Finlands Texas

Nej men se, jag har en blogg!

Juni passerade i en rasande fart, med utförsäljning i butiken på Högbergsgatan (mer om detta senare), happenings för inredningsplanerare, mässa i Billnäs, lagerförsäljning och utöver jobbet en del terrasser och middagar. Min förlorade son dök också upp och spelade ett varv golf med mig och den yngre sonen, som något oväntat börjat ta i klubban efter att jag släpade honom på en golfkurs på morsdagen. Midsommaren firades hos Bror och Svägerska med golfrundor på Gumböle och Hills samt bastu, grillmat, skumppa och vin.

Därifrån av och an hem för att packa om väskan och så bar det av mot Stockholm med samma gäng för inredningsinspirationsresa. Utöver besöken i butikerna Hans Mikael Inredning, Oscar & Clothilde, Brandstationen och Svenskt Tenn så promenerade vi otaliga kilometer, satt på otaliga terrasser och drack vin samt åt god mat och spelade nyinköpta frågespel. Mycket trevligt och varmt och soligt samt kravlöst, då vi fungerar på ganska samma sätt (läs: är snabba i vändningarna samt gillar vin och vandring) och det är helt okej att gräva fram sin bok ur väskan på terrassen och läsa i stället för att umgås.

Massor av kultur och shopping blev ogjort - en annan gång!

Av och an hem och vända och jobba distans och nu ÄNTLIGEN pustar jag ut på landet. Bortsett från gräsklippning, distansjobb och bastubad igår kväll har jag inte ännu hunnit med annat, men gjorde en ny bekantskap i bastuns tvättrum igår - sannolikt en bålgeting.

Har aldrig i mitt liv sett en så stor geting och den brummade som typ ett flygplan. Tyvärr hann jag inte få någon bild av den utan förde ut den med hjälp av ett ämbar och en dagstidning. Fullt SÅ stor var den inte, att jag behövde ett ämbar, men jag skulle i efterhand uppskatta den till minst 5-6 cm, fastän det på nätet står att de kan bli 3,5 cm. 

Det KAN förstås ha varit en asiatisk jättebålgeting - Vespa mandarinia - aka mördargeting, som jag också stötte på i mina efterforskningar. Dess vingspann kan bli upp till 7,5, cm.

(Bild: Google/HBL)

Allt är större här på Majudd (och i Texas.)

Flykten

Bloggaren flydde i fredags tristessen och vardagen med hjälp av en Stockholmskryssning med de röda färjorna. På vägen dit fick jag vid middagen sällskap av en femton år äldre osteopat som deklamerade dikter och bjöd mig på espresso och upplyste mig om att båten var full av guldgrävare från norr. Vi konverserade någon timme över några glas rödvin och sedan tackade jag för sällskapet och drog mig tillbaka till min hytt vid elvasnåret.

Med fyrtiosex år av prestationsångest bakom mig - oavsett semester eller inte - försöker jag numera att inte planera in en massa målsättningar på mina resor. Följaktligen var mitt enda "måste" denna weekend Fotografiska och det är ju inte ett måste i sig utan alltid en fröjd för öga och själ. Nå, Nick Veasy var det inte men Zanale Muholi tyckte jag om och Chen Man var helt fantastisk.

  

Efter cappuccino på caféet släpade jag mig och min kappsäck till Scandic Malmen där jag fick ett gemytligt och fräscht litet rum. Hade beslutat att det är helt okej om jag spenderar hela helgen på Södermalm, och så blev det. Strosade i SoFo kvarteren under lördagen och åt lunch på livade Nytorget 6. Till kvällen fick jag bord på Bistroteket trots att kyparen inte verkade förtjust över att jag var ensam. Det struntade jag i. Lyckligtvis bokade jag på förhand, för restaurangen var fullsatt och jag åt vansinnigt god beef tartar och röding.

Det var råkallt hela helgen, grått och småslaskigt, så min kamera kom med helt i onödan och jag hade ingen lust att ta mig ner till stranden eller bese parker eller annat jag funderat på. På söndagen blev det några gallerier på Hornsgatan, lite bokshopping i Söderbokhandeln, läsning på olika caféer samt risotto på en italiensk krog på Götgatan. 

 

Släpade sedan mig och mitt bagage till båten - Viking Gabriella som fått ett fint ansiktslyft - där mitt boende överraskande nog uppgraderats till en lyxhytt med gratis öl och skumppa. Dem drack jag dock inte utan gick och badade bastu där jag tvangs lyssna på två feta tanters ytterst privata diskussion om livet.  Middag åt jag på fiskrestaurangen och vaknade hungrig i min hytt klockan två, så kan det gå.

Här hemma har livet sin gilla gång och mina söner dök upp under kvällens lopp men försvann igen, på parkour respektive bio och ABI-halar-pyssel. Artonåringen har skrivit textkompetens i modersmålet idag. "Intressanta och inte så svåra uppgifter", chattade han efteråt, och redogjorde vid middagsbordet för innehållet i detalj. 

Och jag? Jag planerar redan nästa resa.

jag bara undrar

Hur kommer det sig att alla dörrar i Stockholm öppnas inåt? I butikerna, barerna, restaurangerna, caféerna. Livsfarligt vid eldsvåda och mycket pinsamt i vardagen.

(Tänk, i Finland kryper man ut.)

 

Är det tillåtet att göra så omtumlande utställningar som Fotografiska? Redan efter bild nummer två på utställningen om flyktingbarnen grät och snörvlade jag som en besatt och tryckte in alla mina skrynkliga sedlar i insamlingslådan och måste sitta på en bänk i mörkret och samla mig och torka mascaran i ärmen innan jag kunde gå vidare. 

Hur många Espresso House kan det finnas i den här staden? På vägen till den enda där jag hade kaffeträff idag måste jag ha passerat typ femton och alla var de proppfulla med folk.

Får man ha hundar på hotell? På väg till baren mötte jag en nyklippt bison frisée som höll på att skrämma livet ur mig. Ni vet, enormt bollhuvud, galna svarta knappögon kommer knallande helt oväntat och tyst runt hörnet längs heltäckande matta. 

Tung, lång, fin, kall och bisarr dag och då nämnde jag inte ens de maskerade julgubbarna på vattenskotrar.

kokonainen kävelee, vaan puolikasta et saa

Vaknade klockan fem av att min hjärna försökte översätta Helan Går till finska.

Får hoppas att Stockholm visar sig från sin bästa sida så här på Lucia-morgonkvisten.

Nu tar illustratören jullov.

Sov över åtta timmar i nästan ett sträck! Nej, en gång tittade jag på klockan och den var kring fem, insåg att jag har nästan tre timmar sovtid kvar och somnade om. Vaknade till hotellfrukost utvilad och nästan som en ny människa.

Igår kväll däremot var jag vinglig av trötthet, åt en risotto ackompanjerad av cava och rödvin och dunkadunka-bakgrundsmusik på hotellrestaurangen och läste ut boken innan jag släckte lampan. (Måste skapa en bokbytar-grupp på FB eller något. Det är ju ingen idé att köpa en bok för tvåhundrasextio kronor, läsa den på två timmar och ställa den i en bokhylla jag inte ens har för att aldrig öppna den igen.) 

Promenerade till Berghs School of Communications några kvarter bort genom underbart vintersolsken och frisk och krispig luft. Drack morgonkaffe nummer fyra och hälsade på mina kurskollegor som kändes nästan som bekanta efter ett gemensamt halvår på distans.

Liksom kursen var också avslutningsdagen intensiv. Vi presenterade våra illustrationsportfolios i tur och ordning och gav varandra feedback i rask takt. En brokig, talangfull skara med mycket olika stil och bakgrund. Till sist avrundade vi med vin och glögg i foajén innan vi alla gick till vårt.

Uttömd på energi och idéer som jag är så blir det ingen julig bild idag. Delar i stället med mig länken till min portfolio (clic). Den är inte helt färdig, men so what, det är ju livet heller aldrig trots mina idoga försök att föra det i hamn.

Frisbeegolfen blev barberare i Lund

Efter all wifi var jag fast besluten att ta ut pojkarna på någon aktivitet i det gröna. Följaktligen googlade jag fram en frisbeegolfbana utanför Halmstad dit jag navigerade oss, bara för att konstatera att frisbeegolf inte är en organiserad sport utan man förväntas ha med sig sin frisbee själv och printa ut scorekortet på nätet.

"Hade du inte fattat det?" sa pojkarna och slog sig i pannorna. "Daa-a!"

Det var en solig och varm dag så jag styrde i stället kosan mot Tylösand där jag tänkte mig minigolf och ett dopp i havet. Eftersom jag vet att femtonåringen hatar allt vad badliv heter nämnde jag inget om beachplanerna men tyvärr bongade han min ryggsäck som innehöll simsakerna och vägrade (mycket moget, på en tvåårings vis) att stiga ur bilen. Detta på en kokhet, dammig parkeringsplats på okänt avstånd från stranden. Som den goda mor jag är lämnade jag honom inte i bilen att dehydrera utan satte mig efter en stunds högljutt disputerande i bilen och vände kosan mot Lund, vår följande övernattningplats. Beslöt i denna stund att acceptera att ingen på denna resa - förutom jag - är intresserad av någonting, so be it! Mycket moget (på tvååringars vis) fällde jag några tårar bakom solglasögonen och öppnade inte munnen på trettio kilometer.

Slog mig i backen på att se havet under vår färd och valde Ängelholm som lunchplats. Där cirklade vi några varv i centrum innan vi hittade riktningen mot stranden där jag såg framför mig räckor av restauranger inhysta i sekelskiftesbyggander med glasverandor som vetter mot kluckande hav och oändliga sanddyner.

Väl framme hittade vi en korvkiosk och några gubbar utan skjorta. Inte en glimt av hav någonstans.

Vi vände om och åt lunch i Ängelholms centrum i stället. Hur charmigt som helst.

Efter pausen och lunchen var alla på bättre humör och vi fortsatte mot Lund. Mitt mummel om eventuella stopp på vackert belägna slott ljöd för döva öron. I och för sig såg jag inga sådana på vägen heller, så vi behövde inte fatta några beslut om den saken.

I Lund fanns kullerstensgränder nog för en grändälskare som jag. Hela stan var lite som något från en svunnen tid.

I stället för att fundera på sevärdheter tog jag de två vildvuxna gossarna till barberaren och efteråt blev det kortspel och middag.

Allra sist gick vi till Konsum och skaffade mjölk och chokoflingor åt pojkarna, eftersom vi för första gången på resan hade en lägenhet med kylskåp på hotellet - StayAtLund, helt perfekt, rymligt och fräscht och mitt i i stan! - vilket betydde att jag själv följande morgon kunde stiga upp i lugn och ro och gå på hotellfrukost och ut på stan och fotografera i stället för att förgäves försöka väcka tonåringarna, innan, gud bevare, frukosten slutade serveras klockan tio trettio. 

Jag fick liv i dem vid halv tolvtiden och efter att de slevat i sig sina flingor fortsatte vi mot Danmark.

Ett moln på himlen i Halmstad

Från Göteborg körde vi söderut i vår lilla hyr-Honda och checkade in på Halmstad Grand Hotel på eftermiddagen. Jag undrade om pojkarna ville hänga med och investigera stan, men de ville de inte.

"Vi har gjort så mycket idag redan", sa femtonåringen.
"Som vad?"
"Kört hit från Göteborg?"

Må vara att jag är fyrtiotre men jag känner fortfarande en barnslig upptäckarglädje på varje ny plats. Lite som när man kom till Påsalöstranden som barn. Först ett evighetslångt puttrande med Puck över ett spegelblankt hav under gassande sol och sen iland på vänstra kanten av stranden vid klippknallen, om den ännu var ledig. Där började äventyret! Det fanns kilometervis med strandkant, fina stenar och slät drivved, skrämmande och stickig skog med gömda tuppapper under mossan och så den "hemliga" stranden med brännhet vit sand bakom vasskanten. Hur mycket som helst nytt att upptäcka.

Alltså lämnade jag pojkarna på rummet med mobilerna och wifin och tog en titt på stan och det lokala livet och levernet.

En charmig stad, men å andra sidan är jag easy to please. Ge mej några trånga promenadgränder, gott kaffe, sol och kallt vin mot kvällskvisten, allt detta i närhet av ett vattendrag och jag är snudd på lyrisk. 

På kvällen frågade jag pojkarna vad de ville göra och de valde att gå på bio. Sagt och gjort, vi såg Ted2 som de hört reklam för på Sveriges radio under bilresan. 

(Vi gick på biografen Röda Kvarn, men fotografiet är från systerbion i Lund.)

Efter bion slog vi oss ner på en mycket enkel restaurang nära kanalen och upptäckte att vi glömt spelkorten hemma. Ända sen vi började resa på tremanhand för flera år sedan har vi haft som tradition att spela ett parti kort eller Yatzy innan middagen. När jag beställde in vår mat frågade jag alltså servitrisen om hon möjligtvis hade en kortpacke. Det hade hon inte. Och pojkarna slog händerna i pannorna och nästan grät av skam över mitt beteende.

Göteborgsstämningar

För lite tid, för många viljor, hann bara se en bråkdel av Göteborg. 

Några snapshots dock. 

Den erfarne resenären bokar ett hotell med takterrass som hen kan ta vin på i kvällssolen och som ligger på huvudgatan att strosa upp och ner längs medan tonåringarna surfar på complimentary wifi - prio nummer ett i såväl hemland som utland.

Stämningen i staden verkade avslappnad.

Urban Dictionary:

Photobomb (verb)- to drop in a photo unexpectedly...to hop in a picture right before it is taken.

sarah: hey why is jimmy in the background of our prom picture?
ryan: idk, he must have photobombed it at the last second.

Vår enda hela dag i staden spenderade vi på Liseberg där vi övervann olika sorters rädslor.

Spökhuset var fanimej det mest skrämmande jag någonsin upplevt. Femtonåringen som oroat sig mest av oss alla på förhand kunde referera varenda gast och varenda vrå efteråt medan jag själv har blockerat allt för jag var bara helt livrädd hela tiden. Spöktåget är en fars efter att man besökt Spökhotellet Gasten.

Bergochdalbanan var en bit av en kaka jämfört med detta. Sen kände vi oss så härdade att vi köade i fyrtio minuter till vattenbanan bara för att bli motade vid porten precis när vi var längst fram i kön. Stopp i banan, slut för idag. Kanske lika bra det. 

Den här bergochdalbanan övervägde vi inte ens.

Men som vanligt kan svenskana det här med att skapa gemytlighet. (Då menar jag inte banan, utan husen, kvarteren, hela området).

Allra sist lurade tonåringarna mig med i det sextio meter höga Göteborgshjulet trots min höjdskräck. Pojkarna var kolugna - femtonåringen kanske lite orolig att jag skulle få en panikattack som jag hotat med, men det gick bra. (Litelite kallsvettig bara.)

Fantastisk utsikt! Tryggare att se den geonom kameralinsen, faktiskt, då glömde jag hur högt jag var.

Och vill man verkligen testa sin höjdskräck så kan man ju ta sig et dopp i poolen på utsidan av Gothia Towers......

 Hrr. Det gjorde vi inte, vi drog vidare mot Halmstad i stället.