Efter all wifi var jag fast besluten att ta ut pojkarna på någon aktivitet i det gröna. Följaktligen googlade jag fram en frisbeegolfbana utanför Halmstad dit jag navigerade oss, bara för att konstatera att frisbeegolf inte är en organiserad sport utan man förväntas ha med sig sin frisbee själv och printa ut scorekortet på nätet.
"Hade du inte fattat det?" sa pojkarna och slog sig i pannorna. "Daa-a!"
Det var en solig och varm dag så jag styrde i stället kosan mot Tylösand där jag tänkte mig minigolf och ett dopp i havet. Eftersom jag vet att femtonåringen hatar allt vad badliv heter nämnde jag inget om beachplanerna men tyvärr bongade han min ryggsäck som innehöll simsakerna och vägrade (mycket moget, på en tvåårings vis) att stiga ur bilen. Detta på en kokhet, dammig parkeringsplats på okänt avstånd från stranden. Som den goda mor jag är lämnade jag honom inte i bilen att dehydrera utan satte mig efter en stunds högljutt disputerande i bilen och vände kosan mot Lund, vår följande övernattningplats. Beslöt i denna stund att acceptera att ingen på denna resa - förutom jag - är intresserad av någonting, so be it! Mycket moget (på tvååringars vis) fällde jag några tårar bakom solglasögonen och öppnade inte munnen på trettio kilometer.
Slog mig i backen på att se havet under vår färd och valde Ängelholm som lunchplats. Där cirklade vi några varv i centrum innan vi hittade riktningen mot stranden där jag såg framför mig räckor av restauranger inhysta i sekelskiftesbyggander med glasverandor som vetter mot kluckande hav och oändliga sanddyner.
Väl framme hittade vi en korvkiosk och några gubbar utan skjorta. Inte en glimt av hav någonstans.
Vi vände om och åt lunch i Ängelholms centrum i stället. Hur charmigt som helst.
Efter pausen och lunchen var alla på bättre humör och vi fortsatte mot Lund. Mitt mummel om eventuella stopp på vackert belägna slott ljöd för döva öron. I och för sig såg jag inga sådana på vägen heller, så vi behövde inte fatta några beslut om den saken.
I Lund fanns kullerstensgränder nog för en grändälskare som jag. Hela stan var lite som något från en svunnen tid.
I stället för att fundera på sevärdheter tog jag de två vildvuxna gossarna till barberaren och efteråt blev det kortspel och middag.
Allra sist gick vi till Konsum och skaffade mjölk och chokoflingor åt pojkarna, eftersom vi för första gången på resan hade en lägenhet med kylskåp på hotellet - StayAtLund, helt perfekt, rymligt och fräscht och mitt i i stan! - vilket betydde att jag själv följande morgon kunde stiga upp i lugn och ro och gå på hotellfrukost och ut på stan och fotografera i stället för att förgäves försöka väcka tonåringarna, innan, gud bevare, frukosten slutade serveras klockan tio trettio.
Jag fick liv i dem vid halv tolvtiden och efter att de slevat i sig sina flingor fortsatte vi mot Danmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar