julkalendern som inte fanns

Förra året den här tiden drog jag igång min julkalenderblogg och lyckades på någon vänster rita en bild om dagen i tjugofyra dygns tid fastän jag jobbade.

Känns som att jag upprepar mig, men less IS more - the less time you have, the more you get done. Kanske vågar jag lova något julrelaterat varje dag i år också, fotografier om inte annat.

Imorse vaknade jag djupt bekymrad klockan 5.40. Grämde mig över:

1) att jag snäst åt min Mor över telefon fastän vi pratades vid för första gången på veckor

2) att jag kanske missat min enda chans att få ett jobb någonsin mera här i livet

3) att jag inte får något vettigt gjort

4) att jag vaknat så tidigt

5) att toaletterna i min lägenhet är hängda på dvärgnivå och mina söner inte kommer att träffa rätt för att inte tala om hur jag själv någonsin ska komma upp från dem efter ett träningspass

6) huruvida jag ska lösa problemet ovan eller bara leva med det (kan ju sluta träna alternativt börja gå på toa hos grannen ovanför vars toalettstolar tydligen hänger för högt)

7) ...och så vidare.

Hade tydligen grubblat färdigt kring 6.50 för då somnade jag om lagom tills klockan ringde 07.00. Steg lydigt upp för att inge mig själv känslan av att jag är en effektiv och samhällsduglig individ. Morgnar är dessutom rätt mysiga.  

1 December

Sextonåringen försvann till skolan och vid 7.30 började fjortonåringens klocka ringa. Jag iakttog genom dörröppningen hur han ihärdigt sov sig igenom alla signaler han ställt in, utan att röra en fena: 7.40, 7.50 och 8.00. Lite efter åtta väckte jag honom milt med ett glas kakao på säng.

I eftermiddag tvingade jag samma son att avbryta sitt spelande för att läsa på provet i historia. 

"Jag tänker anmäla dig för W!" sa han förnärmat.
"Vem är W?"
"Han drar skolans antimobbningskampanj."

Dagens iakttagelse: Mobilalarmet slutar ringa av sig självt om man inte reagerar på det.