigt sopa flugor från fönsterbrädena alla dagar, helst flera gånger om dagen, detta är alltså inte bara min småpedantiska Mors befängda påfund
- är man van att bo på dryga sjuttio kvadrat och ha allt på en armlängds avstånd (- nå, för andra kanske två armlängder, men för bloggaren en -)  så är avstånden i detta hus oändliga. Glömmer man något efter sig ska det knallas genom sju rum och minst en trappa innan man hittar det.
- mysteriet med den ur frukostrummet spårlöst försvunna TV:n är löst
- satt på trappan igår kväll och undrade hur i fridens namn man ska få tiden att gå här, men problemet löses troligen av punkterna nämnda ovan
- på allvar: vilket priviliegium alltså, att få bo på ett ställe som detta. Tackar mina anfädrar ödmjukast.








Allra sist en hälsning från min kompanjon i köket, Hoo Moilanen:


söndag 15 juli 2018

Släkten är värst


När man håller släktfest för dryga hundra personer är det bra att vara en stor familj. Har Syster med sambo samt Mor att tacka för planeringen och det mesta av utförandet och förberedelserna, men ursäktar mig med att de var lediga när annan sprang omkring på jobb och olika terrasser i stan. Hur som helst anlände undertecknad till stugan torsdag kväll med söner och en kusin och början till en sommarfökylning i bagaget. Förkylningen bröt ut under natten och kvällen - hur galet att vara snuvig i 27 graders sommarvärme, i synnerhet som jag "aldrig" är sjuk? Hursomhelst, jobbade distans fredag och på kvällen blev det några timmars festförberedelser. Lördag morgon vaknade jag och mådde så uselt att jag tänkte nu är det förkylt (ha-ha), men tog burana och allergimedicin och magnesium och berocca och allt vad jag hittade och klev i en klänning vid ettsnåret och hjälpte till med de sista förberedelserna tills festen började klockan tre. Med hjälp av vin och bål klarade jag - och tydligen alla andra också - festen galant.





Efter festen pustade vi ut och badade bastu hos Bror och hemma på egen stuga igen grillade jag middag som vi åt på verandan klockan elva. Då ännu helt övertygad om att jag skulle golfa idag - trots att jag vid det laget tappat rösten. Vaknade imorse och insåg att golf inte var ett alternativ utan beslöt stanna hemma och vila upp mig. I praktiken betydde det att jag klippte gräset, städade garderoben, oljade skjulens trappor och farstuns terrass med svetten lackande så att jag trodde det regnade och kunde knappt urskilja penseln, dammade mattorna, tvättade golvet och övervägde att tvätta fönstren, men där hejdade jag mig och klockan var helv fem.

(Släkten är värst. Tack Mor och Far för denna hysteriska touhu-gen.)

Efter detta kom ett uppfriskande regn som sänkte temperaturen från trettio till tjugosju. Drack rose med Mor under ett parasoll och badade sedan bastu (igen) samt fixade till en pyttipanna medan solen dalade ner bak horisonten på bråkdelen av en sekund.



måndag 9 juli 2018

med kronofogden i hälarna och skumvin i näven

Man vet att det är sommar när kylskåpet innehåller främst vin och skumppa och brevlådan post från Intrum Justitia för att jag glömt/inte hunnit betala mina räkningar.

Men hej, det är sommar bara en gång om året.

söndag 8 juli 2018

lördag 7 juli 2018

elfte timmen

Dagarna, veckorna passerar, jag hinner inte med. Igår, efter korta nätter och långa dagar plockade jag upp mina prylar och min sextonåring och körde ut till stugan via en hamburgare som man nuförtiden beställer på en skärm. Vi konstaterade med sextonåringen att sönerna valt rätt bransch; sextonåringen får programmera dessa skärmar i framtiden och om artonåringen någonsin påbörjar psykologistudierna han drömmer om - vilket nu verkar osannolikt, då han bara dräller omkring i världen, Hangö för stunden -  så kan han ta hand om alla dem som sextonåringen gjort arbetslösa.

När vi kom fram drog vi djupa suckar av lycka och placerade oss på våra favoritställen. Sextonåringen kröp under ett täcke med chips, dator och en fotbollsmatch medan jag lade mig i bastun med cider och damtidningar. Fladdermössen lyste lyckligtvis med sin frånvaro.


Kröp sedan i säng med min bok - en lysande roman av isländskan Audur Ava Olafsdottir; "Den sista kvinnan", som jag köpte en kväll när jag gick ut för att skaffa glödlampor men hamnade i bokhandeln. Minns knappt att jag släckt lampan men när jag vaknade insåg jag att jag sovit nästan elva timmar. Under dessa drömde jag bland annat att jag påbörjade ett nytt jobb som servitris på en nyöppnad restaurang. I verkligheten byter jag visserligen jobb i augusti, men servitris blir jag ännu inte. Mitt avsked firades i onsdags - "Kippis ja kiitti vitusti", sa min närmsta kollega kärleksfullt  - med middag på Neighbour Bistro vid Allas och påföljande frenetiskt dansande på stans tunnelkrog. Två veckor jobb kvar innan jag påbörjar min fyraveckors semester före nystart i östra Helsingfors.


Nu har jag precis fått gräsmattan klippt i varma sommarvindar och läst några kapitel på farstutrappan. Till kvällen blir det fest, igen.

Mycket händer här i trakten, som vi brukar säga. Ett citat av lillgamla Storasyster kanske, från kassetten vi spelade in när jag var fem och hon var sju? Samma kassett där jag andlös deklamerade pratbubblor ur en Rasmus Nalle serietidning och Syster knuffade undan mig med orden: "Maria, nu får du sluta, bandet ödas av att du läser."

söndag 1 juli 2018

Hur bra?

Igår kväll firade jag och väninna vår odiskutabla brahet ute på stan. Glömde ta selfies eller kunde inte på grund av famnen full av GT och skumppa mest hela tiden.

Gårdagens bild blir därmed från Pride-paraden som dundrade förbi under mitt fönster under flera timmars tid.


Dagens bild blir från mitt sovrum där jag spenderade olovligt mycket av denna soliga söndag med kaffe och bok och mobilsurfande. Men kanske jag inte behöver ha dåligt samvete öve att jag inte utför stordåd precis alla dagar. Igår städade och bykade jag precis hela jäkla dagen och avrundade med en timme på gymet, kanske denna slow Sunday helt på sin plats?


Tyvärr är min bok - "Låt oss hoppas på det bästa" av Carolina Setterwall - alldeles snart slut, det blir separationsångest och jag har ingenting bra att läsa efter detta.  

Juli - goin' fishin'