Korvsoppa och renoveringsplanering

Igår kväll bjöd jag hem tjugoettåringen på korvsoppa och jobbsök. Närmare bestämt lagade vi tillsammans korvsoppa och så hjälpte jag honom att skapa en LinkedIn-profil så att han ska kunna söka sommarjobb inom IT-branschen. Inte så att han inte skulle klara av de här sakerna själv, men en spark i röven är väl aldrig fel. 

För att förnedringen skulle vara ömsesidig tvingade han mig att göra ett test i snabbskrivning på datorn. Eftersom jag använder två fingrar och inte kan titta på skärmen samtidigt som jag skriver så kan ni gissa hur det gick.

"Det är helt okej om du ger upp", sa han till sist. Då övergick vi till olika Wordle-och andra gåtor, som jag naturligtvis inte heller kunde lösa.

Sen skickade jag hem honom.

***

Imorse ringde klockan redan sju - jag undrar när det hänt senast? Kanske när jag flög någonstans. Jag hade stämt träff med renoveringsentreprenören i Vallgård klockan nio, och man vet ju nuförtiden aldrig vad ADHD-vädret har att hämta, så måste vara på den säkra sidan. Idag var det endast lite blötsnö på biltaket. Körde genom beckmörker och slask och parkerade i trä-Vallgård och steg ut i en vattenpöl. 

Den förra ägaren hade gjort en söt liten lösning med en dusch inne i en kaklad garderob, med dushdraperi och trädörr.  Ni kan ju tänka er hur det ser ut när hyresgästen duschat där inne i tre års tid. Tillsammans med entreprenören  kom vi fram till en lite modifierad bottenplan som jag ikväll har ritat och skickat till husbolaget för godkännande. Få se hur det går och hur länge det tar. Det kommer att stå mig dyrt, men hellre det, än att upprepa gamla misstag.

You'll be amazed

Tog en sväng till Budapest för att återfå min energi och inspiration, och återvände som pånyttfödd. 

Igår fick jag för mig att jag behöver en ny taklampa till vardagsrummet på landet. Och när jag får för mig något, så ska det hända genast, vet den som känner mig. Därmed googlade jag lampor och hittade en jag ville ha. Att vänta på den per post var otänkbart, så jag ringde och reserverade den i Pentiks butik vid Arabiastranden.

Eftersom jag ändå var på väg åt det hållet idag för att titta på min lägenhet i Vallgård som precis blivit tom, så tänkte jag ta två flugor i en smäll. Varför inte tre, slog det mig sedan, så frågte min tjugoettåring om han vill haka på som proggis. Det ville han. 

Läste ut årets första bok under förmiddagen - målsättningen igen 50 böcker under 2023, trots att 2022 landade på ynka 27 - samt jobbade en del. Plockade upp tjugoettåringen vid tolvsnåret och så avhämtade vi lampan vid Arabiastranden. (Är lite tveksam på om den passar, men med tanke på att dess rival kostade tusenfemhundra spänn så tog jag den i alla fall och hoppas.) 

I Arabiacentret bongade jag av en slump multimediautställninegn Monet2Klimt som dykt upp i mitt someflöde alltid nu och då. Måste naturligtvis ta tillfället i akt, för det är inte ofta jag hänger i de trakterna. Visste inte riktigt vad vi gav oss in på, men det var en stundvis rätt så imponerande multimediaversion av Monets, Klimts och van Goghs verk med klassisk musik till. Varm rekommendation, trots att vi först blev lite kallsvettiga när vi insåg att den varar i fyrtiofem minuter. (Kallsvettiga mest för att jag var så hungrig). 

Hungern drev oss därefter till Bistro Bryk som låg i samma byggnad. Jag åt en läcker och kryddig bouillabaisse medan tjugoettåringen endast vågade sig på en burgare. Vi skippade kaffet för att hinna till lägenheten medan det var ljust, trots att kaffetanden värkte. ("Drug addict", fick jag höra.)

I Vallgårdslägenheten tog jag lite mått och fantiserade om renovering i stor skala, men måste kanske hålla mig i skinnet lite. Ytrenovering måste det bli hur som helst, om jag inte besluter att sälja i stället. Får sova på saken.

Förde hem tjugoettåringen till Berghäll och tackade för det (som alltid) trevliga sällskapet. Mycket kravlöst och angenämt att hänga med en annan introvert som är med på det mesta, snabbtänkt och konversabel dessutom. 

Väl hemma igen utförde jag dagens yogahalvtimme enligt mångårig januaritradition (30 days of Yoga with Adriene). Hittade sen till min lycka smetana, lök och rom i mitt kylskåp och slängde i mig fyra riskakor med detta, eftersom jag åt årets hela brödranson och mer i Budapest. Och nu sitter jag här och skriver årets första (och kanske sista, vem vet) bloggtext.

Vad man hinner med på en enda dag! You'll be amazed.

I'm back!

Ha! Vem skulle ha trott det? Men nu är det höst och dags att ta tag i rutiner och kreativitet igen.

Gäller att sätta ribban lågt dock. Varje gång jag tittat in här har jag tänkt att nästa bloggpost måste vara en rapport från resten av sommaren, men blivit helt kallsvettig av blotta tanken för kommer ju knappt ihåg vad jag gjort, så det får vara. Kanske lite bilder från Santorini en annan dag, eller varför inte några varje dag, för jag har typ tusen. (Som jag lyckligtvis hittade på min Onedrive efter att på någon vänster lyckats deleta fyratusen bilder från min telefon.)

Vingård på Santorini.

Vinprovning på Santorini.

Så, ribban lågt - rapport från weekenden, så länge jag minns vad som hänt. Efter att ha annonserat ut min etta på Drumsö och fått en massa förfrågningar ordnade jag visning för fyra personer förra lördagen. Under metroresan dit avbokade tre av dessa. Suck! Den fjärde var en ung kvinna från norr som kört med sin väninna halva natten. Needless to say skrev vi kontrakt två dagar senare. Lördag kväll firade jag väninnas femtioårsdag först i Aplhyddan med snacks och bål och Tahiti-tema och lekar sådär lagom passliga för en introvert och sen i tunneln för pumatanter. 

Introvert pumatant.

På söndag skippade jag släktens golftävling - tur det, eftersom Bror-vinnaren hade 45 poäng, tror inte jag haft en chans - och körde i stället till landet för att spela golf med ny golfväninna på måndag i stället i lite mindre krävande förhållanden. Vädret kastade om så vi flyttade spelet till tisdag i stället, varpå måndagen blev mer av en slow-dag. På tisdag var det växlande sol och uppehåll men ganska blåsigt. Väninnan A hittade jag i en singelgrupp ( - med singel syftar jag på förhållandestatus, inte hcp - ) där jag efterlyste kvinnliga medspelare. Två intressenter anmälde sig, vilken lycka! A och jag spelade första gången i Tuusula för en dryg vecka sedan och nu då på Rönnäs. Den första rundan gick sådär, eftersom vi måste lära känna varandra och berätta våra livshistorier under det att, så fokusen på golfen var minimal. I tisdags gick det lite bättre (30p). Hur som helst, roligt med ny bekantskap med förvånansvärt mycket annat gemensamt också, utöver golfen.

Sammetslik solnedång i Fira, Santorini.

För övrigt har jag inlett höstsäsongen med att börja gå på gymet igen. Okej, hunnit dit två gånger 🙈 och känns snudd på omöjligt att få sessionerna att rymmas i kalendern, men senast nästa vecka tar jag mig i nackskarven. Ikväll blir det gårdsfest som jag känner mig tvungen att delta i. Torsdag morgnar har jag bokat in privata spanskalektioner online -  nå det är nästan som att gå på gymmet för är alltid helt gensomsvettig efter dem för det är så jobbigt. Förstår ju det mesta av vad profesoran säger - en ung dam från Andalusien - men att själv försöka producera meningar under timmens gång, puuust! Roligt i alla fall att ha hjärnan att jobba med någonting nytt. 

I byn Megalochori, Santorini.

Igår kväll efter jobbet var det manikyr och sedan sushi och catchup med tjugoåringen, vars studier på Arcada börjar idag och han får äntligen studera on-site, flera gånger i veckan, efter två år av distansstudier.

Oia, Santorini.

Loftbygge och sånt

Blev "tvungen" att köra ut till stugan på torsdag och arbeta fredagen distans. Vilken uppoffring. Detta alltså för att jag beställt nya sängar från IKEA som skulle levereras under torsdagen samt för att rådgöra med snickaren som bygger på mitt loft.

Sängleveransen som skulle infinna sig innan fyra men dök upp närmare halv sju. 

"Et sitten keksinyt vaikeampaa paikkaa", förebrådde den unge chauffören mig när han väl hittade fram. Min Mor tittade in på vin och efter det fick jag ut de gamla sängarna och in de nya. Sov som en stock, men vaknade av någon anledning med fötterna stickande långa vägar ut över fotändan.

Loftprojektet fick sin början när jag  blev trött på att årligen om våren pulsa omkring i rasslande musbajsdrivor efter att mössen haft gulej där uppe hela vinterhalvåret. Artonåringen som sovit däruppe fick ju också nog den vintern när mössen ätit upp skumgummit på hans hörlurar medan han sov. Kallade alltså hit snickaren för att täppa till mössens farleder och beslöt att i samma veva låta bygga ett skilt rum där uppe för att ge övernattaren lite intergritet.

Förr var ju loftet helt öppet, så här:

 

Ljust och fint visserligen, men nattgästen sov praktiskt taget i köket/vardagsrummet vilket kan vara lite obekvämt i synnerhet om man är en tonåring som vill sova till lunchdags eller spela Pleikka halva natten.

Nu blir det vägg med fönster för att släppa igenom lite ljus. På grund av snedtaket blev det en skjutdörrslösning. Nu återstår bara att stänga musfarlederna i stockvägshörnen samt få fönster och karmar på plats. 

Bäddade nog redan provisoriskt åt artonåringen som borde dyka upp idag tillsammans med sin lillebror. De får skjuts med en styvkusin, förutsatt att de kommer upp i tid. Jag väckt dem nyss, tjugo minuter innan kusinen skulle dyka upp. Artonåringen var på OhiOn-festligheter igår kväll och femtonåringen har väl sovit ut efter en tung ICT-vecka och nattspel.

Och nu ska jag försöka mig på lite golf efter nästan två månaders paus. På min sista runda i början av augusti sänkte jag mitt handikapp, varpå jag i euforin stängde bakluckan på min driver så den gick av. 

Nå, den slog ju åt vänster i alla fall, så att.

hers

Badrumsskåp Svedbergs Stil

Golvkakel Coleurs & Matieres Reference CO0733, Smyygi

Väggkakel PPA Torchis Latte & ITG Touch Lastra Finita, Laattapiste 

Kran Hansgrohe, Laattapiste

Tavla 'Lissabon', Mikael Kihlman

Månar och golv

Har ett minne av att jag vaknade i natt vid fyrasnåret och fick syn på en enorm fullmåne som hängde över Johanneskyrkan, så stor att jag såg den utan glasögon. Minns att jag tänkte att jag borde fotografera den, men behövde min nattsömn för att orka med  Helsinki Design School idag. Kanske en annan natt; riktigt full lär den inte bli förrän på söndag.

Däremot har jag fotograferat mitt golv eftersom jag lovade skicka bilder av det åt återförsäljaren som själv aldrig sett det live. Min gamla stavparkett gick tyvärr inte att rädda så jag valde efter mycket beslutsångest en tjugo centimeter bred plankparkett i ek som heter Oak Barrel Stonewashed och tillverkas av Boen. Är mycket nöjd med slutresultatet, om man bortser från att den är rätt så hal. Men man kan ju alltid köpa bromsstrumpor, var det någon som konstaterade.

Pavlovs hund

Med tanke på hur mycket jag älskar hösten och mörkret - för att inte tala om mörkrets inbrott om kvällarna och den trygghet det alltid ger mig - är jag förvånad över hur mycket jag saknat ljuset, utan att förstå det.

På Skeppsredaregatan med fönster norrut och hus på södersidan fanns det aldrig någonsin tillstymmelsen till ljus. Här får jag naturljus genom stora fönster och solen upp i öster och ner i väster. Kunde inte se mig mätt på det här fenomenet idag. 

Som vanligt är jag otålig till bristningsgränsen med att få allting färdigt och blir frustrerad när jag inte klarar allt själv. Skulle få hjälp av byggfirman med taklamporna idag, men de dök aldrig upp. Jag var tvungen att hänga upp lamporna - knöt bara fast ledningarna i krokarna - bara för att se hur det ser ut och slippa kliva över lampskärmarna på golvet. Kunde eventuellt koppla dem själv, men var inte ännu idag tillräckligt frustrerad för att vingla med höjdskräck och skruvmejsel på ändan av en stege. Har i stället spikat upp tavlor och speglar, knuffat omkring möbler och närapå gråtit över mängden kläder jag har. 

Igår njöt jag av diskmaskinens murrande för första gången på åtta månader. Herregud så skönt att slippa diska för hand! Idag meddelade byggfirman att min kökskran - Grohe, märkväl, who would have thought - inte uppfyller kraven så de kom för att byta ut den. I samma veva lyckades de söndra en slangdel till diskmaskinen så den är nu obrukbar till måndagen. Diskade idag för hand utan diskmedel och -borste. 

 

Trots dessa små motgångar var jag så lycklig idag att det var nästan skamligt. Avrundade dessutom dagen med att gå till gymet och blev så lycklig redan av att dra på mig träningskläderna och packa väskan att jag kanske inte ens hade behövt gå. Gjorde det i alla fall och kom tillbaka euforisk. 

Putting this feeling in a jar for more difficult days.

Hemma!

Totutteleva Tammikuu

Bitarna faller på plats, skulle nästan våga kalla det flow.

När det ännu förra veckan såg ut som att jag skulle komma att flytta in i ett halvfärdigt kök och bygga IKEA skåp i dagar och veckor, ringde köksfirman och meddelade att de hiner installera på måndag. Betyder att resten av renoveringen *knack knack* blir färdig lagom tills jag flyttar in på torsdag.

Medan jag lät bli att oroa mig för tidtabellen ovan införskaffade jag med Fars hjälp delarna till IKEA-hack i fjortonåringens rum och med gemensamma krafter genomförde vi hacket idag och igår. Bilder kanske senare, när inredningen också är på plats.

Särskilt mycket strosande på stan har det alltså inte blivit men jag hann nog med lunch och ett glas torr Riesling på Sushibar. Skyller vindrickandet på nedtrappning efter semestern och upptrappning inför flytten. 

Promenerade till slut hem till Skeppsredaregatan genom ett drömskt snöfall.

bouncebackability

Osaankohan enää suomea? Varsinkin Tukholmankäynnin jälkeen jossa leipäkahvilat olivat nimeltään Vete-Katten ja kerjäläisetkin huusivat "hej på dej" tekee mieli kokeilla tätä toista kotimaista.

Muitakin kysymyksiä herää kun istuu yksin kotona päivät pitkät hakemassa töitä joita ei saa (tai soimaamassa itseään siitä että omaa tyhmyyttään tai ahneuttaan tai sekä että menetti mahdollisuuden ehkä maailman ainoaan minulle tarkoitettuun työpaikkaan).  Näistä rakentavista ajatuskierteistä ei sen enempää. Mutta mieleeni muistui sana, jonka taisin lukea Henkka Hyppösen kirjasta "Pelon hinta". Bouncebackability on yksilön kyky toipua vastoinkäymisistä. Se on mielestäni hieno sana ja käsite, ja alkuvuoden tavoitteeni on luoda itselleni sille edellytykset. 

Vielä en tiedä miten, mutta minusta on tulossa hyvää vauhtia kyyninen ja poissaoleva murehtija eikä se käy päinsä. 

Meanwhile, kävin remonttikohteessani jossa aina yhtä iloiset keittiöni asentajat irrottivat ovia ja veivät hymyillen uusintamaalaukseen. Aina yhtä iloiset urakoitsijamiehet irrottivat laattoja ja kaappeja jotta saisin pöntöt oikealle korkeudelle. Vaikka elämäni ajan olen saanut kuulla eri tahoilta olevani hankala, on totuus se että vihaan hankalana olemista. Ilman urakoitsijan patistamista olisin tuskin kehdannut reklamoida keittiötäni ja muutkin pyytämäni muutostyöt ovat vieneet ensin aina yöunet.

Ihan hyvä päätös olla muuttamatta ennen vuoden vaihdetta, sillä kaukana on valmiista. Työt kuitenkin etenevät ja kaikki ovat käsittääkseni tehneet parhaansa. 

En tiedä menikö kuin Strömsössä; en ole kyseistä ohjelmaa ikinä nähnyt.

Ajan kuluksi piirsin remonttijengille kiitoskortin joka saa toimia tämän päivän jouluisena kuvana. 

julkalendern som inte fanns

Förra året den här tiden drog jag igång min julkalenderblogg och lyckades på någon vänster rita en bild om dagen i tjugofyra dygns tid fastän jag jobbade.

Känns som att jag upprepar mig, men less IS more - the less time you have, the more you get done. Kanske vågar jag lova något julrelaterat varje dag i år också, fotografier om inte annat.

Imorse vaknade jag djupt bekymrad klockan 5.40. Grämde mig över:

1) att jag snäst åt min Mor över telefon fastän vi pratades vid för första gången på veckor

2) att jag kanske missat min enda chans att få ett jobb någonsin mera här i livet

3) att jag inte får något vettigt gjort

4) att jag vaknat så tidigt

5) att toaletterna i min lägenhet är hängda på dvärgnivå och mina söner inte kommer att träffa rätt för att inte tala om hur jag själv någonsin ska komma upp från dem efter ett träningspass

6) huruvida jag ska lösa problemet ovan eller bara leva med det (kan ju sluta träna alternativt börja gå på toa hos grannen ovanför vars toalettstolar tydligen hänger för högt)

7) ...och så vidare.

Hade tydligen grubblat färdigt kring 6.50 för då somnade jag om lagom tills klockan ringde 07.00. Steg lydigt upp för att inge mig själv känslan av att jag är en effektiv och samhällsduglig individ. Morgnar är dessutom rätt mysiga.  

1 December

Sextonåringen försvann till skolan och vid 7.30 började fjortonåringens klocka ringa. Jag iakttog genom dörröppningen hur han ihärdigt sov sig igenom alla signaler han ställt in, utan att röra en fena: 7.40, 7.50 och 8.00. Lite efter åtta väckte jag honom milt med ett glas kakao på säng.

I eftermiddag tvingade jag samma son att avbryta sitt spelande för att läsa på provet i historia. 

"Jag tänker anmäla dig för W!" sa han förnärmat.
"Vem är W?"
"Han drar skolans antimobbningskampanj."

Dagens iakttagelse: Mobilalarmet slutar ringa av sig självt om man inte reagerar på det.

i ficklampans sken

Genom regn och mörker och med huva på promenerade jag iväg till Kaserngatan där mitt kök var närapå färdigt. Man såg knappt handen för ögat. Jag tassade omkring med en ficklampa i evigheter. Mätte plats för köksbord och soffa. Öppnade och stängde lådor. Öppnade och stängde skåpdörrar. Provsatt olika låtsasstolar knäande. Stod stilla och bara tittade. Snubblade omkring i mörker och damm och mätte plats för skrivbord, sängar, hyllor, nattduksbord. Prövade platser för väggskåp och tvålställningar.

Allt det här kunde ha väntat till dagsljus i helgen, men det kunde inte vänta. 

Lyckligt lottad och euforisk.

Dygnsrytmen

Visst är det konstigt. 

På morgonkvisten efter att jag vaknat är jag livet självt och gör saker av bara farten, skriver mail och ringer samtal och fixar undan både svåra och mindre svåra punkter på to-do-listan. Men dagtid kan jag sitta och stirra lite håglöst och höra klockan ticka och undra hur jag ska får tiden att gå och vilken mening mitt liv kan tänkas ha. Sitta som i seg sirap och tänka oj nej. Men när mörkret faller vaknar jag till och drabbas av inspiration och lust att ta tag i saker. Inte helt säker på vart den ljusa delen av dagen gick igår, men efter mörkrets inbrott vaknade jag till liv, tecknade och redigerade foton, drog på mig trikåer och knallade ut i blåsten, spenderade timmen mellan åtta och nio på gymet, promenerade hem via K-butikens salladsbar, ställde salladen i kylen, ordnade lite papper, gick i bastu klockan tio, åt min kvällsvard halv tolv, läste min bok till runt ett på natten och släckte lampan enbart för att människan "ska" vara vaken på dagarna och sova om nätterna.

Idag skrev jag i rasande fart jobbansökningar på morgonen och hade lyckligtvis lunchträff på stan så fick dygnets hopplösa tid att gå i gott sällskap och trevlig miljö på Roasberg. Tog en sväng via Kaserngatan på hemvägen och mitt kök var halvvägs uppe! Sjukt spännande. Hoppas så att det blir bra. Över lägenheten låg en stark doft av nymålat och dörrar och garderober glänste; jag är full av förväntan. 

"Saatiin aamulla parkkisakot", sa köksmontörerna muntert och jag funderade i mitt stilla sinne om jag borde erbjuda dem att betala böterna.

"Työniloa", sa jag i stället - vilket kändes onödigt, de två montörerna var ena riktiga solstrålar och energiknippen i novembermörkret, trots bötern -  innan jag tog tag i hatten och promenerade vidare genom stormen.

Här hemma får jag glögg, klockan är över åtta och jag börjar så småningom komma igång.

Home is where the wine is.

Stillheten

Efter att jag levt två veckor som 24/7 mamma flyttade mina söner nu runt hörnet till sin far som är tillbaka från misslyckad jakt på glanskis i norr. Under de senaste två åren har min yngre dykt upp hos mig varje eftermiddag, nästan utan undantag, för att grabba en karelsk pirog och ett glas kakao och slå sig ner vid sitt livs medelpunkt, sin speldator. Detta även när han bott hos sin far. För min del har det betytt att ständigt hålla kylskåpet fyllt, påminna om läxor, byka hans kläder, kanske laga middag, ta ut honom på promenader och sen med dåligt samvete köra iväg honom mot kvällskvisten. Nog så trevligt att ha honom här, men samtidigt inte riktigt som vi tänkt oss. Nu fyllde han fjorton och fick en dator även till sitt andra hem vilket betyder att han inte kommer att kliva in här efter skolan längre. 

Må vara att detta inte var det mest pedagogiska beslutet man kan ta som förälder när man annars också är orolig för barnets skolgång och spelvanor, men vissa - inga namn nämnda - behöver struktur i sin vardag, och lite andrum från skuldtyngdheten och ansvaret. (Fullt medveten om att föräldrar i kärnfamiljer aldrig får "andrum" från föräldraskapet i sådan här skala, men kanske kan de i alla fall dela på ansvaret i vardagen. För ensamstående föräldrar lyfter jag bara hatten, det vete fan hur de orkar.)
 

Och så har han ju faktiskt en förälder på den andra adressen också, vilket jag ibland glömmer.

Nu är stillheten här öronbedövande och det kan ta en tid att vänja sig. Torde ändå inte ha problem att få tiden att gå fortfarande heller. Räknade veckorna i kalendern igår och insåg att flytten hem närmar sig med stormsteg. Måste koordinera köksinstallation och nytt golv samt titta in på renoveringen dagligen för att upptäcka eventuella missar - som fel kakel, igen, korrigerat, igen - i tid. Borde även rensa skåpen här på det som jag inte använt på ett halvår och knappast någonsin mer behöver och också fundera vilka möbler jag ska ha med tillbaka och vad jag gör med resten. Har också illustrationsuppgifter för både Berghs och Helsinki Design Shool att jobba på. Never a dull moment, bra så.

På tal om  det andra hemmet: Jag längtar efter riktigt dagsljus. Jag längtar efter bra belysning. Man blir sömnig av att jobba i skenet av en bordslampa med skärm och i köket sitter vi under skolsalslysrör och dricker vårt morgonkaffe. Och fy fan vad jag längtar efter en diskmaskin! 

First world problems som man knappt täcks yttra i dagens läge när världen ser ut som den gör. Om terrordåden och det som händer sedan säger jag bara: när mina barn ger sig på varandra brukar jag säga sluta puckla på varann, ni är ju nästan vuxna. 

Lyckligtvis behöver jag inte ta mer ställning än så. 

Några ord om sömmarna

Glömde de goda nyheterna (utöver vinet då alltså).

 

Tittade in på Kaserngatan och kaklen som senast var vindiga - för att man med ringa framgång försökt jämka sömmarna på två kakel av lite olika storlek - var nu omkaklade, rakt och snyggt. Skickade ett euforiskt tackmejl till min entreprenör och bad hen framföra mitt tack och min ursäkt till kaklaren som eventuellt råkade ut för ett gråtmilt hormonmonster förra fredagen.

 

(Skrev inget om hormonerna, bara tacken och ursäkten.)

november rain

När jag vaknade imorse fann jag att de ursnygga stövlarna jag haft på mig hela natten bara var en dröm. Sen mindes jag de vindiga kakelsömmarna på Kaserngatan som tyvärr var helt verkliga och fick inte ro i själen förrän jag gick dit och tittade på dem igen. Älskar att lösa problem, men det här vet jag inte riktigt hur jag ska tackla. Upptäckte dessutom en kommunikationsmiss mellan mig och entreprenören och den går med säkerhet inte att åtgärda. Ingen katastrof, men inte så som jag föreställt mig det. Satte mig på fönsterbrädet och grät en skvätt. Torkade av mig tårarna och dammet, gick hem och skrev ett sakligt brev, drog på mig trikåerna och promenerade till gymet för att utplåna alla trubbel.

Medan jag sprang på löpbandet kom november as we know it.

Before and after

Min renovering, alltså. Tanken är att uppgradera lägenheten och få den att fungera bättre för tre personer men också beakta att barnen förr eller senare flyttar ut och då ska den lämpa sig för en eller två vuxna.

BEFORE

Innan renoveringen hade vi ett litet badrum med WC och ett kök mot innergården. Själv sov jag i det största rummet som också fungerade som vardagsrum. Trettonåringen sov i alkoven och sextonåringen i sovrummet med kakelugnen. Trettonåringen hade ett draperi för alkovdörren och sextonåringens "sovrum" var avskärmat med skåp.

 

AFTER

När jag planerade om rumsfördelningen var tanken att alla skulle få ett eget sovrum och så ville jag gärna ha en WC till. Två badrum med dusch är inte ett alternativ på 78 kvadratmeter, men en skild liten WC underlättar redan en del av morgonbestyren. Jag ville heller inte att någon skulle sova i vårt största och ljusaste rum som är det första man ser när man stiger in. Kom också fram till att av alla rum i hemmet är ett skilt vardagsrum det första man kan avvara. Alla trivs ju ändå alltid bäst i köket och ett tv-vardagsrum behövs inte längre när alla bara stirrar på sina laptops. Så varför inte göra ett öppet kök för samvaro?

Beslöt alltså att flytta köket till det största rummet och låta mitt eget sovrum vetta mot innergården (så att jag kan ha fönstret öppet om sommarnätterna, halleluja!). I den gamla städskrubben klämde jag in en liten toalett. Trettonåringen får en dörr till alkoven så han får ett furstligt rum på två gånger två meter. (Räcker att sova och spela på, enligt empiriska undersökningar.) Sextonåringen får yttre delen av sitt gamla sovrum.  

Jag ville ogärna stänga in vår enda kakelugn i någons sovrum, så beslöt lämna öppet från köket mot kakelugnen. På det här sättet bildas det en slags tambur mellan köket och pojkarnas rum och kakelugnen syns från köket. Eventuellt kan man göra en läs- eller arbetshörna av utrymmet, det återstår att se. Med tanke på ljus får trettonåringen en dörr med fönster till alkoven och sextonåringens rum har ett fönster mitt i väggen som släpper igenom dagsljus. De får gardiner så blir det mera privat. Men med tanke på framtiden så flyttar de ju (hoppeligen!) båda två ut inom fem år och då kan man göra om alkoven till arbetsrum och sextonåringens rum till vardagsrum. Och då vill jag ju gärna att ljuset flödar igenom hela vägen.

Sådant. Men det är en bit kvar innan det blir verklighet.

Sextonåring till vänster, trettonåring till höger.

Öppet kök/Samvaro-rum

Mistress bedroom

 Meanwhile - enjoying some bubbly.

Hur hann jag någonsin jobba?

Vart går då all min tid, frågar jag mig. Och svarar.

• till Photoshop tutorials - jösses så jobbigt och frustrerande att göra saker med deadline i program man inte behärskar, aaargh!
• i trafikstockningar, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs ("Bortkastade pengar, hundratjugo euro? Jag går hem. Jag GÅR hem.")
• därefter kryssande omkring i diverse järnhandlar, utforskande golvmaterial tills närapå gråtfärdig av obeslutsamhet 
• till matlagning, diskande och bykande och nejmen sidu, matlagning igen!
• i trafikstockningar, igen, förande mer eller mindre motvilliga barn på golfkurs del två för att få ett samtal om att denna är uppskjuten p g a annalkande regnväder ("Yes!!!" sa den ena medan den tappre äldre somnade dubbelvikt på baksätet) 
• med ficklampa på Kaserngatan efter mörkrets inbrott, jag har äntligen nya rum!
• till planering av tonåringsrum på 4,8 kvadratmeter

• till ritande olika slag av kursarbeten för vilka får mördande kritik av sextonåringen ("Jag får obehag när du alltid ska rita något inspirerat av ditt eget misslyckade dejtingliv.")

• till kakelfunderingar och köksplanering 
• till misslyckade försök att uppfostra mina barn till individer som inte lämnar saker och ting till sista sekunden (Ni vet...."Gör inte som jag gör, gör som jag säger.")
• .... men nu, snart också till bastubad, pheeew

Att kanske ha tagit sig vatten över huvudet

Min största fasa när jag blev arbetslös var att jag skulle komma att sitta hemma och rulla tummarna och bli avtrubbad, deprimerad och gråtfärdig. No can do. Tänkte dessutom att jag måste ta detta tillfälle i akt och ens försöka söka mig mot sådant här i livet som jag njuter mest av.

En av mina drömmar sen länge har varit att jobba med ord och bild i någon form. Jag tänker layout, illustration, webdesign, något åt det hållet, och har länge velat lära mig använda Illustrator och InDesign. Efter många funderingar fram och tillbaka ansökte jag om plats på linjen för grafisk design på folkhögskolan HEO och fick den. Efter att ha varit på deras introduktionstillfälle var jag eld och lågor. Nästa steg var att kontakta arbetsförmedlingen för att anhålla om lov att studera medan jag lyfter arbetslöshetsunderstöd. Det fick jag inte. "Sinulla on jo korkeakoulututkinto ja päätelmämme on, etteivät kysesiset opinnot paranna työllistymismahdollisuuksiasi."

Jaha. Nå, det har de kanske rätt i, men jag blev ändå rätt överraskad då jag föreställt mig att aktivitet från den arbetssökandes sida eventuellt skulle belönas, så var det inte. Sökte f ö också en praktikantplats på Sarjakuvakeskus, som jag skulle ha fått. Ringde arbetsförmedlingen för att fråga hur sannolikt det är att jag får lov att jobba (gratis) där ett par månader medan jag lyfter arbetslöshetsunderstöd - det finns en ansökningsprocess för detta som tar ett par veckor - och biträdet sa: "En olisi kovin optimistinen, kun sulta evättiin se koulutusmahdollisuuskin. Josko sitten kun olet ollut vuoden työttömänä."

Bara att glömma det också, alltså. Inte helt imponerad av allt detta, kan jag lova.

Lyckligtvis hade jag också ansökt om plats på grafiska designlinjen på Helsinki Design School och blev antagen även där. Jag hade mina dubier om huruvida det blir något alls i handen av studier som består av endast 21 närdagar och resten distansövningar, när den motsvarande ettåriga linjen på HEO består av mångsidiga heldagsstudier och praktik. Skolningarna kostar förresten lika mycket (jfr ca 150 undervisningstimmar på HDS mot 1000 timmar på HEO). Hursomhelst hade jag inget val. Som arbetslös kan jag bra gå på HDS eftersom det inte hindrar mig att ta emot eventuella jobb. (Som jag inte ännu sett röken av, men det är en annan femma.)

Studierna började i fredags med Miika Saksi som föreläste om stil och god smak, och fortsatte igår med Anni Puolakka som berättade om grafisk design genom historien och om hur man bygger sin egen portfölj av arbeten. Båda föreläsarna gav oss hemuppgifter som ska göras innan nästa föreläsningsserie i september.

Jag har fortfarande mina tvivel om hur mycket man hinner lära sig på den här begränsade tiden, men om inte annat får man inspiration, tips och kunskap av folk i branschen samt tillgång till Photoshop, Illustrator och InDesign. Programmen får vi snabbskolning i senare, men i praktiken blir man nog tvungen att lära sig dem själv.

Utöver detta anmälde jag mig huxflux till en distanskurs i illustration, ordnad av svenska  Berghs School of Communications. Där får man ett kursbrev och 1-2 uppgifter i veckan fram till årsskiftet. Illa rädd att jag borde kunna använda Illustrator eller åtminstone Photoshop för att klara av kursen, men det kan jag inte. Ännu. Har inte ens fått licensen till programmen ännu, men laddade nog ner en testversion av Photoshop häromkvällen och använde halva natten till att luska ut hur jag omvandlar en bild från 72ppi till 300ppi och vice versa. Då kan jag rita min bild för hand och scanna in den i rätt format, det får duga till att börja med.

Vid sidan om detta funderar jag på badrumsinredning, kök, golv, dörrar, väggplacering och målfärger. Jag lär inte ska bli uttråkad åtminstone den här hösten.

Busy being bored

Hej bloggen, hinner inte riktigt med. Det tar så fruktansvärt mycket tid att vara arbetslös.

Har varit tvungen att hänga många timmar på golfbanan på sommarens varmaste dag och sedan ta en sväng via Laattapiste för att titta på ett kakel och säga "anteeksi mutta haisen varmaan tosi pahalle" och därefter håglöst vrida på olika kranar på Bauhaus och ursäkta mig med "anteeksi mutta olen ollut auringossa koko päivän, ajatus ei ihan kulje."

En titt in på Kaserngatan gav vid handen att det inte precis är bråttom med kranbesluten.... 

Vy från f d kök, blivande Mistress Bedroom mot blivande WC.

Kiasma?

Femtonåringens blivande rum.

Lite oroad över frågetecknet.

F d kök, blivande Mistress Bedroom.

Badrum. Really?

Trettonåringens frimärke till rum med vy genom blivande WC mot Mistress Bedroom.

Bara jag får lite tid ska jag försöka publicera en f d bottenplan och en bottenplanen to be. Med hopp om att kunna dokumentera renoveringen på ett lite mer stukturerat vis än detta kaos.